Fastighetsägarna i min by har sammantaget avstått 59,8 ha av produktiv skogsmark till att bilda ett naturreservat. Skogstypen och området har en kärlväxtflora med mycket högt skyddsvärde. Naturreservatet, som är under bildande, har tillkommit för att långsiktigt bevara ett område som till stora delar består av kalkbarrskog med en för Västerbottens län mycket ovanlig intressant kärlväxtflora. Ersättningsfrågan, på grund av att vi inte kan bedriva ett produktionsinriktat skogsbruk, avslutades  i samförstånd 2008 med samtliga fastighetsägare.

Två ägare av en fastighet i byn har nu beslutat att avverka ett större område på ca 15 ha. Ett bestånd som i huvudsak består av gammal granskog.  Avverkningsanmälan har behandlats av Skogsstyrelsen och köparen har påbörjat planeringen av avverkningen. Nu har Skogs- och Länsstyrelserna i landet fått påbackning om vikten av att tydligare följa Art- och habitatdirektivet. Ett EG-direktiv från 1992 som är en naturlig fortsättning efter implementeringen av Fågeldirektivet 1979. Direktivet innebär att projekt, i det här fallet en slutavverkning, måste visa att de inte har negativa effekter på området innan de sätts igång.

Inte nog med den avsättning som redan har gjorts för bildandet av naturreservatet. Nu har ett nytt hot uppstått för byns fastighetsägare när det gäller rätten att bedriva ett produktionsinriktat skogsbruk. Ett beslut om begränsningar i avverkningsrätten på grund av arter som kan vara aktuella inom detta område, i första hand den tretåiga hackspetten. Beslut som också drabbat många andra fastighetsägare runt om i landet. Otaliga är det artiklar som bekräftar detta.

Under torsdagen invaderades området av en fullstor buss och fem personbilar som transporterade ut en kader av tjänstemän som representerade Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket inom region norr. Nu skulle området inventeras med en framåtsyftande målsättning att lära sig hantera, i en förbättrad dialog mellan Skogs- och Länsstyrelserna, hur och vilka arter som ska hanteras inom de olika länen och områdena. Detta kommer med säkerhet att resultera i förbjudna avverkningar utan att markägaren får en krona i ersättning

Det som upprör mig är för det första ”intrånget” av alla dessa tjänstemän på privatägd mark som, förutom den framåtsyftande målsättningen, eventuellt kunde ompröva Skogsstyrelsens handläggning och därmed begränsa eller stoppa fastighetsägarnas försäljning av avverkningsrätten. Ett resultat av besöket väntas inom kort.

För det andra, och det som upprör mig mest, är om man kommer fram till en begränsning eller att helt stoppa avverkningen och orsaken kopplas till Art- och habitatdirektivet så utgår ingen ekonomisk ersättning till fastighetsägaren.

Det är nu som ”konfiskeringsbegreppet” kommer in i bilden.  Att konfiskera, är en juridisk term som betyder att ta i beslag, dra in till kronan/staten, beslagta utan att ge full ersättning och i det här fallet ingen ersättning.

Om man ser ett skogsinnehav som ett pensionssparande och jämför det med en pensionsförsäkring. Vem skulle acceptera att staten ”konfiskerade” hela eller delar av sparkapitalet?

Att EU har beslutat om att Art- och habitatdirektivet ska gälla för att skydda hotade arter får jag acceptera men den svenska tolkningen kan jag ifrågasätta såsom flera andra har gjort. Men att svenska staten ”konfiskerar” privatägd mark kommer jag aldrig att acceptera. Jag utgår ifrån att EU, när man drabbas av ett intrång, inte har några synpunkter på hur medlemsländernas ekonomiskt kompenserar fastighetsägarna.

Jag påstår att äganderätten är satt ur spel som staten idag hanterar fastighetsägarna. Jag vet också att Skogsstyrelsen, i en skrivelse, har uppmärksammat regeringen på de orimliga konsekvenserna för markägarna.

Centerpartiet har ett stämmobeslut från 2015, utifrån en motion som jag skrev, ett beslut om att intrång som innebär begränsningar i äganderätten och ett produktionsinriktat skogsbruk inte ska vara tillåtet då statliga medel för intrångsersättning saknas vid intrångstillfället. Jag förväntar mig att övriga partier och politiska företrädare, som säger sig värna om äganderätten, stöder vårt stämmobeslut och i riksdagen ifrågasätter statens ”konfiskeringsliknande” agerande.

Äganderätten är grundlagsskyddad och bör respekteras vilket inte görs idag. Av lagen framgår att om det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad så att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras har den berörde rätt till ersättning enligt vad som anges i lag.