Att våga fråga

En av demokratins stöttepelare tycker jag är att bry sig och ställa frågor, lämna synpunkter och lägga förslag. Jag blir upphetsad när jag gång på gång blir avbryten innan jag hunnit avsluta min fråga eller framföra mina synpunkter. Att leda sammanträden med ’härskarteknik’ av detta slaget borde vara förbjudet. I dag blev det för mycket att bli avbruten gång på gång. Nog har jag förstått att en del älskar sin egna röst och sina egna förslag men nog måste vi andra få möjligheten att tycka till utan att bli avbruten gång på gång. Det finns kurser hos ABF eller Studiefrämjandet något för ledningen att fundera över.
Ibland blir det för mycket med en besserwisser som inte tål att oppositionen får tycka till.
Ibland kan det tydigen inte blir för mycket av sammanträden. Vi blir tvingade att ha två kommunstyrelser denna vecka allt för att kunna lägga fram en behandlad budget för 2009. Jag tror det är få som längtar efter att träffas mer än nödvändigt. Att sedan nämnderna har en stor och tung ryggsäck med 2008-års budgetunderskott det struntar den politiska ledningen i. Frågan är hur tung minusryggsäck nämnderna kan ha innan de faller å rygg?
Att ligga på rygg kan vara bra men inte med en ryggsäck över ansiktet.
Dags för den politiska majoriteten att röja upp i ryggsäcken. Dom som ’lovade guld och gröna skogar’ bara dom fick styra i Nordmaling.
Nu är frågan var, när, hur och för vem?