Ett av de finaste orden jag vet är civilkurage och som förälder hoppas jag kunna förmedla det till mina barn samtidigt som jag själv försöker ha med mig det även när det funnits tillfällen där det känts svårt. Wikipedia förklarar att ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. Vidare står det att civilkurage betraktas av de flesta som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap, en dygd.

Det borde vara en självklarhet att säga ifrån när vi ser människor som behandlar andra illa eller vittna i en rättegång där vi vet att någon begått ett brott. Idag är det inte så och rädslan för konsekvenser tar över och i många fall finns det anledning att vara rädd. Kalla Fakta rapporterade i förra veckan om en man som sagt till ungdomar i butiken att sluta kasta godis på kassörskan. Tydligen klarade inte ungdomarna att bli tillsagda och det slutade med att en av dem drog kniv och mannen mördades. Vittnen fanns, men ingen vill berätta vad de sett och de som mördade Elvis är fortfarande fria. Elvis sa ifrån, med rätta, för ingen hade väl kunnat i sin vildaste fantasi tro att reaktionen skulle sluta på det sättet.

Frågan om anonyma vittnen och kronvittnen är inte ny och Kristdemokraterna i riksdagen har drivit på i frågan tillsammans med flera andra partier. Regeringen tillsatte en utredning förra hösten som inte kommer att vara klar förrän i maj nästa år. Visst är det omdiskuterat och visst blir det en fråga om rättssäkerhet, men nu går mördare fria när människor inte vill riskera sina liv för någon annan.

När jag googlade efter bild på civilkurage blev resultatet denna debattartikel från civilsamhället. Den förtjänar definitivt att läsas av fler.

”Man säger att civilkurage smittar. Det betyder att om du är den som vågar ta steget och gripa in är sannolikheten stor att andra kommer att följa ditt exempel, du kommer inte att stå ensam.”