Konsten att göra vårdyrket populärt

Vi har en ny regering med nya ministrar och inom kort ett nytt fullmäktige i Umeå kommun. Jag har själv ställt mig frågan vid flera tillfällen, vad är det egentligen som driver mig att fortsätta med politik efter alla dessa år? Det är ingen konstig fråga, svaret är att jag vill vara med och påverka det som händer i min kommun och ha inflytande över frågor som berör mig och min familj i synnerhet. Jag vill att ödmjukhet inför förtroendeuppdragen ska finnas med mig och de ska aldrig tas som en självklarhet.  När politiken blir ett vanligt arbete är det lätt att glömma varför man en gång började.

En av regeringens yngsta ministrar är Gabriel Wikström, 29 år gammal har han blivit Sveriges nya folkhälso- sjukvårds- och idrottsminister. Han är den som är ytterst ansvarig för regeringens sjukvårdspolitik. Han har ingen yrkeserfarenhet inom området och har inte tidigare profilerat sig inom detta område, men han har varit SSU ordförande.

I denna intervju https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2014/Oktober/Nya-ministern-vill-fa-fler-att-valja-varden/ kommer det fram varför han vill arbeta med sjukvårdspolitik och visst har jag respekt för hans erfarenheter av att ha upplevt vården som nära anhörig, men han inger inte förtroende. Lösningen Wikström presenterar till att öka vårdyrkets attraktivitet är bla att begränsa antalet arbetsgivare, obegripligt men helt i enlighet med vänster logik. Det är självklart att behoven ska styra och inte vinstintressen, men han förenklar grovt den allvarliga rekryteringsproblematik som sjukvården har. Tyvärr kan jag redan nu se att socialdemokraterna i Umeå vill anamma samma syn inom kommunens hemtjänst när det gäller personalpolitik för att inte tala om Västerbottens landsting där socialdemokraterna styrt drygt ett halvt sekel.

Det är för tidigt att komma med hård kritik, Gabriel är alldeles för ny på jobbet, men visst är jag orolig. Att vara sjukvårdminister kräver ödmjukhet.