Moa Brydsten

Anledningen till att MB vill upplysa mig om denna självklarhet (jag kan ju kolla min egen e-post här) är att jag vill veta vad hon menar i tidigare e-brev om

”Tjänstepersonerna känner till dig då ni tidigare haft kontakt,”

Några sådana kontakter med möten eller utbyte av kunskaper/erfarenheter kring barnomsorgsbyggande (en stor del av mitt företagande) har det dock inte varit på nästan två decennier. Senaste ”tjänstepersonen” i på för- och grundskoleförvaltningen jag haft sådan kontakt med var i slutet på 2002. Då fick jag detta utlåtande, ett positivt sådant:

Min uppfattning från mötet 2002-12-19 kvarstår att de ideér du
presenterade generellt är intressanta speciellt kring det flexibla
nyttjandet.

Hälsningar XX

Så min förfrågan om vilka S-ordföranden menar haft kontakter med mig och vad det är man känner till mig om, får svaret om att kolla diariet för ”mailkonversation” och vid ytterligare fråga är senaste svaret från Brydsten:

Ditt brev har inkommit och skickas till diariet för diarieföring.

Avvisandet är inget nytt från socialdemokratiska politiker i Umeå kommun. Redan i mitten av 1980-talet gjorde dåvarande (bortgångna) 1:a kommunalrådet Margot Wikström sammalunda och mera bryskt. Jag hade tagit fram min första dagismodell och visat den för 2:a kommunalrådet (bortgångna) Lennart Strömsten, Folkpartiet.

Som ingenjör och med vid framtagandet av Umeås första institutionsdaghem, Berghems barnstuga, i mitten på 1960-talet, var han både kunnig och erfaren om förskolors utformning. Han gillade mina idéer och gick över till MW i rummet intill på stadshuset.

Men något intresse av att ta del av dessa blev det inte. S-kommunalrådet nekade och menade bl a att Urban Bengtson ska man inte ha att göra med och tillade något om mig som person som inte var så positivt, vilket jag här avstår att citera.

Nästa S-avvisande kom i en mässa på Nolia ”Omsorg 90” med tävling för idéer från barnomsorg till äldredito. Mina dagisidéer för byggnationer hade då förverkligats i en upphovsrättsskyddad UBBI-modell och uppförd bl a  i förskolan Missionären på Umedalen, 1990 (dock vill f n kommunen inte godta copyrighten trots (S)-OK tidigare, se längre ner).

En skalenlig modell med textmaterial var mitt tävlingsbidrag, se ovan. Det blev ingen framskjuten placering trots hög ranking av  expertgruppen som utvärderade bidragen. Efteråt fick jag veta att ordförande i styrgruppen för tävlingen, (bortgångna) S-ordföranden i socialnämnden, Harry Strandberg (S) menat att min dagisidé var inte något märkvärdigt.

Men HS godtog att detta var min modell av UBBI-typ som just då byggdes för Missionären (se ovan). Och han var med som ordförande när kommunen 1989 valde mellan min och en annan förskolelösning, nu ganska exakt för 30 år sedan och kan finnas i kommundiariet. 

Tredje avvisandet var också bryskt. Det kom in på 00-talet av Margareta Rönngren S-ordförande i f-o-g-nämnden. Efter att jag vid möte dec-02 med MR och vice ordförande Stefan Nordström (M) avslöjat, som företagare, att kommunbyråkratin planerade överytor (mer än normen) på förskolor, tog MR och SN upp detta med planeringsansvariga och beslöt i nämnden våren 2003 att följa mitt råd och stoppa ytökningen för att spara pengar.

Detta finns dokumenterat, kanske i kommunens diarium men i alla fall tydligt i ett examensarbete vid Umeå universitet om hur förskolor planeras, där både jag och förvaltningstjänstemän intervjuades och kommunen bör ha eftersom jag fick ett exemplar.

Men att få betalt för detta ”frilansarbete” som konsult och Umeå kommun använde sig av pga ekonomiska skäl, det satte S-ordföranden helt stopp för i ett skriftligt brev där MR menar att jag inte ”agerat som något annat än medborgare i era kontakter med skolans företrädare”, dvs jag inte varit konsult. Men skickades till mig som konsult! Ett brev som nog ska vara diariefört…

Och så kom nu, c:a 15 år senare, nytt S-avvisande, här med ”diariehänvisning”

Ändå började inte mina kontakter så med S-ansvariga politiker. Bästa S-erkännandet är nog det från (nyligen bortgångna) Torsten W Persson S-kommunalråd i slutet på 70- och början på 80-talet. Vi möttes i ett privat sammanhang 1982 då han påminde sig om ett brev jag skickat om att få träffa honom angående barnomsorgsfrågor.

Han var väl medveten om min förfrågan och sa att han bär brevet på sig, hade lite dåligt samvete för att inte ha svarat ”barnomsorgens dåliga samvete” som han sa om mig. Det blev en träff, den enda jag, hittils, fått med högsta ansvariga politikern i Umeå kommun.

VARFÖR då alla dessa avvi(s)anden, här fyra?

JA, gemensamt är att jag avslöjat brister i barnomsorgsplaneringen och förskolemiljöer samt haft idéer och förslag på förnyelse och förbättringar, som dagispersonal på 70-talet, i skyddsombudsroll på 80-talet och som idékonsult därefter i tre decennier.

Det verkar som om politik och byråkrati har svårt med påpekanden utifrån och lösningar från håll man inte frågat efter självt. Se här ett av mina första avslöjanden, i praktiken som visselblåsare – och öppen – fast uttrycket inte var vanligt för 40 år sedan.

Tilläggas kan att Umeå kommun då, liksom många andra kommuner, genast slutade bygga med överytor och att Socialstyrelsen tog bort byggbidraget. Men fortfarande tickar dessa större förskolor högre driftskostnader och utan än större barngrupper för att kompensera. Ovan politik/byråkrati-förklaringar var mer av efterhandskonstruktioner.

Därefter har jag påverkat bristerna i störande genomgångsrum, till fler dagis i ny stadsdel efter felberäkning, vridit om förskolebygge 180 grader pga miss i planlösningen, flyttat på ny förskola till område med större behov, stoppat överytor 2003, fått beröm för flexibilitet (se ovan) och varit föregångare med 8-avd-förskola i två plan (campusförskolan).

Samt nyligen visat på risker och orättvisor med utomhus-trappentréer samt störigare dagismiljöer (nya genomgångsrum…). Frågan blir då, följer kommunen kritik/råd idag liksom förr enligt exemplen ovan och i granskning ur VK  3/12 1976? 

Eller nytt avvisande?

Moa Brydsten

Anledningen till att MB vill upplysa mig om denna självklarhet (jag kan ju kolla min egen e-post här) är att jag vill veta vad hon menar i tidigare e-brev om

”Tjänstepersonerna känner till dig då ni tidigare haft kontakt,”

Några sådana kontakter med möten eller utbyte av kunskaper/erfarenheter kring barnomsorgsbyggande (en stor del av mitt företagande) har det dock inte varit på nästan två decennier. Senaste ”tjänstepersonen” i på för- och grundskoleförvaltningen jag haft sådan kontakt med var i slutet på 2002. Då fick jag detta utlåtande, ett positivt sådant:

Min uppfattning från mötet 2002-12-19 kvarstår att de ideér du
presenterade generellt är intressanta speciellt kring det flexibla
nyttjandet.

Hälsningar XX

Så min förfrågan om vilka S-ordföranden menar haft kontakter med mig och vad det är man känner till mig om, får svaret om att kolla diariet för ”mailkonversation” och vid ytterligare fråga är senaste svaret från Brydsten:

Ditt brev har inkommit och skickas till diariet för diarieföring.

Avvisandet är inget nytt från socialdemokratiska politiker i Umeå kommun. Redan i mitten av 1980-talet gjorde dåvarande (bortgångna) 1:a kommunalrådet Margot Wikström sammalunda och mera bryskt. Jag hade tagit fram min första dagismodell och visat den för 2:a kommunalrådet (bortgångna) Lennart Strömsten, Folkpartiet.

Som ingenjör och med vid framtagandet av Umeås första institutionsdaghem, Berghems barnstuga, i mitten på 1960-talet, var han både kunnig och erfaren om förskolors utformning. Han gillade mina idéer och gick över till MW i rummet intill på stadshuset.

Men något intresse av att ta del av dessa blev det inte. S-kommunalrådet nekade och menade bl a att Urban Bengtson ska man inte ha att göra med och tillade något om mig som person som inte var så positivt, vilket jag här avstår att citera.

Nästa S-avvisande kom i en mässa på Nolia ”Omsorg 90” med tävling för idéer från barnomsorg till äldredito. Mina dagisidéer för byggnationer hade då förverkligats i en upphovsrättsskyddad UBBI-modell och uppförd bl a  i förskolan Missionären på Umedalen, 1990 (dock vill f n kommunen inte godta copyrighten trots (S)-OK tidigare, se längre ner).

En skalenlig modell med textmaterial var mitt tävlingsbidrag, se ovan. Det blev ingen framskjuten placering trots hög ranking av  expertgruppen som utvärderade bidragen. Efteråt fick jag veta att ordförande i styrgruppen för tävlingen, (bortgångna) S-ordföranden i socialnämnden, Harry Strandberg (S) menat att min dagisidé var inte något märkvärdigt.

Men HS godtog att detta var min modell av UBBI-typ som just då byggdes för Missionären (se ovan). Och han var med som ordförande när kommunen 1989 valde mellan min och en annan förskolelösning, nu ganska exakt för 30 år sedan och kan finnas i kommundiariet. 

Tredje avvisandet var också bryskt. Det kom in på 00-talet av Margareta Rönngren S-ordförande i f-o-g-nämnden. Efter att jag vid möte dec-02 med MR och vice ordförande Stefan Nordström (M) avslöjat, som företagare, att kommunbyråkratin planerade överytor (mer än normen) på förskolor, tog MR och SN upp detta med planeringsansvariga och beslöt i nämnden våren 2003 att följa mitt råd och stoppa ytökningen för att spara pengar.

Detta finns dokumenterat, kanske i kommunens diarium men i alla fall tydligt i ett examensarbete vid Umeå universitet om hur förskolor planeras, där både jag och förvaltningstjänstemän intervjuades och kommunen bör ha eftersom jag fick ett exemplar.

Men att få betalt för detta ”frilansarbete” som konsult och Umeå kommun använde sig av pga ekonomiska skäl, det satte S-ordföranden helt stopp för i ett skriftligt brev där MR menar att jag inte ”agerat som något annat än medborgare i era kontakter med skolans företrädare”, dvs jag inte varit konsult. Men skickades till mig som konsult! Ett brev som nog ska vara diariefört…

Och så kom nu, c:a 15 år senare, nytt S-avvisande, här med ”diariehänvisning”

Ändå började inte mina kontakter så med S-ansvariga politiker. Bästa S-erkännandet är nog det från (nyligen bortgångna) Torsten W Persson S-kommunalråd i slutet på 70- och början på 80-talet. Vi möttes i ett privat sammanhang 1982 då han påminde sig om ett brev jag skickat om att få träffa honom angående barnomsorgsfrågor.

Han var väl medveten om min förfrågan och sa att han bär brevet på sig, hade lite dåligt samvete för att inte ha svarat ”barnomsorgens dåliga samvete” som han sa om mig. Det blev en träff, den enda jag, hittils, fått med högsta ansvariga politikern i Umeå kommun.

VARFÖR då alla dessa avvi(s)anden, här fyra?

JA, gemensamt är att jag avslöjat brister i barnomsorgsplaneringen och förskolemiljöer samt haft idéer och förslag på förnyelse och förbättringar, som dagispersonal på 70-talet, i skyddsombudsroll på 80-talet och som idékonsult därefter i tre decennier.

Det verkar som om politik och byråkrati har svårt med påpekanden utifrån och lösningar från håll man inte frågat efter självt. Se här ett av mina första avslöjanden, i praktiken som visselblåsare – och öppen – fast uttrycket inte var vanligt för 40 år sedan.

Tilläggas kan att Umeå kommun då, liksom många andra kommuner, genast slutade bygga med överytor och att Socialstyrelsen tog bort byggbidraget. Men fortfarande tickar dessa större förskolor högre driftskostnader och utan än större barngrupper för att kompensera. Ovan politik/byråkrati-förklaringar var mer av efterhandskonstruktioner.

Därefter har jag påverkat bristerna i störande genomgångsrum, till fler dagis i ny stadsdel efter felberäkning, vridit om förskolebygge 180 grader pga miss i planlösningen, flyttat på ny förskola till område med större behov, stoppat överytor 2003, fått beröm för flexibilitet (se ovan) och varit föregångare med 8-avd-förskola i två plan (campusförskolan).

Samt nyligen visat på risker och orättvisor med utomhus-trappentréer samt störigare dagismiljöer (nya genomgångsrum…). Frågan blir då, följer kommunen kritik/råd idag liksom förr enligt exemplen ovan och i granskning ur VK  3/12 1976?

Eller nytt avvisande?