Umeås Bästa om Nannabadplanerna som totalfiasko på väg mot vägs ände med kommun-ism?!

Umeås Bästa om Nannabadplanerna som totalfiasko på väg mot vägs ände – med kommun-ism?! 

Nannabadplanerna i Umeå, som pågått i över fem år utan att en godkänd ritning blivit till, är ett totalfiasko och, äntligen, på väg mot vägs ände. Eller är ett Nannabad, felplacerat och outvecklingsbart, något Umeås politiker bara måste genom föra, av prestigeskäl, då är det totalfiasko i kubik, även ekonomiskt.

Detta är kanske hårda ord, men de bygger på vad många säger till mig vid möten eller påringningar. Det jag får höra är bl a följande, sammanfattat i 10 punkter.

1. Barnfamiljer tar inte buss till stan för att bada, dom tar bilen, även simskole- och simmarföräldrar, med barnen i simhallen eller för att skjutsa dit och hämta. Detta innebär då mer biltrafik än politikerna säger som tror på kollektivtrafiken som färdmedel, det vill säga man underskattar trafikökningen och miljöförsämringen. Samma gäller skolbaden, dessa blir inte med kollektivtrafik, som politiker tror, utan inhyrda bussar för att klara skolscheman och säkerhet. Dvs ny trafikunderskattning och felbedömning politiskt.

2. Ungdomar cyklar gärna, men som förälder blir man orolig över cyklande mitt i stan, särskilt vid Nannakvarteret, P-huset, ÖK, Nygatan och Skolgatan samt Vasagatan (med bussgata), som nog är Umeås farligaste cykelområden, och blir det än mer med äventyrsbad och 50-metersbassäng. Inget av detta risktagande finns analyserat i de planer som redovisats i Nannabadhistorien.

3. Andra kommunikationsproblem folk påpekar är att det blir dyrare med parkering i P-hus eller efter gator och andra öppna parkeringsplatser. Vid Umeå simhall är det gratis liksom i Holmsund och IKSU (begränsad tid där ibland).

4. Hur kommer det att bli vid badentrén med närhet till busshållplatser, särskilt vid kall och ruggig väderlek, har en del jag mött undrat. Ja, blir det en värmestuga med så mycket icke-badgäster att vaktbolag måste till? Bara tanken förskräcker.

5. Vid tidigare förslag, innan bassängerna åkte upp några våningar och det var stora glasytor, fanns kommentarer på nätet om hur olustigt det måste kännas för badbesökare att bli glodd på. Svaret blev att man stoppar insynen givetivis. Men då stoppas också utblicken som är så skön i ett badhus/en simhall, att kunna se ut.

Så är det inte på Umeå simhall, i Holmsund, Sävar, Hörnefors, Ersbodabadet, IKSU simhall och spa, alla har glasningar för både ljus in och utsikt ut. Men inte i ett Nannabad då. Eller om det blir utsikt där, vad ser  man då, jo, gator, trafik och väggar, igen och igen. Inte precis attraherande.

6. Som följd av stora väggytor, glas eller ej, insyn eller ej, finns också risker för olaglig affischering i centrum och även risk för klotter. Inget man gillar, men kan bli ändå just för att det är centrumläge.

7. Outvecklingsbarheten, att aldrig kunna bygga ut, det nämns ofta, särskilt av de som badat/simmat på andra håll i Sverige. Och ser man i Umeå, eller snarare Holmsund, utan ytor utanför Storsjöhallens 25:a hade aldrig Aquarena där kunnat byggas. Att Umeås politiker inte fattar det och därmed inte värderar detta, det är det mest obegripliga för där behövs ju ingen specialkunskap.

För att förstärka detta viktiga, säger Svenska simförbundet om detta nödvändiga för ett nytt bad under rubriken Utveckling:

”Simanläggningen ska ha möjlighet att expandera och utvecklas. Omkringliggande ytor ska i en framtid kunna tas i anspråk för ombyggnad och tillbyggnad. Det är viktigt att ta hänsyn till detta då planeringsarbetet inleds och bl a placeringen av simhallen ska bestämmas. Att ligga steget före i planeringen ökar möjligheten för en långsiktigt bättre ekonomi."                                                         

8. Ekonomin är nog det svåraste att förklara för de som frågar. Jag vet inte mer än andra, just för att politikerna än inte visat några kalkyler, allt mörkas eller vet de inget själva, men beslutar ändå och nu drar igång projekteringsprocessen. När jag säger det, blir det tyst, och vad ska man säga. Jo, egentligen bara en bekräftelse på rubriken totalfiasko!                                                            

Detta ekonomifiasko förstärks av att politikerna nu undviker det man tidgare ansett så viktigt med Nannakvarteret, få ut ett stort belopp för tomtvärdet. Det fanns med i avtalet med de privata aktörerna. Men nu snuvas Umeås skattebetalare på, kanske, uppåt 100 miljoner kronor man kan få på marknaden för annat än bad, och där badhus/simhall på annan plats kan kosta högst ett par miljoner kronor för en tomt.                                                                                                                   . 9.Hur har det blivit så här illa, är till slut frågan som kommer när alla ”fiaskopunkter” blir tydliga. Där finns faktisk ett enkelt och tvärsäkert svar: Politikerna hade för bråttom, det beslöts på en timme, oförberett och utan kritik, med motivet att enbart besluta, inte att få det bästa. Snarare det sämsta eftersom enigheten byggde på att inget parti fick igenom sitt bästaalternativ utan man var överens om att Nanna var lika dåligt för alla.                            

10. Hur går det då? Ja, ingen som vet naturligtvis. Aktivariet från 1996, på samma plats och ett äventyrsbad-vård-hotell-komplex (ingen 50:a) ”gick i graven” enligt tidningsrubriker i juni 2000. Och då hade anbudshandlingar hunnit gå ut, därefter ville ingen driva badet, så det sjönk av sig självt.      

Min slutsats är att det blir mycket svårt, kanske omöjigt för en driftsentreprenör att satsa på denna halvmesyr till äventyrsbad och 50:a naggad i kanten, där också gymmet får det svårt med den konkurrens som råder i centrum och nu späs på av IKSU:s nya gym vid Konstnärligt campus. Dvs ekonomin kan inte räknas hem.                                                                                                                       

Att veta om att många badbesökare, själva eller där föräldrarna är med, drar sig för att fara till ett trångt centrum med olycksrisker och dålig luft, påverkar också en marknadsbedömning av underlaget. Liksom när man ser det trånga äventyrsbadet, väljer Paradiset i Ö-vik hellre. Ingen möjighet att bygga ut eller ens ha uteytor, försvårar också, särskilt som IKSU, Holmsund och Umelagun (sommartid) har det.                                                                     

Men inget av sådan marknadsanalys har funnits med någon gång ända sedan det plötsliga beslutet om Nannabad togs i januari 2007. Umeå kommun gjorde alltså inget av det som alla vi som kommer med affärsidéer eller uppfinningar alltid måste göra för att bli trovärdiga och gå vidare som entreprenör, undersöka marknaden.                                                                      

I praktiken har Umeå kommun nu med ett eget badbolag startat en process som fungerar på stadskaptitalistiskt sätt som nog inte allianspartier eller pragmatiska socialdemokrater vill ha. En slags kommun-ism skulle denna bad-ideologi kunna kallas.                                                                                                   

Förstår dessa politiker detta, ja, då inser man nog Nannabadets vägs ände, avbryter och undviker denna totalfiaskoplanering. Men nu verkar man inte förstå detta, ja, det finns tjänstemän och politiker som helst vill (se VK idag) att detaljplanen inte ska revideras utan den gamla ska gälla, allt för att det ska gå fort och undvika demokratiska prövningar. Till ett pris av ett par hundra miljoner skattekronor som slängs i bassängen, jämfört med smartare alternativ. Detta kan stå Umeå dyrt, inte bara ekonomiskt!