Splittrat Miljöparti och ett självklart JA

Söndagens folkomröstning om vården i Västerbotten är historisk och unik, det är första gången som en folkomröstning genomförs i ett helt län. Det har skrivits, diskuterats och debatterats om frågans utformning, varför och hur många röstanden krävs det för att ledningen ska bry sig om resultatet? Det har även talats om att det kan bli soffliggarna som inte bryr sig alls som kommer att avgöra valet. Dvs tänker du rösta nej är det lika bra att inte lägga din röst. Märkligt.

Jag ser att flera av blogginläggen idag är just om folkomröstningen, men var är nej sägarna? En morgontidning har en efterlysning, har du tänkt rösta nej då vill vi komma i kontakt med dig. Jag antar att de redan har varit i kontakt med Peter Olofsson och Robert Winroth, men de undrar hur många vanliga nejsägare finns det..

Robert Winroth skriver att Alliansen har kidnappat ja sidan och gjort partipolitik av frågan, ja det må vara hans uppfattning. Tydligt är att argumenten för ett nej är så svaga att nu börjar man bli desperat i argumentationen. Det kan inte vara en nyhet för Robert Winroth att även Vänsterpartiet är för ett ja och nu har även Miljöpartiets riksdagsledamot Jabar Amin annonserat att han kommer att rösta ja. Anar vi en splittring i Miljöpartiet?

Det är svårt att erkänna att det blev fel, att det som skulle bli en besparing blev en fördyring och ledde till en omröstning som kostar mellan 10-15 miljoner kr. Kanske är det just rädslan att visa sig svag som gör att man håller fast vid felaktiga beslut med en dåres envishet? Alliansens gruppledare i landstinget skriver i dagens VK om en trygg vård i hela länet, hur kan man säga nej till det?