Jag fick en skylt med denna text för flera år sedan av mina söner. Bra att minnas när släkten träffas.
Lördag från ett soligt Nordnaling till ett grått Hudiksvall. Efter framkomsten dröjde det inte länge förrän regnet började droppa. Detta medförde att 25 personer träffades trivdes inne i en sommarstuga på Långvind. God mat och dryck vad kan vi mera önska? Möjligen sol. Vi blickande ut över havet och ser på regntunga skyar, vi funderar var är det glada Huddik? Även om regn är bra så……..
Här diskuetades naturligtvis, politik, jag var ju där. ’Försök att leva med det ofrånkomliga” Det som var intressant var att en av Anderssons svågrar den fd. vd för ett stort företag i Europa vill få förslag på hur han gjorde med byggnadslov, överkalgande o s v. Som vanligt fråga en politikern. I detta fall Ula-Maj. Det är inte första gången och säkert inte sista gången som jag får ge råd. Jag tycker det är trevligt. Vi människor är till för varandra eller hur? Kan jag hjälpa någon så är det bra, tycker jag. På söndag morgonen ringer mobilen Lars har blivit farfar igen. Anderssons släkt växer och växer bara bra tycker vi.
Söndags morgonen (0.2.00) avslutades med allsång i Långvind och med gitarrspel där Bellman var en självklarhet.
Nästa års släktträff blir kanske i Skansholm eller Bäsksele eller Arjeplog. Den som lever får se. I Anderssons släkt är vi ’seglivade’.
Härligt var att lugnet efter överförmyndarnämnden i fredags hade inletts och mobilen var avstängd vid släktträffen. Dags att koppla upp sig igen, ledigheten är slut och verkligheten väntar.

Min vännina som säljer skönhet på burk kom på besök. Jag har själv beställt grejer. Självklart köper jag lite till av diverse skönhetsmedel inför sommaren. Den största förväntningen är på Eye Mask. Ser ut som ett par glasögon men är i plast med något magiskt i. Jag har köpt ett par till mig och ett till Andersson. Tyvärr hade hon ingen ögonmask till Lille Boy. I hans ålder har även hundar svårt med solen. Kan det vara som i min hemby där ett talesätt är ’ I Bäsksjön går ingen ut efter mörkrets inbrott’ fast för Lille Boy är det tvärtom. Jag och vänninan diskuterar de problem som finns i kommunens verksamhet och det politiska anssvaret som den borgerliga majoriteten har men inte tar. Vi konstaterade att det är svårare att vara kvinna och plitiker. Allt från hot och kränkningar till större medborgarkrav. Vänninan demonstrerar krämerna. Med förundran ser Lille Boy på. Han tänker säkert att någon kräm hjälper inte här behövs krafttag. Har du prövat stegmätaren vi fick av kommunen frågar vänninan. Si så där svarar jag. Vänninan visar ett annat sätt. Du kan föra armen upp, ner, upp, ner, utåt, inåt och stegräknaren räknar. Hon visar sittande med armarna fäckande från en stol vid köksbordet. Upp, ner, upp, ner. Helt plötsligt har stegmätaren räknat 25 steg. Jag undrar om stegmätaren även var ämnad för ’jäddhänget’? Vem vet? Jag får fråga kommunaldrådet vid protokollsträffen på fredag.