Om arga vänstermän

Jag vet inte hur många gånger som jag har lyssnat till Jonas Sjöstedt (v) på radion idag. Jonas Sjöstedt som är både upprörd och kränkt för att Stefan Löfvén (s) haft informella möten med alliansen inför EU nämndens möten. Han anklagar Stefan Löfvén att göra upp i hemlighet med oppositionen utan att han själv får vara med. Varje Eko sändning sedan åtminstone kl. 06:00 har rapporterat om detta och Aftonbladet har gjort en radiointervju med Sjöstedt som fortfarande var upprörd. Det är lätt att få uppfattningen att Vänsterpartiet blivit exkluderat eftersom de också sitter i regeringen. Nej just ja, det gör de inte. Detta blir bara ett ytterligare bevis på Socialdemokraternas och Vänsterns komplicerade hat-kärlek-förhållande.

Kommentaren från Stefan Löfvén är att det är ett naturligt förhållningssätt för en minoritetsregering att hålla möten med oppositionen. Det är bra att statsministern har självinsikt och inser att det trots allt är en majoritet som har röstat för ett annat parti än socialdemokraterna och miljöpartiet. Det är inte roligt att bli exkluderad från möten man själv mer än gärna skulle delta i, men det händer. Ett är säkert att du vinner inte något i förtroende med att gråta ut i media, i synnerhet inte hos dem du helst ville vara med som i det här fallet Vänsterpartiet med Socialdemokraterna.

En annan händelse som väckt uppmärksamhet är författaren Katerina Janouch kommentarer om Sverige i tjeckisk TV. Vad sa hon egentligen och varför? Är det inte tillåtet att vara kritisk mot Sverige när du befinner dig i ett annat land?  Stefan Löfven  verkar inte tycka det. Jag vet inte allt vad Janouch sa, men om det är sant det som Dagens Nyheter skrivit så är det klart att bilden av Sverige har fått sig en törn. Om inte statsministern delar Janouch bild så kan det inte vara det viktigaste att gå ut och kritisera att hon tycker som hon gör. Statsministern borde vara mer bestört och känna oro för att det finns människor i Sverige som talar om att beväpna sig för eget försvar samt att vi inte tar hand om våra äldre.

Emellanåt känns det som om vi lever i en liten bubbla där vi i Sverige inte förstår och begriper att de som lever utanför kan ha en annan uppfattning. Jag har fått flera mail från vänner i USA som vill höra om det verkligen är sant det som skrivs om Sverige på nätet och rapporteras om i nyhetssändningar. Är det verkligen inbördeskrig i förorterna och är polisen så hjälplös som det sägs? Det är klart att jag är bekymrad. Om vi lever i en verklighet som gradvis försämras, märks då försämringen av eller blir det bara en naturlig förändring? Vi måste vara mer mottaglig och lyssna till andras uppfattningar om den värld de lever i. Vi kan inte bara avfärda dem med lätthet för att det inte är en bild som du själv har eller vill se. Såklart har Stefan Löfvén rätt till en uppfattning, men han bör som statsminister inte alltid uttrycka den. Vi väljer våra strider och ibland är det bättre att lyssna till andra och samtidigt arbeta hårdare på förändring.