Etikett: Feminism

Vänsterfeminism och offerkofta

Av , , 4 kommentarer 24

Jag läste alldeles nyss Petter Bergners krönika om det som händer i Vänsterpartiet just nu och jag har även läst övriga bloggar som har kommenterat både Vänsterpartiet och hur VK har hanterat frågan. Ett parti ska alltid tåla att bli granskat, men ibland är det svårt att vara den som granskar eftersom du vet redan på förhand att dina frågor kan både reta upp och såra djupt den som finns i en konflikt.

Anders Ågren skriver på sin blogg att det är Vänsterpartiet själva som måste lösa sina interna problem och konflikter och det håller jag absolut med om. Min tanke först var att ignorera det som tidigare skrivits, men när jag läste fredagens insändare av ett stort antal vänsterpartister inser jag att debatten nu sträcker sig långt utanför Vänsterns egna interna partikrets. Därför vill jag inte lämna den okommenterad. I synnerhet inte när ett stort antal vänsterföreträdare som kallar sig feminister vill sätta bilden av att kvinnor agerar känslomässigt i konflikter, men att de trycks ner av patriarkala strukturer som vill lösa problemet med att hänvisa till regler och formalia.

Jag har inte insyn i Vänsterpartiets organisation, men förutsätter att Vänsterpartiet precis som andra politiska partier har både medlemsstadgar, regler och en ordning att följa. Det är inga konstigheter. Regler finns för att konflikter inte ska uppstå och är en trygghet för att alla ska veta vad det är som gäller när konflikten ändå uppstått. Men i delar av Vänsterpartiet verkar inte reglerna som är framtagna i demokratisk ordning vara viktiga och kan med lätthet frångås när det är en könsbaserad konflikt. Dvs när en kvinna är en del av konflikten. Här slår det fullständigt slint och som kvinna kan jag inte känna förtroende för vänsterns feminism. Ordet offerkofta dyker upp i tanken och det är ett plagg jag vägrar att bära varken som kvinna eller som politiker.

Kommunen är fylld av antagna planer, regelverk och lagar. Förväntningarna finns på förtroendevalda att följa regelverk, men ibland blir det fullständigt fel. Det intressanta blir hur vi agerar när vi får kritik. I de nämnder jag sitter i eller suttit i så har V gärna fallit in i arbetstagarrollen och glömmer fullständigt att vi politiker är arbetsgivare. När nämnder ska fastställa budget efter det att fullmäktige fastställt ram så hänvisar V till att de hade ett annat budgetförslag och fortsätter att agera som om det var deras budget som antagits. De lägger kostnadsdrivande förslag utan att förklara var pengar ska tas från. Det är inte så noga. Reglerna behöver inte finnas. Den som kritiserar V är en del av den patriarkala strukturen och det är oavsett kön på den som kommit med kritiken. Det är antagligen lättare och förväntat när kritiken kommer från andra partier, och min tanke blir att argumentet om den patriarkala strukturen kanske främst gäller egna interna kritiker.

Känslor finns tills de inte finns mer. Alla partier har nån gång konflikter och dispyter och det jag har lärt mig är att aldrig påstå att en känsla är fel eller kritisera någon för att den känner på ett visst sätt. Det är viktigt att veta om den som sårade mig ville såra eller om det bara blev så. Kanske på grund av missuppfattning eller oaktsamhet. Kommunikation är inte bara att tala det är också att lyssna.

 

 

 

Vad är mer kvinnligt, Ann Linde?

Av , , 4 kommentarer 18

Har du också sett intervjun med vår utrikesminister Ann Linde som visades i tysk TV? Intervjun gjordes kvällen innan midsommarafton och då vet ju alla att då har Sverige redan gått in i helgläge. Dvs nyheter från utanför Sverige får det betydligt svårare med att komma igenom nyhetsrapporteringens finmaskiga nät.

Det var först ett par dagar senare som jag läste om det på sociala medier och inte förrän i måndags som jag själv tog del av den. Kritiken har varit hård i media och skiljelinjen har varit tydlig mellan majoritet och opposition. Men för att få en korrekt bild rekommenderar jag alla att själva bilda sig en uppfattning om utrikesministerns intervju och svar istället för att förlita sig på vad andra har tyckt.

Dåliga intervjuer har nog alla politiker gjort nån gång, men trots det bör vi kunna ställa högre krav på statsråd och i synnerhet på den minister som ska företräda Sverige utomlands. Ann Lindes svar på kritiken är att hon kunde varit lite mer ödmjuk och mer kvinnlig är nästan än mer anmärkningsvärd. Veronica Palm, tidigare riksdagsledamot för (S) la ut nedanstående bild på Instagram häromdagen. Ja, jag förstår att S partiet försvarar de egna, men när det feministiska partiet säger att vara trevligare, le mer är det samma som att vara mer kvinnlig så funderar jag på jämställdheten. Jag förstår om Ann Linde blir arg och irriterad när frågorna blir för svåra, men att svara med ironi och ilska i blick är både otrevligt och oprofessionellt. Lögner är lätt att ta till när orden tryter, men rekommenderas inte i en TV sänd intervju.

En av kommentarerna på Veronica Palms sida lyder: Den som intervjuade Ann hade en felaktig bild av situationen i Sverige och hade dessutom en provocerande och obehaglig attityd. Den som intervjuade är också kvinna och kanske var det provocerande, men vi måste kunna vara ärliga och bemöta de felaktiga uppfattningarna som finns om Sverige med respekt utan att använda härskarteknik när frågorna blir för svåra. Som kvinna och gruppledare för ett politiskt parti arbetar jag ständigt mot manliga normer och härskartekniker, men i mitt arbete betyder det inte att jag ska bli ”mer manlig” för att vara jämställd. Det ger mig inte rätt att behandla andra illa bara för att män tidigare gjort det utan att någon kritiserat eller reagerat. En sådan socialistisk feminism klarar jag mig utan. En kristdemokratisk feminism är så mycket bättre!

 

Feministiska hälsningar, rätt eller fel?

Av , , 1 kommentar 13

Jag är varken den förste eller den siste som har funderat på vad som menas egentligen med orden ”en feministisk regering”? Kanske en retorisk fråga, men regeringens egna svar och definition lyder:

Feministisk regering

Sverige har världens första feministiska regering. Det innebär att jämställdhet är avgörande för regeringens prioriteringar – i beslut och tilldelning av resurser. En feministisk regering ser till att jämställdhetsperspektivet finns med i politikens utformning på bred front, både i det nationella och internationella arbetet. Att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är en mänsklig rättighet och en demokrati- och rättvisefråga. Jämställdhet är också en del av lösningen på de utmaningar som samhället står inför, och en självklarhet i ett modernt välfärdssamhälle – för rättvisa och ekonomisk utveckling. Regeringens viktigaste verktyg för att genomföra en feministisk politik är jämställdhetsintegrering, där jämställdhetsbudgetering är en viktig del. (www.regeringen.se)

Nu blir det krångligare. Kan man (en, säger feminister som nyttjar ordet man så sällan som möjligt) vara för jämställdhet utan att kalla sig feminist – ja självklart säger jag. Den vänsterstämplade feminismen envisas ständigt med att fastna i millimeter rättvisa för att uppnå jämställdhet. Det ska vara exakt lika för både pappa och mamma till exempel när det gäller vem som stannar hemma med barnet. Det handlar inte om att de båda får samma möjligheter att välja själva hur de vill lösa sin situation. (Män och kvinnor ska tala lika mycket i fullmäktige oavsett vad de har att säga är en annan mer lokal fråga.) Kvotering är ett vanligt verktyg för vänstern och socialismen, socialförsäkringsministern Strandhäll har inte dragit sig för att t om föreslå kvotering av VAB dagar för att styra föräldrars val att vara hemma.

Det kanske är så att Sverige är det första land med en regering som kallar sig feminister, men jag har fortfarande svårt att se vad det är man (en eller de?) är stolta över. Definitionen som presenteras skapar frågor, hjärtats bekännelse vad de vill kanske, men det kvarstår att se allt i handling. Kanske lika bra att jag slipper för jag säger definitivt nej till tvångskvotering.

Detta med feministisk regering väcktes till liv igår kväll efter Aktuellts inslag och intervju med den man som kallades Miljöpartiets framtidsnamn och kandidat till partistyrelsen. Denna man vägrade att ta den kvinnliga journalisten i hand och valde istället att lägga handen över bröstet och buga istället. Detta orsakade en mindre storm på nätet. Kritiker säger att du kan inte vara feminist och samtidigt inte ta kvinnor i hand och skylla på att det går emot din tro. Feminism går före religionsfrihet tydligen. Jag blir inte kränkt av att någon inte tar mig i hand för att jag är kvinna, men det faktum att det är en alldeles för intim handling är det jag ifrågasätter. Vad? Att ta i hand leder till lust? Hos vem?

Även om jag tycker att det är ovanligt att vägra tänker jag aldrig tvinga någon att ta mig i hand när vi hälsar. För övrigt läste jag nyligen att de nya vanorna att kramas till hälsning istället för att ta i hand är betydligt bättre ur smittoriskhänsyn. Det om något borde kallas intimt. En sak till, Yasri Kahn som var Miljöpartiets framtidsnamn kandiderar inte längre till partistyrelsen..

Inte lätt att vara politiskt korrekt

Av , , Bli först att kommentera 6

Igår var det Internationella kvinnodagen vilket uppmärksammades av många. En del kvinnor uppmärksammade dagen stort med manifestationer och firande, medan andra kvinnor sa ifrån på skarpen på  sociala medier att den dagen är inget att fira. ”Män göre sig icke besvär att gratulera mig som kvinna för att det är internationella kvinnodagen när alla andra dagar är ”mansdagar” och jämställdheten är obefintlig.” Vi kvinnor ska nämligen inte vara tacksamma för att vi uppmärksammas den 8 mars. Så det så. Hur lätt är det då för män att vara politiskt korrekta den 8 mars?

För egen del både kom den internationella kvinnodagen och gick den förbi. Noterade i och för sig att det rådde en ”viss rusning” till Kvinnohistoriskt museum strax före kl.12 igår när de öppnade. Vi hade från Äldrenämnden en workshop i närliggande konferenslokaler på förmiddagen och mötte en del kulturpersonligheter på väg dit vid lunchtid. Eftermiddagen var jag i Tavelsjö på Husläkarna och distriktssköterskemottagningen på verksamhetsbesök tillsammans med Birgitta Nordvall och efteråt besökte vi en gammal kär partikamrat och vän boende utanför Tavelsjö. Att ta del av äldres klokskap är en förmån och att bara få lyssna emellanåt är en välsignelse.

Tisdagen blev en fin dag och det hade ingenting alls med att det var Internationella kvinnodagen. Min partiledare Ebba Busch Thor summerade bra exakt vad jag anser om jämställdhet i gårdagens debatt med Gustaf Fridolin.

 

 

image

Kvinnor kan

Av , , 1 kommentar 10

Den första gången som jag riktigt noterade betydelsen av Internationella kvinnodagen var när jag läste ryska på gymnasiet. Det var inte så att jag inte visste att dagen fanns, men i de ryska texterna vi fick läsa var den 8 mars en viktig dag då männen gick ut och köpte blommor och choklad till sina fruar. Dagen beskrevs mer som vårt firande av morsdag med skillnaden att här var det för att det var kvinnor oavsett om man hade barn eller ej. Själv har jag aldrig blivit uppmärksammad på denna dag, men det är heller inget som jag har saknat.

Det var en tid, på 90 talet tror jag, då alla partiledare kom ut och sa att de var feminister. Det ansågs vara politiskt korrekt. När Göran Hägglund fick frågan varför han inte kallade sig feminist svarade han; det behövs inte för jag är kristdemokrat. Det är så bra för i den kristdemokratiska ideologin betonas alla människors lika unika värde. Det är klart att kvinnor ska ges samma förutsättningar och lika lön som män i arbetet. Men jämställdhet är inte att alla kvinnor ska göra eller välja samma sak som män. Det egna valet och familjers rätt att själva styra över sin vardag ska vara självklart. Därför säger jag nej till kvotering av föräldraförsäkringen.

En kvinna ska också ges möjligheter att vidareutbilda sig och satsa på karriär, men det är inte könet som ska styra över vem som sitter i en bolagsstyrelse. Jag säger nej till kvotering av bolagsstyrelser. Ingen ska någonsin ifrågasätta varför en kvinna sitter i en bolagsstyrelse och misstänkliggöra det genom att säga det är för hennes könstillhörighet.

Jag finns inte idag på torget och skramlar för feminismen, men i mitt politiska arbete kommer jag att fokusera på att alla människor (kvinnor och män) ges samma förutsättningar i kommunen. Som mamma kommer jag att ge allt för att stärka min dotters självförtroende att hon kan bli vad hon vill och att när hon ska löneförhandla ska hon vara förberedd. Min son kan också bli vad han vill för det är vad man kan och gör som har betydelse, inte vilket kön man tillhör. Förändringar börjar hos oss själva och hur vi ser på andra. Inte med tvångslagstiftning.