Vilken dag

I dag skulle allt ske. Jag hade plalerat städning, täckbyxorna skulle tas av, ny gravlyckta fixas, diverse klappar kompleteras och så skullel jag gå på LN matchen. Allt skulle göras i en tidsplanering som vi kvinnor är suveräna att göra. ’Tio bollar i luften’. kanske fem på marken.
Allt gick bra tills symaskinen var upppackad och täckbyxorna avklippta. När jag fixat längden, tagit bort kardborrbanden och gummibanden skulle jag sy av byxan. Inte ville maskinen inte ville det plumsiga tyget. Här tillbringades många timmar och många…… Att fixa täckbyxtyg så det blir bra och snyggt när man kortar längden var inte lätt. Borta var min tidsplanering borta möjligheterna till LN-matchen. Om byxan inte skulle ha varit klar i dag då skulle jag nog hunnit även på matchen. Hur kan man köpa täckbyxor som skall kortas av ca 20 centimeter och dessutom fixa kardbanden och gummibandet i slutet av byxan. Du som syr kan säkert fixa detta sa Andersson men då kan du inte vara så arg lugna ner dig så skall du se att tråden, mataren, tyget och du kommer överrens sa han.
Det går bra att tycka till om hur andra skall fixa och göra fräste jag. Nog skall jag vara klar med byxan innan midnatt sa jag. Hur kunde du planera att göra allt detta denna dag sa Andersson. Nog förstod jag att planeringen skulle spricka forsatte han. Nu började mitt blod svalla. Inte kan gubbarna trä i en nål men expert är dom i alla fall.
Nu är det färdigt även om det blev sena kvällen innan byxan var OK. Varför skall vi kvinnor alltid stressa?
Dagen var som Gunnel och Kjell Swärds dikt ’Man vill mycket som man helst skulle önska att man inte ville’