Du kan ju inte vara utbränd som bara är 25? / Idealet om den oändligt stresståliga individen

Av , , Bli först att kommentera 0

Den här bloggen är en del av min läkningsprocess. Jag hoppas kunna skildra resan från det nedslående tillstånd som bland läkare benämns som utmattningssyndrom, men som i folkmun ofta kallas   utbrändhet.[1] För det är så jag känner mig nu. Bränd. Förverkad. Trots att jag ”bara” är 25 år gammal.  

Vem är jag?

Som jag kommer att utveckla längre ner vill jag vara anonym, bland annat på grund av de föreställningar som finns om mental ohälsa (”Du är ju bara 25? Inte kan du vara utbränd!”). Men en del vill jag ändå kunna berätta. Jag är 25 år gammal, identifierar mig som man och studerar vid en för det mesta påfrestande, lång akademisk utbildning. Jag har studerat och varit aktiv vid sidan av studierna, både med lönearbete och oavlönade ideella uppdrag. De egenskaper som jag värdesätter mest hos mig själv men som också paradoxalt nog varit bidragande orsaker till mitt tillstånd, är framförallt ett starkt engagemang i samhällsfrågor och en vilja att göra världen till en bättre plats för människor.

Varför skriva när man är utmattad?

Det kan tyckas paradoxalt att en person som är utmattad, väljer att förbruka energi på skrivande. Och ja, så är det kanske. Jag har stora svårigheter med att skriva och läsa. Dessa aktiviteter kräver ett avsevärt större energiuppbåd än vad det gör för någon som är friskare än jag. Och jag klarar bara av det ibland. För det mesta, inte alls.

Inspiration till att skriva har jag bland annat fått av att läsa psykiatern Niklas Nygrens texter, där han skriver åtskilligt om sin upplevelse av utmattningssyndrom.[2] För jag behöver ändå skrivandet i den mån jag klarar av det. Så att jag får dela med mig och, trots den skugga sjukdomen kastar över mig, känna att jag kan bidra med något meningsfullt till andra. Men jag är samtidigt givetvis också på min vakt så att detta bloggande inte blir en stressande pålaga som stör mitt tillfrisknande

En stor plåga för många sjuka är omgivningens förväntningar på att man ska vara konstant miserabel och inkapaciterad, för att ens sjukdomstillstånd ska vara ”legitimt”. Detta speglas inte minst i Försäkringskassans nya, i min mening horribla, reklamfilm.[3] Bloggaren Zandra Hedlund har bidragit med en analys av Försäkringskassans tilltag[4], en analys som jag i allt väsentligt delar. Mot bakgrund av de fördomar och föreställningar som finns om mental ohälsa och stressjukdomar, inte minst bland arbetsgivare, väljer jag att vara anonym.

Vad är det jag har drabbats av? Vad gör den överdrivna stressen med människan?

Första gången jag förstod att det var riktigt illa var när jag började gå vilse. När en promenad hem från universitetet blev en svår utmaning, där mina försök inte sällan resulterade i att jag gick fel och frustrerat försökte komma ihåg hur jag egentligen skulle ta mig hem. Hjärnan hade tagit ledigt och var mig ej längre behjälplig. Frustrationen växte inom mig. Hur kunde jag, vanligtvis intellektuellt skickad, vara oförmögen att hantera de mest banala vardagsaktiviteterna?

Farhågorna hopade sig. Vissa dagar, när hjärtat skenade, trodde jag att jag stod inför ett kardiovaskulärt sammanbrott. När magsmärtor började uppträda misstänkte jag tarmsjukdom eller gallvägsinflammation. I själva verket var det stressen som fick mitt nervsystem och min kropp att haverera.

Begreppet ”gå in i väggen” är väldigt talande för hur det kändes för mig. Det kom en tidpunkt när jag på morgonen kände mig som fastbältad i sängen – som vore jag föremål för en osynlig tvångsåtgärd. En tidpunkt när energidepåerna förbrukades helt av de ansträngningar som krävdes för att ta sig upp och ställa sig i duschen. I duschen stod jag därefter länge. Minuterna passerade och jag bara stod där medan vattnet rann över mig, utan att kunna uppbåda kraft att ta mig ut ur badrummet, klä på mig och göra mig redo för dagens bestyr.

Som om kraftlösheten inte var straff nog så började sömnen tryta. Det går helt enkelt inte att somna när hjärtslagen ekar i huvudet, när huvudet pulserar, kroppen värker av den anspänning som de stresshormoner som vägrar ge vika, cirkulerar i ett ständigt flöde.

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här. Och särskilt bra mår jag ännu inte, även om jag just nu åtminstone har kraft nog att ta en enstaka, lugn promenad under dagen. Bara det är en enorm seger i min värld just nu, man blir tacksam för det lilla när man är sjuk.

Idealet om den driftiga och oändligt stresståliga individen

Det är så lätt att bli fartblind i ett samhälle som präglas av ständig förändring, där idealet är en individ som är sin egen lyckas smed helt oberoende av det kringliggande samhället. Precis som många andra hade jag svalt myten om att utmattningssyndrom endast drabbar människor med ett helt arbetsliv bakom sig. Nu vet jag att vi är fler än så. Till och med barn drabbas numer av symtom på utmattning. [5]

Den stressrelaterade ohälsan ökar.[5] Det är inte konstigt om man tänker efter. Parallellt med idealbilder om hur våra kroppar ska se ut, närs vi med idealbilder om den driftiga individen som ägnar sitt liv åt arbete och strävan efter framgång. En idealbild som går stick i stäv med vår kropps natur och som ofta innebär enorma påfrestningar på organismen. I strävan efter den perfekta kroppen och de perfekta prestationerna låter många de mest grundläggande mänskliga behoven bli lidande. Tiden för återhämtning minimeras. Sömnen kompromissas med, för att utvinna ytterligare minuter och timmar för att snickra på det egna varumärket.

Väldigt många av de som drabbas arbetar också inom människonära yrken. Yrken där det är lätt att hitta engagemang och passion, men där bemanning och resurser ofta är eftersatta. Kombinationen mellan drivna människor, beredda att offra sig själva för andras väl, och bristen på arbetskamrater och resurser, är en i allra högsta grad vådlig kombination. Ohälsan kommer som ett brev på posten. Och när en kollega försvinner ökar dessutom de övriga kollegornas sårbarhet.

Med denna introduktion av bloggen för det räcka för den här gången. Du som läser kanske har frågor eller vill veta mer om något särskilt. Jag kommer att skriva i den mån min kropp och hjärna tillåter.

Ytterligare läsning och referenser

[1] Stressmottagningen, Utmattningssyndrom, läst 2016-11-06, http://www.stressmottagningen.nu/stress-och-stressjukdomar/utmattningssyndrom/

[2] Nygren, Niklas, Utmattningssyndrom, läst 2016-11-06, http://niklasnygren.se/utmattningssyndrom/utmattningssyndrom/

[3] Försäkringskassan, Alla behövs i laget Sverige, sedd 2016-11-06, https://www.youtube.com/watch?v=VDoWbwIdSx8

[4] Hedlund, Zandra, Försäkringskassans reklam ett hån mot sjukskrivna, läst 2016-11-06, http://zandrahedlund.blogg.se/2016/september/forsakringskassans-reklam-ett-han-mot-sjukskrivna.html

[5] Åsberg et al, Stress som orsak till psykisk ohälsa, Läkartidningen 2010-05-11 nr 19, läst 2016-11-06, http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=14349