Igår kväll när jag kom hem lyssnade jag på webbsändningen från kommunfullmäktige, inga bilder bara ord. O vilka ord sedan. Att arbeta med politik är att arbeta med ord, göra sig förstådd, försöka hitta orden som når fram till fler människor som vill se en förändring. Jag är jätteglad och tacksam för de mail och kommentarer som jag har fått från de som också vill se större inflytande för enskilda och som förstår att alla människor inte är del av kollektivet. Kommunen vet inte alltid vad som är bäst för just dig.

Det jag känner lite besvikelse över är att ordet valfrihet fick så stor plats. Ja, det heter Lagen om valfrihet och jag vill kunna välja, men i det här läget är LOV ett verktyg för att vidareutveckla hela äldreomsorgen och inte bara skapa fler vårdplatser. Jag har lyft frågan om boende för yngre dementa eller regnbågsboenden, men det fullständigt ignorerade både S och V. Fullmäktige må vara över, men frågan är kvar – vilken äldreomsorg vill du se som anhörig, som boende och som personal?

I dagens VK var det en insändare som väckte både känslor och frågor. Vad hade hemtjänsten gjort om kvinnan inte hade några anhöriga? Varför kunde inte den anhöriga få kontakt med biståndshandläggare? Två vårdgivare, landsting och kommun som skjuter ansvaret mellan sig eller var det olyckliga missförstånd? Jag har ställt frågor om vad som gäller i vår verksamhet för i insändaren var det inte tydligt vilken kommun detta hände. Istället för att tro att det hände någon annanstans är det bäst att fråga vilka rutiner vi har om samma sak skulle hända någon av våra hemtjänstbrukare.

****************************************************************************************************************************************************”

Så här skrev Folkbladet om debatten igår: