Framtiden.
För en vecka sedan meddelade den ryska presidenten Vladimir Putin att den ryska konstitutionen ska ändras med resultat att presidentmakten inskränks till förmån för parlamentet. Av de många Rysslandskännare jag följer och läser så var detta alternativ föga troligt för ett par månader sedan. Många har spekulerat i om en ny union mellan Ryssland och Belarus skulle leda till någon form av överpresidentspost besutten av Putin. Detta alternativ är inte längre troligt, utan det alternativ som många nu pekar ut som mest troligt är en rokad där Putin får en ny roll lite mer i skymundan i ett säkerhetsråd eller liknande.

Detta inlägg kommer inte avhandla Rysslands framtida politiska styrning utan framtidens journalistik i Ryssland. Det ämnet är dock tätt sammanknutet bland annat med den politiska styrningen i Ryssland. I det förra inlägget i denna serie av inlägg gav jag en kort och översikt för journalistikens utveckling i Ryssland under 1900 talet fram tills idag. De många svårigheterna som möter ryska journalister som försöker skapa god journalistik. Men hur kommer det se ut om ett tiotal år, kommer den statliga repressionen att fortsätta eller kommer det att bli lättare och enklare för ryska journalister att publicera sig? För att svara på den frågan behöver vi förstå dagens situation och se i vilken riktning den pekar.

• Social media
  Sajter såsom VK.com, Facebook, Instagram och kanske framför allt Telegram har blivit allt viktigare för en viss grupp av ryska mediekonsumenter. Flera lagförslag har behandlats av den ryska Duman för att framför allt tvinga mediejättarna som Facebook och Twitter att ha sina servrar i Ryssland och därmed följa rysk lagstiftning. Ett försök från den ryska medietillsynsmyndigheten Roskomnadzor att blockera Telegram för ett par år sedan misslyckades. Dock finns det nu lagstiftning kring ”förolämpande av statliga symboler och tjänstemän” som gör det möjligt för att fälla enskilda individer för publiceringar online som antas förolämpa troende, tjänstemän eller ryska federationens symboler. Dock uppfattas nog sociala medier fortfarande som generellt sett rätt fria för både publiceringar av journalister och av enskilda medborgare.
• Traditionell media
  Här existerar många utmaningar både rent juridiskt men kanske framför allt ekonomiskt. De många små och medelstora regionala tidningarna har allt mindre kassor på ett liknande sätt som resten av vvärlden, allt fler ryska medborgare kommer inom de närmaste åren ta del av nyheterna online. Hur ska affärsmodellen överleva även i Ryssland? Traditionell media ägs ofta också utav kommunen eller andra myndigheter vilket ofta medför ett svårt uppdrag för de anställda journalisterna att granska den egna verksamheten och samhället.  De oberoende eller de mediehus som ibland beskrivs som oppositionella har en än svårare framtid framför sig då många kämpar med en svår ekonomi, utan tillskott från allmänna medel och allt fler ppålagor från staten.

Det som kanske framför allt upplevs negativt bland ryska journalister är vetskapen att ens journalistik sällan gör skillnad. Jag minns särskilt ett möte med en rysk journalist anställd på en relativt stor tidning i Sankt Petersburg som precis skrivit ett stort avslöjande om hur polisen aktivt tillåter och tjänar pengar på drogförsäljning. På frågan om, vad hände sen blev svaret det som allt för ofta hörs hos ryska journalister ”ingenting”. Ett sådant avslöjande i Sverige skulle onekligen leda till utredningar och fler gräv med resultat. Om inget händer, om publiken rycker på axlarna resignerat åt korruptionen eller orättvisorna varför då fortsätta? När det gäller resultaten kanske en viss ljusning kan skönjas i samband med de protester som ägde rum i somras i Moskva och andra städer. Det allt mer globaliserade ryska samhället, de allt fler ryssarna som reser världen runt får möjligen med sig en vilja och önskan om en förbättring och ”normalisering”. Vad detta medför inför framtida maktskiften kan ingen veta.