I morse läste jag denna ledare i Expressen http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/vanstern-maste-rycka-upp-sig-under-2016/ och det kändes precis som om Anna Dahlberg själv var närvarande på Umeå kommunfullmäktige i december. Det är en spännande analys av Vänstern (i Umeå räknar jag in Feministiskt Initiativ och Arbetarpartiet) som i detalj vill plocka isär meningsmotståndares argument och sätter gärna stämpeln brunskjorta på så många meningsmotståndare som möjligt. Det var för övrigt just det ordet som användes i debatten vid ett par tillfällen i december.

Ibland blir debattnivån mycket låg och när kvinnor från V och Fi talar om manliga härskartekniker gentemot dem är det när någon har vågat ta debatten mot dem. Fokus ska alltid läggas på att det är någon annans fel eller att det är någon annans ansvar. De ser aldrig till det egna ansvaret. Feministiskt Initiativ i Umeå var ett lysande exempel när deras motion om utbildningsdag i antiziganism. De sa uttryckligen att de var där för att hjälpa oss andra i fullmäktige, när de egentligen inte kanske förstått uppdraget som kommunfullmäktige har. Eller att vi fullmäktigeledamöter faktiskt har ett eget ansvar att utbilda oss i de frågor vi ansvarar för. Det är inte någon annan som ska utbilda oss oavsett vilka förkunskaper vi har. Värst var det i alla fall när en Fi ledamot uttryckte det som att alla övriga som inte tycker som dem är dumma i huvudet.

Exemplen är många och då har jag inte ens tagit upp Vänsterns egna mätning av mäns och kvinnors talartid i fullmäktige i december*. Om det är menat att fler ledamöter ska upp i talarstolen för att jämna ut procentsatsen då kan vi räkna med betydligt längre fullmäktigesammanträden. I många ärenden är det gruppledarna som har ansvaret för debatten (oftast räcker det med en partiföreträdare per fråga) och av Umeå fullmäktiges tio partier är tre gruppledare kvinnor –  Ulrika Edman (V), Lykke Brodin (Fi) och undertecknad för (Kd). Det är också fler män än kvinnor i fullmäktige. Jag förordar inte munkavle på män, vad vore det för argument, men varför inte gå till sig själv först eller till sitt eget parti där man är gruppledare för att säkra sig om att det är partiets mening som framförs. Fokus ska inte ligga på vem som säger det eller hur många. Där andra partier låter en ledamot föra partiets talan där lyfter Vänsterpartiet fram fem! En mätning av talartid för varje parti hade varit intressant, men då hade vänstern varit tvungna till ”introspektion” och det vet vi ju alla att det är något som de har svårt för.

(*Enligt V talade män 70% av tiden, vid förra mätningen november 2014 var det 80%. Jag var själv nyopererad och närvarade inte vid det tillfället.)