Ryssland, Barents och det regionala

Kategori: Okategoriserade

Hanterandet av Covid 19 – onödigt krångligt

Av , , Bli först att kommentera 1

Alla som har lämnat mer eller mindre slutna karantänsbubblor det senaste året har märkt hur krånglig den svenska strategin för att handskas med Covid-19 har varit. En stund var årets mest kontroversiella fråga den om munskyddets vara eller icke vara, tills den ”rekommenderades mellan vissa tidpunkter” i kollektivtrafiken. Folkhälsomyndighetens och regeringens presskonferenser har varit tydliga, det ligger på den enskilda att ta ansvar att undvika trånga butiker och hålla avstånd. Dock är det här någonstans det blir krångligt, för när dessa kloka och rätt skarpa råd når det allmänna rummet lyssnar några och följer rekommendationerna, några gör det inte.

Och det är ju dessa några som ställer till det för de som följer rekommendationerna. Trots att du varit noggrann, använt munskydd (som i majoriteten av fallen enbart skyddar andra, inte dig själv) kan du bli smittad, och möjligen än värre sprida smittan vidare utan att du vet om det. Är svaret då en fullständig nedstängning som skett i USA och i flera Europeiska länder? Möjligen inte om man lyssnar till experterna på Folkhälsomyndigheten, de länder som har haft nedstängning har inte avvikit så kraftigt mot Sveriges smittotal att det bedöms vara värt det med tanke på det lidande en total nedstängning skulle medföra.

Sveriges politiska uppdelning i kommun, region och stat har försvårat, inte förenklat hanterandet av Covid-19 och bidragit till krångligheten. Olika rekommendationer, olika bedömningar, olika tillvägagångssätt när det gäller vaccinering gör systemet svårt att begripa och få ett grepp om som medborgare. Självklart har pandemin förändrats och hårdare respektive slappare restriktioner har krävts, det kan väl ingen säga något emot. Men att det är så stora regionala och ibland mellan kommuner i restriktioner gynnar inte förståelsen för det svenska svaret på Covid-19.

Rekommendationer, allmänna råd, lagar och föreskrifter måste ha en förankring hos befolkningen för en stor följsamhet. Det kräver dock att det inte upplevs som klart och tydligt, i kollektivtrafiken har vi från och med nu munskydd, annars får man resa på annat sätt. Knökfulla butiker är inte okej, påskresan till fjällen leder till ökad smittspridning inte bara på destinationen utan även hemma. Krångel och otydligheten öppnar för många att tänja på gränserna allt mer – här finns att lära för framtida kriser.

Bli först att kommentera

Digitala tillkortakommanden

Av , , Bli först att kommentera 0

Världens digitalisering går allt snabbare i samband med pandemin. Allt fler av våra vanligaste konversationer, samtalen kring fikabordet, med kassörskan på ICA har nu blivit ersatta av algoritmer, ”likes”, och korta chattmeddelanden i valfri app. Jag kan nog beskrivas som teknikpostiv, jag upplever att många av de tråkigare delarna av livet kan förenklas eller elimineras med hjälp av teknik. Vår robotdammsugare minimerar antalet katthår som katterna sedan kan slicka i sig. Vårt IOT hem gör att det med ett röstkommando går att sänka belysningen, släcka vissa lampor och starta ett program på tv. Jag kan erkänna, jag är positiv till teknik som är säker, integritetssäkrad och gör verklig nytta.

Men denna teknik ersätter eller förflyttar inte interaktionen med verkliga människor. Dock gör den pågående pandemin det, när allt fler av oss sitter hemma framför en skärm och webbkamera förändras de sociala interaktionerna enormt. Alla som har deltagit i ett möte via videolänk vet hur stor skillnad gentemot ett vanligt fysiskt möte, där man lätt kan haka i vad någon annan säger utan att behöva vänta på ordet, där man via kroppsspråk tydligt kan presentera sin inställning till ett förslag.

Därför är jag märkligt nog digitalseringsnegativist, jag tror att många av de interaktioner vi idag har med varandra via Facebook, Twitter, Whatsapp och så vidare inte för mycket gott med sig för oss som individer.

Efter pandemin ska jag tejpa igen min webbkamera, ta en kopp kaffe och småprata om vädret.

 

Bli först att kommentera

Planera för en eventuell framtid

Av , , Bli först att kommentera 0

Tid tycks flyta på av sig självt.
De planer som vi alla gör upp tycks ofta falla på plats. Imorgon ska jag tvätta bilen och handla. I sommar ska jag åka på semester. Om 15 år går jag i pension och så vidare. I denna tid av pandemi tycks tid ha fått en annan innebörd, när är pandemin över, när återgår vi till det normala? När kan jag åka på semester, när kan jag åka och handla när och hur jag vill?

I en tidigare fas av mitt liv la jag ned mycket tid på att utforska Sveriges totalförsvar under det kalla kriget med fokus på det civila, ekonomiska och psykologiska försvaret. Den omfattande planeringen av de minsta, livsviktiga detaljer i människors liv genomfördes av tjänstemän i alla Sveriges kommuner och regioner. Var evakueringsbussarna skulle stå, varifrån läkemedel skulle komma vid eventuella utsläpp. Dagens samhälle ser radikalt annorlunda ut, som vi nu märker med all tydlighet. Beredskap handlar inte enbart om enskilda individer, utan om vårt gemensamma samhälles beredskap. Är vi beredda på kriser av detta slag?

Många siar om hur framtiden kommer att te sig, några menar på att den kommer se radikalt annorlunda ut. Jag vet inte, vi har lätt att glömma det hemska, det jobbiga och svåra. När veteraner från andra världskriget intervjuas blir det lätt det heroiska, självuppoffrande som lyfts fram. Det obehagliga, svåra, jobbiga och dödliga tycks förminskas med varje generation. För mig och säkert för dig så tycks framtiden ha skiftats från något man kan skönja vid horisonten till något under ytan. Något som finns där, okänt och svårgreppbart.

Jag ägnar dessa veckor att planera och strukturera för denna framtid som jag hoppas kommer åter efter sommarens glada dagar. Jag vill tillbaka till mitt uppdrag där människor träffas, möts och utbyter tankar och idéer. För vårt allas bästa.

 

Bli först att kommentera

Gränser, pandemier och karantän

Av , , Bli först att kommentera 0

Mitt arbete går ut på att passera gränser, både rent fysiskt och psykiskt. Jag tror att fler kontakter över gränser är ett måste för ett starkt, stabilt, öppet och ett intressant samhälle. Särskilt med länder såsom Ryssland som fortfarande betraktas med skepsis i Sverige. Att fler får möjligheten att bilda kontakter med yrkeskollegor, vänner eller andra bidrar till att minska missförstånd, fake news och andra källor till konflikter.

Att arbetar på detta sätt är förhållandevis unikt och inte något som är lätt i vardagen. I pandemitider som dessa är det så mycket svårare, gränser stängs, konferenser och projekt ställs in helt eller skjuts på en osäker framtid. Vem vet egentligen hur situationen kommer se ut hösten 2020? Alla kan vi hoppas på att situationen har gått mot det normala, men är det verkligen möjligt? Inte enbart med tanke på virusets framfart hos befolkningen, men även med tanke på den stora pressen på hotell, resebyråer och flygbolag. Vilka kommer finnas kvar efter att pandemin har släppt sitt grepp om våra samhällen?

Kommer vår framtid vara densamma som vi tidigare planerade för?
Jag tror inte det.

Jag fortsätter dock planera och arbeta för en framtid där vi kan fortsätta mötas tvärs över gränserna, lära mer av varandra och skapa något gott tillsammans.

Bli först att kommentera