Ny vecka och dagen efter Nolia

Ny vecka, nya möjligheter för den här veckan drar det igång på riktigt med både kommunstyrelse och äldrenämndens arbetsutskott. Det känns bra för det är på dessa sammanträden som beslut för förändring kan tas.

Det är också en vecka utan NOLIA och för ovanlighetens skull besökte jag NOLIA inte bara en gång utan två gånger i år. En del säger att det är ett otroligt koncept att låta besökare betala för att komma in och handla hos utställare som betalat dyrt för att stå där. Allt fler har ”mässpriser” i butik och i år såg jag att vissa utställare endast hade en skylt uppställd där de beklagade att de inte fanns på plats, men att de har bra priser i butik eller på nätet. Hur det togs emot av ev. kunder på plats på NOLIA vet jag inte, men det är klart att det inte bidrar till ökade besökssiffor. Jag delar dock uppfattningen med många andra att det var alldeles för glest mellan utställarna både i vissa av hallarna och utomhus.

Jag har alltid besökt NOLIA när det varit i Umeå och antagligen gör jag det igen om två år om det blir en mässa, men nio dagar är en lång tid för en utställare. Det var många som jag talade med som längtade tills det var över för det sliter på kroppen. En säljare var lite frustrerad eftersom han hade missbedömt åtgången av sina produkter och sålde slut på allt redan på lördagen, men med det resultatet får man väl inte vara missnöjd? För egen del blev det dyra oliver, billiga trädgårdsredskap och städprodukter som följde med hem. Kanske inte nöjd över alltihop, men om inte jag var nöjd så tror jag att den som sålde blev det. Och det är väl bra det.

Etiketter: ,

En kommentar

  1. Brorson

    Det behövs ett flexibelt synsätt på regeringsfrågan också. De tyska kristdemokraterna har aldrig haft några oöverstigliga hinder mot att samregera med S. Men där är ju kristdemokraterna det större av de två partierna. Med detta sagt, menar jag att beröva S regeringsmakten inte bör ha högsta prioritet, utan bör vara ett medel för att nå det högst prioriterade målet. Som givetvis inte bör vara att försämra för löntagarna och de ekonomiskt sämst ställda, vilket de borgerliga jök-partierna har fått sosarna i regeringen att gå med på och genomföra.

    Med den politik, som C och L för, kan de inte räkna med något brett väljarstöd. L bryr sig nästan bara om de högst avlönade och mest privilegierade löntagarna (med extra semesterveckor, etc i sina avtal), och var med den snäva väljarbasen nära att åka ur både riksdagen och EU-parlamentet. C bryr sig nästan bara om de mest arbetar- och fackföreningsfientliga småföretagarna, och hade åkt ur riksdagen om partiet inte haft miljön och klimatet som dimridåer. Väldigt dyra dimridåer. C ställde ju bara till trassel i den borgerliga alliansen.

    Behövs alla fyra partierna för en borgerliga valseger? Jag tvivlar på det. Om det verkligen är så, betyder det att SD måste räknas in i regeringsunderlaget. Det är vad Löfvén vill. Ha ett ”högerblock”, som SD ingår i, för att skrämma väljarna med, så att de röstar på S. Mp eller V. I själva verket legitimerar han därmed SD som ett parti, som alla andra. Rentav som ett mittenparti.

    S hade ett väljarstöd på drygt 43 % när dåvarande S-ledaren Mona Sahlin i oktober 2008 lovade ministerposter till MP. Fastän hon troligen hade kunna erövra regeringsmakten med V som enda stödparti – utan att lova ministerposter till V. Hon hade räknat med ett bredare väljarunderlag än med enbart S och V. Men resultatet blev att S inom loppet av bara två månader tappade fler egna väljare än MP:s hela väljarbas. Skulle inte något liknande kunna hända med ett borgerligt regeringsalternativ, som är beroende av SD?

    Jag tror att ett borgerligt regeringsalternativ, som består av enbart M, KD och L, har större chans att klara sig utan SD som stödparti, än om även C är med. Med Sabunt som partiledare, har L förhoppningsvis befriat sig från det vänsterflum, som Birgitta Olsson stod för. Detta vänsterflum var ju mer övre medelklassradikalism än verklig vänsterpolitik, som handlar mer om ekonomi än om ”värderingar” Visst är det möjligt att kombinera en mer konservativ hållning i värderingsfrågorna med en ekonomisk politik, som jämnar ut inkomstklyftorna. Locka alltså tillbaka L till den borgerliga sidan, och låt C fortsätta sin ökenvandring..

Lämna ett svar till Brorson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.