Politiker på Flashback och att pudla

Sverige har 349 riksdagsledamöter och efter valet i höstas är det många nya och en del ganska oerfarna. Så är det, är du ny på jobbet är det ingen som räknar med att du kan allt eller att du har lång erfarenhet. Det är väljarna som har valt och då kan just erfarenhet vara en faktor som inte prioriteras. För allmänheten är de flesta ledamöterna okända, därför kan medias granskningar vara uppskattade. Ett sätt att bli ”mer känd” även om det verkar som om media gärna fokuserar på fel, brister och misstag istället för goda gärningar. Det leder till ökade upplagor och fler klick.

I gårdagens SVT nyheter var det ett inslag om socialdemokraten Sultan Kayhan och ett inlägg på hennes Flashback konto där frågan ”om hur en kvinna som hade varit otrogen skulle kunna nekas uppehållstillstånd i Sverige” hade ställts. Observera det var inte Kayhan som fått frågan utan det var hon som hade ställt den. Riksdagsledamotens förklaring när hon fick frågan om varför så har hon uppgett till Aftonbladet att det var inte hon som hade skrivit den, utan det var en nära vän som hade fått låna inloggning. Vännen hade sagt att det tog för lång tid att skapa ett eget konto.(???)

Jonas Millard (SD) skapade ett Flashback konto för tio år sedan där återkommande kvinnoförnedrande inlägg skrivits. Millard säger att han inte vet vem som har skrivit inläggen, att han har en bra kvinnosyn idag och att det är många personer som har haft tillgång till kontot. (!!)

Partipolitik är oväsentlig i det här fallet, men att två riksdagsledamöter (kanske inte när konton skapades) har varit så naiva att de lånat ut inloggningar till Flashback konton utan att ha koll på vad som skrivs är anmärkningsvärt. Att sedan säga att det inte är deras fel blir oansvarigt. Uttrycket ”Facerape” är vedertaget och används när någon har fått sitt Facebook konto kapat och manipulerat. Det ska vara omöjligt på Flashback eftersom användare ska vara anonyma. Här brast anonymiteten och det är väl det som beklagas mest av nämnda politiker.

Ingen är fullkomlig och alla kan göra fel, kanske förväntar vi oss för mycket av de som företräder oss i riksdagen. Det är därför inte konstigt att uttrycket ”göra en pudel” gärna appliceras på politiker. Att erkänna när det blivit fel är inget att skämmas för, men att inte göra något åt det – det är värre!