Kategori: Veronica Kerr

Politiker som vet vad de talar om och ÄNTLIGEN ny färja!!

Av , , Bli först att kommentera 11

Idag kl.11:00 släpps biljetterna till premiärturen med Aurora Botnia, den nya färjan som kommer att gå mellan Holmsund och Vasa. Äntligen och ja, jag kommer att åka med den även om det inte blir nästa lördag. För en vecka sedan ungefär hade vi besök av Magnus Jacobsson, riksdagsledamot för KD och andre vice ordförande i trafikutskottet. Istället för att ägna sig åt vila och ledighet under semestern tog Magnus tiden till att genomföra en Norrlandsturné för att själv uppleva infrastrukturen i norr och i synnerhet vägnätet genom att resa med bil. Egna erfarenheter är ovärderligt när det sedan kommer till att fatta beslut, det blir alltid bättre om du själv upplevt det som du ska fatta beslut om. Det blev stopp i Dalarna, Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. I Umeå blev det ett verksamhetsbesök i Umeå hamn vilket var mycket uppskattat. Av alla närvarande.

Här kan du läsa mer om Magnus Jacobssons politiska arbete och nedan läser du om vad han fick mig sig av norrlandsturnén. Förra onsdagen hade vi gemensamt denna artikel publicerad i VK där vi vill se att Trafikverket får i uppdrag att rusta upp våra vägar och regeringen tar fram en transportstrategi som gör att hela landet utvecklas.

 

3600 km, Sverige är stort
”Under förra veckan gjorde jag en studieresa i inlandet samt norra Sverige. Totalt körde jag 360 mil och genomförde ett tiotal studiebesök längs med resan från Uddevalla i söder till Kiruna i norr.
Studiebesöken har planerats tillsammans med våra lokala partiorganisationer vilket gjorde att jag fick en väldig bredd, temat var hur ser infrastrukturen ut med fokus på väg.
Under resan fick jag information om Karlstads flygplats, inlandsbanan, Umeå och Luleå hamn, flytten av Kiruna, Jämtlands regionala trafikplan, den industriella utvecklingen i norr.
Jag träffade tre olika åkeriföretag samt representanter för Vägupproret, Motormännen, Hela Sverige skall leva och en föräldragrupp i Kiruna.
Gemensamt för alla var att man betonade vikten av fungerande infrastruktur/vägar om vardagen skall fungera.
Det fanns en stark kritik mot att inte alla huvudleder har en grundläggande lägsta standard vilket kan exemplifieras med att ca 43% av Jämtlands regionala trafikplan består av grusvägar.
Det fanns också en stor irritation över att Trafikverket sänker hastigheter vilket bla uppmärksammades i Ånge där man samlat in över tusen namn på en protestlista vilket motsvarar mer än tio procent av befolkningen.
Min egen reflektion efter resan är att vägnätet är förhållandevis bra vid kusten och runt de större städerna men mellan städerna och i inlandet var vägarna avsevärt mycket sämre. Detta påverkar transportnäringen men det försvårar också arbetspendlingen då dåliga vägar samt sänkta hastigheter leder till längre restider till och från jobbet.
En företagare i Ånge övervägde att flytta sin verksamhet från en kommun till en annan då han hade svårt att rekrytera personal pga restider.
Jag genomförde resan med en KIA-laddhybrid. Ingenstans såg jag någon som gjorde reklam för att det fanns möjlighet att ladda bilen. Såg dock tre restauranger med laddstationer för tesla. Vi måste ändra pumplagen så att även el godkänns som ett miljövänligt alternativ.
En annan reflektion är känslan av utanförskap. Flera av de jag samtalade med upplevde att ”Stockholm” aldrig lyssnar på deras behov.
Trafikpolitik handlar inte bara om asfalt och teknik, trafikpolitik handlar om gemenskap samt möjlighet att träffas därför är det viktigt att vi investerar i hela landet.
Diskussionen om Höghastighetståg blir smått surrealistisk när man har sett hur en del av vägarna ser ut i Norrlands inland.”

Jag minns inte med säkerhet senast jag var i Finland, men jag har inte åkt färjan över sedan 2014. Eller kanske var det 2013 för den resan har jag i alla fall dokumenterat på sociala medier. Eller min externa minnesbank som den också är. Oavsett när det var så är jag trött på att tala om det, hoppas att med en ny färja att jag även ska få med mig övriga i familjen.

Vad kostar kaffet som är gratis?

Av , , 2 kommentarer 12

Det är inte ofta som jag är inne i stan numera, arbetsplatsen är hemmavid som för många andra. Ungefär två eller tre gånger i månaden åker jag förbi stadshuset när det antingen är sammanträde i äldrenämnden eller vid justering av protokoll. (På sammanträdet är det bara jag och ordförande i ett rum medan övriga deltar digitalt.) Det kan vara ett uppskattat avbrott att komma ”bort” och ibland underbart härligt att få sitta och arbeta vid en mer ergonomiskt utformad arbetsplats. Här hemma är det lite si och så med den saken.

Imorgon justeras protokollet för förra veckans sammanträde i Äldrenämnden och jag har nyss skickat in en protokollsanteckning på ärendet kaffe. Det var ett ovanligt ärende, men den som har följt socialdemokrater på Facebook eller läst Folkbladets ledare så verkar det ha varit den viktigaste frågan på mycket länge. Ni kanske har sett bilderna? Allvarliga och bistra socialdemokrater som står med armarna i kors och orden kaffet ska vara gratis tvärs över. Ordföranden som sagt att nu ska borgerligheten ”bekänna färg” i frågan som om det hängde på liv eller död. Retoriken har imponerat, men inte alltid i positiv mening.

Individ och familjenämnden tog beslut i onsdags och dagen efter tog Äldrenämnden beslut. Det har varit en skillnad i hur frågan har hanterats mellan nämnderna. IFN hade frågan på ärendelistan medan ordförande i ÄN anmälde upp frågan när mötet startade. Övriga nämnder har såvitt jag vet inte hanterat frågan politiskt.

Det finns ingenting som är gratis, men så fort som någon vill problematisera eller ifrågasätta hamnar debatten snett. Den som vill ha ”gratis” tror sig veta att den som ifrågasätter per automatik skulle vara emot förändring och drar sig inte heller för att polarisera debatten för att vinna stöd. Personligen är jag kritisk till hur frågan har hanterats och självklart har jag diskuterat detta med vår ordförande i Äldrenämnden. Oavsett vad vi tycker i en fråga uppskattar jag när andra tar tiden till att lyssna på argumenten. I diskussionen om kaffet fick jag även medhåll av socialdemokrater att detta aldrig borde ha kommit upp på nämndens bord utan det skulle ha lösts på annat vis av arbetsgivaren.

Det är beslutat att kaffeavdraget försvinner och det är bra, men vi vet fortsatt inte hur mycket ”gratis kaffe” kostar. Vi vet inte om personalen brygger sitt eget kaffe eller om det är automater överallt. Det enda vi vet är att Äldrenämnden minskar sina intäkter med 270 000 kr när avgiften slopas. Jag välkomnar allt som gör att kostnader synliggörs i verksamheterna, inte för att det ska vara besparingar utan för att vi ska veta att pengar läggs på rätt saker. Något vi behöver just nu är fler datorer till verksamheter för att underlätta personalens arbete med dokumentation. Datorer som är nödvändiga verktyg överallt i kommunen, men som verkar prioriteras ner i äldreomsorgen. Här önskar jag att Socialdemokraterna är lika tydliga som de varit i kaffe frågan, för det är inte gratis kaffe som gör att en arbetsgivare anses vara attraktiv. Nedan ser ni min protokollsanteckning.

Protokollsanteckning 

”Jag är mycket kritisk till hur Socialdemokraterna har hanterat ärendet om att införa gratis kaffe för personalen. Ärendet fanns inte med på dagordningen och saknade beslutsunderlag, men samtidigt ifrågasätter jag att ett sådant ärende ska tas i Äldrenämnden. Det är en verksamhetsfråga som borde kunnat lösas direkt av arbetsgivaren. Underlaget som presenterades muntligt redovisar inte heller kostnaderna för kaffet utan redovisas som förlorade intäkter i och med att kaffeavdraget tas bort. Den fullständiga bilden av vad kaffet kostar har inte presenterats.

Fortsättningsvis förväntar jag mig att alla beslut som Äldrenämnden ska ta ställning till ska finnas på dagordningen med tillhörande underlag. Kostnader ska alltid synliggöras, men behoven av åtgärder som exempelvis kompetenshöjning av personal och datorer för dokumentation kvarstår. Här hoppas jag att det styrande partiet kan vara lika tydlig med att de vill se en förändring som de varit med ”gratis kaffe”. Gratis kaffe är inte det som avgör om äldreomsorgen är en attraktiv arbetsgivare.”

Vänsterfeminism och offerkofta

Av , , 4 kommentarer 24

Jag läste alldeles nyss Petter Bergners krönika om det som händer i Vänsterpartiet just nu och jag har även läst övriga bloggar som har kommenterat både Vänsterpartiet och hur VK har hanterat frågan. Ett parti ska alltid tåla att bli granskat, men ibland är det svårt att vara den som granskar eftersom du vet redan på förhand att dina frågor kan både reta upp och såra djupt den som finns i en konflikt.

Anders Ågren skriver på sin blogg att det är Vänsterpartiet själva som måste lösa sina interna problem och konflikter och det håller jag absolut med om. Min tanke först var att ignorera det som tidigare skrivits, men när jag läste fredagens insändare av ett stort antal vänsterpartister inser jag att debatten nu sträcker sig långt utanför Vänsterns egna interna partikrets. Därför vill jag inte lämna den okommenterad. I synnerhet inte när ett stort antal vänsterföreträdare som kallar sig feminister vill sätta bilden av att kvinnor agerar känslomässigt i konflikter, men att de trycks ner av patriarkala strukturer som vill lösa problemet med att hänvisa till regler och formalia.

Jag har inte insyn i Vänsterpartiets organisation, men förutsätter att Vänsterpartiet precis som andra politiska partier har både medlemsstadgar, regler och en ordning att följa. Det är inga konstigheter. Regler finns för att konflikter inte ska uppstå och är en trygghet för att alla ska veta vad det är som gäller när konflikten ändå uppstått. Men i delar av Vänsterpartiet verkar inte reglerna som är framtagna i demokratisk ordning vara viktiga och kan med lätthet frångås när det är en könsbaserad konflikt. Dvs när en kvinna är en del av konflikten. Här slår det fullständigt slint och som kvinna kan jag inte känna förtroende för vänsterns feminism. Ordet offerkofta dyker upp i tanken och det är ett plagg jag vägrar att bära varken som kvinna eller som politiker.

Kommunen är fylld av antagna planer, regelverk och lagar. Förväntningarna finns på förtroendevalda att följa regelverk, men ibland blir det fullständigt fel. Det intressanta blir hur vi agerar när vi får kritik. I de nämnder jag sitter i eller suttit i så har V gärna fallit in i arbetstagarrollen och glömmer fullständigt att vi politiker är arbetsgivare. När nämnder ska fastställa budget efter det att fullmäktige fastställt ram så hänvisar V till att de hade ett annat budgetförslag och fortsätter att agera som om det var deras budget som antagits. De lägger kostnadsdrivande förslag utan att förklara var pengar ska tas från. Det är inte så noga. Reglerna behöver inte finnas. Den som kritiserar V är en del av den patriarkala strukturen och det är oavsett kön på den som kommit med kritiken. Det är antagligen lättare och förväntat när kritiken kommer från andra partier, och min tanke blir att argumentet om den patriarkala strukturen kanske främst gäller egna interna kritiker.

Känslor finns tills de inte finns mer. Alla partier har nån gång konflikter och dispyter och det jag har lärt mig är att aldrig påstå att en känsla är fel eller kritisera någon för att den känner på ett visst sätt. Det är viktigt att veta om den som sårade mig ville såra eller om det bara blev så. Kanske på grund av missuppfattning eller oaktsamhet. Kommunikation är inte bara att tala det är också att lyssna.

 

 

 

Om telefonsäljare och arbetslöshet

Av , , 3 kommentarer 5

Fick nyss ett samtal från ett för mig okänt nummer. Det händer i och för sig ofta och kommer med uppdragen och jag har aldrig tillhört den del av befolkningen som vägrar att svara när de inte känner igen numret. Jag är alldeles för nyfiken och du vet heller aldrig om det är viktigt.

Numret kom från en telefonsäljare som talade snabbt och hetsigt och sökte ”Veronica Kärr.” Jag uppfattade inte varifrån han ringde eller varför, men det handlade om tandvård. Säljaren hade verkligen inte någon vidare bra dag och när han suckade djupt redan innan jag sagt nåt förstod jag att han nog helst varit någon annanstans. När jag sa att jag inte var i behov av något var det som om luften gick ur honom fullständigt och han önskade mig en fin dag innan han la på. Det har aldrig gått så fort att avsluta ett samtal vilket kanske var bra för egen del, men samtidigt har jag aldrig blivit så ledsen över att få både känna och uppleva hans besvikelse i rösten.

Jag har själv arbetat med telefonförsäljning och det är klart att det skiljer sig åt mellan företagen. Attityden att de som ringer är bara ute för att luras finns och visst förekommer lurendrejeri, men många gånger är det bara en ung människa på sitt första jobb och som arbetar på provision. Bara för att du inte är intresserad av ett nytt elavtal, fler försäkringar eller abonnemang så har du aldrig rätten att vara oförskämd eller elak mot den som ringer. Även om jag aldrig någonsin kommer att arbeta med telefonförsäljning igen så var det ett arbete som lärde mig mycket trots röda siffror och den stress det innebar. Nästa gång du blir arg för att en försäljare ringer tänk på att personen gör bara sitt jobb och behöver inte lyssna till din irritation över att ha blivit störd. Var glad när du talar med honom eller henne för det är lättare att ta ett nej från en trevlig person än någon som är elak. Var glad för att det finns arbetstillfällen och kritisera inte personen för vad den arbetar med. Alltför många människor står utan ett arbete idag.

Siffror från Arbetsförmedlingen, arbetslösheten i Sverige just nu:

Vecka 50 varslades 620 personer om uppsägning. Totalt har nu 115 573 personer varslats sedan början av mars.
Under veckan skrev 8 304 nya personer in sig som arbetslösa. Arbetslösheten uppgår nu till 451 365 personer, vilket motsvarar en arbetslöshetsnivå på 8,7 procent. Av de nya arbetslösa var 2 341 ungdomar i åldern 18–24 år. Arbetslösheten bland ungdomar uppgår nu till 62 016 personer, vilket motsvarar en arbetslöshet på 11,6 procent. 

Antalet varslade per län och annan statistik hittas här: https://arbetsformedlingen.se/statistik/sok-statistik

Gratti(S), ni fick som ni ville

Av , , 2 kommentarer 9

Färre privata företag utför hemtjänst i Umeå (vk.se)

 

Två år efter infekterad debatt där vänstern (S och V) gick samman och beslutade att Lagen om valfrihet skulle avskaffas och ersättas av upphandling. Ni har läst om det, ni har hört det och vet att en majoritet i Umeå fullmäktige beslutade annat. Det var i januari 2019.

Men bara för att LOV blev kvar betyder det inte att saker och ting skulle förbli som det var. Målet för Socialdemokraterna har hela tiden varit att den kommunala hemtjänsten ska vara starkare och större än de privata och det finns andra sätt att nå det än att avskaffa LOV. Genom att försvåra och förändra villkoren för företagen gradvis eller drastiskt så får det konsekvenser. De ser vi nu.

Det nya avtalet började gälla för drygt två veckor sedan och nu är det klart att antalet hemtjänstföretag i Umeå har minskat kraftigt. I våras när avtalet först skulle börja gälla så sköt man fram det till hösten eftersom det var mitt under en pandemi. Nu när smittspridningen är värre än i våras har det nya avtalet börjat att gälla och människor som är beroende av hemtjänst har blivit tvungna att välja ny utförare. Jag har mött ilska, rädsla och besvikelse hos anhöriga som nu ska hjälpa mamma eller pappa att välja ny hemtjänst. 17 företag blev 11 och efter årsskiftet är det bara tio..

Bilden visar nuvarande hemtjänstområden som reducerats från tio till fem. I underlaget till nytt förfrågningsunderlag föreslog förvaltningen 15 områden. S, V, Mp sa nej.

Arbeta för förändring..

Av , , 2 kommentarer 9

I förra veckan fick jag förmånen att tala inför ett systerparti, Democratic Alliance, i Ukraina som går till val nu den 25 oktober. Frågan att delta kom från KIC, Kristdemokratiskt Internationellt Center som arbetar för att stärka demokrati och mänskliga fri- och rättigheter och har programverksamhet i Östeuropa, Afrika och i Latinamerika. Jag är förbundsstyrelseledamot i KDK, Kristdemokratiska Kvinnoförbundet, och det var tack vare det uppdraget som jag skulle dela med mig av mina erfarenheter inför en grupp unga kvinnliga politiker i Kiev, Ukraina.

Sedan flera år tillbaka lever jag med devisen att när någon frågar dig om hjälp eller ger dig förtroendet att utföra ett uppdrag så tackar jag ja. Kanske inte direkt på en gång, men jag är inte heller den som vill dra ut på saker och ting. När jag fick frågan denna gång blev jag så glad även om jag efteråt kände att här tar vi ett jättekliv ut ur ”komfort zonen”. Är mina erfarenheter tillräckligt stora för att dela med mig, vilka förväntningar finns hos de som lyssnar och vad ska jag prata om?

Rubriken blev: Working for change where values matter –  and loving it! Democratic Alliance som startade upp 2011 var till en början ett ungdomsorganisation innan de formellt blev ett politiskt parti. Det är inte bara ett ungt parti, men  även många av medlemmarna är unga. En fråga som var mycket viktig och som de vill ha hjälp med är hur mobiliserar man väljare att gå till vallokalen mitt under en pågående pandemi? I vanliga fall kanske valdeltagandet är 40%, men under en svår pandemi räknar de med att än färre deltar. Inga andra alternativ än att gå till vallokal är möjliga.

Media och i synnerhet sociala medier lyftes upp som viktiga delar i en valrörelse även om det förstås kan vara svårt emellanåt att veta vilka effekter en annons på Facebook kan få. En effekt av den kvällens seminarium blev att min vänkrets på Facebook utökades och att jag nu får statusuppdateringar om valrörelsen i Ukraina mer regelbundet. Min skolryska ligger i dvala, men direktöversättningarna fungerar ganska bra. Mitt politiska liv blev lite roligare, jag är en erfarenhet rikare och mitt kontaktnätverk blev större. Det gav mersmak och när det är dags för valrörelse 2022 kommer jag också att ta del av andras tips för hur en valrörelse bedrivs. Det är mindre än halva tiden kvar!

Brott mot äldre ska uppmärksammas

Av , , 5 kommentarer 7

Läser i dagens VK att tre män åtalas för bedrägerier mot äldre. Först blev jag arg och upprörd för att bedrägeri är inte bara ett brott, men också en kränkning där någon utnyttjat en persons välvilja och goda tro. Men sedan blev jag också lättad över att några brott verkligen leder till åtal eftersom det är inte alla som utsätts som vågar ta steget att anmäla.

Just bedrägerier mot äldre personer har ökat kraftigt i antal det senaste åren och under en pågående kris som Corona blir antalen brott fler. Människor som utgett sig för att arbeta inom hemtjänsten och som kommit på oväntade besök i förhoppning att komma över bankkort med kod eller annat tillhör ett av exemplen på brott. Andra exempel är stölder från värdeskåp på vård och omsorgsboenden vilket inte bara är ett brott, men också en stor kränkning mot den tillit den boende ska känna för äldreomsorgen. När vårdpersonal blir en tjuv då måste kommunen agera hårt och snabbt!

Brott mot äldre engagerar mig och redan i höstas lyfte jag frågan i kommunfullmäktige i en enkel fråga ställd till Hans Lindberg. UmeBRÅ – Umeås brottförebyggande råd saknar sedan 2014 politisk representation från den nämnd som har ansvar för personer som är 65 år och äldre. Några av nämnderna som är representerade är skola, kultur, fritid och socialtjänst. Men inte äldrenämnden. Även om det har gått en tid så är frågan fortfarande högaktuell.

******************************************************************************************************”

Fråga
Umeå 2019-09-26

Till Kommunstyrelsens
ordförande Hans Lindberg (s)

Brott mot äldre måste uppmärksammas mer

Förra året publicerade Brottförebyggande Rådet rapporten Brott mot äldre där resultatet visade att 17 % i åldersgruppen 65-84 år eller äldre (en av sex) utsatts för något brott mot enskild eller mot deras hushåll under 2017. Rapporten talar om åldringsbrott vilket betyder

1) brott där personens höga ålder på ett uppenbart sätt har utnyttjats av förövaren, 2) brott som kan riktas mot alla men där risken för fullbordan är större när den utsatte är äldre och/eller 3) brott som riktas mot alla men får större konsekvenser för äldre.

Det är oklart hur statistiken ser ut i Umeå, men media rapporterar återkommande om brott mot äldre som t ex avancerade bedrägerier eller om stölder på äldreboenden eller i hemtjänsten. Polisen medger att det finns organiserad brottslighet som har äldre som måltavla och att det definitivt är ett stort problem.

På kommunens hemsida kan vi läsa att UmeBrå – Umeå kommuns lokala brotts- och drogförebyggande råd arbetar för trygghet och delaktighet i ett ungt, modigt och växande Umeå. Du som medborgare ska känna dig trygg och två av målen är att minska brottslighet samt öka tryggheten i Umeå kommun.

Flera nämnder är representerade i UmeBRÅ, men efter socialnämndens delning 2014 saknar åldersgruppen 65 år och äldre representation. Detta trots ökat antal brott mot just den åldersgruppen och vad värre är att det sker brott inom ramen för den verksamhet som Äldrenämnden ansvarar för, dvs på äldreboenden och i hemtjänsten.

Med anledning av detta ställer jag följande fråga:

  • Anser du att brott mot äldre är ett problem och när kan vi se en förändring av representationen i UmeBRÅ?

Hans Lindbergs svar var lugnande, men vad är det värt om det inte sker någon förändring. Tydligen tar det lång tid att se över ”statuerna”  för ännu är inte Äldrenämnden representerad.

Exempel på brott mot äldre.

 

 

Privatpersonen Veronica reflekterar

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag har snart klarat av första arbetsveckan utan ledigheter eller röda dagar och det går bättre än förväntat. Det har varit sammanträden i Brand och räddningsnämnd, kommunstyrelse, alliansmöte, gruppmöten samt tidigare idag möte med arbetsutskottet i äldrenämnden. Vi arbetar samtidigt med rekryteringen av ny politisk sekreterare (se tidigare inlägg) och det är en av de trevligare arbetsuppgifterna jag har. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Jag vill dela med mig av några reflektioner som jag har gjort de senaste dagarna och jag funderar på om dessa främst gäller i politiken eller om de delas av andra. Här kommer fyra funderingar.

En bild säger mer än 1000 ord sägs det, men idag säger det oftast mer om det som inte finns. Det blev tydligt i söndagens Agenda i SVT som uppmärksammade att det är ett år sedan januariavtalet tillkom. Trots att det har gått ett år finns det INGA gemensamma bilder på avtalets fyra partiledare. Experter från Moderaterna och Socialdemokraterna gav sina egna analyser, men verkade båda vara överens om att det är första gången som ett regerings och budgetsamarbete inte ställer upp på gemensamma bilder. Varför är det så? Om en gemensam bild visar på enighet och tydlighet, vad säger då frånvaron av bilder?

Agenda visade istället för fyra partiledare – fyra partisekreterare som alla verkade vilja vara någon annanstans. På frågan varför partiledarna inte syns tillsammans svarade Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson att det inte är en gemensam regering  (C och L styr inte) utan ett politiskt avtal och att det är inte väsentligt för väljarna om det finns en bild eller inte. Det blir lite som tidigare år när Jonas Sjöstedt fritt kunde kritisera Socialdemokraterna för det ena och det andra för att i nästa stund klappa sig för bröstet och säga att det är tack vare Vänsterpartiet det har blivit gratis mediciner, mammografi, glasögon m.m Stefan Löfven bet ihop då med V och gör det idag med C och L. Ja, Mp finns med också, men där verkar Mp vara mer beroende av S än tvärtom jämfört med de övriga. Den som är i beroendeställning kanske vet att inte vara besvärlig.

Tala med kluven tunga – Agenda igen eller närhelst en socialdemokrat försvarar 73 punkts programmet. Här menar jag inte att Agenda på SVT far med osanning eller har låg trovärdighet, men programmet visade hur svårt det är för Socialdemokraterna att vara trovärdig när de genomför den politik som går emot den politik de gick till val på. Att stå upp för den politik som är tvärtemot det S-kongressen beslutat om, det kräver mod eller dumdristighet. Socialdemokraternas partisekreterare säger att reglerna kring dagens arbetskraftinvandring är vansinniga, men försvarar i nästa andetag att de ska värnas eftersom de är en av punkterna i 73 stegs programmet. Hon säger att hon inte är en röst för regeringen, men samtidigt är hon den som handhar det yttersta ansvaret för organisationsfrågor och det dagliga arbetet i partiet. Enligt Novus är det ENDAST 11% som är nöjd med den politik som förs idag, jag skulle vilja veta % bland socialdemokrater.

Att tala eller inte tala – när det är fel att vara tyst. Jag börjar direkt med att säga att jag tycker att det är en fruktansvärd händelse när ett flygplan kraschar, oavsett i vilket land det sker eller vilken orsak som ligger bakom. Det är för mig oväsentligt vilken nationalitet passagerarna har när vi vet att det är en obeskrivlig sorg hos de som förlorar en vän eller nära anhörig. Det ukrainska plan som kraschade i Iran hade passagerare från flera länder, men istället för fokus på den skräck som måste ha funnits eller den sorg många känner fastnade tydligen flera i begreppet om det var svenskar eller inte. Som om sorgen gör skillnad på vilket land de omkomna kommer ifrån. Istället för att säga att det var 17 svenskar som miste livet blev det istället 17 personer hemmahörande i Sverige och det är tydligen många som också tyckt att det är fel beskrivning.

Läste ett inlägg på Facebook av en lokal kommunpolitiker som var chockad över att partiledare och rikspolitiker inte yttrat något om att 17 svenskar mist livet i en flygolycka. En olycka som skett bara timmar tidigare. Kommunpolitikern var irriterad över att Ebba Busch Thor kunde lägga ut ett inlägg om vårdköer på sin politikersida, men samtidigt inte nämna något om de döda. Har du inte uttalat ditt medtagande och sorg betyder det då att du inte känner den? Betyder det att du inte bryr dig, självklart inte. Klart är att politiker förväntas uttala sig om allt och du ska vara snabb för annars är du hjärtlös. Det osagda ordet får större betydelse än det sagda.

I måndags hade nätverket Välfärd i Umeå pressträff. Från VKs artikel: ”Den svenska välfärden står inför stora utmaningar. Enligt regeringen kommer välfärden att behöva 90 miljarder mer 2026 för att kunna behålla samma standard den gör i dag. De oroväckande siffrorna fick privatpersonerna Mehrana Bassami och Andreas Lundgren att reagera.”

Det är egentligen ingenting konstigt med artikeln, förutom att ordet privatperson nämns flera gånger. Det faktum att Andreas Lundgren är politiker och ordförande i den tyngsta välfärdsnämnden i Umeå kommun nämns inte alls. Bassami är ledamot i samma nämnd, båda är socialdemokrater och båda sitter i kommunfullmäktige. Men här finns INGEN politisk baktanke tydligen, för de gör det privat!! Är det möjligt? Pressträffen skedde på Stadshuset och det är inte många privatpersoner som kallar till presskonferens just där. Det här är ingen kritik mot Lundgren som tillhör kommunledningen, men ibland tror jag att, inte bara han, utan många socialdemokrater trivs med att vara i opposition mot sig själva. I synnerhet med tanke på att det är Lundgrens och Bassamis eget parti som styr både kommunen och regeringen.

 

 

 

Andreas Lundgren sitter i glashus och kastar sten när han påstår att jag vill slakta äldreomsorgen med 25 miljoner.

Av , , Bli först att kommentera 24

Jag vet att min blogg har provocerat och det blev än tydligare när jag läste Andreas Lundgrens blogg igår kväll. Nu sitter jag inte längre som ledamot i Individ och familjenämnden, därför kan jag inte med säkerhet veta allt som har sagts men det jag har skrivit här på bloggen står jag fast vid. När jag skriver om Socialdemokraterna så är det främst de som sitter i Äldrenämnden, men det betyder inte att texten inte skulle passa in på socialdemokrater i IFN.

Lundgren har ett stort driv och engagemang för sociala frågor, det kan ingen ta ifrån honom, men under förra mandatperioden var det ett par tillfällen som jag var oerhört kritisk till hur beslut togs. Med det var jag tydlig och det har jag också tagit med honom direkt. Nu påstår Lundgren att jag kommer med diverse felaktigheter utan att specificera vilka förutom att jag skulle vilja ”slakta äldreomsorgen”. Lundgrens blogg har kommenterats av socialdemokrater som uppmanar mig till att ”kliva av mina höga hästar och bege mig ut i verksamheterna och tala om för personalen hur jag tänker”. , ”att jag inte har någon verklighetsuppfattning och att jag borde praktisera på ett äldreboende”.

Det är personer som jag inte känner och jag vet inte ens om de är intresserade av att veta hur jag tänker, men här bemöter jag Lundgrens påståenden.

Beslutet om nytt förfrågningsunderlag för LOV togs i IFN förra onsdagen och till det mötet hade allianspartierna förberett ett återremiss yrkande som skulle läggas i båda nämnderna.

– att nämnden återremitterar ärendet med följande motivering: en risk- och konsekvensanalys ska göras med anledning av risken för ökade kostnader om kommunen måste ta över den privat drivna hemtjänsten.

Jag vet att det inte finns några pengar till höjda ersättningar för hemtjänsten därför måste båda nämnderna vara medvetna om att företag inte kan bedriva verksamhet med förlust och att vi inte kan räkna med att hemtjänstföretagen ska rädda upp den kommunala verksamheten som har betydligt mer i ersättning/timme. Vad händer om alla företag säger att vi klarar det inte längre och vill därmed inte skriva på ett nytt avtal? Om företagen lägger ner så ska kommunen ta över och då kommer inte 313kr/timme att räcka.

Eftersom S inte var intresserad av att nyttja arbetsutskottet som det är tänkt, en möjlighet att arbeta med beslutsunderlag till nämnd, utan valde istället att överrumpla övriga ledamöter med fyra sidor ändringar blev det förändringar vid sittande bord. Jag önskar verkligen att både Andreas och Carin Nilsson förstår att de kunde ha agerat annorlunda och då menar jag främst hur de bemöter sina meningsmotståndare.

Eftersom återremissen föll lades dessa yrkanden:

–          att en risk- och konsekvensanalys av det nya förfrågningsunderlaget ska göras.

–          att om konsekvenserna av förfrågningsunderlaget visas vara alltför omfattande för de privata utförarna ska nämnden revidera förfrågningsunderlaget.

–          att ersättningarna till utförarna generellt höjs med 15%.

–          att boendestöd ska ingå i förfrågningsunderlaget.

–          att ledsagning ska ingå i förfrågningsunderlaget.

–          att som en valfri möjlighet för hemtjänstutförare, inkludera trygghetslarm under dagtid och/eller dygnet runt.

Dessa yrkanden var förberedda sedan tidigare förutom frågan om ersättningsnivån som tillkom under Individ och familjenämndens sammanträde. Det är omöjligt att säga vilka belopp det rör sig om, men vi vet att ersättningarna mellan kommun och utförare är ojämlika samt att kostnaden det innebär om företagen lägger ner är betydligt högre. Oklart hur hög eftersom ingen risk och konsekvensanalys kommer att göras. Eftersom Lundgren var ordförande på mötet borde det vara klart för honom hur yrkandet lades och hur det resonerades. Vi lade samma yrkanden som allians i Äldrenämnden dagen efter.

Det är bra att Lundgren visar förståelse för att det finns många LOV-företag som sliter till en redan låg ersättning och att det finns förståelse för att de både har det tufft och känner oro över framtiden. Tyvärr betalar det varken löner till anställda eller hyra för lokaler.

Under förra mandatperioden satt Andreas Lundgren i personalutskottet och beslutade att införa heltid åt alla inom äldreomsorg och funktionshinderomsorgen. En utredning från ett par år tidigare visade att heltid skulle innebära en kostnad på mer än 100 miljoner kronor. Ur utredningen: Deltid till heltid

Om varenda medarbetare som i nuläget har deltid inom äldre-och handikappomsorg skulle få heltid bedöms merkostnaden till 114, 2 miljoner – innan eventuell effekt på vikariekostnad-erna beaktats. Det är en kostnad som ansvariga politiker får räkna med om alla vill ha heltid och inga krav ställs på hur överkapaciteten ska användas.

Personalutskottet hade inga egna pengar, men kunde ändå besluta om det mest budgetpåverkande beslutet för kommunen detta decennium!! Heltid har införts, men underskotten är fortsatt stora eftersom äldreomsorgen har en så låg grundbemanning.

Eftersom heltid inte ska bort är det andra verksamheter som får stå tillbaka och jag tycker inte att det är rätt. Jag tycker inte att det är rätt att besparingarna läggs på hemtjänsten för att andra verksamheter har underskott på grund av ett ofinansierat heltidsinförande. Jag vet att detta har gett konsekvenser i äldreomsorgen och jag ser att andra får lida pga det, därför blev jag mest ledsen över Lundgrens påstående att jag skulle vilja slakta äldreomsorgen när det mer handlar om prioriteringar. Politisk retorik kan vara hård, men ibland är den bara låg.

 

S far med osanning om familjedaghemmen

Av , , Bli först att kommentera 14

På måndag i nästa vecka är det kommunfullmäktige och som vanligt är antalet interpellationer stort. Jag har sedan tidigare en interpellation om personcentrerad och flexibel äldreomsorg, men har till detta fullmäktige även en interpellation om familjedaghemmens framtid. Det är sällan det händer, men till detta fullmäktige har tre partier (3!!) interpellationer i samma ämne. Moa Brydsten, ordförande i För och grundskolenämnden, kommer att få förklara sig ordentligt med vad hon har tänkt kring familjedaghemmens framtid.

Den 7 oktober hade jag och Sven-Åke Granberg, ledamot i För och grundskolenämnden, en insändare i VK där vi förtydligade Kristdemokraternas inställning i frågan om familjedaghemmens framtid. Nu har Brydsten efter drygt två veckor replikerat och påstår att vi kristdemokrater kommer med felaktigheter. Vem är det som far med osanning? Bedöm själv! Röd text är vår insändare.

Lägg inte ner familjedaghemmen

Med orden ”att arbetsmiljön för dagbarnvårdare ska förbättras” beslutade För och grundskolenämnden 27/9 att ta ett ytterligare steg mot avveckling av en fungerande barnomsorg för de som bor i glesbygd. Det blev uppenbart när vi fick läsa i VK 4/10 om de dagbarnvårdare i Rödåsel som fått beskedet om att deras verksamhet kommer att läggas ner. Det extrema i det hela är att beskedet gavs samma eftermiddag.  Sant eller falskt?

Vi har besökt Rödåsels familjedaghem och fick där höra att samma vecka som beslut skulle tas i nämnden fick dagbarnvårdarna besked om att verksamhet kommer att läggas ner och att omplaceringar skulle ske. Beskedet revs dock upp efter mycket starka reaktioner och efter att Brydsten varit på besök. Ja, Rödåsel har annorlunda förutsättningar, men att påstå att politiken varit tydlig med att det behöver presenteras en ny lösning blir oerhört märkligt med tanke på att besked om nedläggning gavs kort tid efter nämndens beslut. Du kan vara hur tydlig som helst efteråt, men då är skadan redan skedd.

Berättelsen slutar inte där. Beslutet slog fast att förvaltningen ska arbeta med vad beslutet innebär i praktiken och långsiktigt se över område för område. Om en förändring blir aktuell kommer berörda vårdnadshavare att få information i god tid. Sant eller falskt?

Falskt! Information har inte gått ut i varken rätt eller i god tid och då är Brydstens ord om att så ska ske inte mycket värda. Socialdemokraternas replik nämner inte heller med ett enda ord vårdnadshavare eller föräldrars rätt till information.

Varken långsiktighet eller information till vårdnadshavare har funnits och vi kan endast tolka det som om dessa ord saknar betydelse i jakten på att avveckla de kvarvarande alternativen inom barnomsorgen. Det är klantigt och respektlöst mot de som är beroende av en fungerande barnomsorg och mot anställda med lång erfarenhet av att arbeta i just barnomsorgen.

Varje barn är unikt och det är ingen självklarhet att förskola är det bästa för alla. Vi ska ha fler alternativ med möjligheter för familjer att välja det som passar dem bäst. Dagmammor, familjedaghem, pedagogisk omsorg och barnomsorgspeng. Det finns fler alternativ än förskola, men tyvärr ser vi att Socialdemokraterna envetet och systematiskt väljer att hitta vägar att avskaffa alternativen till förmån för det först nämnda. Vi vet vad de vill, men att gömma sig bakom argumentet förbättrad arbetsmiljö är ett lågvattenmärke. Sant eller falskt?

Här blir det definitivt ord mot ord. Jag började min politiska bana 1999 i skolstyrelsen och efter det i För och grundskolenämnden. Mitt engagemang för dagbarnvårdare och familjedaghem är starkt och välrotat. Under åren har jag sett flera av Socialdemokraternas ”förbättringar” som försämrat för dagbarnvårdare att kunna bedriva familjedaghem. Syftet har inte alltid varit att lägga ner, men det är just det som blivit konsekvensen. Undantag finns från kommundelar som varit mycket tydliga med att familjedaghem inte är någon prioriterad verksamhet. Det är alltid förskolan som lyfts upp och dagbarnvårdare är något som kan finnas ute i periferin. Information om alternativ till förskolan är knapphändig och eftersom föräldrar inte efterfrågar alternativ som de inte känner till kan S säga att det inte finns någon efterfrågan.

Att ”svälta ut” eller försvåra för andra verksamheter är ingen ny taktik utan används även inom äldreomsorgen. Socialdemokraterna har sagt att LOV ska vara kvar, men samtidigt väljer de att försvåra för hemtjänstföretagen att bedriva verksamhet medan den kommunala hemtjänsten tillåts att gå med underskott.

Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i För och grundskolenämnden hänvisar till ett kollektivavtal från 2008 och säger att dagbarnvårdarna ska arbeta i sina egna hem. Skolverket å andra sidan säger att pedagogisk omsorg kan vara olika flerfamiljslösningar eller bedrivas i en särskild lokal. Här borde Socialdemokraterna och Moa Brydsten som ordförande våga tänka nytt. Inte då, istället fick de politiker som röstade emot förslaget en redig utskällning. Sant eller falskt?

Sant. Skollagen borde stå högre än ett kollektivavtal från 2008 och ja, jag kan förstå att det är frustrerande när inte alla ledamöter tycker lika som ordförande. Men alla är inte socialdemokrater och det borde många fler vara tacksamma för.

Kristdemokraterna har länge drivit frågan om fler alternativ i barnomsorgen och vi vill gärna se fler familjedaghem. Lösningen i det här fallet är inte att lägga ner utan istället rekrytera fler som vill arbeta som dagbarnvårdare. Vi ska underlätta för familjers vardag, inte komplicera. Kristdemokraterna reserverade sig mot beslutet och vill se en risk och konsekvensanalys. Någon sådan finns inte, men vi är övertygade om att hade det funnits hade inte detta skett.
Sant eller falskt?

Både och. Enligt Brydsten finns det en riskanalys som är kopplat till arbetsmiljö för dagbarnvårdare och barn, men det finns däremot ingen risk och konsekvensanalys av vad beslutet från den 27/9 innebär. Vi har redan sett flera negativa konsekvenser och i värsta fall är det bara början.

Att vi skulle ha skrivit en insändare full av felaktigheter är inget annat än ett uttryck för att rikta uppmärksamheten från egna misstag. Vi har sedan insändaren publicerades besökt familjedaghemmen i Rödåsel, Tavelsjö och på Röbäck. Vi har samtalat med föräldrar och dagbarnvårdare och bildat vår egen uppfattning. Även om mina barn är vuxna idag så är jag lika stark förespråkare för familjedaghem idag som för 20 år sedan. Barnomsorgen behöver fler alternativ – inte färre!