Äntligen fredag

Nu kan vi snart bara mysa och ta det extra lungt morrar Lille Boy, med vintern i tankarna. Den hunden är en ’livsnjutare’ sist upp ur sängen och först i säng om det inte finns något härligt kött på bordet. Han har stora förväntningar på Andersson och jag, inte minst när det gäller skogspromenaderna. Vänninan ringer. Jag skall ut med stavarna vad gör du? Jag tänker på stavarna svarar jag. Mina två par som står i hallen tillägger jag. Det räcker inte med tanken säger hon. Det är en början svarar jag. Varför är alla så tokiga i stavar? Nog kan jag gå och fladdra med armarna utan att ha stav-stöd och hur skulle Lille Boy få plats i staven?
I eftermiddag hade vi sammanträde om föreningsbidragen. Tänk att folk aldrig lär sig. I bland får jag en ryslig känsla av jantelag. Vad vill dom som endast talar för sin egen ’Sjuka kruka’? Ett är säkert demokrati tar tid och under tiden kommer många sanningar att se dagens ljus
I väntan på ljuset tar jag det LUNGT, härligt lungt. Jag glömmer kriserna i USA och Finland. I morgon är en ny dag med nya utmaningar och jag hänger med.