Kategori: VK

Företagandet är en garant för välfärd

Av , , 4 kommentarer 16

Det har inte ens gått en månad sedan vi hade budgetfullmäktige i kommunen, men som vanligt verkar det som det fallit bort i glömska hos de flesta vilket kanske inte är så konstigt när semestern pockar på. Jag hoppas ändå att frågor som debatterades hätskt i juni får komma upp igen i augusti inför valrörelsen. Det handlar inte om att ta nya beslut, men att väljare ska veta varför de togs och vad som kunde gjorts bättre. får hålla politiker till svars för beslut som tagits och det kommer att visa sig den 11 september.

Socialdemokraterna gick hårt ut med att försvara det höga skatteuttaget som sker i kommunen, två kronor högre än i jämförbara kommuner, och målade i det närmaste ut oss fyra allianspartier som det stora hotet mot all befintlig välfärd. Det blev nästan absurt med tanke på de stora överskott kommunen gjort. Det Socialdemokraterna och deras kamrater Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte gav mycket uppmärksamhet till var kommer skatteintäkterna ifrån. Vilka är det som bidrar till kommunens välfärd och bistånd, jo företagen. I mitt anförande lyfte jag behovet av ett gott företagsklimat som skapar välfärd och skatteintäkter. Umeå är beroende av småföretagen, under förra året kom ca 20 procent av skatteintäkterna i Umeå kommun från småföretagen och deras anställda vilket motsvarar: 1,4 miljarder kronor. Det om något gör att det blir tydligt att företag och välfärd går hand i hand.

Umeå ligger på plats 285 av alla kommuner i landet när det gäller andelen skatteintäkter som kommer från småföretag. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att de stora offentliga arbetsgivarna vi har i kommunen som universitetet och Region Västerbotten, men trots det menar jag att det finns stor förbättringspotential med att värna företagsklimatet. Om detta skriver jag i dagens VK. Artikeln är inte helt komplett med alla de delar som kan förbättra företagsklimatet. Jag vill verkligen slå ett slag för Ung Företagsamhet där unga människor blir entreprenörer och startar företag under gymnasietiden och under handledning. Alltför ofta talas det som att skolan handlar om att du ska bli ”anställningsbar”, men jag vill att skolan även ska skapa förståelse och möjligheter för elever att våga tänka tanken att du kan bli den som anställer. Det är stort och vi behöver fler som kan börja med att tänka den tanken.

 

 

 

 

Värdighet har ingen åldersgräns – det handlar inte bara om fler händer

Av , , 2 kommentarer 23

Det är ingen nyhet och har inte heller varit det under många år, men nu när så många olika yrkeskategorier skriker efter att rekrytera personal blir bristen av densamma i äldreomsorgen än mer akut. När regionen saknar barnmorskor och sjuksköterskor under sommaren så stänger man ner verksamheter för att lösa bristen. Det kanske löser ett bemanningsproblem, men skjuter samtidigt över problemet på andra. Kommunerna kämpar vidare med lösa bristen på personal i omsorgen för det är ändå i kommunerna som alla människor finns. Här går det inte att stänga ner ett äldreboende temporärt för att sjuksköterskor fattas. Det går inte att minska på hemtjänsttimmar när en person som egentligen skulle behöva vård på sjukhus har blivit hemskickad tidigare eller inte alls fått åka in. Det är människors hem och liv som berörs.

Det talas ofta om ”Fler händer i vården” och uttrycket får mig att rysa. Det är obehagligt och tyder på en okunnighet om att vem som helst kan arbeta inom vården förutsatt att de har händer. Är du arbetslös, bli undersköterska var mantrat redan för 20 år sedan när jag själv var arbetslös under en tid. Utan jobb-arbeta i äldreomsorgen. När jag var 20 fick jag jobb som vårdbiträde på ett sjukhem i Stockholm, norrlänningar ansågs vara pålitliga och punktliga. Hur kunde vi vara annat med den dialekten? Jag valde Umedalens sjukhus istället, insåg att Stockholm inte passade mig. Under tio år, till och från, arbetade jag som vårdbiträde på sammanlagt tre olika boenden i två kommuner. Jag vet att den erfarenheten har påverkat mig, men jag vet också att det inte går att jämföra den vård som gavs då med den som sker nu.

Jag har aldrig gått en vårdutbildning förutom kortare kurser på arbetsplatsen. Det var personal på plats som lärde upp oss vikarier. Vi tog efter och gjorde som de övriga sa. Personalen på plats var sjuksköterskor, undersköterskor och skötare med lång erfarenhet. Så ser det inte ut överallt. Idag har endast drygt 55% av omsorgspersonalen i Umeå kommuns äldreomsorg adekvat utbildning. Språkkunskaper är bristfälliga och arbetet är en genomfart till något annat. Man blir inte kvar för orken finns inte när man måste utföra andras arbetsuppgifter för att de saknar behörighet. Omsorgen behöver personal och personer utan utbildning eller tillräckliga språkkunskaper får tills vidare tjänster eftersom det ändå inte finns utbildad personal att anställa. Det snurrar på och procentsiffran för utbildad personal fortsätter att sjunka.

Alla dessa tankar poppar upp när jag läser rubriken i VK ”Larm om grova övergrepp ignorerades”. Det är för mig ofattbart hur personal kan ha anmält en kollega för övergrepp och där ledningen ignorerat det som hänt. Vi talar ibland om en tystnadskultur, men här är det inte personalen som varit tyst utan det är ledningen som inte lyssnat. Det skär i mig när jag läser: ”NN sliter och kastar hen från sida till sida. Tvättar nedre hårdhänt och med massor av tvål som NN inte sköljer bort. Det luktar ju skit, säger NN. Blickar i panik och stön från omsorgstagaren.” Det handlar om misshandel och övergrepp och det är obegripligt att det sker. Jag vet ingenting om varken boendet, de boende eller de som arbetar där, men något har gått riktigt fel. Respekten för yrket eller medmänniskan finns inte där och om vi fortsätter att vänja oss vid att det är på det viset så betyder det att det som finns av värdigt bemötande kommer att försvinna. Så kan vi inte ha det och just därför kommer jag att fortsätta arbetet med att garantera en trygg och värdig äldreomsorg samt arbetet med att göra vårdyrket mer attraktivt.

 

Nytt år- nya förutsättningar

Av , , Bli först att kommentera 13

Nytt år, nya förutsättningar och förresten, hur länge ska man önska någon god fortsättning istället för gott nytt år? För egen del blev julen mycket lugn och slutet på 2021 likaså. Med gott om tid till vila, promenader och filmer känner jag mig rätt nöjd. Jag är redo för ett nytt arbetsår och efter hela tre månaders frånvaro på bloggen gör jag åter en comeback. Det har på sistone hänt så mycket både i kommunpolitiken såväl som på regionen och nationellt. Istället för att endast dela med mig till närstående eller närvarande arbetskamrater vill jag skriva av mig. Vem vet kanske finns det de som vill debattera genom att kommentera eller kanske skriva ett mail. Bloggen blir ett utmärkt verktyg för dagsaktuella frågor, men också ett arkiv att gå tillbaka till när jag vill se vad som var aktuellt under förra eller förr förra mandatperioden.

Förutom att det är ett nytt år så är det främst äntligen valår och även om jag har förmånen att arbeta med politik på heltid så är det under valet som allt prövas. Vilka lösningar finns till de problem som du ser och vilka partier prioriterar de frågor som är viktiga för just dig? Det handlar inte bara om vad politiker vill göra om de vinner valet utan det blir kanske än viktigare att granska de partier som styr för att se hur de förvaltat makten och om vallöften genomförts eller inte. Att vara förtroendevald är ett av de absolut finaste uppdragen du kan ha och jag har alltid försökt vara ödmjuk till det eftersom det inte finns anställningstrygghet eller liknande. När partiet inte längre har förtroende för mig i mina uppdrag kommer jag att lämna politiken, något annat vore för mig absolut främmande.

Valrörelsen detta år kommer att bli annorlunda och spännande eftersom jag i höstas tackade ja till att nomineras till riksdagen. Jag är glad och stolt över förtroendet och det känns fantastiskt att det var en enig distriktsstämma som följde valberedningens förslag. Detta betyder att jag är Västerbottens första namn efter Ebba Busch som toppar riksdagslistan. Det betyder också betydligt fler resor runt i länet och förhoppningsvis många verksamhetsbesök därefter om inte smittspridningen blir för stor.

 

Ett kliv framåt för en tryggare omsorg

Av , , Bli först att kommentera 13

Det ska vara en självklarhet att ingen människa på något av våra vård och omsorgsboenden ska vara rädd för att svälja mat, en rädsla som kan leda till både lidande och undernäring. Detta var grundtanken bakom Alliansens motion som behandlades i kommunfullmäktige i slutet av förra månaden.

Samma trygghet som de boende ska känna med att kunna svälja, den tryggheten ska personalen känna att de har rätt kunskap om vad det innebär att ha sväljsvårigheter. Personalen ska inte vara rädd för att mata och hjälpa till vid måltider för att det finns risk för att den du hjälper riskerar att svälja fel. Det innebär en risk för att måltiden blir ”kortare”, i synnerhet om personalen saknar kunskap och erfarenhet.

I förslaget om nationell kvalitetsplan för vård och omsorg för äldre personer står det klart att det finns ett behov av logopeder i kommunernas vård och omsorg av äldre eftersom patienter med kommunikations och/eller ät och sväljsvårigheter får sjukvård utanför sjukhus. Vår motion talar om att anlita logopeder vilket inte nödvändigtvis innebär att anställa. Tyvärr sa majoriteten nej till just det, men beslutet i fullmäktige är ett stort steg framåt för en än tryggare vård och omsorg i kommunens regi. Vi skriver mer om detta i dagens tidning.

 

Mest kommenterade artikeln på VK visar att vi är på rätt spår..

Av , , 1 kommentar 11

Det har varit en lugnare tid, men sakteliga börjar det att vända. Hösten är mitt nyår eller rättare sagt kanske min nystart. Jag är utvilad och less på trädgårdsarbete. Ett stort antal deckare är lästa och sinnet börjar att längta efter att diskutera samhällsfrågor och problem istället för att beklaga sig över värmen. Visst är det ytterligheter jag vill spegla för självklart har jag inte bara läst deckare och inte heller bara klagat, men det är en förändring på gång vilken jag omfamnar med öppna armar.

Imorgon kommunstyrelse och två av de motioner som behandlas har jag varit med och författat. En av dem påstås bryta mot lagen och den andra får bifall, men till dem kommer jag att återkomma senare. För ett par veckor sedan hade jag tillsammans med mina allianskamrater denna insändare publicerad i VK. Frågan om språktester för personal inom äldreomsorgen är inte ny och det är ingen hemlighet om att vi fyra partier hade ett gemensamt uppdrag i frågan i samband med budgetfullmäktige i juni. Det som förvånade mig häromdagen är att den ligger i topp som mest kommenterade artikeln i VK. Just nu 53 kommentarer och jag har läst varenda en. Några av kommentarerna vill jag bemöta närmare.

Behöver alla som jobbar på en vårdinrättning kunna svenska eller inte? Nej det behöver de inte. Är det personal som är anställda i vårdserviceteam med uppgifter som att städa, tvätta eller bädda sängar så ska inte samma krav ställas som för de som arbetar vårdnära. Med vårdnära arbete menar jag allt som sker i direkt kontakt med vårdtagaren. Daglig personlig hygien, av och påklädsel, matsituationer, medicinering osv. Tyvärr är det så att det inte alltid finns en tydlig skillnad mellan dessa arbetsuppgifter.

Många svenskar gillar inte jobbet. Den kommentaren gör mig ledsen om det betyder att vi har gett upp och accepterar att det är ett yrke som det är ok att ogilla. Här måste vi bli bättre på att göra det mer attraktivt och intressant att arbeta i just äldreomsorgen.

Självklart ska inte arbetsgivare ålägga sin personal att utföra arbeten de inte har kompetens för. Kommentaren är så självklar både för den som skrev den och för den som läser, men det är inte alltid självklart. Det är upp till varje chef att avgöra om personen är lämplig eller ej för att arbeta i omsorgen. När det är svårt att anställa för att det inte finns sökande, men du måste ha personal vad gör du? I samtalet kanske ni förstod varandra för visst kan man ha överseende med grammatiken, men det skriftliga som behövs för dokumentation kom aldrig upp. Medicin delegering, ja det får nån annan göra. I slutändan betyder det att nån annan får göra allt mer för sjuksköterskan har ingen att delegera till.

En språktest är inte för att sätta dit någon utan det är ett verktyg för den som anställer. Det är ett bra sätt för kommunen som arbetsgivare att exakt veta kunskapsnivån bland de anställda. Vilka brister finns och den som inte klarat testet får veta exakt vad som krävs för att bli anställd. Godtyckliga beslut ska bort. Den motion som är på väg upp till kommunfullmäktige berör endast äldreomsorgen, men vi kristdemokrater menar att det är självklart att detta ska gälla för vårdnära arbete inom Individ och familjenämndens verksamheter.

Jag håller med kommentaren att kommunikationen är en förutsättning för våra äldre att leva längre. Språket är så viktigt och det är meriterande när personalen kan flera språk än engelska och svenska. Det finns personer på boenden som gått tillbaka till sitt modersmål som inte är svenska och som blir otroligt isolerade i synnerhet när det varit besöksförbud under lång tid. Här borde vi kunna göra mer.

Politiska vildar och bristen på respekt

Av , , 9 kommentarer 11

Pågående regeringskris har aktualiserat frågan om politiska vildar. Det är ingen ny fråga, men aldrig förr har de just blivit så viktiga som när omröstningen om ny regering ska ske. Vad tycker de? Hur kommer de att rösta? De är inte längre med i partiet som de gick till val med, men betyder det att de kommer att följa en helt annan partilinje eller avstå? Spänningen höjs, men det borde inte vara på detta sätt. Bakom varje ledamot i riksdagen står ett stort antal väljare som gett personen förtroendet att företräda dem. Men när en vald ledamot lämnar partiet och dess beteckning och trots det fortsätter uppdraget är det som att ha köpt grisen i säcken för väljarna. Var det en socialdemokrat eller moderat som röstades in?

Under förra mandatperioden var det rekordmånga ledamöter som hoppade av/lämnade/uteslöts ur sina partier, men som inte lämnade uppdraget i riksdagen. Majoriteten av dem var sverigedemokrater. Just nu har riksdagen två vildar, en tidigare vänsterpartist och en tidigare liberal. Jag är verkligen kluven till detta med vildar. Jag är både emot samtidigt som jag kan ha en förståelse för den som lämnat ett parti, men som har drivkraften att fortsätta arbeta politiskt med frågor som de brinner för. De som inte lämnar sitt uppdrag bara för att det vore en ekonomisk förlustaffär saknar respekt för uppdraget de fått.

I riksdagen är det som tidigare nämnts en högaktuell fråga och så sent som den 16 juni besvarade Morgan Johansson en fråga om just politiska vildar. Någon lagförändring är inte på gång och Konstitutionsutskottet har ”framhållit utgångspunkten att varje enskild ledamot bär sitt mandat med det parlamentariska ansvar det innebär.”

Vildar är de som saknar partibeteckning, men ledamöter som uppbär arvoden utan att närvara är ett annat sätt att missbruka väljarnas förtroende. Antalet personer det kan röra sig om är oklart, klart är att de finns på alla nivåer riks, region och i kommunen. Här blir det en moralisk fråga om det är lämpligt att få pengar utan någon större insats och moral skiljer sig från person till person. Från hög till låg.

Sverigedemokraterna i Umeå uteslöt sin gruppledare för ett och ett halvt år sedan och är nu inne på sin fjärde denna mandatperiod. Jag har inte insyn i det partiets angelägenheter och önskar det inte heller, men kan förstå att frustrationen över att SD har en ledamot i kommunstyrelsen som nu kommer att representeras av en moderat. Bornemisza säger att ”det viktiga är att få driva frågorna som jag brinner för”. Här blir det intressant. Under ett och ett halvt år har han varit vilde och visst är det svårt att att driva frågor ensam, men har du fått ett förtroendeuppdrag så har du ett ansvar för hur du använder det. En partibeteckning bakom ditt namn behövs inte för att driva frågor som du brinner för, det viktiga är att du gör det. Argumentera, diskutera och låt andra få veta vad politiken betyder och hur den kan förändras. Visa i handling vad du ”brinner för” – det är kärnan i uppdraget!

Elevhälsogaranti för ökad tillgänglighet!

Av , , Bli först att kommentera 10

Under förra veckans budgetfullmäktige tog vi beslut om 325 uppdrag vilket måste vara unikt. Kristdemokraterna tillsammans med de övriga tre borgerliga partierna hade 19 gemensamma uppdrag och sedan var det förstås upp till varje parti att lägga fram egna uppdrag. Ett av våra uppdrag och som också finns med bland Alliansens nitton är att införa en elevhälsogaranti. Detta uppdrag har funnits med sedan 2014 när vi kristdemokrater motionerade just om detta. Vi vill se en tillgänglig elevhälsa där varje elev som är i behov av hjälp med sitt mående ska garanteras kontakt med elevhälsa inom ett dygn.

Kristdemokraternas motion avslogs 2014 och frågan behandlades igen 2020 när Liberalerna hade en liknande motion i fullmäktige. Även den gången fick frågan nej trots att inget parti förnekar att ungdomars psykiska ohälsa är ett problem och som kräver resurser. Vi har inte gett upp och lämnade förra året in en motion om att införa en elevhälsa online vilket är ett konkret sätt att garantera att tillgängligheten förbättras. Norrtälje kommun införde detta i samband med att distansundervisning infördes i skolorna. De såg en risk för att elevers hälsa skulle försämras under pandemin och redan efter ett par månader beslutade man i kommunen att permanenta tjänsten eftersom den fungerat så väl.

Eleverna loggar in i en e-tjänst med Bank-id och kan då chatta direkt med skolsköterska eller skolkurator. Samtal mellan elev och elevhälsan kan ske via chatt, telefon eller via vanligt besök. Det är även möjligt att kontakta Elevhälsa Online utan Bank-id. Alla som söker elevhälsan digitalt blir kontaktad inom 24 timmar (helgfria vardagar), men ofta tar det bara någon timme för eleven att bli kontaktad av rätt person. Den digitala elevhälsan är öppen alla helgfria vardagar mellan klockan 07.30 och klockan 19.00 samt under skollovens vardagar. Allt behandlas enligt den vanliga sekretessen.

När vi lämnade in motionen var vi tydliga med att vi gärna ser att den anses besvarad för att kommunen redan insett att det är en bra idé och tjänsten finns på plats. Det steget har kommunen inte tagit och motionen är inte heller behandlad i kommunen. Även om pandemin kan vara över när det sker så kommer behovet av en tillgänglig och välfungerande elevhälsa finnas kvar. Vill du veta mer kan du läsa om motionen här, eller läs insändaren som var publicerad i gårdagens tidning.

En hållbar ekonomi kräver hållbara politiker!

Av , , 4 kommentarer 9

Om exakt en månad, den 21 juni, är det budgetfullmäktige. Årets höjdpunkt i kommunpolitiken för det är då som mål och uppdrag fastställs för kommande år. Kommunfullmäktige beslutar även om skattesatsen i kommunen och här går åsikterna isär på vad som kan anses som en rimlig nivå. Är det rimligt att Umeå kommun fortsätter att ha två kronor högre kommunalskatt än jämförbara kommuner?

I dagens VK skriver jag och Anders Sellström om att hitta en hållbar ekonomisk balans mellan det offentliga åtagandet å ena sidan och medborgarnas disponibla hushållskassa å andra sidan. Frågan som fler borde ställa är hur mycket skatt ska politiker ha rätt att ta ut av sina medborgare med motiveringen att välfärden kräver det? Umeå kommuns nu styrande partier S och Mp förbrukar runt 600 miljoner kronor mer per år för samma välfärd, men är det motiverat?

 

Politiken är ingen vanlig arbetsplats

Av , , Bli först att kommentera 14

”Alla har ett ansvar att stå upp för det man ser, oavsett om det sker i samhället eller i möten.”
Håller med, men gör det direkt, där och då, inte i grupp i media i efterhand. Klarar du inte det så är du inte rätt person på rätt plats.”

Jag brukar inte läsa kommentarer till artiklar speciellt ofta, men det händer och raderna här ovan är just en kommentar till artikeln om kvinnor i politiken som publicerades idag. Det var den första kommentaren och jag kan inte låta bli att reagera på undertonen att vi kvinnor skulle ha enats som grupp för att vi inte klarat av att säga ifrån utan behöver ta hjälp av media! Jag blev intervjuad av VK i förra veckan och jag visste att fler kvinnor hade blivit intervjuade eller skulle bli, men jag visste inte vilka eller vad de hade sagt. Vi är en grupp kvinnliga politiker, men det är VK som har samlat våra röster.

Politik har varit ett intresse sedan jag var barn och jag har varit engagerad i flera olika ungdomsförbund innan jag blev kristdemokrat. Politik har aldrig varit något förbehållet män eller att män skulle kunna göra det bättre utan för mig har det varit självklart att kvinnor och män kan arbeta tillsammans och jämställt. Mitt första politiska uppdrag fick jag 1999 och sedan har det rullat på i olika uppdrag och på olika nivåer. Sedan 2011 är jag politiker på heltid.

Att vara politiker liknar ingenting annat, och vanliga anställningsvillkor existerar inte. Det är en ”förtroende bransch” och så länge som jag har förtroendet från mitt parti kommer jag att fortsätta. När jag fick frågan av VK i förra veckan var det nog första gången som jag fick den konkreta frågan hur jag upplevde det att vara kvinna i politiken. Det finns saker man inte vill berätta, de tysta kränkningarna när ordförande ”inte ser” att du vill ha ordet utan ger det till männen som sitter i närheten trots att de påtalar att Veronica var nog före… Är det för att jag är kvinna eller är det för att ”hen” inte tycker om mig som person? När ordförande säger ”Men snälla lilla Veronica..” när jag uttalat mig eller ställt en fråga, men som aldrig någonsin skulle säga snälla lilla Peter till Peter som också är med på mötet. Är det för att jag är kvinna eller vill han vara snäll? Jag fräste ifrån och använde samma ord tillbaka.

Idag har jag fått mer skinn på näsan, jag har sagt ifrån och jag har markerat när samtalsklimat spårat ut, men ibland slår dövörat till och kraften har inte varit där för att orka reagera. Jag har varit med på sammanträden där ordförande har fått kvinnliga ledamöter att gråta och lämna rummet och där vi andra stannat kvar i chock. Jag har träffat män som inte hälsar på mig genom att ta i hand bara för att jag är kvinna, men här kommer jag förstås aldrig att tvinga någon att ta mig i hand och för övrigt har pandemin löst det problemet. Jag har blivit kallad kjoltyget Kerr i media, medan männens klädsel förblivit okommenterade.

Politiken rör om, det är många känslor i rörelse och ord uttalas i affekt. Trots det fortsätter jag att ha en stark kärlek till politiken och mina uppdrag och varje dag upplever jag det som en förmån att få arbeta med frågor som rör äldreomsorg, patientsäkerhet och barn och unga. Det är de frågorna jag vill tala om, inte det andra, men det finns där ändå. Helt klart har VKs fråga rört upp gamla minnen.

 

 

Vänsterfeminism och offerkofta

Av , , 4 kommentarer 24

Jag läste alldeles nyss Petter Bergners krönika om det som händer i Vänsterpartiet just nu och jag har även läst övriga bloggar som har kommenterat både Vänsterpartiet och hur VK har hanterat frågan. Ett parti ska alltid tåla att bli granskat, men ibland är det svårt att vara den som granskar eftersom du vet redan på förhand att dina frågor kan både reta upp och såra djupt den som finns i en konflikt.

Anders Ågren skriver på sin blogg att det är Vänsterpartiet själva som måste lösa sina interna problem och konflikter och det håller jag absolut med om. Min tanke först var att ignorera det som tidigare skrivits, men när jag läste fredagens insändare av ett stort antal vänsterpartister inser jag att debatten nu sträcker sig långt utanför Vänsterns egna interna partikrets. Därför vill jag inte lämna den okommenterad. I synnerhet inte när ett stort antal vänsterföreträdare som kallar sig feminister vill sätta bilden av att kvinnor agerar känslomässigt i konflikter, men att de trycks ner av patriarkala strukturer som vill lösa problemet med att hänvisa till regler och formalia.

Jag har inte insyn i Vänsterpartiets organisation, men förutsätter att Vänsterpartiet precis som andra politiska partier har både medlemsstadgar, regler och en ordning att följa. Det är inga konstigheter. Regler finns för att konflikter inte ska uppstå och är en trygghet för att alla ska veta vad det är som gäller när konflikten ändå uppstått. Men i delar av Vänsterpartiet verkar inte reglerna som är framtagna i demokratisk ordning vara viktiga och kan med lätthet frångås när det är en könsbaserad konflikt. Dvs när en kvinna är en del av konflikten. Här slår det fullständigt slint och som kvinna kan jag inte känna förtroende för vänsterns feminism. Ordet offerkofta dyker upp i tanken och det är ett plagg jag vägrar att bära varken som kvinna eller som politiker.

Kommunen är fylld av antagna planer, regelverk och lagar. Förväntningarna finns på förtroendevalda att följa regelverk, men ibland blir det fullständigt fel. Det intressanta blir hur vi agerar när vi får kritik. I de nämnder jag sitter i eller suttit i så har V gärna fallit in i arbetstagarrollen och glömmer fullständigt att vi politiker är arbetsgivare. När nämnder ska fastställa budget efter det att fullmäktige fastställt ram så hänvisar V till att de hade ett annat budgetförslag och fortsätter att agera som om det var deras budget som antagits. De lägger kostnadsdrivande förslag utan att förklara var pengar ska tas från. Det är inte så noga. Reglerna behöver inte finnas. Den som kritiserar V är en del av den patriarkala strukturen och det är oavsett kön på den som kommit med kritiken. Det är antagligen lättare och förväntat när kritiken kommer från andra partier, och min tanke blir att argumentet om den patriarkala strukturen kanske främst gäller egna interna kritiker.

Känslor finns tills de inte finns mer. Alla partier har nån gång konflikter och dispyter och det jag har lärt mig är att aldrig påstå att en känsla är fel eller kritisera någon för att den känner på ett visst sätt. Det är viktigt att veta om den som sårade mig ville såra eller om det bara blev så. Kanske på grund av missuppfattning eller oaktsamhet. Kommunikation är inte bara att tala det är också att lyssna.