HISTORIESKOLAN 1948 tjänade Broparken som en av Umeås snötippar. Snön fraktades ut på älvsisen av karlarna i snösvängen som använde sig av häst och vagn tiden innan vinterrenhållningen blev helt motoriserad.

Hästar i kommunens tjänst var vardag då och något Umeåborna på den tiden inte häpnade över. Det skulle till en stadsvandrande amatörfotograf med känsla för att fånga ögonblicket för framtiden.

Bilden från slutet av 1940-talet hänger inramad i vardagsrummet hemma hos Urban och Eva Bengtson på Berghem i Umeå.

– Vi har den vid matsalsbordet på en väl sedd plats. Ibland tar jag ner tavlan och visar gäster på snömängden och hur man körde med häst och vagn på den tiden. Bilden tog min pappa Olle och deltog med den i en fototävling. Om han vann eller fick något pris vet jag inte. Bilden har ett särskilt värde för mig i alla fall, säger Urban Bengtson.

Tiden innan de motordrivna snöplogarna och traktorernas tid sköttes snöröjningen med häst. Snörika vintrar blev arbetet med att frakta bort den vita varan omfattande.

Rakt över älven på Olle Bengtsons bild skymtas bryggeriet på Teg. På snöupplaget i Broparken (kan det vara tidigt i mars?) jobbar Umeå stads två- och fyrbenta snöröjare.

Snön kördes undan från stadens gator och fick sedan smälta ner i Umeälven.

2016 klassas snö i städer som ett slags miljöfarligt avfall sedan många år. Alla bilar och bland annat vägsaltet förorenar snön på ett helt annat sätt än 1948.

Kommunens nye gatudriftchef – Per Hilmersson – berättar att det finns tre stycken tippar i Umeå i dag, varav den största finns på Klockarbäcken.

– Vi tippar inte snö i några vattendrag alls i dag utan det är väldigt specifika platser vi får hålla oss till. Det brukar inte bli så mycket bortforsling av snö före årsskiftet ett normalår. Vi får se hur det blir efter nyår. Kollar man på rapporterna för den närmaste tiden ser det inte lovande ut alls, om man gillar snön, säger 2016 års chef i snösvängen.

Mannen med tavlan – Urban Bengtson – kan inte svara på om det krävdes stativ för att fånga det vintriga ögonblicket för snart 70 år sedan.

– Pappa var noga med nästan allt och var väldigt stadig på handen. Han var en väldigt lugn person, medan mamma var ivrig som jag är. Så det kan mycket väl vara så att han fotograferade utan stativ. Pappa fotade mycket och promenerande runt i stan med kameran, säger Bengtson, välkänd profil för VK:s läsare som en flitig debattör engagerad i barnsomsorg och simning.

Pappan var med i Umeå Fotoklubb tiden då proffs som Sune Jonsson och Bertil Ekholtz var aktiva. Enligt klubbens egen historik bildades Umeå Fotoklubb 1941 ”av fyra fotointresserade herrar: Bertil Ekholtz, Fritz Nyqvist, Olle Bengtsson och fotodoktorn Ingemar Lövgren”.

– Så klubben har en anrik historia och lever fortfarande. Jag har tagit vid efter pappa och vandrar ibland runt i stan och fotograferar. Man kan säga att jag går i samma fot(o)spår.

MIKAEL WIKNER