Ryssland, Barents och det regionala

Ryssland – superhett och superkallt

Av , , Bli först att kommentera 0

Hur kommer det sig?

De senaste åren har Ryssland återigen seglat upp som ett av de största hoten i de säkerhetspolitiska diskussionerna i media.
Om det så gäller annekteringen av Krim, förgiftningen av Sergei Skripal eller som nu senast – det ryska jaktflygets närgångna agerande på ett svenskt spaningsplan. Rysslandshotet har återigen blivit en del av medias dagliga rapportering.

 

Paradoxalt nog får man konstatera att intresset för Ryssland lågt när det gäller annat än militär upprustning, rysk säkerhetstjänst eller andra hårda ämnen.
Vad beror det på?
En förklaringen är säkerligen den att krig säljer, särskilt om kriget skulle kunna hota den läsarkrets man vänder sig mot.
En annan förklaring är nog den bistra sanningen att allt färre journalister har möjligheten att specialisera sig, i den stora medieomdaningen som pågår renodlas och generaliseras allt fler redaktioner. Alla ska göra allt. Då finns inte tid eller möjlighet att fokusera på ett annat land – särskilt i regionalpress.
En tredje – ointresse eller oförståelse för vad som finns. När mängden reportage, inblickar och artiklar minskar i omfattning från Ryssland minskar självfallet även kunskapen om vad som finns att rapportera om. Många delar av det ryska samhället lever idag i en vit fläck i västerländsk media. Nu kan en hävda att detsamma gäller i princip samtliga länder i världen. Men få länder i världen spelar en så aktiv roll i den svenska diskussionen kring säkerhetspolitik.

 

I en nära dåtid var det inte otänkbart att ett regionalt tidningshus skulle kunna sända en reporter för att besöka Ryssland och ge tidningens läsare en inblick i Ryssland, detta land som är tycks te sig så långt bort kulturellt men så nära geografiskt. Det sker säkerligen också idag, men inte i den skala det en gång gjorde. Följden blir att allt färre journalister har kunskaper om det moderna ryska samhället. De hinder som rysk visumlagstiftning ställer upp gör också att frilansande journalister i princip inte kan arbeta som journalist i Ryssland.

 

Hur påverkar detta den bild vi har av dagens Ryssland i media?
Självfallet saknar bilden nyanser och djupare inblickar. Våra läsare saknar även de kunskaper som ibland behövs för att förstå vad som sker och varför.
Det vi kan ge läsare och mediekonsumenter är inblickar, i detta fall i ett land som under 30 år har förändrats så snabbt att många har svårt att hänga med, med rätta.
De stora mediehusen har samtliga korrespondenter i Ryssland som gör sitt bästa, enligt de intresseområden som redaktioner i Stockholm radar upp, men det behövs fler som berättar och analyserar detta heta men kalla land i fler perspektiv och från fler platser.
Bli först att kommentera
Etiketter: , ,