Politiken är (fortfarande) ingen vanlig arbetsplats

Av , , Bli först att kommentera 24

Idag måndag är jag i Lycksele hela dagen och det är ytterst tveksamt om jag hinner blogga. Därför återanvänder jag en blogg från våren 2021 som är inne på samma spår som mina två senaste inlägg. I bloggen har jag lyft ett par exempel där jag vet att jag har blivit behandlad annorlunda än mina manliga kollegor. Tyvärr har antalet exempel blivit fler sedan jag skrev inlägget, men jag har försökt att markera där och då. Kanske inte alltid lätt när det har hänt under ett digitalt möte, då har jag tagit det i efterhand. Det är inte bara män som osynliggör kvinnor utan det är värre när kvinnor gör det som om det vore normen. Det är märkligt och sker i det närmaste omedvetet för jag tror inte att det är av elakhet.

 

Publicerad första gången 18 maj 2021

”Alla har ett ansvar att stå upp för det man ser, oavsett om det sker i samhället eller i möten.”
Håller med, men gör det direkt, där och då, inte i grupp i media i efterhand. Klarar du inte det så är du inte rätt person på rätt plats.”

Jag brukar inte läsa kommentarer till artiklar speciellt ofta, men det händer och raderna här ovan är just en kommentar till artikeln om kvinnor i politiken som publicerades idag. Det var den första kommentaren och jag kan inte låta bli att reagera på undertonen att vi kvinnor skulle ha enats som grupp för att vi inte klarat av att säga ifrån utan behöver ta hjälp av media! Jag blev intervjuad av VK i förra veckan och jag visste att fler kvinnor hade blivit intervjuade eller skulle bli, men jag visste inte vilka eller vad de hade sagt. Vi är en grupp kvinnliga politiker, men det är VK som har samlat våra röster.

Politik har varit ett intresse sedan jag var barn och jag har varit engagerad i flera olika ungdomsförbund innan jag blev kristdemokrat. Politik har aldrig varit något förbehållet män eller att män skulle kunna göra det bättre utan för mig har det varit självklart att kvinnor och män kan arbeta tillsammans och jämställt. Mitt första politiska uppdrag fick jag 1999 och sedan har det rullat på i olika uppdrag och på olika nivåer. Sedan 2011 är jag politiker på heltid.

Att vara politiker liknar ingenting annat, och vanliga anställningsvillkor existerar inte. Det är en ”förtroende bransch” och så länge som jag har förtroendet från mitt parti kommer jag att fortsätta. När jag fick frågan av VK i förra veckan var det nog första gången som jag fick den konkreta frågan hur jag upplevde det att vara kvinna i politiken. Det finns saker man inte vill berätta, de tysta kränkningarna när ordförande ”inte ser” att du vill ha ordet utan ger det till männen som sitter i närheten trots att de påtalar att Veronica var nog före… Är det för att jag är kvinna eller är det för att ”hen” inte tycker om mig som person? När ordförande säger ”Men snälla lilla Veronica..” när jag uttalat mig eller ställt en fråga, men som aldrig någonsin skulle säga snälla lilla Peter till Peter som också är med på mötet. Är det för att jag är kvinna eller vill han vara snäll? Jag fräste ifrån och använde samma ord tillbaka.

Idag har jag fått mer skinn på näsan, jag har sagt ifrån och jag har markerat när samtalsklimat spårat ut, men ibland slår dövörat till och kraften har inte varit där för att orka reagera. Jag har varit med på sammanträden där ordförande har fått kvinnliga ledamöter att gråta och lämna rummet och där vi andra stannat kvar i chock. Jag har träffat män som inte hälsar på mig genom att ta i hand bara för att jag är kvinna, men här kommer jag förstås aldrig att tvinga någon att ta mig i hand och för övrigt har pandemin löst det problemet. Jag har blivit kallad kjoltyget Kerr i media, medan männens klädsel förblivit okommenterade.

Politiken rör om, det är många känslor i rörelse och ord uttalas i affekt. Trots det fortsätter jag att ha en stark kärlek till politiken och mina uppdrag och varje dag upplever jag det som en förmån att få arbeta med frågor som rör äldreomsorg, patientsäkerhet och barn och unga. Det är de frågorna jag vill tala om, inte det andra, men det finns där ändå. Helt klart har VKs fråga rört upp gamla minnen.

 

Maktens kvinnor

Av , , Bli först att kommentera 18

Dagarna går fort, men samtidigt känns det som om varje dag är fylld av så mycket att det kunde lika gärna gå två dagar på en. Veckan flyter ihop med helgen och dagarna med kvällarna. Det gäller att vara öppen för det oväntade och flexibel när inbjudningar kommer eller vädret ställer till det. Det blir omöjligt att tala om vad jag gör om en vecka när det är nödvändigt att bara ta en dag i taget. Så här är det inte för alla politiker verkar det som. Beskedet som Peter Olofsson (S) gav till allianspartierna och övriga att för dem var det omöjligt att lägga in en region debatt innan valet eftersom deras kalender var redan lagd i maj. I maj! Det finns inte en chans att detta är sant utan det är en omskrivning för att vi vill inte debattera läget i Västerbotten innan valet. En timmes utfrågningen i Lycksele och debatten i Skellefteå är allt de orkade med. Ju mindre fokus på Regionen desto större chans att väljarna fortsätter att tro att S har läget under kontroll. Min egen tolkning är att det är en feg väg att gå och att regionvalet fortsätter att vara ett val som blir bortglömt och där hävd och gammal vana fortsätter att leda väljarna i samma gamla spår.

För egen del har jag fyra riksdagsdebatter och ett panelsamtal kommande vecka varav en i Lycksele. I Lycksele kommer jag också att vara ute på ett par stycken företagsbesök tillsammans med kommunstyrelsens ordförande Roland Sjögren vilket jag ser fram emot! Mitt schema är välfyllt som det ska vara, men det finns trots det ”lite gummiband” i tiderna för det där oväntade som kan ske. En vecka kvar..

Min tidigare blogg om VK debatten och den artikel som publicerades i fredags har gett en del reaktioner. Mitt syfte med bloggen var att få människor att tänka till och fundera på om och hur vi värderar ord olika beroende på vem som säger dem. Under sommaren har jag lyssnat till Jenny Madestams bok ”Maktens kvinnor” där hon har intervjuat alla kvinnor som har varit eller är partiledare i Sverige. Den enda som inte ville ställa upp var Nyamko Sabuni. Boken bekräftade mycket av det jag själv känner till, men det var så mycket mer jag inte hade tänkt på. Boken är lättlyssnad och ett måste för den som är intresserad av politik, politiker och i synnerhet för journalister som skriver om politik. Här kan du läsa mer om boken.

Reflektioner efter VK debatt

Av , , 1 kommentar 24

Rapporterna om incidenter i äldreomsorgen under sommaren blir allt fler och kommer oftare och jag är rädd för att det blir värre innan någon lösning sker. Mina bloggar rapporterar om det tillstånd som äldreomsorgen befinner sig i och om den oro som anhöriga uttrycker. Situationer där personal tagit till våld och det senaste vi läser är hur personal låst in boende på sina rum för att de inte ska gå ut i korridoren eller i andras rum. Vi har länge, faktiskt sedan socialnämndens tid, påtalat att alla vård och omsorgsboenden ska ha hotell lås. Dvs att dörren är låst från utsidan, men den som är inne i ett rum ska kunna öppna dörren. Låset öppnas genom ett armband som låset känner av. Ungefär som när jag har bilnyckeln i handväskan, men kan ändå låsa upp bilen och starta den.

Det finns beslut på att alla nya boenden ska ha denna lösning, problemet har varit i de lokaler som kommunen inte äger och jag vet inte heller hur långt man har kommit i frågan. Den var högst aktuell under pandemin när det var isolering som gällde, men frågan har inte varit uppe sedan dess. Det finns så mycket att säga om äldreomsorgen, denna viktiga verksamhet som ska ha den åldrande människan i centrum. Där människovärdet och respekten för liv borde vara centralt, men som det nu tummas på. Bra att VK rapporterar, men idag efter den stora VK debatten är jag besviken på att fokus sattes på delade turer och om det ska byggas fler äldreboenden och inte på de akuta frågorna. Svaren följdes inte heller upp av de som modererade vilket skulle ha gett en mer levande debatt. Istället blev det rätt tamt utan några större ideologiska inslag och VK skriver att det rådde en konstruktiv stämning bland politikerna.

Jag kan finna det märkligt att upplevelserna av samma debatt kan vara så olika, men det förvånar mig inte. Debatten är en sak, men det som gjorde mig allra mest besviken var artikeln där sju av nio politiker kom till tals. De övriga två, undertecknad och Maria Lindvall (L) sa tydligen ingenting intressant av värde att lyftas i rapporteringen. VK har tidigare skrivit om hur det är att vara kvinna i politiken och det förtjänar att lyftas igen. Det handlar inte bara om att kvinnor osynliggörs av män eller att de förminskas, det handlar också om att kvinnors ord inte värderas lika mycket av varken män eller kvinnor. Det kan ske omedvetet för att så här har det varit under lång tid. Det blir så viktigt att bli medveten om vad gör jag och värderar jag orden annorlunda för att en man säger dem jämfört om det är en kvinna som talar?

”Alla har ett ansvar att stå upp för det man ser, oavsett om det sker i samhället eller i möten.”
Håller med, men gör det direkt, där och då, inte i grupp i media i efterhand. Klarar du inte det så är du inte rätt person på rätt plats.”
Orden är från en läsare till ovanstående artikel och jag försöker att följa det rådet. Jag har haft mailkontakt med VK och påtalat att det är märkligt att inga kvinnliga politiker citeras i dagens tidning samt att förhållningssättet mot en manlig politiker och en kvinnlig skilde sig åt under debatten. Eftersom debatten sändes live och kan ses i efterhand får var och en göra sin egen bedömning.