Blir förundrad över det höga spel som Byggnadsnämndens ordförande Åsa Ögren (S) utsätter Umeås skattebetalare för när hon överklagar kammarättens beslut om rivning av Rosa huset.
Jag har inget emot att huset räddas men det är helt omöjligt att lägga dessa kostnader på fastighetsägaren. Det skulle medföra att stora förluster för fastighetsägaren att genomföra det som krävs för att rädda huset. Att ta ut en hyra som täcker investeringen är helt otänkbart och ingen skulle ha råd att bo i huset.
Kostnaderna för att rädda huset kommer avsevärt att överstiga kostnaderna för att bygga nytt. Kan en kommun kräva att en näringsidkare skall driva något i förlust för att det är värt att bevara? Länsstyrelsen och därmed staten har visat intresse att bevara huset men inte tillskjutit några pengar. Det borde vara Länstyrelsens uppgift att skapa förutsättningar för ett bevarande och inte skattebetalarna i Umeås uppgift.
Genom att Byggnadsnämndens ordförande Åsa Ögren (S) överklagar kammarättens dom och om den skulle ändras i nästa instans så kommer fastighetsägaren att ställa krav på Umeå Kommun att stå för de extra ordinära åtgärder som krävs för att rädda huset. Det rör sig om ganska mycket pengar. Detta torde bli en utdragen process som kommer föras den juridiska vägen där fastighetsägaren har trumf på hand. Allt medan huset förfaller än mer.
Frågan kvarstår: Skall Umeå kommuns skattebetalare betala räddandet av Rosa huset med x antal miljoner vilket torde bli utslaget efter en juridisk process mellan fastighetsägaren och kommunen, pengar som måste tas från välfärdens kärna?
Vi syns!
Ulrik Berg
