Ifrågasatt utbildning

Meddelarfrihet är något som både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet brukar ta upp när nya upphandlingsunderlag ska tas fram. De menar att de vet nog hur det är i privata företag där de anställda trycks ner med munkavle och varken vågar eller får kritisera anställningsförhållanden. Detta tas inte upp lika ofta som förr, men å andra sidan är det inte mycket längre inom vård och omsorg som upphandlas längre.

Självklart ska anställda, oavsett utförare, ha rätten till meddelarfrihet och inte känna som om de är belagda med munkavle. Det är dock en skillnad i att kritisera chef och ledning öppet i media, sociala som ”gammelmedia”, eller göra det internt med en förhoppning om att skapa förändring. Kritik kan såra och vi vet att 140 tecken på Twitter inte ger en fullständig bild, en statusuppdatering på Facebook som ett begränsat antal människor kan se gör oftast det inte heller, men spridningen kan bli stor! Visst kan det vara bra att vara medveten och försiktig, inte för ”chefens skull”, men för din egen.

Jag har själv tagit del av de hittills sex lektionerna i Informationssäkerhet som har gått ut till Umeå kommuns alla anställda samt politiker. Nivån har varit låg, enkel och begriplig. Visst en hel del har varit självklarheter och känns i det närmaste som en idiotförklaring av mottagaren, men hur enkelt kan det vara att ta fram en utbildning som fungerar för 11800 anställda? Alla anställda i Umeå kommun har inte heller en e-postadress i kommunens regi vilket antagligen kommer att påverka svarsfrekvensen. Samma gäller medarbetarenkäten.

Det är bra att  Anders Ågren  har lyft kritiken mot utbildningen och jag hoppas på att det blir en interpellation istället för enkel fråga eftersom det är många aspekter som kan lyftas fram och inte bara om utbildningen är laglig eller inte. Jag gick in igen på lektion sex och ser att den har förändrats helt i enlighet med Anders Ågrens kritik, så visst finns det frågor som borde besvaras.