Ryssland, Barents och det regionala

Alla blickar på Arktis

Av , , Bli först att kommentera 1

Arktis och det allra nordligaste är i allt fler mediers blickfång. De smältande isarna, de svältande isbjörnarna, de nya möjligheterna för mer olja och gasutvinning. Lägg till de ökade spänningarna mellan NATO och Ryssland så är det för medier, en perfekt dramaturgi. Dock är denna scen befolkad av helikopterjournalister, riksreportrar med expert-ändelser vid sina bylines och inte de lokala reportrarna som enträget med allt mindre kassa bevakar regionen dagligen. Låt oss ta en fråga många journalister debatterar på redaktioner, hur skapar vi god och intressant journalistik om klimatförändring som klickas och läses? Här har rikstäckande mediebolag ett stort försprång med en större reportagebudget, ett större täckningsområde och en bättre möjlighet att ge en helhetsbild av ett komplext problem som klimatförändringar är.

En regional tidning har dessvärre ett snävare uppdrag i lokaljournalistik, hur kan man exemplifiera de pågående klimatförändringarna i Pajala? När en tänker på klimatförändringar går lätt tankarna till smältande isar i Arktis, men klimatförändringarna sker överallt samtidigt. Även i Pajala, men med den stora skillnaden att det inte är lika lätt att påvisa detta på 2 500 tecken, till en relativt liten krets läsare, med en ytterst begränsad tidsram och budget. Självklart finns det goda undantag där lokala och regionala mediehus lyckas med sin klimatbevakning, men generellt ser det ut på detta sätt. Vad har denna företeelse för påverkan på hur journalistiken uppfattas?

Detta, låt oss kalla det språng, över de regionala och lokala journalisternas huvuden och pennor är inte något problematiskt i mina ögon. Det kan dock bidra till en allt större klyfta mellan stad och land, där ”de stora frågorna” lyfts över de som de facto bor i de utpekade regionernas huvuden.

Jag vill lägga till att jag inte enbart fokuserar på Sverige i denna text, utan alla arktiska länder som har en mediebevakning av Arktis.