Kategori: Socialnämnden

Konstruktiva samtal och goda exempel

Av , , Bli först att kommentera 10

Igår var jag på Kristdemokraternas kommun och landstingsledningsdag i Stockholm vilket är ett utmärkt tillfälle att träffa partikamrater och kollegor från hela landet. Vi kan lyfta frågor som är aktuella i de egna kommunerna, men också höra mer om de pågående förhandlingarna i kommunerna. I en del kommuner har nya konstellationer bildats som i ex Norrköping (vilket för övrigt Lennart Holmlund har hyllat samarbetet mellan Socialdemokraterna och Kristdemokraterna), men det är tydligt att förutsättningarna i kommunerna ser helt olika ut.

De senaste dagarna har media belyst den problematiska situation som är för de tiggare som finns i Umeå inför vintern samtidigt som vi får läsa och se om de goda initiativ som genomförs.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/oppnar-dorrarna-for-hemlosa

Igår kväll ringde en okänd man och ställde frågor till mig om tiggarnas situation och vad har kommunen gjort. Det var ett mycket intressant samtal när det visade sig att han jobbar som socialantropolog vid Stockholms universitet och hade hamnat i en diskussion på Facebook om tiggare i södra Sverige. Han var intresserad av kommunens samarbete med civilsamhället och ville föra informationen vidare till andra kommuner. Goda exempel ska föras vidare, men jag vet att vi har fortfarande mycket kvar att göra på kommunledningsnivå. Kommunen duckar inte för ansvar, det kan bara ta lite längre tid emellanåt.

Konsten att göra vårdyrket populärt

Av , , 6 kommentarer 9

Vi har en ny regering med nya ministrar och inom kort ett nytt fullmäktige i Umeå kommun. Jag har själv ställt mig frågan vid flera tillfällen, vad är det egentligen som driver mig att fortsätta med politik efter alla dessa år? Det är ingen konstig fråga, svaret är att jag vill vara med och påverka det som händer i min kommun och ha inflytande över frågor som berör mig och min familj i synnerhet. Jag vill att ödmjukhet inför förtroendeuppdragen ska finnas med mig och de ska aldrig tas som en självklarhet.  När politiken blir ett vanligt arbete är det lätt att glömma varför man en gång började.

En av regeringens yngsta ministrar är Gabriel Wikström, 29 år gammal har han blivit Sveriges nya folkhälso- sjukvårds- och idrottsminister. Han är den som är ytterst ansvarig för regeringens sjukvårdspolitik. Han har ingen yrkeserfarenhet inom området och har inte tidigare profilerat sig inom detta område, men han har varit SSU ordförande.

I denna intervju https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2014/Oktober/Nya-ministern-vill-fa-fler-att-valja-varden/ kommer det fram varför han vill arbeta med sjukvårdspolitik och visst har jag respekt för hans erfarenheter av att ha upplevt vården som nära anhörig, men han inger inte förtroende. Lösningen Wikström presenterar till att öka vårdyrkets attraktivitet är bla att begränsa antalet arbetsgivare, obegripligt men helt i enlighet med vänster logik. Det är självklart att behoven ska styra och inte vinstintressen, men han förenklar grovt den allvarliga rekryteringsproblematik som sjukvården har. Tyvärr kan jag redan nu se att socialdemokraterna i Umeå vill anamma samma syn inom kommunens hemtjänst när det gäller personalpolitik för att inte tala om Västerbottens landsting där socialdemokraterna styrt drygt ett halvt sekel.

Det är för tidigt att komma med hård kritik, Gabriel är alldeles för ny på jobbet, men visst är jag orolig. Att vara sjukvårdminister kräver ödmjukhet.

Inte till salu, jo tjena…

Av , , 3 kommentarer 17

Inte till salu, det var Vänsterpartiets ständiga slogan och melodi under hela valrörelsen. Inga vinster i välfärden var linjen, och den var hård. Det var som om vänstern var driven av ett hat mot andra aktörer än stat eller kommun och alla andra betraktades med misstänksamhet. I kommunfullmäktige i en debatt om att sälja en del av Bostadens bestånd för att ge bolaget starkare ekonomi, stämplades alla fastighetsägare med att de inte sköter sina lägenheter och de har kackerlackor. Nej, ingen som följt debatten eller Vänsterpartiets valrörelse kan ha någon som helst tvekan om att det funnits ett hat och en enda valfråga överst på Vänsterpartiets agenda.

Besvikelsen i Jonas Sjöstedts ögon när han fick veta att han och hans parti var inte välkommet i regeringssamarbetet var påtaglig. Det var nog inte bara besvikelse utan en hel del ilska också. Vänsterns förbud mot vinster delas nämligen inte av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Nej inte ens Gudrun Schyman, tidig partiledare för V delar Sjöstedts obegripliga hat mot vinster. Schyman uttalade sig i sommar på Almedalen att det är klart att företag ska få gå med vinst. Sjöstedt hade däremot målat in sig i ett hörn där han varit tydlig med att Vänsterpartiet vägrar att rösta igenom regeringens budget senare i höst om inte det blir ett förbud till vinster och blev därmed utanför.

Inte så länge i och för sig. Det visade sig att den svaga regeringen behöver vänsterpartiet och Sjöstedt behöver rädda sitt ansikte. Dagens besked om att en utredning ska tillsättas som beräknas vara klar till 2016 blev just räddningen för Vänsterpartiet. Jubel för vänstern och kaxiga slag för bröstet. Vänstern är glad och Löfven har fått det stöd han behöver just nu. Orden inte till salu klingar illa, Vänsterpartiets prislapp för löftet att hjälpa Löfven blev en statlig utredning. För övrigt enligt Lena Mellin  i Aftonbladet var det just Utrednings Sverige som blev vinnaren. Inte Sjöstedt, inte Löfven och definitivt inte medborgarna.

Självklart kommer valfrihet och mångfald bland välfärdstjänster att återkomma som ämne i min blogg. Här kan du läsa vad Tamara Spiric hotar http://www.vk.se/plus/1292725/utokad-valfrihet-kan-stoppas-i-umea  och det blir tydligt att hon inte har någon aning om vad Lagen om valfrihet har inneburit för våra äldre i Umeå kommun. Fakta förnekas ständigt när de inte passar in i Vänsterns bild av verkligheten.

 

 

Dagens socialnämnd

Av , , Bli först att kommentera 8

Idag beslutade socialnämnden att Pingstkyrkan kommer att få erbjudandet om att starta upp och ansvara för en samordning mellan frivilligsektorn, kommunen och andra myndigheter för att hjälpa de tiggare som idag finns i Umeå. Det är många organisationer som vill vara med och hjälpa och alla behövs, men det är viktigt att samordning sker så att inte alla behöver göra allt samtidigt.

Pingstkyrkan har sedan mycket länge än väl uppbyggd volontär organisation och arbetar med bistånd. Det är mycket arbete som görs redan idag och min förhoppning är att med det stöd som kommunen nu kan erbjuda kommer arbetet bli än bättre. Bara för att ett samfund erbjuds samordningsfunktionen exkluderas inte de andra i arbetet med att ge hjälp till de EU medborgare som kommit hit för att tigga. Vänsterpartiet reserverade sig dock mot beslutet, men de var de enda.

Tyvärr kunde jag själv inte vara med idag på nämnden idag. Sitter hemma med kryckor och ett gigantiskt knä efter ett olyckligt fall i trappa, därför kan jag inte kommentera ytterligare hur diskussionen gick. Här kan du i alla fall läsa pressmeddelandet: http://www.mynewsdesk.com/se/umea/pressreleases/pingstkyrkan-erbjuds-samordna-stoedet-kring-eu-medborgare-1059312 Vi får inte glömma att samhället är större än kommunen därför behövs även föreningsliv och trossamfund i arbetet. Det är bra när fler aktörer är med och delar på uppgifterna.

Verkligheten skrämmer

Av , , Bli först att kommentera 9

Det har nu gått en vecka sedan valet och det är en märklig känsla att försöka gå in i något som ska föreställa en vardag efter att ha levt dygnet runt i en intensiv valrörelse och möten varje kväll. Det är en saknad och tomhet till en början och när valresultatet blev som det blev, ja då underlättar det inte heller anpassningen till det normala. Visst kände jag en stor besvikelse, så långt kan jag erkänna, men jag har inte tänkt att älta. Det vinner man inget på.

Personkryssen till Umeå kommun är räknade och det står klart att det blir jag och Anders Sellström som är personvalda att representera Kristdemokraterna i Umeå. Det var mitt första val som förstanamn så det är klart att jag är mycket glad och tacksam för alla de kryss och det förtroende som människor har visat mig. När det sedan är så många partier som konkurrerar om rösterna vill jag än mer se till att väl förvalta förtroendet. Tack alla ni som la ett kryss på mig!

Det har varit relativt lugnt med sammanträden sedan valet och kommunfullmäktige blev inställt denna månad pga för få ärenden. I förra veckan deltog jag därför i en konferens ”Beroendedagar – om missbruk som fenomen”, kan man missbruka allt?” Det var otroligt intressanta dagar och det var bra att områden som sexmissbruk, köp- och spelberoende och ortorexi uppmärksammades istället för att lägga all fokus på substanser. Missbruk finns överallt, men det gäller att se det och veta hur man kan hjälpa. En sak som lyftes i början av konferensen är att människor är superbt duktiga på att:

– göra det vi inte ska
– låta bli att göra det vi ska
– göra det om och om igen
– lura oss själva

Som socialpolitiker fick jag mer insikt i den problematik som kan uppstå för den människa som lever med ett missbruk som kanske inte direkt syns på ytan. Som förälder fick jag också veta mer om alla de droger som lätt finns tillgängliga på nätet eller hur unga människor blir fanatiska kring den mat de äter för att uppnå den perfekta kroppen genom träning (ortorexi). Senare samma vecka sammanträdde UmeBRÅ (Brottsförebygganderåd) och där fick vi påtalat att droger är oerhört vanligt förekommande på gymnasieskolorna och är ett problem. Ögon måste öppnas och acceptansnivån för droger måste sänkas. Kunskapen måste bli större om hur farliga dessa nätdroger är och vad som kan hända när man röker på eller knaprar piller som aldrig är menade för human consumption”. Verkligheten skrämmer, men att ha mer kunskap ger makt och inflytande att förändra den. Det är i alla fall min förhoppning.

Valduell om Skräddaren

Av , , 2 kommentarer 10

I morse kl.08:00 stod jag på Sveriges radio för att valduellera mot Åsa Bäckström (V) om boendet Skräddaren. Ledande socialdemokrater i socialnämnden tycker att vi i Alliansen ältar i frågan och önskar nog inget hellre än att media kunde vara tyst. Det är bekvämare så, speciellt om saker och ting inte blev som man hade tänkt.

Valduellen blev inte heller som den var planerad, 20 minuter innan avtalad tid meddelade Bäckström att hon var sjuk och det blev istället Tamara Spiric som hoppade in via telefon. Trots allt sitter inte Spiric i socialnämnden och har kanske inte samma engagemang i frågan som Bäckström, men hatet mot vinster i välfärd har de partigemensamt.

Vinster i välfärd, vänsterpartiet fortsätter att förminska och lägga debatten om äldreomsorgen på en låg nivå. I valanalysen efteråt kommenterar en statsvetare att vi måste verkligen fortsätta att trumma in varför vinster i välfärden är bra och varför vi ska fortsätta. Det handlar inte om rika giriga män som vill utarma verksamheter på pengar. Det är inte svart eller vitt, men vänstern ser rött av ordet vinst och låter sig förblindas av ideologin.

Vi kommer alla att gynnas av större valfrihet, både för de boende och för personalen. Varför envisas Vänsterpartiet med att tro att de vet vad som är bäst för den enskilde. Och varför vill de förneka undersköterskan möjligheter till fler arbetsgivare som kan efterfråga just hennes kompetens? Här kommer i korthet några av mina argument till varför vi i Umeå ska ha fler aktörer i äldreomsorgen och varför vinster inte är ett problem

garantera valfriheten och en mångfald av olika aktörer.

Företag berikar välfärden med nya sätt att arbeta, innovationer och investeringar. Om ett företag inte går med vinst, går det med förlust och då finns det inget utrymme till varken investeringar eller förbättringar. 

– utveckla kvaliteten inom äldreomsorgen.

Ju fler aktörer eller företag desto större konkurrens. Vårdgivarna måste höja kvaliteten och service för att möta de krav som vård och omsorgstagarna och vi politiker ställer. Annars kommer de som väljer helt enkelt att välja någon annan.

– vårdanställdas inflytande över sin arbetsplats och karriär ökar

Vårdanställda ges fler alternativ till arbetsgivare och är inte bara hänvisad till landsting eller kommun. Det ökar statusen på arbetet och förhandlingsmöjligheterna till bättre arbetsvillkor ökar. Företag kan betala bättre löner och erbjuda fler möjliga karriärval till de medarbetare som är bäst på att bidra med bättre arbetssätt, och därmed öka företagets konkurrenskraft. Vårdyrket kan därmed också bli mer attraktivt.

– öka jämställdheten i näringslivet 

Vården och omsorgen är kvinnodominerade branscher, där möjligheterna till karriär eller eget företagande länge varit stängd.  Idag utgör kvinnor långt fler än hälften av de lägre cheferna och mellancheferna inom privata omsorgsföretag och nästan 50 procent av toppcheferna. Det kan jämföras med 14 procent kvinnliga toppchefer i näringslivet i stort. Om fler kvinnor kan starta vård- och omsorgsföretag som går med vinst kommer på sikt hela näringslivet att bli mer jämställt, samtidigt som skillnaden mellan mäns och kvinnors ekonomiska makt i samhället minskar. Jämställdhet UTAN kvotering.

 

Äldreomsorgen behöver mer i Umeå, för en sak är säker, vänsterpartiet har gjort tillräckligt med skada som det är.

 

Hägglund och civilsamhället

Av , , Bli först att kommentera 6

konfValrörelsen är igång och idag kommer vår partiledare Göran Hägglund till Umeå ca 12:30. Det är ett pressat schema och Sverige är stort och avlångt så jag är mycket glad för att Göran kan komma hit. Har du frågor om Kristdemokraterna och undrar vad är det vi vill egentligen, kom och lyssna! Gott fika finns också.

Själv börjar jag dagen med en konferens om att arbeta med trossamfund i vardag och kris. Det är en konferens som jag har sett fram emot under en lång tid eftersom jag vet att trossamfunden och civilsamhället är en outnyttjad resurs och där kommuner och länsstyrelser har en del att lära. Visst kan kommunen göra mycket, men långt ifrån allt. Samhället är så mycket större än staten. Jag önskar bara att fler politiker från de styrande partierna i Umeå var här. Ingen är inte tillräckligt.

 

 

 

 

Kritiska ögon och öron

Av , , 4 kommentarer 12

Råttan i pizzan är titeln på en bok av Bengt af Klintberg och som kom ut 1986. Det är en sammanställning av moderna folksägner där råttkött visade sig vara en av huvudingredienserna på pizzor serverade på en pizzeria i Stockholm. Nyheten om döda råttor i pizzor i Sverige hände 1973 och Dagens Nyheter skrev om det, men det visade sig vara en myt. En sägen som förekommit i flera länder innan den kom till Sverige. Alltid är det någon som har hört något, någon som känner någon som har sett något vilket ger den perfekta grogrunden för att sägner sprids vidare.

Även om ingen idag talar om råttor i pizzor så finns det fortfarande sägner och lögner som vägrar att försvinna. Är människor ovilliga att ta till sig sanningen när sägnen, myten är mer intressant och passar bättre in i den världsbild man lever i? Att få sin egen trovärdighet som journalist ifrågasatt måste vara jobbigt och då kan det vara lättare att blunda och hålla i bilden som man själv var med och upptäckte.

Häromdagen skrev Lena Mellin i Aftonbladet denna krönika http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article19308802.ab och jag önskar att så många som möjligt tar tiden till att läsa den. Det är fortfarande uppenbart att både politiker från vänster och flera av mina läsare behöver få sin ”världsbild” ändrad om varför man väger blöjor.

I valrörelsen är jag rädd för att myter och sägner kommer att poppa upp från vänster som passar just deras bild av verkligheten och jag har redan nu sett flera exempel. Det är därför viktigt att både väljare och media har kritiska ögon och öron. Ibland blir det fel, men det som blir fel kan rättas till. Om man vill.

Funderar i övrigt, kan det varit så att pizza var exotiskt och ovanligt i Sverige 1973 och att det därför inte var konstigt om ingredienserna var tveksamma? Privata vårdgivare är i många kommuner mycket sällsynta och det som är sällsynt eller främmande möts av skepsis..

Rationella motiv enligt S och V

Av , , 4 kommentarer 17

Jag häpnade när jag läste debattsidan i morse, Eva Andersson har nu tagit bladet från munnen och fått till en replik  på Thomas Nordvalls tidigare artikel om det skandalösa sättet S och V agerade när kommunen återtog Skräddaren i kommunal regi. Jag har väntat på någon slags reaktion, men det har hela tiden varit en tystnad från majoriteteten som inte vill ha sina beslut ifrågasatta. I slutet av april skrev vi från Alliansen i socialnämnden detta som publicerades på debattsidan, men inte ett ord från majoriteten. Vad var det nu som hände? Blev påtryckningarna från allmänhet och andra för svåra? Åsa Bäckström är andre vice ordförande i socialnämnden (V) och hon är meddebattör även om hon själv varken satt i socialnämnden eller kommunfullmäktige när beslutet togs 2011.

Nej till vinster i vården är rubriken och med stor fantasi har man listat fem rationella motiv till beslutet. Rationell= förnuftig enligt ordlista, men här är det skribenternas egna bedömning. Ett av argumenten är att ”vilket riskkapitalbolag som helst, även helt nystartat skulle kunnat överta verksamheten.” Vilket som helst? Både Eva och Åsa väljer att glömma att det är vi som kommun som ställer kraven i upphandlingen. Vi ska ha en god äldreomsorg där kvalitén ska sättas i främsta rummet. I detta fall var det en möjlighet till förlängning av avtalet som man sa nej till, inte en upphandling. En stor skillnad, man visste att man hade en mycket god verksamhet med nöjda anhöriga, brukare och personal, men det sa man nej till, förblindad av ”rationella motiv”. (Sättet man informerade om beslutet var förfärligt, sedan undrar man varför inte chefen på boendet ville stanna kvar?!)

Vidare skriver Eva och Åsa att ”S och V ville och vill skapa stabilitet och kontinuitet genom att inte utsätta brukare och anhöriga för den osäkerhet som ständigt nya upphandlingar (enligt LOU) innebär.”  Dettarationella motivhar tvärtom försämrat avsevärt och de anhöriga som nu larmat om missförhållanden och personal som blivit sjuka betackar sig säkerligen den sortens omtanke.

Det är bra att det finns ett litet uns till erkännande om att det funnits brister i övertagandet, men man fortsätter att ha svårt att se sin egen del i det hela. Eva Andersson har vid ett par tillfällen sagt att det är bra att vi kan lära oss av det som Carema gjorde bättre på Skräddaren som t ex att man erbjöd ”hemlagad mat” (mat som tillreddes på plats och som spred aptitretande dofter i boendet och skapade hemtrevnad). Visst kan vi lära oss av varandra för det utvecklar och förbättrar omsorgen, men att låta en verksamhet starta upp något för att sedan stänga ner på godtyckliga skäl kommer definitivt inte att leda till att andra vill etablera sig i kommunen. Att säga att vi hade många kommunala vårdboenden som låg och ligger på samma kvalitetsnivå är inte heller ett acceptabelt  motiv, men inte förvånande i socialismens anda. Ingen ska få för sig att man kan göra det bättre än kommunen.

Det var vid sista presidieberedningen inför sommaren som jag ställde frågor om situationen på Skräddaren. Varken Åsa Bäckström eller Eva Andersson hade läst artikeln trots att den var utskickad tidigare och var väl spridd inom kommunen. Det var antagligen jobbigt att läsa om det som blev fel. Äldreomsorgen och vården av sjuka och äldre blir en fråga av största tyngd i kommande valrörelse. Vänsterstyrets definition av rationell behöver förändras och även deras syn på kvalité i vården.

Jo pyttsan till erkännande..

Av , , 7 kommentarer 11

Kallar socialdemokraterna detta ett erkännande?
I gårdagens Västerbottensnytt uttalar jag mig om det beslut som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tog på felaktiga grunder 2011. Klippet har fått rubriken Kommunen erkänner fel, men jag kan inte se varken mycket till erkännande eller hjärta i uttalandet. Ansvariga politiker kan inte och ska inte ens försöka friskriva sig ansvaret för de konsekvenser som beslutet har fått.

Ove Persson var en av de drivande 2011, men jag vet att det är många socialdemokrater idag som kan erkänna att man gjorde fel. Men att våga tala öppet om det som inte blev som man tänkt sig är förstås lättare sagt än gjort. Jag hade förväntat mig mer.