Spanska bemanningsföretag i äldreomsorgen – kreativ lösning eller hot mot patientsäkerheten?

I politiken brukar jag alltid lyfta hur viktigt det är med omvärldsbevakning. Finns det kommuner som har samma problem, men som hittat en lösning vi kan ta del av? Varför kostar äldreomsorgen mindre i Linköping och varför lyckas Finland locka fler sökande till vårdutbildningar än det finns platser? Ibland är det bara rykten och missuppfattningar, men ibland blir det riktiga guldkorn som vi kan slipa till perfektion för att de ska passa i vår kommun. Som kommunpolitiker anser jag att själv inte är bästa dräng och att det inte är ansvarsfullt ekonomiskt att uppfinna hjulet om och om igen när det redan finns lite längre bort.

Med risk för att vara tjatig så vet vi att frågan om kompetensförsörjning fortsätter att leva i högsta grad vidare och den börjar bli akut. Det är frustrerande eftersom alla känner till problemet, men ingen verkar veta hur vi ska lösa det. Under senaste sammanträdet i Äldrenämnden vet jag inte hur många gånger vi fick höra att det är för låg arbetslöshet i Västerbotten (fantastiskt!) och att det är därför vi inte täcker rader i bemanningen. Min uppfattning är att äldreomsorgen ska inte vara en arbetsmarknadsåtgärd dit de som inte har ett arbete slussas in, utan en arbetsplats dit man söker sig till och vill vara. Socialdemokrater talar om att vi behöver arbetskraftsinvandring, men talar aldrig om från vilka länder arbetskraften ska tas från. Ska vi locka arbetskraft från länder som kanske själva behöver den, är inte det ett gammalt sätt att tänka som hör hemma inom kolonialism?

En kommun som har tänkt nytt, men ändå inte är Bodens kommun som har anlitat ett spanskt bemanningsföretag för att klara äldrevården i sommar. I sommar kommer tio personer från Spanien för att arbeta inom äldreomsorgen i Boden. De har sammanlagt fått 48 timmar undervisning i svenska under tolv veckor. Kommer det att räcka? I många andra kommuner, vår egen inkluderad, har vi personer anställda som saknar både vårdutbildning och tillräckliga kunskaper i svenska. Min fundering blir vad är mest prioriterat, vårdutbildning eller språket? Vem kan avgöra om språkkunskaperna är tillräckliga? Har Bodens kommun krävt språktester? Det jag är säker på är att de personer som nu kommer från Spanien till Norrbotten i grunden har en stark motivation och drivkraft som kan ge extra glöd till att lära sig ett nytt språk. Huruvida kunskaperna i svenska är tillräckliga blev sekundärt när det dagen efter blev känt att åtta personer boende i Bodens kommun och anställda på ett äldreboende blir utvisade inom kort. Bemanning för en hel vårdavdelning försvinner, personer som bott länge i Sverige och som lärt sig svenska får inte stanna kvar. Semesterplaneringen i sommar för det boendet måste ses som mycket oklar.

För mig har det alltid varit självklart att den som arbetar inom äldreomsorgen ska både kunna förstå och göra sig förstådd på svenska eftersom det är en del av en god vård. Språktester borde inte vara nödvändiga, men blir ett verktyg för arbetsgivaren att veta vilken kunskapsnivå personen befinner sig på och sedan veta vilka insatser som kan behövas. I grunden handlar det om patientsäkerhet och den kan inte kompromissas bort, men det är klart att jag undrar om politikerna i Boden tänker på samma sätt.