Till toner av och med Frida Hyvönen
/Erika Volpe
Till toner av och med Frida Hyvönen
/Erika Volpe
/Erika Volpe
/Erika Volpe
Det var i Buenos Aires som årets Pritzkerpris i arkitektur delades ut i maj, till den schweiziske arkitekten Peter Zumthor. En stad som hade sina glansdagar i början av förra seklet. Då belades gatorna med den vackert rosa bohusgraniten. En viss Evert Taube red på pampan i tjänsten och biffarna var enorma. Om sommaren syns passionerat intresserade tangodansare runt omkring i Umeå, dansande på logen uppe vid Gammlia, nere vid Trädgård i Norr. Kanske är det nostalgiska tilltalet i tangon ett uttryck som harmonierar med det nordiska vemodet? Se föreningens hemsida här: Tango Norteño
/Erika Volpe
La Biennale di Venezia. Filmfestival i Venedig pågår för tredje dagen i rad. Idag visas två filmer som jag gärna hade sett; BAD LIEUTENANT: PORT OF CALL NEW ORLEANS di Werner Herzog och KATYN di Andrzej Wajda. Några nostalgiska rullar hämtas ur arkiven för visning parallellt. Det är en tillställning som ges för 66:te gången i staden över pålarna, nej jag menar mellan broarna. Under många år har diskussionerna kring hur staden ska räddas funnits där.
/Erika Volpe
Det kallas att uppleva genius locci, platsens själ. Att ströva
utmed älven och blicka bort mot blånande berg i fjärran.
När jag kom till Umeå fascinerades jag av trähusens grammatik som jag inte riktigt kunde likna vid Brommas villastad från 1920-1930. Snarare har de stora villorna i Djursholm från tiden kring förra sekelskiftet fler likheter. Även i Djursholm finns verk av Ragnar Östberg, Villa Pauli tänker jag på, nere vid Strandvägen.
I de centralare stadsdelarna finns en rik samling byggnader från det sena 1800-talet som i renoverat skick ännu står kvar efter att ha undgått stadsbranden 1888. Men alla finns inte där. Rivningsvurmen klingade av väldigt sent i Umeå och mattades först på 1980-talet 100 år senare.
Aschanska villan av Ragnar Östberg från 1906 med utblick över Umeälven och ett
modernt tillskott av Finlands store samtida arkitekt Christian Gullichsen från 2009.
Under en period bodde jag mitt i Umeå och blev granne med de mest underbara affärsidkare som Meretes ekologiska butik, Löfströms skomakeri som hjälpt mig med allt från råd till tråd, och Lilla Galleriet med Eva och oljorna. Som en lykta brukade fönstren till galleriet lysa om höst- och vinterkvällarna, och vissa lördagar bjöds det på vernissage. Det kvarteret har verkligen liv.
Idag var jag tillbaka för att få hjälp av Eva med att rama in ett porträtt av mig målat av Adria Pecora, se hennes hemsida här: Adria
Från min balkong kunde jag titta ut över den allra finaste gatugraffiti jag hittills sett, med clownerna, som egentligen var en skildring av ett pars kärlek. Gå till Slöjdgatan och läs deras historia!
Erika
/Erika Volpe
Jag ska hålla mig kort, denna dag, då jag stormat ner till Sagateatern för att uppleva Portfolio live. Med sponsring av Krenova, har sex hågade kulturarbetande presenterat vad de sysslar med och varför. Initiativtagaren Anders Gunnarsson berättar inledningsvis att han drivits av nyfikenheten kring ovetskapen om vad de kreativa runtomkring honom egentligen sysslar med. Det mynnar denna kväll ut i ett generöst och öppet berättande av presentatörernas arbete och preferenser inom sitt fält. Där måleri, fotografi, dataspel och lay-outande visas digitalt.
/Erika Volpe
Klick! Jag skulle haft med mig kameran den gången. Jag var ny i Umeå, flanerade på Skolgatan och fick helt plötsligt se en förvirrande och fantastisk syn; en grupp östafrikaner som korsar min väg samtidigt som jag möter två samer i komplett dräkt.
Så många gånger jag funderat på tillhörighet. Vilken (musik/etnisk/filosofisk etc.) kultur känner Du dig mest befryntad med? Vad äter Du för mat allra helst? Vilken tro praktiserar Du? Jag är en paneuropé. I studentgrupper med både svenskar, anglosaxer, fransmän, spanjorer och italienare placerade jag ofta mig vant på simultantolkens plats. Nu har jag tagit tillfället i akt att bo i min mors släkts hemtrakter, liksom jag en gång för länge sedan bodde i Sydamerika i min fars hemstad, för att söka efter den tid som flytt. När jag vandrar nerför Renmarkstorget med min son i handen begrundar jag min morfars farfars farfar, Arendt Renmark, vice häradshövdingen och avvittringsdomaren i södra Lappmarken, som lånat platsen dess namn.
I Umeå tycks det finnas så mycket mer än en rad statiska (och statistiska) fakta om den Norrländska Huvudstaden. Att Umebon reser till Stockholm titt som tätt likt sättet andra färdas med pendeltåg. Att det finns fullt av kulinariska läckerheter som aldrig verkar lämna länet, jag tänker inte minst på alla sorters olika tunnbröd som till och med varierar mellan Coop-butikernas sortiment. Att så många festivaler och musikevenemang hålls att det blir svårt att hinna gå på dem alla, trots världsnamnen som bländar tablåerna. Att vädret i de östra delarna är soligt och vackert ungefär samtidigt som i Mälardalen, där Bettnesands sand är finare än Barcelonetas . Det vet sörlänningen alls inte om.
Beror det på gamla invanda sanningar som för länge sedan passerat bäst-före-datum? På mediernas rapportering? På vad som skrivs i tidningarna, gammelmediernas rikspress som i sina tabloidformat serverar oss dagens meny av världshändelser? Jag är inte rätt person att svara på det. Däremot har jag funnit att det är värt att försöka komma runt de gamla välkända förutfattade meningarna om nord och syd, som även finns i Italien likaväl som i Frankrike och Spanien, för att koncentrera sig på att finna nya spännande möten ? i skärningspunkten, där det händer.
/Erika Volpe
Senaste kommentarerna