Gruset i glädjebägaren

Gårdagen inbjöd till trevligheter. En ambassadörsträff med hemvändare genomfördes. Det blev en lyckad utflykt. Stubbriket i Holmfors har sin egen historia. Roger Björklunds fantastiska skapelser kan ingen undgå att förundra sig över. Att ta sig över myren i konsthuset ständigt iaktagen av skogens alla djur går inte att beskriva det måste upplevas. Sedan låter Roger många kvinnoväsen genomsyra sina skapelser. Helt oK tycker jag. Efter Stubbriket gick färden till Bromuseet och Tingshuset i Nyåker. I Nyåkers byastuga finns både fika och hantverk. Jag köpte mig ett par pulsvärmare. Bra att ha inför höstens politiska debatter. Vid Tallbergsbroarna kom regnet och kommunchefen fick springande servera kaffe och Näslunds fantastiska kanelbullar. Jag konstaterar att kommunchefen alltid är villig och uppfinnelserik. Åter till Nordmaling via Hummelholm och slotterängarna. Vad är då ’smolket’ i glädjebägaren? Jo att lekplatsen i Rundvik är uppgrävd och erbjuder en kal ’sandöken’. Många medborgare har ringt och funderat över hur ’kommunen tänker. Frågan är om kommunen har tänkt? Även en av våra ambassadörer ställde frågan varför kommunen grävt upp och inte återställt lekplatsen. Vi som förträder kommunen och åker runt för att visa upp ’hur bra det är att bo och leva i Nordmalings kommun’ står ’mållösa’ Vad svarar man? Vem sköter planeringen? Någon som aldrig varit barn aldrig haft barn eller barnbarn? Jag tycker det är tråkigt att lekplatser blir förvanlade till sandöknar när barnen som bäst behöver dom. Jag skall ta upp denna ’lilla’ men så ’stora’ fråga med de ansvariga.
Till Er ansvariga för lekparker ’Det är enklare att utföra ett arbete, än att förklara varför man inte gjort det’
Tänkvärt av Martin van Buren

I övrigt en härlig dag i glada vänners lag. jag, Andersson och Lille Boy avslutade kvällen med fika och konsturställning i Sunnansjö. Även detta en härlig sommaraktivitet som jag rekomenderar.