Att blogga på arbetstid

För drygt åtta år sedan fick jag kommentaren att hur kan det komma sig att politiker har tid att blogga på arbetstid? Tydligen ansågs inte att blogga som en riktig arbetsuppgift för en politiker och om det skedde skulle det absolut inte vara under dagtid. Sedan dess har mycket hänt och nu har bloggare blivit ”influencers” med stora inkomster och politiker syns i alla möjliga medier utan att någon ifrågasätter. Mycket har hänt sedan 2012.

Vi behöver inte gå så långt bak i tiden för att se att förändringar går fort. Jag arbetar hemifrån som de flesta andra och möten sker dagligen via Zoom, Teams, Cisco eller Skype. Kopplar upp mig för att möta företag där det går och jag har haft tid att fördjupa mig i frågor som annars blivit liggande. Motioner har skrivits och skickats in där vi i partiet har sett ett ökat behov av förändring. Tack vare att det inte längre är några restider mellan möten har tid frigjorts till annat, men det är klart att jag saknar en riktig politisk debatt eller en fördjupad diskussion i konkreta frågor där jag inte är rädd för att batteriet på mobilen ska ta slut eller för att bredbandet ska koppla ner. Om sanningen ska fram så saknar jag att möta nya människor, att ta i hand, presentera mig och få lyssna till deras verklighet. När vi nu endast ska umgås med de vi bor med så blir saknaden desto mer tydlig.

Bloggen har varit i det närmaste vilande, men just nu när livet inte är som det brukar finns det mer tid till att skriva. Månadens kommunfullmäktige ställdes in, olyckligt, men med bristen på en fungerande lösning var det väntat. Politiken har inte stannat av, men det är trots allt på kommunfullmäktige som besluten tas och besked ges.