Granskning av politiker med aktiva fritdsliv

Det är en mycket intressant granskning som pågår just nu om topp politikers medlemskap i Frimurarna och om detta påverkar politiken och besluten i Umeå. Kommentarerna har överraskat och det är intressant att höra hur de har förändrats allteftersom granskningen pågår. Från total ”diss” och påståenden om att VK lider av nyhetstorka till att eftersom att de som kritiserar inte är medlemmar (och kan aldrig bli?) är det egentligen avundsjuka. Någon vanlig förening är det i alla fall inte. Politiker ska tåla granskning oavsett vad de gör på fritiden (om de har någon).

Jag läste i Dagens samhälle för länge sedan om problemet en kvinna hade som hade fått ett toppjobb i kommunen någonstans i norra Sverige. Rättare sagt männen hade problem eftersom att bada bastu var nästan en arbetsuppgift eftersom det var där beslut diskuterades och förbereddes. Och hur skulle det gå med en kvinna i bastun? Informella beslutsplatser finns, men att bevara dem kan inte vara något att eftersträva. I synnerhet inte de som utesluter halva befolkningen eller mer.

Igår kväll intervjuades Mikael Berglund (S) i Västerbottensnytt om behovet av att bygga nya idrottshallar på Umedalen för att bla elevantalet på skolorna ökar. En kommande kostnad på ca 10 milj kr. Berglund är ordförande i Umedalens IF, men också ordförande i Byggnadsnämnden i Umeå kommun. Om detta sades inte ett ord. Varför? Är beslutet klart? Har Berglund rotat bifallsbeslut bland tjänstemän i förväg? Finns det risk för jäv?

Politiker har rätt till ett aktivt fritidsliv, absolut, men när fritidslivet påverkar politiska beslut då ska media och allmänhet vara på sin vakt. Det är en del av demokratin.

Här kan du se klippet: http://www.svtplay.se/video/8329885/svt-nyheter-vasterbotten/svt-nyheter-vasterbotten-svt-20