Vänstern använder aborträtten som slagträ – mitt svar till Lennart Holmlund (s)

Jag ser att Lennart Holmlund har bloggat om att det går inte att veta om KD är för eller emot abort. Frågan är inte ny, socialdemokrater och vänstern generellt brukar ställa sig frågan emellanåt när de vill dra bort uppmärksamheten från sitt eget parti och måla upp fienden KD som ett kvinnofientligt parti. EU valrörelsen 2019 var ett spektakel i smutskastning från vänstern och påståenden om Kristdemokraterna som visade sig vara rena lögner. Varför måste då vänstern hela tiden ställa sig frågan om KD är för eller emot abort? Jo, för att de inte bryr sig om svaret.

Jag har kommenterat Lennart Holmlunds blogg, men min kommentar är ännu inte publicerad och det är oklart om han har något intresse av att den blir publicerad. Jag vill inte att förra kommunalrådet ska stå oemotsagd därför tar jag upp frågan här. Kristdemokraterna står bakom svensk abortlagstiftning och har gjort så sedan decennier tillbaka. Kristdemokraterna har inte lagt några förslag till förändrad lagstiftning och står självklart upp för varje kvinnas rätt att själv besluta över sin egen kropp.

Jag delar ett inlägg från Facebook, men också länken till Michael Anefurs debattartikel i Dagen som är väl värd att läsa.

 

Aborträtten används framför allt på vänsterkanten för att felaktigt misstänkliggöra Kristdemokraterna, skriver Michael Anefur, som är riksdagsledamot och talesperson i medicinsk-etiska frågor i tidningen Dagen.

När frågan om aborträtten är uppe till diskussion och andra vill ljuga om var Kristdemokraterna står måste svaret från de ledande partiföreträdarna vara glasklart: Kristdemokraterna står bakom dagens abortlagstiftning och har gjort det i decennier.

Frågan om rätten till abort har återigen blivit ett slagträ i den politiska debatten. Den blir det med jämna mellanrum. Aborträtten anses framför allt på vänsterkanten vara ett effektivt verktyg för att misstänkliggöra andra. För det är vad det handlar om. En av de svåraste etiska frågorna är den om livets början och kvinnans rätt till sin kropp. Man är inte intresserad av att diskutera hur man kan minska antalet oönskade graviditeter – och därmed antalet aborter. Man är inte intresserad av vilka konkreta förslag andra har för att med förebyggande metoder minska antalet aborter. Det man vill är att hitta en vinkel som gör det möjligt att skapa en konflikt där ingen finns – huruvida det ska finnas en rätt till abort.

Taktiken är enkel. Sök upp en punkt där man tycker sig kunna uppfatta en tvetydighet i abortfrågan. Attackera med kraftiga överord.

Läs hela artikeln i Dagen. Är du intresserad av vad som händer i det politiska spelet är det värt besväret:

Etiketter: , ,

7 kommentarer

  1. Brorson

    Jag har också skrivit en kommentar till Holmlunds inlägg. Eftersom han inte vill ha långa kommentarer, är den inte uttömmande. Men här kommer den:

    ”Även om man tycker något för egen del, är det inte säkert att man vill påtvinga andra att följa det man själv tycker är rätt eller fel. Det är också skillnad mellan rådgivning, övertalning, påtryckning och formellt tvång. Detta särskilt om man från att ha varit privattyckare blir politiker, som bestämmer över användningen av statens tvångsmedel. Då måste man också väga in eventuella nackdelar med användning av tvång, i detta fall riskerna för illegala aborter. Om man inte förespråkar ett totalförbud mot aborter, kommer man inte runt frågan vem som ska besluta om abort. Kan en myndighet vara helt felfri? Varför skulle inte någon, som är abortmotståndare för egen del, kunna tillåta andra att bestämma för deras egen del?”

    Holmlund kastar sten i det socialdemokratiska glashuset. Regeringen har nämligen med berått mot tillåtit en statlig myndighet att ta livet av tusentals svenskar i experiment med en flockimmunitet, som inte ville infinna sig. Visserligen har både Tegnell och Löfvén blånekat, trots flera bevis, bl.a. uttalanden av Tegnell. I början av juni erkände minister Per Bolund, mp, att syftet med den svenska strategin inte var att trycka tillbaka smittan som mycket som möjligt utan bara till den nivå sjukvården klarade av.

    Vilket den inte alls har gjort, med alla inställda operationer och älldre som nekats sjukhusvård. De skulle ju ändå dö. Under våren lovade både Tegnell och Löfvén att Norge snart skulle gå ifatt Sverige i antal döda. Men hade detta – om experimentet hade lyckats försvarat dödshjälpen, eller vad den planerade smittspridningen ska kallas, i pandemins tidiga skede med färre döda i ett senare skede?

    Mitt i detta skröt det andra regeringspartiet, Mp, med att pariiet är enda svenska parti, som fill tillåta läkarassisterade ”självmord”.Seye Larsen skrev t.om. att de mördas av sina läkare har värre handikapp än han själv.Jag ställer även här frågan: Var finns den felfria myndighet (behandlande läkare själv?) vilka patienter som uppfyller kriterierna för rätten att dö? Skulle Holmlund även i det fallet, att en läkare vägrar mörda en patient på dennes egen begäran, tala om ”vårdvägran”?

    För ett par år sedan hade vi en diskussion i media, om vårdpersonal som räddat livet på foster som överlevt sena aborter. Det var inte samma personal som utfört aborten. Myndigheternas beslut blev att vårdpersonal är skyldig att döda dessa överlevare. Moderns önskan att barnet skulle dö. skulle respekteras. Men faktum var ju att graviditeten hade avbrutits och att kvinnan hade fått sin vilja fram vad gällde hennes egen kropp.

    • Veronica Kerr (inläggsförfattare)

      Jag välkomnar kommentarer, men publicerar inte alla. Tack för din för du belyser verkligen de svåra etiska frågorna som kan uppstå.

  2. JP

    Kvinnan har rätt till sin kropp och upp till en viss vecka så har man rätt att göra abort. Punkt slut.

    Samt så ska en som arbetar inom vården inte neka en patient det ingrepp man har rätt till enligt lag. Vägrar man utföra ingrepp p.g.a egen övertygelse får man se sig för om annat arbete.

    Vad är det som är svårt att förstå?

    • Brorson

      Ingen bestämmer över sin egen kropp. Definitivt inte den som ska aborteras. Punkt. slut.

      Före en viss vecka kan ingen graviditet avbrytas utan att någon dör. Är det svårt att förstå?

      Efter den vecka, då barnet kan överleva en avbruten graviditet, är abort inte tillåten utom i vissa undantagsfall, vanligen att modern inte skulle överleva en fullföljd graviditet. Men varför har barnet i ett sådant fall inte rätt till fortsatt liv? I alla andra fall har man ju blivit en människa även i lagens mening, så snart man befinner sig utanför moderns kropp.

      Vad är det för ”ingrepp” du snackar om? Menar du döda, så säg det. Dessbättre har vi inte dödsstraff i Sverige. Men hade vi godtagit tvång för vilken fängelseanställd som helst att verkställa avrättningar, exempelvis när ordinarie bödel är sjuk?

      Inte ens som soldat i krig har du en absolut skyldighet att döda, utan det gör soldater när de måste skjuta först för att inte själva bli dödade. Eller när det är nödvändigt för att rädda egna civilpersoners liv.

      Men det är väl klart att stridspiloter, som vägrar fälla bomber över främmande städer, om det inte är strategiskt nödvändigt (för då är det en krigsförbrytelse) får se sig om efter annat jobb, exempelvis som civil pilot.

      Eller ska han / hon ö.h.t. inte ha rätt att arbeta i det yrket? Varför ska just de, som valt som yrke att rädda liv, ha yrkesförbud om de vägrar döda? Jag har härmed inte sagt att den som har valt abortör som yrke, ska ha rätt att behålla just det jobbet om hon /han ändrar inställning till jobbet och vägrar utföra aborter.

      Det här är inget etiskt dilemma utan ett sluttande plan, som i vårt land har lett ner till över 1.0.000 onödiga dödsfall i covid 19. Regeringen har t.o.m anlitat en filosofiprofessor för att rättfärdiga beslut att låta vissa sjuka dö. Man upptäckte väl att man hade misslyckats med att hålla sjuktalen, på den nivå som vården klarade av. Men hoppades fortfarande på flockimmunitet.

      JAG försvarar inte den svenska abortlagstiftningen. Det borde inte vara en rättighetslag, utan en nödsituationslag, som lägger beslutet i kvinnans egna händer. Idag görs aborter för att rädda kvinnans eller t.o.m barnafaderns ekonomi.

      Eller för att rädda klimatet. Eller för att barnet inte ska känna sig oönskat.

  3. Oberoende Politisk Bedömare

    Visst, KDs partistyrelse påstår sig stå bakom svensk abortlagstiftning. Men samtidigt så är det ett, i stort sett oräknerligt, antal Kristdemokratiska politiker som är medlemmar i organisationer som aktivt arbetar för att kraftig försämra aborträtten och kvinnors rätt till sin egen kropp.

    Om er partiledare aktivt går ut och kraftigt fördömer dessa politiker så kan vi kanske tro på att det inte bara är en pappersprodukt. Men så länge Kristdemokraterna ger dessa politiker en plattform får ni nog helt enkelt ta att omgivningen ifrågasätter er.

    Kan du, Veronica Kärr, fördöma dessa politiker? Kan du, Veronica Kärr, även driva frågan att dessa politiker ska fördömas även från partiledningen?

    Om inte, nä då verkar det ju onekligen som att KD ändå valt sida i frågan.

    • Veronica Kerr (inläggsförfattare)

      Vårt parti har rikstingsbeslut på att vi står bakom svensk abortlagstiftning och kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Det är vad partiet står för och jag vet inte vad du menar med att försämra aborträtten, men jag har aldrig någonsin träffat någon som har förordat att antalet aborter ska bli fler. Jag är glad för att unga kvinnor i Sverige har god tillgång till subventionerade preventivmedel och att det finns sexualundervisning och rådgivning. I USA blir preventivmedel ofta en ekonomisk fråga med tonårsgraviditeter som resultat och det vill vi inte ha.

      • Brorson

        Oberoende (?) politisk bedömare har svarat Veronica, inte mig. Jag representerar inte något politiskt parti, och därför skrev jag att ”JAG försvarar inte den svenska abortlagstiftningen. Det borde inte vara en rättighetslag, utan en nödsituationslag, som lägger beslutet i kvinnans egna händer.” Det finns inga garantier för att vi skulle få färre aborter med en sådan lagstiftning, som jag efterlyser, men troligen skulle det bli så. Kvinnor skulle få lättare att säga ifrån till män och andra, som försöker tvinga dem till abort.

        När jag skrev att ”Ingen bestämmer över sin egen kropp”, syftade jag både på kvinnan och barnet, som ska dödas. Jag syftade inte bara på den, som tar beslut om abort, utan även på Gud eller ”Naturen” eller vem det är, som beståmmer att nu är det dags att ”åka hem. Men jag syftade också på Sveriges regering som med berått mod har tillåtit Anders Tegnell, att i strid mot alla lagar offra över 10.000 människor, som hade haft en eller flera månader eller flera år kvar att leva utan den smittspridning, som hade kunnat begränsas.

        Det var redan födda människor i alla ådrar.

        De ansvariga för detta massmord, som de facto har begåtts i Sverige i vår tid, försöker de ansvariga nu dölja både genom att skriva om historien, genom att radera på regeringens hemsida, och genom att misstänkliggöra KD. Varför misstänkliggör ni inte Stefan Löfvén för att hysat planer att bygga ny kärnkraft, utan att gå omvägen ver partikongress och riksdagsbeslut?

        Som fackföreningsordförande var han ju för kärnkraft, men har i rollen som statsminister rättat sig efter partikongressens beslut. Som statsminister har han också varit beredd att försämra arbetsrätten, vilket skulle drabba LO-medlemmarna särskilt hårt. Och inte minst alla gravida kvinnor, som det skulle bli möjligt att säga upp utan saklig grund, om de vägrar abort.

        Jag ryckker att KD är alldeles för mjuka i sitt försvar av partilinjen i abortfrågan.. Anfall är bästa försvar, när det framställs som moraliskt förkastligt att vilja rädda mänskligt liv. Det behövs ett mer aktivt försvar för kvinnors rätt att fullfölja sina graviditeter – även om den lilla familjen kommer att ”ligga samhället till last” eller bli till bekymmer för kvinnans arbetsgivare.

Lämna ett svar till Veronica Kerr Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.