Nej! Det hände igen!

Jag har många gånger funderat över varför jag har problem med flygsäkerheten.
Igår liten resa fram och tillbaka till Stockholm blev en upp och nervänd väsktur i säkerhetskontrollen till allas förundran. När jag åkte till Stockholm gick allt bra. Ja det pep naturligtvis i säkerhetskontrollen på Alvik men efter en ’mycket lätt’ ’spröt’kontakt fick jag passera till flyget. I går kväll när jag skulle hem då bröt det lös. Jag hade fortfarande endast handbagage bestående av en liten kasse med några papper och dokument samt handväskan som jag laggt i kassen. Jag tog av mig jacka, kavaj och gick genom säkerhetskontrollen det pep och nu blev det kroppskänning av en ung dam. Hennes händer kände kring bröstkorgen ner naveln och runt benen. Tänk om det varit en karl skulle han ha känt på samma sätt tänkte jag. Där står jag och väntar på ytterkläderi plastboxen med väskan. Då kommer en av vakterna fram till mig och säger vad har du i väskan. Jag försökte beskriva vad jag hade , papper dockument någon penna ,näsdukar och handväskan. Han tarupp handväskan och säger vad har du här. Jag svara plånbok, almanacka och något läppstift. Han tar handväskan och kör den genom kontrollen. Nu kommer även en tjej fram till mig och säger vad har du i handväskan. Hon fortsätter du har något vasst föremål. Vad kan det vara? Min insulinspruta frågar jag. Nej säger hon och fortsätter du har en skurvmejsel i handväskan. Jag blir mist sagt förvånad och tänker har Andersson lagt en skruvmejsel i väskan. Varför?. Dom kör handväskan genom kontrollen en gång till och nu säger båda vakterna har du bits i väskan? Vad är det frågar jag. Bits säger mannen och tittar på mig. Nej säger jag. Vi får vända väskorna upp och ner säger vakterna. Först väskan med dokumenten. Det går bra bara papper och pennor och sedan tar dom upp handväskan och tömmer ut innehållet. Vad har kvinnor i sin handväska? Jag hade börs,almanacka, puderdosa, fyra sockerbitar, två chokladgodis, fyra kommunpints, en påse Kungen av Danmark, en plastnagelfil, insulinsprutan, några mynt, glasögonputs och ett litet sminkfodral med två läppstift till och en ögonpenna m m.
När allt låg utspridd i plastlådan säger vakten till mig kan du ha en mejsel mellan fordret i väskan. Nu känner jag paniken. Vem, vad och hur har min handväska som är två år gammal och som jag alltid haft med mig överallt ha blivit en ’terrorgrej’? Var är bittsen säger vakterna igen. Vad är bits säger jag. Då tar en av dom upp min husnyckel i den sitter en liten rund plastgrej. Kan det vara detta frågar vakten. För guds skull inte vet jag säger jag och nu känner jag hur paniken griper mig. Jag åker med sista planet till Umeå och tänk om jag inte får åka med och inte vet varför. Guantana eller??????
Då har vakterna äntligen löst mitt STORA problem. Dom har kört nyckeln med plastgrejen genom kontrollen. Det är den här säger dom! Öppna den! Jag sliter isär plastproppen och i den finns 4 st fem millemeters långa bits. Det är det här säger dom. Ni får dom säger jag. Förlåt för besväret säger dom. Kommunchefen står en bit bort han ser mycket förundrad ut. Så här är det när du är ute med mig säger jag.
När jag kom hem blir det en annan förundran det är Anderssons plasplopp som vi har haft på nyckel så klart. Nu har jag tagitt bort den. Vad skall jag bli stoppad och visiterad för nästa gång.