(Klicka på bilden för att se den i större format)

Här har jag konstruerat en högst subjektiv graf över Umeå Open 2011:s utbud, inspirerad av Pierre Bourdieus teoretiska ramverk över symboliskt kapital. Grafen såg dagens VK-ljus för ett par år sedan i ett tv-klipp med Andreas Terner och Stefan Åberg, men har nu stöpts om aningen.

X-axeln mäter hur mycket kredibilitet eller fingertoppskänsla bokningen innebär, alltså hur mycket man fångat upp något det surras om, som kritiker och finsmakare diggar just nu och hur speciell eller ovanlig denna bokning är. Y-axeln visar hur publikfriande en bokning är för den breda massan.

Högst upp till höger är bäst att hålla till, då både den breda publiken och finsmarkana blir nöjda. Win-win. Längst ner till höger är festivaler med smalare bokningar som gör de riktigt insatta supernöjda. Way Out West kan placeras här, även om de förstås har en del namn som placerar sig högre upp på grafen också. Längst ner till vänster är sämst att hålla till, det är en festival som ingen vill gå på. Jag kommer inte på någon men det kanske förklarar sig själv. Uppe till vänster finns exempelvis stadsfestivaler som bokar Takida/Europes turné, Orup + Lena PH eller Idol- och schlagerlokomotiven. Typ Diggiloo.

Så, nu räknar jag med lite sågningar av denna graf, kom igen! Så här tycker Jocke och Simon: 

Simon: Först fokuserade jag mest på den horisontella axeln, och tyckte att Those Dancing Days borde flyttas, men det intressanta ligger ju faktiskt på den vertikala. Daniel Adams-Ray tror jag lockar folk i betydligt större utsträckning än Miss Li och bob hund, och Adam Tensta rejält många fler än Anna von Hausswolff, som exempel. 

Är det inte också lite önsketänkande på Y-axeln vad gäller spännande up-and-coming-akter som Simian Ghost, We are the Storm och Caotico? Vi pratar ju ändå "den breda massan" här. Sedan borde ju förstås Håkan ligga utanför grafen på den leden!

Jocke: Till att börja med är sådana här grafer oerhört svåra att konstruera så att de blir användbara och visar det de ska. Jag har svårt att förstå hur t ex Those Dancing Days placerats i fåran för dålig kredd, däremot stämmer det att TDD är ett band som många vill se. Jag kan inte skriva under på att Håkan-bokningen är ett tecken på fingertoppskänsla, det är snarare en självklar bokning som är självklar (och samtidigt uppskattad). 

Jag håller helt med Simon ang. de utsökta akterna Simian Ghost, We are the storm och Caotico som placerats för högt på y-axeln. Däremot skulle de definitivt kunnat placerats längre ut till höger med tanke på att dessa tre band har alla möjligheter i världen att nå ut till fler människor under 2011. Jag anser med andra ord att Umeå Open uppvisar fingertoppskänsla med dessa bokningar.

Ovanstående rader författades med reservation för att jag misstolkat hela grafen.