Att inse när det är dags att lämna..

Det är få män i Sverige som har varit så kritiserad som Dan Eliasson, rikspolischefen, under det senaste året (eller rättare sagt åren). Krav på hans avgång har ställts, men varken regering eller Eliasson själv verkar ha varit speciellt lyhörd. Tills nu.

Läser de flesta morgontidningarna och när jag ögnade genom SVD bara för ett par minuter sedan möts jag av rubriken Rikspolischefen Dan Eliasson avgår. Tanken, blev vad var droppen som gav insikt? Jo, Eliasson blir ny generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och Beredskap, inte kastas Eliasson rakt ut i arbetslöshet inte. Roligt för honom, men bäst är det nog ändå för Sverige och polisen att de får en annan chef. Att vara chef är ett toppjobb, men det är inte för vem som helst det har varit tydligt. Vem minns inte armbanden som skulle skydda unga kvinnor från tafs på festivaler? Eller kritik från det egna förbundet och kritik så sent som bara för en månad sedan.

Som utomstående medborgare, lyckligtvis inte drabbad av kriminalitet (men alltid orolig för mina ungdomar) har jag också haft mycket svårt för att dela Eliassons samhällsbild. Jag har släktingar som arbetar som polis och jag har haft kontakter med polisen i samband med socialtjänstärenden och har fått en annan bild. Polisen gör ett fantastiskt arbete, men det är alldeles för få som väljer yrket. Nu blir det spännande att höra mer om polisens och politikens reaktioner till nyheten och förstås få höra vem som blir ny rikspolischef.