Inte ens fel när två träter eller vänsterns bild av verkligheten

I december 2010. Jag var ny i fullmäktige och ny ledamot i näringslivs och planeringsutskottet när beslutet om Väven och dess innehåll skulle tas. Drygt två veckor tidigare hade kommunfullmäktige beslutat att ett Kvinnohistoriskt museum skulle byggas och nu fick vi veta att det skulle in i Väven. Inget annat var klart, men ett museum som ingen efterfrågat var nu garanterat en plats tillsammans med ett bibliotek. Detta var en eftergift till Vänstern för att kunna gå vidare och för dem att släppa protesterna om att lämna biblioteket vid Vasaplan.

Det var inte det enda som kompromissades. I beslutet står det att en icke-kommersiell mötesplats skulle fortsatt finnas vid Vasaplan, men ingenstans står det att det var i bibliotekets lokaler. Enligt min mening kunde denna icke kommersiella mötesplats bli precis vad som helst och var som helst så länge som det var placerat i närheten av Vasaplan. Nu fyra år senare börjar protesterna och de splittrade minnesbilderna komma fram. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är nu helt frigjorda från varandra och inget av partierna har en gruppledare idag som var med när beslutet skrevs fram. Kanske en förklaring till varför en ”träta” kan blossa upp.

Jag är inte emot icke kommersiella mötesplatser, inte alls. Jag är övertygad om att dessa behövs i en stad för att vara inkluderande. Min kritik är att inte alla punkter som kompromissades fram har kritiskt granskats. I samma beslut från KF januari 2011 står det att UKF ges i uppdrag att se över kollektivtrafikens linjesträckning så att kollektivtrafiken till Kulturens hus tryggas. Bara dryga året senare kräver Vänsterpartiet att Storgatan (samma gata där Kulturväven idag finns) ska stängas för biltrafik. Inte ett ord om kollektivtrafik till Väven. Var detta en ”skenkompromiss”, en eftergift som skulle få Vänstern att känna att de trots allt har haft inflytande? En eftergift som inte ens vänstern anser vara intressant, i synnerhet inte nu när Kvinnohistoriskt museum står där det står?

Det är bra att gamla beslut följs upp. Ibland är gamla beslut bara gamla och de passar inte in i verkligheten ett par år senare. Många gånger är det just så när vänstern har varit med och beslutat, besluten är inte anpassade till verkligheten.