RF-krav sänker Nannabad – gatuinsyn hindrar lika tillgänglighet och farlig trafikmiljö stoppar tillgänglighet.

Ett brett utbud av tillgängliga aktivitetsytor är en förutsättning för all idrott. Att bevara, utveckla och skapa nya anläggningar och idrottsmiljöer är viktigt. De är en källa till glädje och gemenskap samt främjar motion, hälsa och livskvalité. Riksidrottsförbundet vill att människors möjligheter till motion och idrott tydligt ska finnas med i all samhällsplanering.

Ovan är vad RF, Riksidrottsförbundet, som simidrottsföreningar genom Svenska simförbundet verkar under, har i sina riktlinjer och som kan läsas på hemsidan, bl a nedan i sammanfattning, (uppdaterad 28/1 2015).

En av RF:s värdegrunder är allas rätt att vara med. Det förutsätter att anläggningar och idrottsmiljöer är och upplevs tillgängliga och välkomnande för alla som vill idrotta.

Det kan exempelvis handla om trafikmiljön runt anläggningarna, samt att barn och ungdomar säkert ska kunna ta sig till och från.

Det kan också handla om att det förutom ändamålsenliga ytor för tävling och träning också kan finnas utrymme för spontanidrott och social gemenskap samt att det också finnas möjlighet till eget utrymme för dusch och ombyte.

RF stöder kommunernas samarbete med Distriktsidrottsförbund (DF) för att kartlägga och utreda behovet av anläggningar och idrottsmiljöer för idrott. Allvarligast är bristen på anläggningar och idrottsmiljöer i växande storstäder.

Notera där värdegrunden ”allas rätt att vara med”. Med gatuinsyn i stora fönster in i bassängerna i ciytläget för Nannabad och uppmuntrad av Kulturnämnden i Umeå kommun, kommer en del att känna ej lika tillgänglighet. (Draperier – persienner? Då förfelas ett bads gestaltning, än mer i stansläge). Och ifall föräldrar känner att deras barn/ungdomar inte säkert tar sig till och från, blir det ej lika tillgänglighet heller.

Så detta bad/sim-bygge mitt i trafikfarligaste centrumläge och nu med fönsterinsyn har ingen framtid för barn och ungdomar i föreningar med Riksidrottsförbundet som högsta organ. Det vore bra om Svenska simförbundet tillsammans med RF i tydliga riktlinjer för anläggningar konkretiser tillgängligheten åt alla Sveriges kommuner, i planering, för nybyggnation som i Umeå samt existerande anläggningar, och sätter betyg om godkänt eller underkänt.

Då först kan alla idrottare, särskilt i unga år, och deras föräldrar känna trygghet i färdvägar och lika välkomnande i idrottshallen. Där det underkänns får kommunerna bygga om eller bygga annanstans. Bra simhallar har bra möjligheter att göras om till annat och i citylägen torde det finnas privata aktörer som kan bjuda bra pris för bättre passande i centrum/stan.