Kategori: Kristdemokraterna

Skärpt lagstiftning ger konsekvenser

Av Veronica Kerr, 4 maj 2023 kl 06:19, Bli först att kommentera

Rätt ska vara rätt och lagar är gjorda för att följas eller är de det? Vad händer när en lag införs och det är så uppenbart att den kommer att vara omöjlig att följa, ska den då ses som en rekommendation? Såklart inte, men ännu vet vi inte hur det kommer att bli fr om den 1 juli när en lagändring träder i kraft som berör kommunernas hemtjänst. TV4 nyheterna rapporterade för ett par dagar sedan att var tredje kommun kommer inte att klara lagkravet om en fast omsorgskontakt i hemtjänsten där kontakten är en tillsvidareanställd undersköterska. Det är en skärpning av lagstiftningen eftersom fast omsorgskontakt infördes redan förra året, men bara för att kravet på att det ska vara en undersköterska betyder det inte att det finns tillräckligt många. Vad blir konsekvenserna?

Redan för ett par veckor sedan i samband med kommunfullmäktige lämnade jag in en interpellation till Carin Nilsson, äldrenämndens ordförande om just detta. Svaret var tänkt till den 24 april, men eftersom Carin inte var närvarande skjuts frågorna fram till sammanträdet i maj. Dvs besked ges en månad innan lagen börjar gälla. Idag är färre än 48 % av personalen i äldreomsorgen utbildade undersköterskor och den låga siffran finns även bland de externa hemtjänstutförarna. Det är ett nationellt bekymmer att få utbildar sig till undersköterska, men vad kommer att hända för de som har hemtjänst? Kommer det att vara samma villkor och konsekvenser för både kommunens hemtjänst som för de privata utförarna? Kan kommunen fortsätta som förut och samtidigt ge varningar till de utförare som inte har tillräckligt många undersköterskor? Eller i värsta fall häva avtalet till de som inte följer lagen?

Det är sagt att LOV (lagen om valfrihet) ska vara konkurrensneutral, men det är det ingen som tror på vilket också debatten förra mandatperioden visade. Istället för konkurrensneutralitet så konkurrerar kommunen hårdare än tidigare om samma personal. Det är därför inte konstigt att jag inte är den enda som undrar vad som kommer att hända efter den 1 juli.

Till

Äldrenämndens ordförande
Carin Nilsson (S)

Kommer Umeå kommun att följa lagen efter den 1 juli?

Den 1 juli 2022 infördes en ny bestämmelse i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, med krav på att den som har hemtjänst ska erbjudas en fast omsorgskontakt, om det inte bedöms vara uppenbart obehövligt. Från och med den 1 juli 2023 får endast den som har ett bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska utses till fast omsorgskontakt.

En annan förändring är att undersköterska blir en skyddad yrkestitel vilket innebär att ett bevis behövs från Socialstyrelsen för den som vill använda sig av titeln undersköterska inom vård och omsorg. Den som är tills vidare anställd som undersköterska den 1 juli kan använda sig av titeln undersköterska t o m den 30 juni 2033 utan bevis.

Det är positivt att undersköterskan får en skyddad yrkestitel, förhoppningsvis kan detta ge mer status till yrket och locka fler sökande. Behovet av utbildade undersköterskor är enormt, idag är färre än hälften (48%) av de som arbetar i kommunens äldreomsorg utbildad. Ca 2000 personer i kommunen har idag hemtjänst och även om inte alla har behov av en fast omsorgskontakt vet vi redan nu att det blir svårt att följa lagen. Lagen gäller oavsett utförare, men det är oklart om konsekvenserna blir de samma för kommunen som för de LOV företag som idag inte har tillräckligt hög andel utbildad personal.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

Vilken planberedskap finns för att kommunen ska uppfylla lagen om att endast undersköterskor ska vara kontaktpersoner i hemtjänsten efter den 1 juli?
Vilka åtgärder anser du vara nödvändiga för att öka andelen utbildad personal i hemtjänsten?
Vilka risker ser du med att lagen införs om inte kommunen lyckas med att följa den?
Vilka konsekvenser kan bli aktuella för den utförare som inte klarar kravet på att endast undersköterskor ska vara kontaktpersoner?

Veronica Kerr
Kristdemokraterna

Kommunens årsredovisning och besök ute i verkligheten

Av Veronica Kerr, 26 april 2023 kl 12:26, Bli först att kommentera

Måndagens kommunfullmäktige hade årsredovisningen på dagordningen och vilket resultat det blev!! Visst kan vi diskutera närmare vad överskottet ska användas till eller om umeborna är för högt beskattade (ja det är vi), men det mest spännande med årsredovisningen är att läsa om det som är gjort och försöka analysera vad har vi gjort? Vad gick rätt? Och kanske allra mest vad gick fel och hur lär vi oss av misstagen?

Kommunens årsredovisning tar upp faktorer som kan påverka resultatet och där är befolkningen en viktig del. När befolkningen ökar mer än förväntat ger det förstås effekt på kommunens ekonomi. Det handlar inte bara om antalet personer utan även om åldersfördelningen. Faktum är att mellan åren 2021-2031 kommer andelen över 80 år och äldre öka med 61% i Umeå kommun. Det som gör det mer komplicerat är att under samma tid ökar andelen arbetsför befolkning (de mellan 20-66 år) ökar med 8,9%. Ekvationen går inte ihop och gör inte det redan idag.

Äldrenämnden visar på ett positivt resultat för 2022, men det som är ytterst negativt med dessa siffror är att verksamheten sparar tack vare att det saknas personal, Dvs det råder vakanser, det finns inte människor att anställa. Enligt årsredovisningen har andelen undersköterskor i äldreomsorgen sjunkit från 55% till 52%, men den siffran blev mycket snabbt inaktuell och är idag på 48%. Endast 48% är idag utbildade och sjukfrånvaron är fortsatt hög! Den som känner mig vet att detta är min hjärtefråga och något som jag återkommer till- den ständiga frågan hur gör vi vårdyrket mer attraktivt för fler? Hur blir Umeå kommun en attraktiv arbetsgivare för fler än 12 000 anställda?

Idag har 92% av alla tillsvidareanställda heltid och enligt årsredovisningen har arbetet med att införa heltid åt alla varit mycket framgångsrikt. Att kunna erbjuda heltid har skapat ett likhetstecken till att vara attraktiv som arbetsgivare. Det ska vara självklart att man ska kunna leva på sin lön, men villkoren ska också vara rimliga. När det blir negativa konsekvenser talar vi inte om dem utan det viktiga är att alla som vill har heltid. Faktum är att när heltidsreformen infördes inom äldreomsorgen sjönk utbildningsnivån. Dvs att utbildade undersköterskor lämnade kommunen som arbetsgivare för att arbetsförhållanden försämrades. Det som skulle vara goda anställningsvillkor har lett till sämre arbetsvillkor och riskerar patientsäkerheten. Här behöver vi göra en analys, vad gick snett och vad kan vi ändra? Är det för sent och omöjligt att vända den sjunkande andelen utbildade och var finns de som tidigare arbetade i kommunen?

Allt detta sa jag från talarstolen, men jag fick inga svar och inte mycket respons heller. Med frågorna i i tankarna klev jag in på Dragonens Äldreboende tidigt igår morse för att praktisera under en arbetsdag på en av enheterna. Jag vet hur det ser ut på en avdelning, jag känner till flödesscheman och jag vet att dagarna kan se olika ut, men att uppleva det är en annan sak. Det är så lätthänt att man bara tar gamla upplevelser och erfarenheter som referens och det vet ju alla att inget är som förr. Äldrenämnden är ansvarig nämnd för all äldreomsorg i kommunen, men arbetet vi gör och de beslut som vi tar är inte kända för alla i verksamheten som berörs.

Det blir minimala bemanningsnivåer direkt någon blir sjuk eller är borta för något annat. Från låg till minimal där det inte finns utrymme för att det oväntade sker. Resurspassen ska vara till hjälp och något som infördes efter det att heltid infördes för alla. En schemateknisk lösning där personer från en avdelning kan jobba på en helt annan avdelning nästa dag för att täcka upp. Låter kanske bra på papperet, men det är människor och inte spelpjäser. När frågan om delade turer eller varannan helg diskuterades var det inte samma kritik som den jag hörde om resurspass. Som politiker går jag inte, ska jag inte gå in och detaljstyra, men ibland kan ”detaljer” förstöra ett helt yrke och definitivt visionen om att bli en attraktiv arbetsgivare.

Trots de svåra delarna, frågorna jag inte har svar på och kritiken från frustrerad personal över scheman som inte fungerar var det en fantastisk halvdag (06.45-14:00). Stunderna med människorna vars hem är personalens arbetsplats var speciella. Som jag saknat att vara ute i omsorgen och gårdagen blev en stark påminnelse för mig om vilka vi i Äldrenämnden är till för. Jag har lovat att återkomma.

Insatser för att bryta ensamhet – reflektioner under påsklovet

Av Veronica Kerr, 12 april 2023 kl 12:15, Bli först att kommentera

Sportlov, påsklov och höstlov, självklara ledigheter i skolans värld, men självklart också för de som har barn i skolåldern. Inga konstigheter att föräldrar tar ledigt för att kunna resa bort med barnen när skolan är stängd, men jag förundras alltid över att ledigheten som var självklar när barnen var små fortsätter att vara det långt efter att barnen är utflugna. Det är ett ”undantagstillstånd” som råder när skolorna är stängda och det blir svårare att nå rätt person om jag har en fråga eller ett ärende att arbeta med. ”Personen du söker är inte anträffbar och väntas åter måndagen den 17 april”. Min telefon är tystare och mailflödet har bromsat in. När telefonen ringde var det från en partikamrat i södra Sverige och de hade ju påsklov i förra veckan. Färre möten inplanerade denna vecka och när de väl sker så är det ovanligt många ersättare som tjänstgör för att ordinarie ledamöter är antingen i fjällen eller på varmare breddgrader.

Missförstå mig inte, jag missunnar inte någon att vara ledig tillsammans med familjen eller kanske kombinera arbetet med sol eller skidåkning. Det är känslan av att stå och stampa lite för att arbetet inte går framåt och att inte få tag i rätt person samtidigt som jag undrar om jag också borde tagit semester. Med mer tid till funderingar tänker jag också på de som inte åker någonstans och de som aldrig får ett telefonsamtal. Ensamhet som kan upplevas än starkare när man ser andras gemenskap och semesterresor. Jag tänker också på de som inte har råd att åka någonstans när allt blivit dyrare och på de barn som hellre vill vara i skolan än hemma för att i skolan kan de äta sig mätta. Men mest av allt tänker jag på de som är ofrivilligt ensamma.

Jag har flera gånger bloggat om att bryta ofrivillig ensamhet vare sig det varit elevhälsa, kuratorer i äldreomsorgen eller en nollvision mot självmord. Det är känt att ofrivillig ensamhet ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, stroke, demens och psykisk ohälsa. Ensamhet är inte ett individuellt problem utan något som påverkar hela samhället och är ett hot mot folkhälsan. Många har talat om den, men inte gjort något åt den. Därför är det mycket glädjande att regeringen med socialminister Jakob Forssmed nu föreslår en treårig gemenskapssatsning för att förebygga och bryta ofrivillig ensamhet och isolering. Under detta år uppgår den till 300 miljoner kronor och därefter 300 miljoner kr/ år de följande två åren. Delar av dessa medel går till kommuner och regioner för specifika insatser för äldre genom äldresamtal/hälsosamtal. På måndag (när påsklovet är över på riktigt i hela landet) presenterar regeringen vårpropositionen och då förväntas fler detaljer.

Är jag ovillig att bryta normer?

Av Veronica Kerr, 23 januari 2023 kl 11:48, Bli först att kommentera

Svårt att bryta normer i valet till gymnasieskolan läser vi i dagens VK. Det är en stor nyhet för varför skulle den annars ta plats på första sidan? Det är den här månaden som niondeklassare ska välja program till gymnasiet och jag minns både mitt eget val och när mina barn gjorde sitt. Det är definitivt ett val som påverkar livet.

För egen del valde jag mellan samhällsvetenskaplig och humanistisk, i praktiken ett val mellan ”Draggen” och Östra (nuvarande Fridhemsgymnasiet) vilket på den tiden gjorde valet enkelt. Det fanns för övrigt bara tre gymnasieskolor i Umeå förutom vårdskolan eller naturbruk. Inga friskolor vilket gör min tid omöjlig att jämföra med hur det ser ut idag. Det året var vi 28 tjejer och två killar i klassen.

Det är en intressant artikel, men inte särskilt förvånande. Det jag irriterar mig på är när bryta normer blir ett självändamål och fokus läggs på att flickor är de som ska bryta normen genom att välja det som tidigare ansetts som typiskt manliga yrken. ”Under de senaste årtiondena har politiska initiativ och åtgärder vidtagits för att minska könsskillnaderna i gymnasievalen. Fokus har främst legat på att öka flickors intresse för tekniska och naturvetenskapliga ämnen.” Detta sker i en tid där varken flickor eller pojkar väljer vårdyrket. Fokus kan inte ensidigt vara att det måste vara lika många av varje kön i varje utbildning utan att vi har ett fungerande samhälle där fler väljer yrken där det finns en kompetensbrist. Ett garanterat arbete och karriär som väntar kanske direkt efter gymnasiet borde vara mer lockande än ”att bara ha roligt” under tre år. Vårdyrket borde inte vara ett val för endast tjejer, men istället för att endast tala om könssegregerade studieval ska vi lyfta de elever som har gjort ett klokt val med en anställningsgaranti.

Ansvaret för att det blir rätt val för den enskilde är inte bara elevens, men varje fel val där eleven väljer att byta program eller i värsta fall helt hoppa av kan kosta enorma summor. Här kommer studie och yrkes vägledningen in och min förväntan på dem är just vägledning. Det är viktigt att eleven får hela bilden klar för sig om utbildningar leder till arbete eller om det redan idag är en överetablering. Skolor säljer in sina utbildningar, men stämmer förväntningarna överens med det som sägs? Här kan föräldrar vara med och ställa frågor om skola, om utbildning, vad förväntar sig ungdomen av gymnasiet? Jag minns inte att någon sådan vägledning gavs i mitten av 1980 talet eller så var min skola ett undantag. De kontakter jag vet att mina barn hade med SYV var främst när PRAO plats skulle anordnas och vid påminnelse om att ansökan till gymnasiet skulle göras. Men självklart är det i slutändan eleven som ska göra valet.

En annan reflektion är att de senaste årens genus medvetenhet i det svenska språket har lett till att ordet ”man” ersatts av ”en..” eller tjänsteman blir tjänsteperson. Feministiskt Initiativ ville att kommunfullmäktige skulle ta beslutet om att ordet tjänsteman inte ska användas. Svenska språket ska inte vara manligt för den person som arbetar som tjänsteman kanske inte definierar sig som man. Socialdemokraterna ville bifalla, men kom senare på att det kanske inte är så smart att politiska partier beslutar om vilka ord som får eller inte användas. Hur långt får politiken begränsa människors språkbruk? Det är en betoning på de ord som kopplas till män, medan ord eller yrken som kopplas till kvinnor verkar det inte vara lika noga med. Sjuksköterska är ett yrke för både kvinnor och män, men ordet har en stark koppling till just kvinnor. Mig veterligen har inget seriöst försök gjorts för att ändra till sjukvårdsperson eller sjukskötare. Lärarinna hör jag aldrig någon säga utan lärare är vedertaget och ingen ifrågasätter om det är en man eller en kvinna. Viljan att bryta normer måste ifrågasättas när det kommer till att begränsa människors val, det är inte ett problem att skillnader finns. Det är ett problem att elever inte väljer studier som leder till arbete och där är bristen på personal akut.

Utsatt för bedrägeri? Ring 116 006

Av Veronica Kerr, 20 januari 2023 kl 11:22, 4 kommentarer

Läser i dagens VK om Ronja som blev utsatt för bedragare när hon letade efter ny lägenhet. Hon säger själv att hon var dum och naiv för att hon trodde på den kvinna som sa att hon hade en lägenhet som hon ville hyra ut i andra hand. Det blir ett skuldbeläggande av sig själv för att hon trodde på en annan person när hela skulden ska läggas på den som har utfört bedrägeriet. Skuldbelägganden av brottsoffer sker när vi tycker att människor borde veta bättre än att vara ute sent när de blivit överfallna, att kvinnor har druckit för mycket eller varit fel klädda när de blivit våldtagna och provocerande (mot mannen) när de blivit slagna. Detta är inte acceptabelt. Skulden ska alltid läggas på den som väljer att skada en annan människa oavsett om det är genom slag eller genom att lura någon på pengar.

Det händer lite då och då att jag blir kontaktad av för mig främmande personer i frågor som rör politiken. Ibland vill de att jag ska ta ställning i en fråga som när jag satt i Byggnadsnämnden eller så vill de bara berätta om vad som har hänt dem och att någon lyssnar. Även om det i flesta fall inte finns något som jag kan göra så vet jag att det kan vara ett stort steg för just den personen att berätta för mig som de aldrig träffat. Gemensamt för många av berättelserna är att de vill inte att det samma som har hänt dem ska hända någon annan. Häromdagen fick jag ett samtal av en äldre person som hade observerat tveksamma annonser och ”nyheter” på Facebook där kända personer uppmanade till investeringar i kryptovaluta och ville höra min åsikt. Vi pratade och efter en stund kom det fram att hen hade förlorat sitt livs besparingar, mer än en halv miljon kronor i ett bedrägeri och att polisen inte kunde göra något. Polisanmälan var gjord, men att det inte gick att göra något eftersom bedragarna fanns utomlands. Sorg och uppgivenhet i rösten, men ändå ett krasst konstaterande att det var som det var. Rädslan för att våga lita på andra och att inte våga svara i telefon när någon okänd ringer fanns också där.

Det är en personlig kränkning att bli lurad när man själv vill tro gott om andra. Varför skulle det vara mer naturligt att tro att andra vill dig illa och att det är möjligt att du kommer att förlora alla dina pengar genom några knapptryckningar på telefonen eller som i Ronjas fall bli skuldsatt för att andra har tagit lån i ditt namn? Det har blivit värre och vanligare under pandemin att just äldre utsatts för brott, men även yngre luras på pengar. Brottsofferjouren har i dagarna haft en kampanj på lokalbussarna i Umeå: Har du blivit utsatt för bedrägeri? Ring 116 006 Texten illustreras med bilden av en äldre kvinna och det är just äldre kvinnor enligt statistiken som oftare är i kontakt med Brottsofferjouren. Det ska vara lätt att få stöd och ingen ska känna sig varken dum eller naiv. Här kan du läsa mer.

Jag har tidigare bloggat om behovet av att uppmärksamma brott mot äldre och ställt frågor till Hans Lindberg i fullmäktige om varför äldrefrågorna inte har en röst i UmeBRÅ. Efter flera debatter och efter att fler uppmärksammat bristen så fick Äldrenämnden äntligen plats i rådet hösten 2021. Det gick inte längre att exkludera den nämnd som ansvarar för de som är 65 år och äldre i Umeå kommun. Äldreperspektivet måste finnas hos fler!

Brott mot äldre ska uppmärksammas | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

Brott mot äldre måste tas på allvar! | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

Hedersvåld och brott mot äldre måste upp på agendan! | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

”Hedersvåld och brott mot äldre ska vara delar av Polisens medborgarlöften!” | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

Lucia då och nu -reflektioner, minnen och lärare som boostar

Av Veronica Kerr, 16 december 2022 kl 10:18, 6 kommentarer

Lucia kom och gick, men hon fortsätter att finnas med i efterdyningarna av den storm som blossade upp efter Västerbottensnytts rapportering om en skolas alternativa Luciatåg. Det vill säga ett könsneutralt och avkristnat Luciatåg för att föräldrar inte känt sig bekväma med kopplingen till julen. Förändringarna gjordes för att fler barn skulle känna sig inkluderade både till repetitioner och uppträdanden.

Reaktionerna blev starka, skrämmande starka med kritik, hat och hot där det slutade med att polis övervakade barnens uppträdande. Hur kunde det bli så här?? Människor som säger sig värna kristna traditioner, men som i sitt hat glömmer helt kärleksbudskapet som just finns i den kristna tron.

Jag älskar julen och det mesta som kommer med den. Vi går till kyrkan på julafton, äter risgrynsgröt med mandel, sill och köttbullar och som miljoner andra ser på Kalle Anka kl.15. Det hör till mina traditioner och även om Kalle Anka inte är lika spännande som för dryga 50 år sedan vill jag ogärna släppa traditionen. Det är en stund där jag översköljs av minnen från min barndom och den pirriga känslan av att tomten kommer snart.

Julafton betyder mycket för mig, Lucia inte alls samma sak. Det är en höjdpunkt som betyder att julen är nära, men som vuxen firar jag inte lika mycket. När barnen var betydligt yngre var det stressigt med luciaskjortor som var både för korta och skrynkliga och upp tidigt på morgonen skulle de. Men de var så bedårande att lyssna till när de uppträdde i en välfylld gymnastiksal. Jag minns inte alltid vad de sjöng, men tipp tapp, tipp tapp hördes alltid högt och tydligt. Det var spännande för barnen och för föräldrar. Eller så var det för mig.

Jag var också en av de som reagerade över att skolan beslutat att ändra traditionerna och ta bort kopplingen till jul. En ”anpassning” för att fler skulle få vara med. En anpassning till de som inte känner sig bekväm med en tradition. Jag blev inte arg, utan mer ledsen. Våra traditioner ska möjliggöra inkludering för de som inte tagit del av traditionen tidigare och inte exkludera människor bara för att de inte tidigare firat Lucia eller har en annan kulturell bakgrund. I grunden handlar det om respekt och förståelse för andra och i det här fallet när stor respekt visas för en del så saknades förståelse för vad förändringen innebar för andra. De som reagerat starkast har blivit kallade höger troll och från att ha varit en enskild skolas beslut att förändra en tradition har det med ens blivit en fråga som kopplas till nationell politik.

Det går fort och alltför ofta uttalar sig många innan de vet vad som har hänt. Media spinner på och av en fjäder blir det en höna vilket om vi ska vara krass är något som media kan tjäna på. Det ska gå fort och det ska vara kort för det är vad läsare och tittare ”klarar av”. Om inte hela nyheten kommer med så kan det väcka reaktioner, ge fler klick och uppföljande artiklar vilket är något som gynnar media.

I det här fallet rapporterade inte Västerbottensnytt överhuvudtaget om att förutom det nya alternativa sättet att fira Lucia så skulle skolan fortsatt ha ett traditionellt Lucia firande som tidigare år. Det var inte heller tydligt att det andra tåget var något som skedde helt utanför skoltid och helt på frivillig basis. Hade kören uppträtt en annan dag än just på Lucia dagen hade det inte heller blivit en nyhet, istället blev det reaktioner med obeskrivliga proportioner. Vi måste kunna värna våra traditioner utan att vara respektlös och samtidigt visa förståelse och hänsyn till att alla inte delar samma erfarenheter eller religiösa bakgrund.

Nyheten om alternativt Luciatåg har fått mig att reflektera över min skoltid och minns när jag och min bästa kompis sjöng och uppträdde på Lucia inför hela skolan med denna sång som är varken traditionell eller julig. Vår musiklärare var den som ställde frågan om vi ville sjunga, som vågade tänka nytt i repertoaren och samtidigt boostade vårt självförtroende. Exakt som musikläraren som vill inkludera fler och som ser möjligheter istället för hinder.

Min Luciamorgon hemma vid köksbordet.

Politiken är (fortfarande) ingen vanlig arbetsplats

Av Veronica Kerr, 5 september 2022 kl 06:00, Bli först att kommentera

Idag måndag är jag i Lycksele hela dagen och det är ytterst tveksamt om jag hinner blogga. Därför återanvänder jag en blogg från våren 2021 som är inne på samma spår som mina två senaste inlägg. I bloggen har jag lyft ett par exempel där jag vet att jag har blivit behandlad annorlunda än mina manliga kollegor. Tyvärr har antalet exempel blivit fler sedan jag skrev inlägget, men jag har försökt att markera där och då. Kanske inte alltid lätt när det har hänt under ett digitalt möte, då har jag tagit det i efterhand. Det är inte bara män som osynliggör kvinnor utan det är värre när kvinnor gör det som om det vore normen. Det är märkligt och sker i det närmaste omedvetet för jag tror inte att det är av elakhet.

Publicerad första gången 18 maj 2021

”Alla har ett ansvar att stå upp för det man ser, oavsett om det sker i samhället eller i möten.”
Håller med, men gör det direkt, där och då, inte i grupp i media i efterhand. Klarar du inte det så är du inte rätt person på rätt plats.”

Jag brukar inte läsa kommentarer till artiklar speciellt ofta, men det händer och raderna här ovan är just en kommentar till artikeln om kvinnor i politiken som publicerades idag. Det var den första kommentaren och jag kan inte låta bli att reagera på undertonen att vi kvinnor skulle ha enats som grupp för att vi inte klarat av att säga ifrån utan behöver ta hjälp av media! Jag blev intervjuad av VK i förra veckan och jag visste att fler kvinnor hade blivit intervjuade eller skulle bli, men jag visste inte vilka eller vad de hade sagt. Vi är en grupp kvinnliga politiker, men det är VK som har samlat våra röster.

Politik har varit ett intresse sedan jag var barn och jag har varit engagerad i flera olika ungdomsförbund innan jag blev kristdemokrat. Politik har aldrig varit något förbehållet män eller att män skulle kunna göra det bättre utan för mig har det varit självklart att kvinnor och män kan arbeta tillsammans och jämställt. Mitt första politiska uppdrag fick jag 1999 och sedan har det rullat på i olika uppdrag och på olika nivåer. Sedan 2011 är jag politiker på heltid.

Att vara politiker liknar ingenting annat, och vanliga anställningsvillkor existerar inte. Det är en ”förtroende bransch” och så länge som jag har förtroendet från mitt parti kommer jag att fortsätta. När jag fick frågan av VK i förra veckan var det nog första gången som jag fick den konkreta frågan hur jag upplevde det att vara kvinna i politiken. Det finns saker man inte vill berätta, de tysta kränkningarna när ordförande ”inte ser” att du vill ha ordet utan ger det till männen som sitter i närheten trots att de påtalar att Veronica var nog före… Är det för att jag är kvinna eller är det för att ”hen” inte tycker om mig som person? När ordförande säger ”Men snälla lilla Veronica..” när jag uttalat mig eller ställt en fråga, men som aldrig någonsin skulle säga snälla lilla Peter till Peter som också är med på mötet. Är det för att jag är kvinna eller vill han vara snäll? Jag fräste ifrån och använde samma ord tillbaka.

Idag har jag fått mer skinn på näsan, jag har sagt ifrån och jag har markerat när samtalsklimat spårat ut, men ibland slår dövörat till och kraften har inte varit där för att orka reagera. Jag har varit med på sammanträden där ordförande har fått kvinnliga ledamöter att gråta och lämna rummet och där vi andra stannat kvar i chock. Jag har träffat män som inte hälsar på mig genom att ta i hand bara för att jag är kvinna, men här kommer jag förstås aldrig att tvinga någon att ta mig i hand och för övrigt har pandemin löst det problemet. Jag har blivit kallad kjoltyget Kerr i media, medan männens klädsel förblivit okommenterade.

Politiken rör om, det är många känslor i rörelse och ord uttalas i affekt. Trots det fortsätter jag att ha en stark kärlek till politiken och mina uppdrag och varje dag upplever jag det som en förmån att få arbeta med frågor som rör äldreomsorg, patientsäkerhet och barn och unga. Det är de frågorna jag vill tala om, inte det andra, men det finns där ändå. Helt klart har VKs fråga rört upp gamla minnen.

Äldreomsorgen är i en ond cirkel – IVOs granskning visar skrämmande resultat

Av Veronica Kerr, 30 augusti 2022 kl 08:52, 3 kommentarer

Under gårdagens fullmäktige ställde Anders Ågren, Moderaterna, en enkel fråga till kommunalrådet Hans Lindberg om Socialdemokraterna kan tänka sig att införa språktester inom hemtjänsten och äldreomsorgen: Detta är något som de tidigare avvisat, men som de nu är öppna för. Detta efter att Socialstyrelsen ska komma med råd om hur det ska ske. Personligen tycker jag att det hela är sorgligt och jag har känt uppgivenhet de senaste dagarna när vi har fått rapporter om hur illa det står till ute i äldreomsorgen. Inte bara i vår egen utan i hela Sverige.

Under Äldrenämndens sammanträde i förra veckan fick vi rapporter om hur sommaren har varit och det var inte några muntra ord. För första gången klarade kommunen inte av sommarrekryteringen fullt ut. Det har varit hög frånvaro där vikarier plötsligt slutat trots avtal och där den erfarna personalen blivit sjukskriven. Arbetsbelastningen har varit extremt hög och klagomålen många, samtidigt som personer som varit inskrivna på sjukhus blivit utskrivna tidigare eftersom sjukhuset saknar vårdplatser. Till det lades information om händelser på ett vårdboende som VK skrivit om. Informationen berör och upprör, men ingen har en konkret lösning för att uppnå det alla vill. En trygg och säker omsorg där personalen är både utbildad och trivs med det de arbetar.

Under fredagen presenterade IVO ett delresultat av sin granskning av äldreomsorgen på särskilda boenden i Sveriges kommuner. Jag förstår inte att denna rapport inte fått mer uppmärksamhet för det är en del skrämmande siffror som visas och där mer måste åtgärdas. Det går inte att bara säga att vi har mycket att arbeta med. Hur mycket? Här är ett axplock:

Nästan 9 av 10 sjuksköterskor (88 procent) uppger att de inte alltid har möjlighet att ge stöd till vård- och omsorgspersonalen i den omfattning som krävs.
7 av 10 sjuksköterskor (66 procent) uppger att det finns patientsäkerhetsrisker orsakat av det stora antal patienter varje sjuksköterska ansvarar för.
Drygt 7 av 10 närstående till patienter på SÄBO (73 procent) upplever att vård-och omsorgspersonalen inte förstår vad de säger, pga. bristande språkkunskaper.
Endast 4 procent av vård- och omsorgspersonalen på SÄBO anser att alla i personalen på arbetsplatsen har tillräckliga kunskaper i svenska.
Nästan 9 av 10 sjuksköterskor (87 procent) uppger att det finns patientsäkerhetsrisker kopplat till vård- och omsorgspersonalens kunskaper i svenska.

Det är inte bara bristande kunskaper i svenska språket som är ett problem, men det är ett mycket stort problem som ger konsekvenser. Det är inte rätt mot varken personal eller boende att anställa personer som inte har tillräckliga kunskaper och hoppas på att det ska gå ändå. Fler händer i vården, nej nej nej. Jag avskyr det begreppet och blir besviken på de politiker som fortsätter att använda sig av de orden. Vi behöver människor och då krävs även förstånd och empati där samtalet och att lyssna blir av största vikt. Huvudet ska med inte bara händer.

I vården och omsorgen är det viktigt att personalen kan både ge och ta emot instruktioner för om de inte kan det så står patientsäkerheten på spel och det är inget vi ska spela på. Språktester är viktiga, men borde varit självklara för länge sedan. Vi har kompromissat bort språkkunskaper och personlig lämplighet för att vi inte har kunnat få bättre. Men när vi har gjort det så har det blivit sämre. Socialdemokraterna skyller på att arbetslösheten är för låg, men att fler ska bli arbetslösa för att rekryteringsbasen till äldreomsorgen ska bli större är ingen lösning. Större och fler insatser för att göra vårdyrket mer attraktivt måste till. Snarast.

Vårdbrist i Västerbotten

Av Veronica Kerr, 5 augusti 2022 kl 15:37, 2 kommentarer

Hemma på mitt kylskåp

Jag har följt Regionens uppmaning att spara informationen om hur du gör om du behöver uppsöka vård i sommar. 1177 är väletablerat, men det finns risker om kommunikationen mellan vårdpersonal och vårdsökande inte fungerar. När personer berättar att de inte mår bra och blir uppmanade att ta en Alvedon istället för att uppsöka vård riskerar att bli fel om det är något allvarligare. Eller så blir värken värre och det har gått för lång tid för att kunna åtgärda när det väl upptäcks. I absolut värsta fall leder till det till en tidigare död.

Vi har en god sjukvård i Sverige när vi väl får den. Tillgängligheten är den sämsta den varit och här utmärker sig Västerbotten i negativ bemärkelse. Det är den region som har minskat antalet vårdplatser allra mest, med mer än 40 % sedan i mars. Du vill inte bli sjuk i Västerbotten och inte hjälper det att få till svar att alla regioner har problem. I förra veckan var det ett inslag på Västerbottensnytt från Malå sjukstuga där skyddsombudet berättade om hur personal saknas och att ambulansen inte varit bemannad. Det vill säga att den fick stå, men ingen talade om något akutlarm skett under den tiden eller om någon kommit till skada.

Denna nyhet visades även i riksnyheter och det är bra att fler får kännedom om hur illa det ser ut i delar av landet. Inte för att skrämma folk från att flytta till norra Sverige utan för att vi ska få till en förändring. Otryggheten är stor för den som plötsligt drabbas av sjukdom och inte vet hur man ska komma till läkare. Eller var de finns.

Jag har ägnat delar av semestern till att vara ute i länet och i förra veckan besökte jag Sorsele och just Malå. Det var inga formella verksamhetsbesök, men desto fler spontana samtal med de människor jag träffade. Vilka förutsättningar finns det i små (till invånarantalet) glesbygdskommuner när det kommer till service, arbete och vård. De som var yngre och friskare och som inte heller bott i Sverige någon längre tid såg inga problem med att bo långt från sjukvård eftersom det finns helikopter. En annan person, uppvuxen i bygden, berättade om en akut förlossning där helikopter borde satts in, men där dimman satte stopp och det blev istället ambulans till Lycksele två timmar bort. Samma person berättade att ambulanspersonal i grannkommunen hade sagt upp sig eftersom endast deltid erbjöds och bättre tjänster fanns i andra regioner. Varför stanna i en bygd där det blir svårt att leva på en deltidslön? Om det är för dyrt att ta in personal så måste regionen bli bättre att ta vara på den personal de har idag.

Det sägs att västerbottningar är sjukare än andra och vi drabbas oftare av både hjärt och kärlsjukdomar som demens. I Äldrenämnden har det lyfts som en orsak till varför vi betalar mer för äldreomsorgen jämfört med andra kommuner. Det är svårt att hitta statistiken, men min reflektion när jag varit ute i kommuner där det är långt till en hälsocentral eller annan vårdservice så väntar man med ev provtagningar. Människor går längre med symptom och utsätter sig för större risk både för att vård inte finns och om den finns vill man definitivt inte belasta den. Region Västerbotten klarar inte av sitt uppdrag och vården som ges är inte jämlik. Det är för mig självklart att ett större nationellt ansvar behöver tas för att öka tillgängligheten till vården. Det är dags för århundradets vårdreform.

Jämställdhet eller ”introllade kvinnor”?

Av Veronica Kerr, 26 juli 2022 kl 16:24, Bli först att kommentera

Det är bra, intressant och faktiskt roligt att följa mediernas alla granskningar inför valet i höst. Det är allt från vilka partier har flest män eller fastighetsägare; utlandsfödda eller brottsdömda och förstås hur ser inkomsterna ut. Med tanke på att valet sker i september så är granskningarna ett utmärkt sätt att fylla tidningarna under sommarens nyhetstorka. Problemet är bara att granskningar och djupare intervjuer måste göras innan semestrarna vilket gör att risken ökar för att artiklarna inte känns dagsaktuella.

I Västerbotten är män över 50 vanligast på valsedeln och i Umeå är medelåldern 51. Jag passerade den åldern för en vecka sedan och är äldre än snittet, men å andra sidan är jag inte heller man vilket gör att KD skiljer sig från mängden. Idag går granskningen vidare och nyss publicerades denna bild.

Hur tänkte VK när de gjorde bildvalet? Tio män från sex politiska partier och där inte alla av dem ens kandiderar ger inte en rättvis bild. Det är svårt med bildsättning och det har hänt fler än en gång att artiklar om kommunfullmäktige bildsatts med bilder från regionfullmäktige. Så även denna gång. Det jag tycker är intressant är citatet ”Vi kan ogärna trolla fram kvinnor” från Sverigedemokraternas företrädare utan talar bara om att det är rätt person (man) på rätt plats. Vilken kvinna vill tänka att man blivit ”introllad” på en lista bara för sitt köns skull, nej det hade varit mer intressant att höra svaret till varför inte kvinnor vill stå på den valsedeln. Kanske de inte ens får frågan? Nu får förstås varje parti själva komma till insikt vilka personer de tycker är de bästa kandidaterna och som väljare är det du som avgör vem som företräder dig.

Jämställdhet är viktigt även om varvade listor inte är allt så är de helt klart en hjälp på vägen. Kristdemokraterna i Dorotea representeras av 100% kvinnor vilket sticker ut, men det kommenteras inte. Det är trots allt männen som är problemet, det visar rubriken på artikeln. Jag blir bekymrad när vi faller in i identitetspolitik och envisas med att det är endast äldre som vet vad äldre vill ha och hur äldrefrågorna ska drivas. De yngre kan tala framtidsfrågor och skola för de har framtiden framför sig och har nyligen slutat skolan för vad vet en pensionär?

Krönikan av Malin Lernfelt är mycket bra och förtjänar att läsas av fler. I valet 2018 var det tal om att politiken behöver fler seniorer och nu till valet 2022 behövs fler unga. Unga kvinnor. Erfarenhet är bra, användbart och tryggt, men när vi sedan tänker att vid 65 går vi i pension då kan vi inte samtidigt kräva att fler pensionärer ska bli politiker. För att få till en förändring ska vi blir bättre på att ta till vara all den kunskap och erfarenhet som finns i arbetslivet och möjliggöra för fler att arbeta längre än till 65. Den gamla åldersgränsen är en grund för ålderismen där just åldern är grunden för fördomar och diskriminering mot äldre. Det talas negativt om äldre människor och de slås ofta ihop till ett kollektiv ”våra äldre”. För övrigt ett begrepp som jag avskyr. Äldre människor är personer med egen vilja och en önskan om ett självständigt liv. Självklart ska de finnas med i politiken för erfarenhet ska inte underskattas. Det betyder inte att det är ett motsatsförhållande mellan yngre och äldre utan det blir en balansgång för partierna. Om partierna klarar uppgiften, det visar tiden.