Etikett: insändare

Morgondagens motioner

Av , , Bli först att kommentera 6

Imorgon är det kommunfullmäktige och för egen del är det tre månader sedan sist. Det är en märkligt ovan känsla eftersom fullmäktige är så gott som halverad och tiden till sammanträdet är bara tre timmar. Med tanke på att dagordningen har ca 40 ärenden är det redan nu klart att vi INTE kommer att hinna med allt. Interpellationer och frågor är bara att glömma. Jag skickade in en fråga i februari som fortfarande är obesvarad, men i pågående pandemi får den stå långt tillbaka.

Dagordningen är också fylld av motioner, nio stycken, även där är det oklart om vi kommer att hinna med någon. För ovanlighetens skull har Kristdemokraterna två motioner på dagordningen ”Avskaffa kravet på läkarintyg för färdtjänst” och ”Anställ pensionerade poliser i skolan för ökad trygghet”. Jag hoppas att de båda får den tid och uppmärksamhet som frågorna förtjänar även om det är en risk för att det inte blir i morgon. I gårdagens VK publicerades mitt inlägg till kommande debatt om att förenkla för den som söker färdtjänst. Idag fick jag ta del av reaktioner från en läsare och en person som också besökt enheten för hemtjänst. Samtalet var fyllt av frustration över hur svårt det är när det går att förenkla. Jag uppskattar när människor tar kontakt för att dela med sig av erfarenheter. Vi kanske inte alltid har samma uppfattning, men lyssna det vill jag.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Sluta gnäll och visa respekt

Av , , 2 kommentarer 9

Det talas så mycket om ”i dessa tider” utan att det ges någon närmare förklaring till vad vi menar med orden. Det handlar inte om årstiden utan det är alltid Corona som syftas. Vi har börjat att acceptera ett annat normaltillstånd där det är självklart att inte ta varandra i hand, där var och vartannat hem blivit också en arbetsplats och där vi låser in våra gamla med förmaningen att vi vill bara skydda er. Det nya ”normala” har blivit möten via skärm och det är så ”fantastiskt” med tekniken att nu kan vi ha dubbelt så många möten utan att lämna hemmet.

Vi vänjer oss, men jag vill inte vänja mig vid allt och jag är övertygad om att jag inte är den ende som känner så. Den senaste veckan har insändarsidorna fyllts av insändare från elever som är besvikna över att den studentexamen de arbetat för och längtat till inte alls kommer att bli som den borde bli. Mina sympatier finns hos dessa unga människor som nu ska sluta skolan och ta klivet in i vuxenvärlden under pågående pandemi och väntad arbetslöshet. Studier i höst kan bli på distans och umgänget med andra väntas fortsätta vara begränsat. Att inte ens bli mött av någon anhörig den dagen skolan slutar känns bara sorgligt.

Nu kommer motreaktionerna och de är kalla, hårda och oförstående. Ungdomar är bara egoister och ska vara tysta och tacksamma för att de bor i Sverige med gratis mat och skola. När skolan är slut kan de äntligen göra rätt för sig genom att plocka bär. Skribenten hade sin skolavslutning för 50 år sedan, dvs samma år som jag själv föddes. Personen borde vara pensionär, kanske riskgrupp, men glömmer här att gymnasieelever har fått stå tillbaka och bidragit till att minska smittspridning genom att utbildning skett på distans. En åtgärd som inte alltid bidragit positivt till kvaliteten på undervisningen.

En annan skribent som var elev på Dragonskolan i början av 1970 talet säger att Reaktionerna vi ser på restriktivt firande av ”studenten” är ett i-landsproblem för söndercurlade ungdomar, som ännu inte mött på en motgång i sitt liv...” Uppmaningen blir att bryt ihop och kom igen! Uttalandet är både okänsligt och taktlöst.

Jag känner oerhört starkt för dessa ungdomar som längtat efter sin studentdag, men som nu ser allt förändras. Besvikelsen måste vara stor och inte blir det varken lättare eller bättre att äldre människor kallar dem söndercurlade och egoister. Jag fattar mycket väl att studentexamen inte kan ske i stora folksamlingar, men måste alla klasser lämna skolan samtidigt? Går det att sprida ut under dagen och samtidigt begränsa den tid som studenter möter upp en anhörig på skolgården? Vilka goda exempel finns det ute i landet? Jag förordar inte gammalt firande, men för allt i världen förringa inte unga människors känslor inför den dag de väntat på och längtat efter. Deras generation är ”satt på paus” eftersom de kommer ut till ett samhälle som är märkt av en ekonomi på nedgång och en arbetsmarknad som inte vill ha dem. Inte just nu.

Daniel Persson i Dagens Samhälle förklarar mycket väl betydelsen av studentfirandet och dess ritualer och jag önskar att fler, både politiker, skolpersonal och anhöriga tog del av den. Kanske det inte är för sent ännu att komma med en respektfull lösning utan att frågan om smittspridning kompromissas bort.

 

Bild från studentfirande för trettio år sedan

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Om budget, konsumtion och ett tjuvnyp åt vänster

Av , , Bli först att kommentera 7

Det kanske inte kom som någon överraskning igår eftermiddag att Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer att skjuta upp budgeten till i höst. Budget och Corona är antagligen de två mest frekvent yttrade orden inom politiken verkar det som. Jag kan erkänna att jag är lite kluven till beskedet även om jag inte alls på något vis kritiserar det, men det är bara ytterligare en sak som antingen ställs in eller skjuts på framtiden.

Det besked jag tidigare har fått är det starka önskemålet om klara och tydliga besked till verksamheterna att läget mycket bekymmersamt och att besparingar är att vänta. Förändringar måste göras oavsett om vi önskar dem eller inte och förändringar blir lättare att acceptera om vi börjar med dem i god tid och inte genomför dem drastiskt. Nu tror jag inte att det finns någon verksamhet som inte förstått att det som gäller idag kommer inte att gälla nästa år. Jag har varit inne på det spåret tidigare när jag ställde frågan vad är du redo att avstå för en god och värdig äldreomsorg, men det verkar som om de flesta är helt svarslösa. Det finns alltid krav och önskningar om mer, men att se över det man har för att se om det längre är nödvändigt eller fyller sitt syfte är inte alls lika roligt.

Den demokratiska aspekten av att besluta om en budget i juni finns också om det skulle innebära att det blev med endast 35 ledamöter närvarande, inga åhörare och en begränsad tid på tre timmar. Budgetfullmäktige som beslutar om det viktigaste styrmedlet för en kommun förtjänar mer än så. Det som är positivt med ett senare budgetfullmäktige är att det inte direkt följs av en semester där det blir alltför lätt att glömma bort vilka beslut som tagits.

I gårdagens VK fanns denna insändare publicerad vilken är ett lysande inspel till både klimatdebatt och budgetberedning. I budgettider verkar vissa partier inte förstå var pengarna som ska fördelas till kommunala verksamheter kommer ifrån. Insändaren är en replik till Miljöpartiet, men min erfarenhet säger att även Vänsterpartiet har en del att lära. Skatteintäkter kommer från företagande som är beroende av konsumtion och bilden av vad konsumtion är förtjänar att förtydligas vilket skribenten också gör med bravur! De tjänster vi nyttjar kostnadsfritt bekostas av skatteintäkter och här är företag livsnödvändiga. Det är verkligen viktigt att inkludera Vänsterpartiet som mottagare av insändaren eftersom de var de enda som yrkade på avslag till förslaget att uteserveringsavgifter för restauranger sätts ner till 0 kr under pågående pandemi. Ett litet stöd, men som kan få betydande effekt för ett företags vidarelevnad.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Kommunen ska ha rejält på fötterna

Av , , Bli först att kommentera 10

Idag skriver jag och Evy Grad, ersättare i Tekniska nämnden, i VK om det beslut som togs den 13 juni. Det kanske var ett enkelt beslut för de som var med eller så var det så pass otydligt att det var ett flertal som inte begrep vad det innebar. Oavsett vad vi tycker om rökning eller om cigaretter så ska politiken vara försiktig med att använda sig av verktyget förbud. Med tanke på vad Förvaltningsrätten kommit fram till idag efter det att beslutet överklagats kan vi konstatera att saker och ting gick för fort fram.

Kommunfullmäktige beslutade för en tid sedan att inte införa tiggeriförbud i centrum eftersom det är idag ett mycket litet antal personer som ev skulle kunna beröras och tiggeri anses inte heller vara ett ordningsproblem. Tjänsteskrivelsen till den motionen lutade sig på uppgifter från polisen som anser att det inte finns ett behov av att införa förbud. En stor majoritet i fullmäktige röstade emot förslaget och även vi kristdemokrater.

Nu kanske ni tycker att jämförelsen mellan tiggeriförbud och rökförbud brister, men jag vill betona att när ett förbud ska införas ska kommunen ha argumenten och rejält på fötterna. I tjänsteskrivelsen till Tekniska nämnden står det att ett problem skulle kunna vara om de som vill röka på gågatan ställer sig på cykelvägen istället för i en entré och därmed blockerar andra personer från att ta sig fram.  Det står ingenting om att det finns stora klagomål på hänsynslösa rökare som står och röker tillsammans och blockerar gång och cykelvägar utan skrivelsen innehåller hypotetiska problem som ska lösas med storsläggan.

Du som inte läste vår insändare, här kommer den:

Umeå vill mer så lyder Umeås slogan sedan ett antal år tillbaka. Enkel och lite lagomt otydlig om vad det innebär med att vilja mer. Den 13 juni blev det i alla fall tydligt i tekniska nämnden vad ”mer” innebär när det gäller förbud.  Förslaget till beslut om att införa rökförbud i hela centrumfyrkanten måste varit otydligt eftersom röster nu väcks för ett omtag. Det är ett omtag som vi kristdemokrater gärna är med och tar.

Ny lagstiftning träder i kraft 1 juli vilken förbjuder rökning på betydligt fler platser utomhus än tidigare som t ex uteserveringar och busshållplatser. Nationellt röstade Kristdemokraterna emot denna lagstiftning för vi menar att lagstiftning inte är rätt väg och att det inte är statens uppgift att detaljstyra människors tillvaro.

 

Nu när lagen väl finns på plats så är det en självklarhet att kommunen ska följa den, men att samtidigt vidareutveckla förbudet till att täcka hela centrumfyrkanten är att ta det för långt. Beslutsunderlaget för ett utökat förbud är baserat på en tjänstepersons resonemang, men saknar stöd för att det finns ett behov av att förbjuda rökning på fler platser än de utpekade i lagen

Frågan blir har Tekniska nämnden drabbats av förbudsiver eller finns det en önskan om att göra sig till förmyndare över lokalbefolkning, besökare och turister som vistas i centrum efter 1 juli?

 

Det råder ingen tvekan om tobakens skadeverkningar och påverkan på människors hälsa, men verktyget förbud måste nyttjas återhållsamt av kommunala politiker. Vi menar att innan lagstiftning börjar gälla borde nämnden endast beslutat om de platser som utpekas i lagen och inte ivrat för fler.

Evy Grad, (KD) ersättare i Tekniska nämnden

Veronica Kerr, (KD) gruppledare

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Makten kommer underifrån

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är lätt hänt att i ett politiskt parti är det endast en person som får uppmärksamhet eller fokus, partiledaren eller mer lokalt gruppledare. Ett parti byggs upp av dess medlemmar och utan medlemmar finns det inte heller något parti. Jag är inte ensam när jag arbetar politiskt utan varje månad träffas kristdemokrater i Umeå för att diskutera aktuella frågor och beslut förankras. Makten kommer underifrån och det är inte jag som står med partipiskan för slå in rätta beslutet.

Jag har träffat ledande politiker från andra partier som säger att, äsch jag säger till medlemmar vad de ska tycka och vilken väg partiet ska ta för de är inte lika insatta i frågan som jag. För de partierna kanske det fungerar, men så är det inte i KD. Här betyder medlemmarna verkligen ALLT. Det var just detta till exempel som ledde till att Decemberöverenskommelsen föll. Det var på Kristdemokraternas riksting 2015 som en majoritet av ledamöterna röstade emot partiledningen. Rikstinget är Kristdemokraternas högsta beslutande organ, jag var där, jag röstade mot DÖ och den föll. Partistyrelsen med Ebba som partiledare var tvungen att följa beslutet.

I gårdagens VK fanns det en insändare från en annan kristdemokrat, Monica Hultman och jag vill verkligen lyfta upp hennes insändare i min blogg. Hennes ord anknyter en del till det jag skrev om att ringa till människor för att höra hur de mår, något som fler måste bli påminda om. Den ofrivilliga ensamheten bryter ner och en semester är inte alltid till glädje för alla. Nedan kan du läsa Monicas insändare i sin helhet.

******************************************************************************************

Vi måste öppna ögonen för varandra

Nu i semestertider talas det så mycket om att man äntligen ska få tid till att umgås med familjen. Kanske ägna sig åt trädgården eller renoveringsprojekt som blivit liggande. Det låter säkert trevligt, men det är inte alla förunnat. Sverige är fyllt av ensamma människor, människor som inte åker någonstans under sommaren eller har någon att umgås med.

Det är bevisat att ensamhet ger högre risk för hjärt- och kärlsjukdomar, men även depression är vanligt. Den ofrivilliga ensamheten är psykiskt påfrestande. Vi måste våga vara mer öppna för andra och samtidigt vågar ställa frågan ”hur är det”, när vi märker att något inte är som det ska. Eller var det inte väldigt länge sedan du hörde av dig till den där vännen som nyligen förlorade sin make eller maka?

Idag finns det flera frivilligorganisationer som gör ett jättearbete som samtalsstöd eller besöker institutioner, men några få kan inte göra allt och det kan inte heller vara meningen. Varje människa är unik, men vi är alla del av olika sammanhang och vi behöver gemenskap med andra för att utvecklas. Gemenskap betyder just tillsammans med andra, det är inte bara en som vinner på det – det gör båda!

Monica Hultman
Kristdemokraterna, Umeå

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Kommunfullmäktige och en ny ordning

Av , , 5 kommentarer 8

Jag är inne på sjunde året som kommunfullmäktigeledamot och jag kan fortfarande återkalla känslan hur fantastiskt roligt och spännande det var som nyvald. Det var en ära att få vara vald av folket i ett demokratiskt val och jag minns hur nerverna spelade med mig innan jag hade gjort mitt första anförande i talarstolen. Budgetfullmäktige var ännu större och till mitt första tio minuters anförande hade jag arbetat i flera dagar.

Jag är också av den ”gamla skolan” att jag tror på att klä upp mig till fullmäktige av respekt för detta fina demokratiska uppdrag. Precis som de gör i riksdagen, blåjeans passar mig inte. En del kallar mig konservativ och fånig för inte kan väl kläderna vara viktigare än politiken?! (Det är de inte om det är någon som undrar..) Kommunfullmäktige var roligt, något jag såg fram emot och höll på mellan kl.9:00 och ca kl.16 som längst.

Idag är det inte så. Jag har skrivit tidigare om hur späckad dagordning vi har till fullmäktige. Partier tävlar i hur många motioner, interpellationer, frågor de har samtidigt som ointresset lyser igenom för andra partiers frågor. Det är mycket sällan vi hinner med alla frågor/interpellationer och att mötet pågår till kl.18 är mer regel än undantag. Det är så stor skillnad mellan landsting och kommun hur beslut tas och jag tror att kommunpolitiker kan ha en del att lära.

Insändaren i VK igår ger en skrämmande bild av ett fullmäktige och det kan inte vara så att allt fler ledamöter anser det vara OK att sitta ute i foajén än i fullmäktigesalen för att det inte är ”deras fråga som debatteras”? Här behövs skärpning, samtidigt som det är vuxna människor som agerar under eget ansvar. Kanske kan insändaren bli en ögonöppnare och leda till förändring och förbättring.

http://www.vk.se/1949883/vad-sysslar-ledamoterna-med

5 kommentarer
Etiketter: , , ,

Om rubriksättning i VK

Av , , 2 kommentarer 8

Det har gått en tid, men i förra fredagens VK hade jag och Birgitta Nordvall (gruppledare i landstinget för Kristdemokraterna) en insändare publicerad. Det var efter det tredje försöket som den kom in (ja, jag vet vi är många som skriver så trycket kan vara hårt), men det var en mycket märklig rubrik som VK hade satt.  Låt givarna dra av, sa kanske mer om rubriksättarens attityd till gåvoskatteavdraget än om insändaren. Bedöm själva. Här kommer den i sin absoluta helhet och i den version som först skickades in i början av september. I den sista versionen strök jag stycket om Hans Lindberg för att korta ner det, men här får han vara kvar.

 

Umeå och Sverige behöver ett starkt civilsamhälle

För snart tre år sedan, i januari 2012, införde Sverige som sista EU land en skattereduktion för gåvor till vissa ideella hjälporganisationer.  Detta var en av Kristddemokraternas största hjärtefrågor och ett vallöfte 2010 som genomfördes. Reformen har varit en stor framgång, men trots det vet vi nu att regeringen har beslutat att avskaffa den. Vår uppfattning är klar, socialdemokraterna och miljöpartiet har inte förstått vad skattereduktionen har inneburit för de ideella välgörenhetsorganisationerna eller för organisationer som ger stöd till forskning. Om inte regeringen vet så är det mycket möjligt att fler saknar kunskap.

Skattereduktionen är 25 % av gåvobeloppet och får högst vara 1 500 kronor per år. Det motsvarar gåvor på totalt 6 000 kronor per år. Det är inte så mycket pengar, men reformen har ett mycket starkt symbolvärde där människor på eget initiativ engagerar sig och bidrar till en bättre värld. Fokus blir på vår omvärld och där solidaritet med andra människor uppmuntras med personligt engagemang. Detta går stick i stäv med regeringens lösning att solidaritet endast visas genom höga skatter och att det är staten som har ansvaret att visa solidaritet med andra.

Regeringen tror att avskaffandet av gåvoskatteavdraget kommer att ge statskassan 250 miljoner kronor. Socialdemokraterna menar vidare att denna skattesubvention är en av anledningarna till varför ”ladorna står tomma”. I jämförelse står den summan sig slätt mot t ex de byggsubventioner på 3,2 miljarder kronor S+Mp regeringen nu inför. De silar mygg och sväljer kameler.

 Sanningen är att under 2014 var det 820 000 personer som skänkte totalt 1,5 miljarder kronor till Skatteverkets godkända gåvomottagare. Antalet givare har ständigt ökat sedan 2012 och de som redan var givare till välgörenhet skänker idag än mer efter det att avdraget infördes. När nu det försvinner riskerar de välgörenhetsorganisationer och föreningar ett bortfall på ca 250 miljoner kronor årligen!

I Umeå kommun hänvisar kommunalrådet Hans Lindberg (s) till frivilligsektorn och det civila samhället när det gäller EU medborgare som kommit till Sverige med tiggeri som enda försörjning. Sverige och Umeå behöver en stark ideell sektor för att klara av växande samhällsproblem vi står inför. Istället för att inse vad skattereduktionen för gåvor inneburit för civilsamhället väljer regeringen att blunda och slå dövörat till när organisationer som Barncancerfonden, Röda Korset och Unicef vädjat att inte avskaffa avdraget.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet visar upp ett egoistiskt ansikte där de vägrar inse att samhället är större än staten samt att vi har ansvar för medmänniskor. Det är sorgligt att med en rödgrön budget tar Sverige ett stort kliv tillbaka som enda EU land avskaffa skattereduktion för gåvor. Detta i en värld som är i ett brinnande behov av hjälpinsatser.

Veronica Kerr, gruppledare Kristdemokraterna, Umeå kommun
Birgitta Nordvall, gruppledare Kristdemokraterna, Västerbottens Landsting

Insändare i dagens VK

Av , , 2 kommentarer 8

Den som griper efter förbud visar att hans argument är slut

Under min korta tid som gruppledare i kommunen har jag aldrig varit med om att en mening i ett dokument orsakat så mycket uppmärksamhet. Ni vet vad jag talar om ”… Följa upp satsningen på tobaksfrihet, föreslå rökfri arbetstid under 2012, med sikte på tobaksfri arbetstid.”

Denna mening finns nu med i verksamhetsplanen för 2012 och i den första versionen som behandlades i kommunstyrelsens arbetsutskott för ett par veckor sedan fanns årtalet 2013 med. Jag sitter själv inte med i KSAU, men har följt debatten om att denna rad skulle innebära ett snusförbud för kommunens anställda. Det är tobaksfri som gäller, men inte ett ord om hur man når dit. Visst ordet förbud nämns inte, men historien visar att förbudsalternativet är något som man gärna tar till argument tryter eller alternativ brister. Lennart Holmlund går ut hårt i sin blogg och det står honom fritt att göra så. Det som förvånar mig är att han har varit medveten om denna debatt om snusförbud och de starka reaktioner som frågan mött bland invånare och media. Det har funnits tid att revidera förslaget till beslut för att vara tydlig och eliminera alla frågor överhuvudtaget om snusförbud, men det har den ledande vänstermajoriteten inte gjort och har nu tvingats backa i frågan.

Jag känner väl till tobakens skadeverkningar efter att ha sett dem på nära håll och det är illa av Holmlund att beskylla mig och partiet för att vi inte skulle vilja göra något åt tobaken. Självklart ska vi uppmuntra och stödja våra anställda att inte använda tobak och där kan vi ju alltid börja med oss själva, eller hur Lennart? Tvång och förbud är inte vägen för Umeå kommun. Vi ska inte ha en verksamhetsplan som ger utrymme för en sådan tolkning och som nu tar tid från andra frågor i kommunen. Avslutningsvis är det inte för inte som man kommer tänka på det urgamla engelska ordspråket ”Den kloke lär av andras misstag, dåren av sina egna”.

Veronica Kerr (KD)

Gruppledare i Umeå

 

S-politiken dyr för kommunerna

Av , , Bli först att kommentera 6

Alliansens partisekreterare presenterade idag rapporten "S-politiken dyr för kommunerna" Läs hela rapporten HÄR.

Ta signalerna från Umeås företagare på allvar!

Av , , Bli först att kommentera 7

Insändare i VK idag med mina alliansvänner.