En sann historia

Jag känner en qvinna som haft problem med sina tänder. Det började som en svullnad i ansiktet. När svullnaden inte gav med sig utan förrvärrades tvingades hon uppsöka läkare. Efter flera läkarbesök med olika behandlingsmetode sprack läppens undersida och varet rann ut. Äntligen  slutade värken. Men för säkerhets skull uppsökte hon vårdcentralen för frågan om hon skulle  fortsätta med medicineringen eller?  Där ansåg läkaren att hon skulle uppsöka tanvården. Troligen var hennes problem ett tandproblen.

Sagt och gjort hon besökte tandvården.  Flera foton togs av hennes tänder och det konstaterades att två av hennes tandrötter var inflamerade. Vi skall borra upp under tänderna och rengöra därefter rotfylla sa man.

Efter att ha väntat i flera veckor och  våndas där rädslan delvis förlamat hennes välbefinnande var det så dags  att ånyå besöka tandläkaren. Efter diskussion och undersökning där flera nya fotografier togs av tänderna  konstaterade denna tandläkare att hon inte hade fel på tänderna. Dina tänder har alltid sett ur så här sa hon och visade upp tandplåten..Vad hade hänt? Ingen vet, vart tog den lilla  varbildningen vägen? Ingen som vet ingen som vet eller?

Även om lyckan inte vet gränser för att hon sluppit bli uppborrad, rensad och rotfylld så återstår frågan. Vilkas tänder visades upp första gången? Kan något självläka och försvinna?  Ett är säkert du skall inte oroa dig för morgondagen, för du vet inte vad den bjuder på. Att bli bjuden på friska tandrötter är inte fy skam, det är härligt,  men vad hände egentligen?