23:15
Här har ni fina Oulu i morgondis. Men nu är det kväll och jag är trött efter en skitbra dag. Min vapendragare Halvard har kommit flygandes från Tromsö (tolv timmar och fyra byten. Tänk att det ska vara så bökigt att röra sig sidleds) och vi har rejsat igenom powerpoint-presentationen till imorgon. Min första powerpoint! Den är så snygg! Pepp pepp! Återkommer imorn med rapport om hur den tog Kostymerna med storm.

Hörni det sägs förresten att det bor 400 samer i den här stan. Hur hittar jag igen dem? Nån som vet? Sameföreningar, underjordiska sekter, samisk institution på universitetet? (Jag testar det sista.)

23:41
Gávnniv sáme instituhta universitehtan Giellagas, Oulu Sámesiebrre ja GieKu! Ihkap sij sihti munnu iejvvalit idet. Hoppas! (och duckar för språkpolisen)

/Ylva Maria Pavval

Hej!

Jag bloggar för dagen från Oulu där jag är på Barents business. Jag ska prata ungdomars samarbete över gränserna för myndighetsfolk från hela Barentsområdet – det där oomtalade området som sträcker sig över norra delarna av Norge, Sverige, Finland och nordvästra Ryssland. I Sverige ingår Norrbotten och Västerbotten.
Barentssamarbetet inleddes för 16 år sen och pågår på en hel massa områden, alltifrån miljö och logistik och hälsa till det viktigaste av allt: ungdomar. Jag halkade in i svängen av en slump, när jag hittade en inbjudan till en kulturvecka i finska Kaajani. Dit drog jag och blev på köpet med i Barents Regionala Ungdomsråd (BRYC). Tack vare BRYC har jag varit fyra otroliga vändor till Ryssland, lärt mig hitta i finska småstäder, sett radioaktiva aspar i nordnorge men framför allt insett att kidsen på andra sidan gränserna är som jag. De har också 40 mil hem, eller 140 (eller ännu längre om de bor i Naryan Mar), de kommer också från hålor långt från alla högskolor, och de är vana att själva skapa det de saknar.

En sån grej är mötesplatser. Därför drar vi på onsdag till ryska Arkhangelsk för att spela teater, våga blotta våra fördomar och dansa till fantastiska Glesbygd’n. 50 unga från de fyra länderna ska brottas med scenskräck och motsträviga fördomar och i slutändan presentera en sjutusan till show. Ni är välkomna om ni svänger förbi Vita Havet närmsta dagarna!

Kika mer om ungdomssamarbete i Barentsområdet:
barentsyouth.org
barentsyouth.wordpress.com

Och veckans jag – det är Ylva Maria Pavval. 24 år från Jokkmokk, tillfälligt i Umeå (sen två år..). Sambo med fina vänner och flat-coated retrievern RallySally. Bilden är tagen i augusti i underbara Bádjelánnda, där min sameby Tuorpon har sommarmarkerna.

/Ylva Maria Pavval

/Erika Volpe

Till toner av och med Frida Hyvönen

/Erika Volpe

/Erika Volpe

/Erika Volpe

Idag har jag lyssnat till den argentinska tangosångerskan Susana Rinaldis lite svulstigt sjungna tango. Hon representerar den traditionella tangons uttolkare av idag. Susana Rinaldi, som varit i Stockholm flera gånger, sjunger här: El corazon al sur

En mer modern uttolkare var Astor Piazzolla, nestorn som komponerade moderna stycken för sin tangokvintett med bandoneon. Lyssna här till ett klassiskt stycke i ny skrud: Adios Nonino.

Här ses Avenida de Mayo i Buenos Aires, Argentina 2008

Det var i Buenos Aires som årets Pritzkerpris i arkitektur delades ut i maj, till den schweiziske arkitekten Peter Zumthor. En stad som hade sina glansdagar i början av förra seklet. Då belades gatorna med den vackert rosa bohusgraniten. En viss Evert Taube red på pampan i tjänsten och biffarna var enorma. Om sommaren syns passionerat intresserade tangodansare runt omkring i Umeå, dansande på logen uppe vid Gammlia, nere vid Trädgård i Norr. Kanske är det nostalgiska tilltalet i tangon ett uttryck som harmonierar med det nordiska vemodet? Se föreningens hemsida här: Tango Norteño

På Café Tortoni, lite längre ner på Avenida de Mayo uppträdde tangons förste sångare, Carlos Gardell. Se Carlos Gardell

Kaféet var välbesökt av stadens artister och intellektuella, vilka även skänkte det dess glamorösa rykte. Gör gärna ett besök och missa inte den förträffliga glassen! Kyparna är klädda i servitörens svart och vitt, och rynkar inte på näsan åt en beställning av det lilla formatet.

Så många tårar jag har fällt har när jag tar avsked av en plats där jag känt närvaro och värme. Inom mig hör jag den gråtande violinens stämma ur en av alla gamla inspelningar som sänds i etern dygnet runt från en tangostation i Rio de la Plata-området. Avresan denna januari 2008 skedde under liknande omständigheter, och jag tror att det är det som är meningen med violinen, som ur sina strängar sjunger ut och ger de klagande rösterna ett eget liv.

Erika

/Erika Volpe

La Biennale di Venezia. Filmfestival i Venedig pågår för tredje dagen i rad. Idag visas två filmer som jag gärna hade sett; BAD LIEUTENANT: PORT OF CALL NEW ORLEANS di Werner Herzog och KATYN di Andrzej Wajda. Några nostalgiska rullar hämtas ur arkiven för visning parallellt. Det är en tillställning som ges för 66:te gången i staden över pålarna, nej jag menar mellan broarna. Under många år har diskussionerna kring hur staden ska räddas funnits där.

I slutet av 1960-talet översvämmades Piazza San Marco av rekordhöga vattenmängder. (Det faller sig helt naturligt att tala om vatten eftersom det har regnat idag sedan jag slog upp mina bruna). Vatten från lagunen har fortsatt att söndervittra husgrunderna, som samtidigt sjunkit ihop genom pålarnas sättningar. Därför bytte man ut de gamla anfrätta träpålarna av trä till kärnor i betong, precis som gamla Stans kajer har räddats. Samtidigt har forskare världen över funderat på hur inflödet av vatten kan bromsas. En intressant lösning med undervattensportiker har ansetts vara den mest effektiva.

En stadsö mellan broar är vad Umeå önskar sig. På kommunens hemsida, se planförslaget i 3D, går det att se gestaltningen av själva planförslaget. Den fördjupade översiktsplanen antogs i december 2008 efter åratal av diskussioner. (Håller på just nu att läsa pdf om översiktsplanen)

/Erika Volpe

Det kallas att uppleva genius locci, platsens själ. Att ströva

utmed älven och blicka bort mot blånande berg i fjärran.

När jag kom till Umeå fascinerades jag av trähusens grammatik som jag inte riktigt kunde likna vid Brommas villastad från 1920-1930. Snarare har de stora villorna i Djursholm från tiden kring förra sekelskiftet fler likheter. Även i Djursholm finns verk av Ragnar Östberg, Villa Pauli tänker jag på, nere vid Strandvägen.

I de centralare stadsdelarna finns en rik samling byggnader från det sena 1800-talet som i renoverat skick ännu står kvar efter att ha undgått stadsbranden 1888. Men alla finns inte där. Rivningsvurmen klingade av väldigt sent i Umeå och mattades först på 1980-talet 100 år senare.

Aschanska villan av Ragnar Östberg från 1906 med utblick över Umeälven och ett

modernt tillskott av Finlands store samtida arkitekt Christian Gullichsen från 2009.

Under en period bodde jag mitt i Umeå och blev granne med de mest underbara affärsidkare som Meretes ekologiska butik, Löfströms skomakeri som hjälpt mig med allt från råd till tråd, och Lilla Galleriet med Eva och oljorna. Som en lykta brukade fönstren till galleriet lysa om höst- och vinterkvällarna, och vissa lördagar bjöds det på vernissage. Det kvarteret har verkligen liv.

Idag var jag tillbaka för att få hjälp av Eva med att rama in ett porträtt av mig målat av Adria Pecora, se hennes hemsida här: Adria

Från min balkong kunde jag titta ut över den allra finaste gatugraffiti jag hittills sett, med clownerna, som egentligen var en skildring av ett pars kärlek. Gå till Slöjdgatan och läs deras historia!

Erika

/Erika Volpe

Jag ska hålla mig kort, denna dag, då jag stormat ner till Sagateatern för att uppleva Portfolio live. Med sponsring av Krenova, har sex hågade kulturarbetande presenterat vad de sysslar med och varför. Initiativtagaren Anders Gunnarsson berättar inledningsvis att han drivits av nyfikenheten kring ovetskapen om vad de kreativa runtomkring honom egentligen sysslar med. Det mynnar denna kväll ut i ett generöst och öppet berättande av presentatörernas arbete och preferenser inom sitt fält. Där måleri, fotografi, dataspel och lay-outande visas digitalt.

/Erika Volpe