Ryssland, Barents och det regionala

Framtidens mörker

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är som bekant lätt att blicka bakåt, genom att betrakta bilder, brev eller minnen. Framtiden är svårare. Alla vi försöker nog dock, genom att ta in situationen som den är idag och försöka applicera en tänkbar utveckling framåt i tiden. Ibland blir det som man tänkt sig, ibland inträffar något oväntat och framtiden tycks sväva i ovisshet. För dem som följer situationen i Ryssland tycks yttrande-  och pressfrihetens framtid vara mörk. Allt fler lagar och regler gör det svårt att förutse vilken publikation som kan leda till åtal, hot eller misshandel. Att förlita sig på systemet är det nog mycket få som gör i dagens Ryssland, för systemet är böjbart, flexibelt för diverse nycker från tjänstemän eller politiker på höga nivåer.

Men, baserat på dagens situation, så är inte mörkret kompakt som i en dystopisk värld. Det existerar fortfarande oberoende medier, stora vågor av protester har ägt rum över hela Ryssland med olika målsättningar och budskap. Stoppa nedgrävandet av sopor, eller byggandet av en ny kyrka, eller släpp samvetsfångarna fria – det är vår! Sociala medier och de många resorna över världen gör att den urbana medelklassen känner något annat, drömmer om något annat. Historien skapas här och nu – även för framtiden.

Bli först att kommentera

Nordiska gränser post Covid-19

Av , , Bli först att kommentera 0

Som bekant har pandemin förändrat gränssituationen drastiskt i Norden. För gränsstäderna som förlitar sig på gränshandel är de stängda gränserna en katastrof. Men det är inte endast de som bor vid gränserna och de som driver butiker som drabbas av dessa stängda gränser. Men den skada de stängda gränserna tillfogar är inte begränsande direkt till de gränsområdena. Tvivel och misstänksamhet mot framför allt Sverige kan skönjas inte enbart på sociala medier utan även i reguljära medier i våra grannländer. En del av uppmärksamheten har såklart med det sättet som Sverige har valt att hantera pandemin, med frivilliga rekommendationer och mindre tvingande restriktioner än våra grannländer som tidigt införde hårda restriktioner för resor internt och externt bland andra åtgärder. En annan, inte lika uppmärksammad möjligen, är det negativa bilden som har getts av Sveriges problemområden under en längre tid. Jag minns själv många diskussioner med utländska journalistkollegor om situationen i Malmö eller Stockholms förorter. ”Det svenska tillståndet” spelar roll, både kort- och långsiktigt för våra grannländers syn på Sverige. Är det en duktig storebror som levererar en stabil, jämlik framtid eller något annat?

Den nordiska stängningen av gränser är unik i efterkrigstid, inte under några av de tidigare pandemierna som har drabbat vår region har enskildas möjlighet att resa i Norden begränsats så kraftigt som nu. Möjligen är det rätt, för att få bukt med smittospridningen Men, är det gränspendlarna som reser till Norge för att hålla igång skola, sjukhus och kaféer som driver smittspridningen? Är det sommarstugeägarna som reser till sin stuga för att umgås med nära och kära? Tidigt i pandemin varnade danska forskare om att gränsstängningen var ett politiskt, inte medicinskt beslut. I kristider såsom många regeringar i världen betecknar Covid-19 uppfattas det ofta positivt att vidta kraftfulla åtgärder för att visa handlingskraft. Men, efter ett tag, eller när tanken hinner ikapp handlandet framstår vissa beslut som förhastade eller rent av skadliga. Vi ska göra allt vi kan för att minimera smittan, men det ska väl främst ske på hemmaplan, i butikerna, i restaurangerna och på andra platser människor möts.

Det Nordiska samarbetet har långa anor, men tycks i dagens globaliserade värld ha tappat något av den kraften som den en gång hade, likt många andra interregionala nätverk. Att harmonisera gränserna är ett ypperligt exempel för Norden att visa handlingskraft och framåtanda i en post Covid-19 värld.

 

Bli först att kommentera