Umeå, en föregångare för ökat barnafödande? Ja, med lärdomar från förr, ser förskolans värde idag och i frisk-flexibla miljöer i morgon! Så media-tack till Moa, Lotta och Isa…

Dagens blogg är om och för barn och familjer – som även riktas till allmänheten i allmänhet och politik/medier i synnerhet, med extra ”synnerhet” till Sveriges Radio och tidningen Aftonbladet för uppmärksamhet av barnproblematik, nu resp förr, se här.

Studio1 i P1 i Sveriges Radio fredag 12/5 hade inslag om färre barn som föds i Sverige och För- och grundskolenämndens ordförande i Umeå kommun, Moa Brydsten (S,) medverkade. Hon bekräftade minskningen och effekter på utbyggnaden av förskolan.

Barnafödandets minskning nu i Sverige och liknande på andra håll i världen, ger den svenska barnomsorgen möjligheter i att leda utveckling för ökad kvalitet i förskolan, så att därmed föräldrars förutsättningar för ökad nativitet-barnafödande förbättras.

Då behöver historik för daghem/förskola studeras med i Sverige ”Barnstugeutredningen 1968 (BU 68”) som gav lag om allmän förskola 1975 och, nedan, Socialstyrelsens råd och anvisningar i barngrupper och lokalers utformning, pedagogiskt och ekonomiskt.

I ovan ”Gula Boken” var grupperna på högst 15 per grupp/avd (lägre för de yngsta) för normalytor, så snabbaste och bästa kvalitetshöjning är sänkta barngrupper till normer då.

Samtidigt behöver utbildningssidan för förskolan, ja även fritids och skola, få uppsving och statushöjning med högre löner och bättre arbetsvillkor. Sveriges kommuner kan lättare minska barngruppsstorlekarna med statlig stimulansåtgärd av något slag.

På föräldrasidan finns möjlighet att nativiteten påverkas om Sveriges unika och framgångsrika sociala (och pedagogiska) innovation, Föräldraförsäkringen, som interagerar barnomsorg och föräldrar för studier och till arbetsmarknad – utvecklas.

Se ovan mitt debattinlägg i Aftonbladet 1/11 2005 (snart 20 år sedan) om ”Ge föräldrar valfrihet – och full lön med barndagar till 16 år”. Denna förbättring av ”sociala uppfinningen” som jag skrev då, får här en till nivåhöjning i valfriheten, tiderna på ”dagis”.

Viktigt då för direkt stimulans till fler barn är om samhället vill ge alla barn lika värde oberoende av familjesituation och syskonordning. Nämligen att ”föräldraledighet” – märkligt ord då det är ett ”jobb” – ses som arbete (jobbigt emellanåt) och staten betalar.

Som ”jobb” och att då platsen skrivs på barnet, får föräldrar/vårdnadshavare bestämma hur långa dagar äldresyskon har i förskolan vid nytt syskon i familjen. Viktigt är även att avgifter hålls på rimliga nivåer, helst en standard över hela Sverige. Minimax-taxa…?

Därmed ges Sverige nya exportmöjligheter för familjepolitik med föräldraförsäkring likt redan för 30 år sedan för svensk barnomsorg på export = ger studiebesök här.

Ovan t h Swedish Child Care, mässa i Los Angeles 1993 och t v mina idéer 1995, där en campusförskola finns i Umeå, 2016. ”Barnens Dagis”-idén vore även kul att förverkliga.

Staten kan också försöka få fram mer av typmodeller som för 50 år sedan, detta genom att funktionsprogram synas i utvärdering av planlösningar och utformningar, få friska förskolemiljöer mot de många och allt fler sjuka som nu planeras/byggs – i hela Sverige.

Här nedan är exempel hur sjukt det är med så många olika utformningar troligen pga att funktionsprogram i text/innehåll mot ritning ej är överensstämmande. Min modell Atrium-idé t h grundas på att text/innehåll följs i ritningar och utvärderas – och frisk, se nedan.

Varken av SKR:s råd (ovan) eller i Umeå kommun görs utvärderingar i ritningar, därav ”sjuka” planlösningar med störande genomgångsrum + ”crowding” i entréer för fler avd.

Har gjort en C-uppsats, 60 p, i pedagogik om detta, ”Sjuka och friska planlösningar i barnstugemiljöer” 1993 och visar på flödesschema som metod för analyser, se nederst.

Nytt idag är mer flexibilitet i lokaler, både för användande för annat och klara olika tomter, se om Innovativ förskola här. Detta passar med färre nya barn nu och klarar fler senare…

Just mer av standard och statsstyrning gav rationell, snabb och likvärdighet över Sverige för 50 år sedan (då jag blev förskollärare). Detta var också mer ekonomiskt än om man räknar ihop alla landets kommuners olika förskolemodeller och nya byten framöver.

Om ovan kring lokalmiljöer, har jag gjort en ”Idébok i förskoledesign”, 2021, som tar upp lokalfrågorna och nedan om smittrisker, i debatt skrivit om valfriheten i tider vid syskon i familjen och nu även bloggar på vk.se om aktuellt, historiskt och framtidsmöjligheter.

Med ovan positiva omdöme av Umeå kommun om intressant ”kvantitativt och kvalitativt” och ”flexibla nyttjandet” – idag även flex-friska miljöer…

…kan kommunen vara förberedd på att bli föregångare för ökat barnafödande igen i Sverige – med lärdomar från förr – och se förskolans värde idag – i morgon.

Här finns historik som talar för Umeå, då jag presenterade kommunen som förebild i förskolemiljöer vid olika Socialstyrelsekonferenser i Sverige, bl a här, 1995. Se ovan.

Hoppas nu att politiken i Sverige ser värdet i familjepolitiken och förskolan för barnframtiden och att medier ger mer uppmärksamhet för kvalitet i barnomsorgen.

PS

Tack till Moa Brydsten för medverkan i Studio 1 och tack Lotta Gröning för publiceringen av mitt dagis-familje-inlägg i Aftonbladet, det gav inspiration att författa denna blogg.

Tack även till framlidna Isa Edholm som i radioprogrammet Barntillåtet (från Umeå) på 1980-talet tog upp om äldresyskons rätt till valfria tider i barnomsorgen. Det fick Umeå kommun att ge detta – men ändrade senare…