Etikett: insändare

Matens stora betydelse för äldre

Av , , Bli först att kommentera 26

Mat, ett nödvändigt ont eller en höjdpunkt på dagen när man får sätta sig ned och stilla hungern, ensam eller med familjen eller kanske vid en arbetslunch för att vara effektiv. Det är klart att det finns komplicerade förhållanden till mat, men ingen kan argumentera emot att måltider och maten har betydelse för ett friskt och hälsosamt liv. Det slutar definitivt inte den dagen du gått i pension.

En del tänker på mat ofta, andra inte alls, men de senaste veckorna har maten diskuterats lite mer på Äldrenämnden i samband med att förslaget om att sluta med matlådor i hemtjänsten presenterades. Innan dess var det beslutet om att börja med inköp av mat på internet istället för i butikerna och eftersom besluten var i nära anslutning till varandra har det blivit en ihop blandning i media och därefter i samtal med upprörda läsare. Beslutet om att inköp ska ske på nätet istället för att hemtjänstpersonal åker hem till brukare, hämtar inköpslistan, åker till affären och handlar och sedan tillbaka till brukaren med alla matvaror. Det handlar om tid och rätt använd kompetens och det finns flera kommuner som vittnar om hur bra det fungerar. Det blir inte heller personal som ska hantera pengar eller kort som tillhör brukaren utan inköpet kan göras tillsammans hemma med en Ipad. Vi tog beslut i Äldrenämnden om att påbörja arbetet med detta redan 2020, men med pandemi och frågor om upphandling har det dragit ut på tiden. Ett pilotprojekt pågår just nu och det kan visa vilka problem som finns eller om det är något som inte alls fungerar som det ska. Jag känner mig inte orolig och vet att förändringar och förbättringar kan göras allteftersom det behövs.

Det andra beslutet om att sluta med mat abonnemang och färdiglagade matlådor i hemtjänsten har inte tagits ännu. Beslutsunderlaget var bristfälligt och återremitterades vid förra Äldrenämnden. Även Socialdemokraterna ansåg att det inte gick att ta beslut, men delade inte vår ståndpunkt. Vårt yrkande i sin helhet:

Allianspartiernas (KD, M, C, L) yrkande i ärendet förändrad servicenivå kring matdistribution:

Att ärendet återremitteras för att kompletteras med fler beslutsunderlag. Vi saknar en risk och konsekvensanalys samt en fullständig kostnadsbild för vad beslutet innebär vilket gör att det är olämpligt att fatta beslut.

Vi yrkar på att ärendet kompletteras med:

  • En risk och konsekvensbeskrivning
  • En komplett kostnadsbild där det tydligt framkommer vad beslutet innebär för den enskilde och de båda sociala nämnderna.

Vidare skall ärendet och beslutsunderlaget även ge svar till dessa frågor:

  • Får beslutet negativa konsekvenser för den person som bor utanför tätort eller blir det ingen skillnad beroende på var hen bor?
  • Har andra alternativ utretts som att Måltidsservice får fortsatt uppdrag eller alternativt att mat upphandlas av annan aktör?
  • I stället för att avveckla insatsen måltidsdistribution, kan förändrade abonnemang med valfritt antal måltider vara ett alternativ?

Om återremissyrkandet faller så yrkar de fyra borgerliga partierna avslag till förslaget.

 

Eftersom alla partier var överens om att det var fel att ta beslut utan ytterligare underlag blev inte debatten särskilt lång. Den stora skillnaden var att inga andra partier var intresserade av att veta svaren till de frågor vi lyfte. I synnerhet med tanke på att Tekniska nämnden som ansvarar för Måltidsservice inte alls kände till beslutet förrän de läste om det i tidningen. Måltidsservice själva förnekar att de har nått kapacitetstak utan vill främst ha tydlig information om hur många portioner mat de behöver laga. Vi förtydligar vårt ställningstagande i en insändare i tisdagens VK.

 

 

 

Det är inte första gången vi har lyft matens betydelse och rätten till att kunna äta och svälja utan rädsla. Om detta skrev vi hösten 2021 och glädjande fick vi bifall till att utreda personalens behov av kompetens om dysfagi. Den utredningen är gjord och presenterades för Äldrenämnden i december förra året. Slutsatsen blev att kunskapsnivån varierar, men att det finns behov av utbildningsinsatser både för sjuksköterskor och omsorgspersonal. Det konstateras allt oftare att informationsöverföringen mellan kommunen och regionen brister när en person har omsorg från båda vårdgivarna. Vi fortsätter att följa frågan för att inte människor ska falla mellan stolarna kommun och region.

 

Mest kommenterade artikeln på VK visar att vi är på rätt spår..

Av , , 1 kommentar 11

Det har varit en lugnare tid, men sakteliga börjar det att vända. Hösten är mitt nyår eller rättare sagt kanske min nystart. Jag är utvilad och less på trädgårdsarbete. Ett stort antal deckare är lästa och sinnet börjar att längta efter att diskutera samhällsfrågor och problem istället för att beklaga sig över värmen. Visst är det ytterligheter jag vill spegla för självklart har jag inte bara läst deckare och inte heller bara klagat, men det är en förändring på gång vilken jag omfamnar med öppna armar.

Imorgon kommunstyrelse och två av de motioner som behandlas har jag varit med och författat. En av dem påstås bryta mot lagen och den andra får bifall, men till dem kommer jag att återkomma senare. För ett par veckor sedan hade jag tillsammans med mina allianskamrater denna insändare publicerad i VK. Frågan om språktester för personal inom äldreomsorgen är inte ny och det är ingen hemlighet om att vi fyra partier hade ett gemensamt uppdrag i frågan i samband med budgetfullmäktige i juni. Det som förvånade mig häromdagen är att den ligger i topp som mest kommenterade artikeln i VK. Just nu 53 kommentarer och jag har läst varenda en. Några av kommentarerna vill jag bemöta närmare.

Behöver alla som jobbar på en vårdinrättning kunna svenska eller inte? Nej det behöver de inte. Är det personal som är anställda i vårdserviceteam med uppgifter som att städa, tvätta eller bädda sängar så ska inte samma krav ställas som för de som arbetar vårdnära. Med vårdnära arbete menar jag allt som sker i direkt kontakt med vårdtagaren. Daglig personlig hygien, av och påklädsel, matsituationer, medicinering osv. Tyvärr är det så att det inte alltid finns en tydlig skillnad mellan dessa arbetsuppgifter.

Många svenskar gillar inte jobbet. Den kommentaren gör mig ledsen om det betyder att vi har gett upp och accepterar att det är ett yrke som det är ok att ogilla. Här måste vi bli bättre på att göra det mer attraktivt och intressant att arbeta i just äldreomsorgen.

Självklart ska inte arbetsgivare ålägga sin personal att utföra arbeten de inte har kompetens för. Kommentaren är så självklar både för den som skrev den och för den som läser, men det är inte alltid självklart. Det är upp till varje chef att avgöra om personen är lämplig eller ej för att arbeta i omsorgen. När det är svårt att anställa för att det inte finns sökande, men du måste ha personal vad gör du? I samtalet kanske ni förstod varandra för visst kan man ha överseende med grammatiken, men det skriftliga som behövs för dokumentation kom aldrig upp. Medicin delegering, ja det får nån annan göra. I slutändan betyder det att nån annan får göra allt mer för sjuksköterskan har ingen att delegera till.

En språktest är inte för att sätta dit någon utan det är ett verktyg för den som anställer. Det är ett bra sätt för kommunen som arbetsgivare att exakt veta kunskapsnivån bland de anställda. Vilka brister finns och den som inte klarat testet får veta exakt vad som krävs för att bli anställd. Godtyckliga beslut ska bort. Den motion som är på väg upp till kommunfullmäktige berör endast äldreomsorgen, men vi kristdemokrater menar att det är självklart att detta ska gälla för vårdnära arbete inom Individ och familjenämndens verksamheter.

Jag håller med kommentaren att kommunikationen är en förutsättning för våra äldre att leva längre. Språket är så viktigt och det är meriterande när personalen kan flera språk än engelska och svenska. Det finns personer på boenden som gått tillbaka till sitt modersmål som inte är svenska och som blir otroligt isolerade i synnerhet när det varit besöksförbud under lång tid. Här borde vi kunna göra mer.

Elevhälsogaranti för ökad tillgänglighet!

Av , , Bli först att kommentera 10

Under förra veckans budgetfullmäktige tog vi beslut om 325 uppdrag vilket måste vara unikt. Kristdemokraterna tillsammans med de övriga tre borgerliga partierna hade 19 gemensamma uppdrag och sedan var det förstås upp till varje parti att lägga fram egna uppdrag. Ett av våra uppdrag och som också finns med bland Alliansens nitton är att införa en elevhälsogaranti. Detta uppdrag har funnits med sedan 2014 när vi kristdemokrater motionerade just om detta. Vi vill se en tillgänglig elevhälsa där varje elev som är i behov av hjälp med sitt mående ska garanteras kontakt med elevhälsa inom ett dygn.

Kristdemokraternas motion avslogs 2014 och frågan behandlades igen 2020 när Liberalerna hade en liknande motion i fullmäktige. Även den gången fick frågan nej trots att inget parti förnekar att ungdomars psykiska ohälsa är ett problem och som kräver resurser. Vi har inte gett upp och lämnade förra året in en motion om att införa en elevhälsa online vilket är ett konkret sätt att garantera att tillgängligheten förbättras. Norrtälje kommun införde detta i samband med att distansundervisning infördes i skolorna. De såg en risk för att elevers hälsa skulle försämras under pandemin och redan efter ett par månader beslutade man i kommunen att permanenta tjänsten eftersom den fungerat så väl.

Eleverna loggar in i en e-tjänst med Bank-id och kan då chatta direkt med skolsköterska eller skolkurator. Samtal mellan elev och elevhälsan kan ske via chatt, telefon eller via vanligt besök. Det är även möjligt att kontakta Elevhälsa Online utan Bank-id. Alla som söker elevhälsan digitalt blir kontaktad inom 24 timmar (helgfria vardagar), men ofta tar det bara någon timme för eleven att bli kontaktad av rätt person. Den digitala elevhälsan är öppen alla helgfria vardagar mellan klockan 07.30 och klockan 19.00 samt under skollovens vardagar. Allt behandlas enligt den vanliga sekretessen.

När vi lämnade in motionen var vi tydliga med att vi gärna ser att den anses besvarad för att kommunen redan insett att det är en bra idé och tjänsten finns på plats. Det steget har kommunen inte tagit och motionen är inte heller behandlad i kommunen. Även om pandemin kan vara över när det sker så kommer behovet av en tillgänglig och välfungerande elevhälsa finnas kvar. Vill du veta mer kan du läsa om motionen här, eller läs insändaren som var publicerad i gårdagens tidning.

Blue monday och elevhälsa online

Av , , Bli först att kommentera 9

Det sägs att den tredje måndagen i januari är årets mest sorgsna dag. Det är ungefär nu vi inser att de nyårslöften vi gav drygt tre veckor tidigare egentligen är för svåra eller tråkiga för att hålla. Det vi handlade på kredit innan jul ska nu betalas, vädret är kallare än någonsin och det är för många dagar kvar till lön. Det kan också vara så att nu är vardagsrutinerna tillbaka på riktigt efter en lång ledighet och man tänker att jaha, var det allt?

”Feeling blue” är att känna sig sorgen och ensam och jag vet att många med mig har eller haft känslan under året. Inte hälsa på hos andra, hålla avstånd och om du varit eller är studerande endast studera hemifrån framför datorn. Den ofrivilliga ensamheten har aldrig varit större. Tidigare har vi mer talat om den hos äldre, men det finns tydliga signaler om att detta även gäller yngre människor. BRIS rapporterar att rekordmånga barn ringde under julen och studier visar att ungdomars psykiska hälsa har försämrats under pandemin. Här har distansundervisningen varit ett problem.

Distansundervisning har kommit och gått under året och i skrivande stund är det oklart hur länge det kommer att vara nödvändigt. Norrtälje kommun införde tidigt en digital elevhälsa i samband med att distansundervisning infördes för att elever ska lätt kunna komma i kontakt med sköterska eller kurator. Det var menat att vara under pandemin, men det blev så lyckat och uppskattat att det nu har permanentats. I augusti lämnade vi in denna motion och sa redan då att vi hoppades på att detta skulle redan vara infört innan motionen behandlades. Nu vet vi att Socialdemokraterna vill avslå den och hänvisar mer till regionens ansvar. I dagens VK skriver kristdemokrater i För och grundskolenämnden och gymnasienämnden om varför vi vill ha en digital elevhälsa och varför det behövs.

Vänsterfeminism och offerkofta

Av , , 4 kommentarer 24

Jag läste alldeles nyss Petter Bergners krönika om det som händer i Vänsterpartiet just nu och jag har även läst övriga bloggar som har kommenterat både Vänsterpartiet och hur VK har hanterat frågan. Ett parti ska alltid tåla att bli granskat, men ibland är det svårt att vara den som granskar eftersom du vet redan på förhand att dina frågor kan både reta upp och såra djupt den som finns i en konflikt.

Anders Ågren skriver på sin blogg att det är Vänsterpartiet själva som måste lösa sina interna problem och konflikter och det håller jag absolut med om. Min tanke först var att ignorera det som tidigare skrivits, men när jag läste fredagens insändare av ett stort antal vänsterpartister inser jag att debatten nu sträcker sig långt utanför Vänsterns egna interna partikrets. Därför vill jag inte lämna den okommenterad. I synnerhet inte när ett stort antal vänsterföreträdare som kallar sig feminister vill sätta bilden av att kvinnor agerar känslomässigt i konflikter, men att de trycks ner av patriarkala strukturer som vill lösa problemet med att hänvisa till regler och formalia.

Jag har inte insyn i Vänsterpartiets organisation, men förutsätter att Vänsterpartiet precis som andra politiska partier har både medlemsstadgar, regler och en ordning att följa. Det är inga konstigheter. Regler finns för att konflikter inte ska uppstå och är en trygghet för att alla ska veta vad det är som gäller när konflikten ändå uppstått. Men i delar av Vänsterpartiet verkar inte reglerna som är framtagna i demokratisk ordning vara viktiga och kan med lätthet frångås när det är en könsbaserad konflikt. Dvs när en kvinna är en del av konflikten. Här slår det fullständigt slint och som kvinna kan jag inte känna förtroende för vänsterns feminism. Ordet offerkofta dyker upp i tanken och det är ett plagg jag vägrar att bära varken som kvinna eller som politiker.

Kommunen är fylld av antagna planer, regelverk och lagar. Förväntningarna finns på förtroendevalda att följa regelverk, men ibland blir det fullständigt fel. Det intressanta blir hur vi agerar när vi får kritik. I de nämnder jag sitter i eller suttit i så har V gärna fallit in i arbetstagarrollen och glömmer fullständigt att vi politiker är arbetsgivare. När nämnder ska fastställa budget efter det att fullmäktige fastställt ram så hänvisar V till att de hade ett annat budgetförslag och fortsätter att agera som om det var deras budget som antagits. De lägger kostnadsdrivande förslag utan att förklara var pengar ska tas från. Det är inte så noga. Reglerna behöver inte finnas. Den som kritiserar V är en del av den patriarkala strukturen och det är oavsett kön på den som kommit med kritiken. Det är antagligen lättare och förväntat när kritiken kommer från andra partier, och min tanke blir att argumentet om den patriarkala strukturen kanske främst gäller egna interna kritiker.

Känslor finns tills de inte finns mer. Alla partier har nån gång konflikter och dispyter och det jag har lärt mig är att aldrig påstå att en känsla är fel eller kritisera någon för att den känner på ett visst sätt. Det är viktigt att veta om den som sårade mig ville såra eller om det bara blev så. Kanske på grund av missuppfattning eller oaktsamhet. Kommunikation är inte bara att tala det är också att lyssna.

 

 

 

Hot mot patientsäkerheten

Av , , Bli först att kommentera 13

I förra veckan skrev jag en rapport från Äldrenämndens sammanträde eftersom det var tydligt att inte hela sanningen kom fram när ordförande gav sin bild av vad som beslutats eller vilka som var eniga och varför. Idag skriver jag tillsammans med den övriga borgerliga oppositionen i VK om hur vi ser på bristande språkkunskaper i äldreomsorgen. Med detta sagt får jag vara tydlig med att kunskaper i andra språk är en rikedom och äldreomsorgen måste vara beredd på att fler av de boende kan ha ett annat modersmål. Det ska vara meriterande att kunna fler språk, men att inte kunna det språk som den du är satt att hjälpa talar blir ingenting annat än ett hot mot patientsäkerheten. I synnerhet när det kommer till delegering av medicin och den nära vården.

Det är ändå märkligt att det är just inom vård och omsorg frågan om språk krav blir så uppmärksammad när det egentligen är en självklarhet att den som får vård ska kunna bli både förstådd och göra sig förstådd. När språkförbistring uppstår blir det enklare att vara tyst och inte fråga om hjälp trots behov. Det är också en risk som leder till otrivsel, ensamhet och missförstånd. Äldreomsorgen ska vara bättre än så.

 

Avsaknad av konsekvenstänk

Av , , 2 kommentarer 16

Efter valet 2010 valdes jag till ledamot i Byggnadsnämnden vilket var både spännande, svårt och innebar många timmars läsning varje månad. Byggnadsnämnden står för ”hårda frågor” och var ett helt nytt område för mig. Plan och Bygg Lagen var ny, Alliansen styrde landet och Stefan Attefall var bostadsminister – det var verkligen mycket som hände inom området. Det var ett fantastiskt uppdrag, men när vår vice ordförande i Socialnämnden lämnade sitt uppdrag januari 2012 och jag valdes in istället var det dags att låta någon annan ta över i Byggnadsnämnden. Jag lämnade inte plan och byggfrågor helt eftersom jag samtidigt satt i Näringslivs och planeringsutskottet fram till 2014.

När vår ledamot i Byggnadsnämnden lämnade Umeå 2016 och därmed även uppdraget så blev det en comeback för mig i just Byggnadsnämnden. Ny ordförande i Mikael Berglund, men många av de tidigare ledamöter var kvar vilket kändes mer som ett varmt välkomnande tillbaka. Byggnadsnämnden kanske verkar tråkig för vissa för det händer att det tar mycket lång tid innan du ser effekterna av de beslut som tas, men det är alltid intressant att närmare få följa en stads utveckling.

I mars i år avsade jag mig än en gång uppdraget som ledamot i Byggnadsnämnden efter att ha blivit nominerad och vald till två uppdrag på regionen. Det blev omöjligt att fortsätta, men Jan som var min ersättare har tagit ett stort kliv framåt och gör ett bra arbete som ny ledamot i Byggnadsnämnden. Trots att jag inte längre sitter i nämnden så försöker jag att som gruppledare hålla mig á jour med det som händer. Det ärende som nu har fått stor uppmärksamhet och tro mig det förtjänar uppmärksamhet är företaget Bahnhof och det bygglov de aldrig fick.

I Bågenhuset där en tidigare lås och säkerhetsbutik varit verksam har Bahnhof renoverat och flyttat in. Problemet var att de förändringar som gjordes krävde bygglov vilket företaget inte var medveten om. Enligt detaljplan från 1952 är det sagt att det ska vara handel och inte kontor vilket Byggnadsnämnden menar att Bahnhof har. Här har det låst sig. Det är inte den enda låsningen heller eftersom Socialdemokraterna säger att det inte finns tillräckligt med dagsljus för medarbetarna och att det därmed inte är en lämplig lokal.

I dagens VK skriver jag och Jan om beslutet och vilka negativa konsekvenser vi ser det får inte bara för företaget och dess anställda, men även för kommunen i stort. Beslutet är närmare 350 000 kr i viten samt ett förbud att bedriva verksamhet i lokalen! Vi har inte bestridit det faktum att de har gjort fel, men straffet är för stort. Det är inte ett företag som straffas utan även de anställda som nu inte vet om de längre kommer att ha ett arbete att gå till.

Umeå har förändrats mycket de senaste åren och sedan 1952 är det inte mycket som är sig likt. Affärer och handel sker på ett helt annat sätt än förr och därför blir det märkligt att envist låsa fast sig i vad som står i en snart 70 årig detaljplan. Eller kanske inte låsa fast sig i detaljplanen, men i bilden av vad handel är vilket nu ger stora negativa följdkonsekvenser. Det handlar inte om beloppet på vitet eller hur mycket ett företag har investerat utan det handlar om ett förbrukat förtroende för kommunens sätt att bemöta företag och se möjligheterna istället för låsningar. Bahnhof har nu ställt frågan till kommunen vad de kan göra för att det ska bli rätt och att verksamheten kan fortsätta i Umeå. Här finns en möjlighet att göra rätt och visa en välvilja till att Umeå både välkomnar företag och visar att vi vill ha dem kvar!

Här kan du läsa vår insändare i sin helhet.

 

Morgondagens motioner

Av , , Bli först att kommentera 10

Imorgon är det kommunfullmäktige och för egen del är det tre månader sedan sist. Det är en märkligt ovan känsla eftersom fullmäktige är så gott som halverad och tiden till sammanträdet är bara tre timmar. Med tanke på att dagordningen har ca 40 ärenden är det redan nu klart att vi INTE kommer att hinna med allt. Interpellationer och frågor är bara att glömma. Jag skickade in en fråga i februari som fortfarande är obesvarad, men i pågående pandemi får den stå långt tillbaka.

Dagordningen är också fylld av motioner, nio stycken, även där är det oklart om vi kommer att hinna med någon. För ovanlighetens skull har Kristdemokraterna två motioner på dagordningen ”Avskaffa kravet på läkarintyg för färdtjänst” och ”Anställ pensionerade poliser i skolan för ökad trygghet”. Jag hoppas att de båda får den tid och uppmärksamhet som frågorna förtjänar även om det är en risk för att det inte blir i morgon. I gårdagens VK publicerades mitt inlägg till kommande debatt om att förenkla för den som söker färdtjänst. Idag fick jag ta del av reaktioner från en läsare och en person som också besökt enheten för hemtjänst. Samtalet var fyllt av frustration över hur svårt det är när det går att förenkla. Jag uppskattar när människor tar kontakt för att dela med sig av erfarenheter. Vi kanske inte alltid har samma uppfattning, men lyssna det vill jag.

 

Sluta gnäll och visa respekt

Av , , 2 kommentarer 13

Det talas så mycket om ”i dessa tider” utan att det ges någon närmare förklaring till vad vi menar med orden. Det handlar inte om årstiden utan det är alltid Corona som syftas. Vi har börjat att acceptera ett annat normaltillstånd där det är självklart att inte ta varandra i hand, där var och vartannat hem blivit också en arbetsplats och där vi låser in våra gamla med förmaningen att vi vill bara skydda er. Det nya ”normala” har blivit möten via skärm och det är så ”fantastiskt” med tekniken att nu kan vi ha dubbelt så många möten utan att lämna hemmet.

Vi vänjer oss, men jag vill inte vänja mig vid allt och jag är övertygad om att jag inte är den ende som känner så. Den senaste veckan har insändarsidorna fyllts av insändare från elever som är besvikna över att den studentexamen de arbetat för och längtat till inte alls kommer att bli som den borde bli. Mina sympatier finns hos dessa unga människor som nu ska sluta skolan och ta klivet in i vuxenvärlden under pågående pandemi och väntad arbetslöshet. Studier i höst kan bli på distans och umgänget med andra väntas fortsätta vara begränsat. Att inte ens bli mött av någon anhörig den dagen skolan slutar känns bara sorgligt.

Nu kommer motreaktionerna och de är kalla, hårda och oförstående. Ungdomar är bara egoister och ska vara tysta och tacksamma för att de bor i Sverige med gratis mat och skola. När skolan är slut kan de äntligen göra rätt för sig genom att plocka bär. Skribenten hade sin skolavslutning för 50 år sedan, dvs samma år som jag själv föddes. Personen borde vara pensionär, kanske riskgrupp, men glömmer här att gymnasieelever har fått stå tillbaka och bidragit till att minska smittspridning genom att utbildning skett på distans. En åtgärd som inte alltid bidragit positivt till kvaliteten på undervisningen.

En annan skribent som var elev på Dragonskolan i början av 1970 talet säger att Reaktionerna vi ser på restriktivt firande av ”studenten” är ett i-landsproblem för söndercurlade ungdomar, som ännu inte mött på en motgång i sitt liv...” Uppmaningen blir att bryt ihop och kom igen! Uttalandet är både okänsligt och taktlöst.

Jag känner oerhört starkt för dessa ungdomar som längtat efter sin studentdag, men som nu ser allt förändras. Besvikelsen måste vara stor och inte blir det varken lättare eller bättre att äldre människor kallar dem söndercurlade och egoister. Jag fattar mycket väl att studentexamen inte kan ske i stora folksamlingar, men måste alla klasser lämna skolan samtidigt? Går det att sprida ut under dagen och samtidigt begränsa den tid som studenter möter upp en anhörig på skolgården? Vilka goda exempel finns det ute i landet? Jag förordar inte gammalt firande, men för allt i världen förringa inte unga människors känslor inför den dag de väntat på och längtat efter. Deras generation är ”satt på paus” eftersom de kommer ut till ett samhälle som är märkt av en ekonomi på nedgång och en arbetsmarknad som inte vill ha dem. Inte just nu.

Daniel Persson i Dagens Samhälle förklarar mycket väl betydelsen av studentfirandet och dess ritualer och jag önskar att fler, både politiker, skolpersonal och anhöriga tog del av den. Kanske det inte är för sent ännu att komma med en respektfull lösning utan att frågan om smittspridning kompromissas bort.

 

Bild från studentfirande för trettio år sedan

 

Om budget, konsumtion och ett tjuvnyp åt vänster

Av , , Bli först att kommentera 11

Det kanske inte kom som någon överraskning igår eftermiddag att Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer att skjuta upp budgeten till i höst. Budget och Corona är antagligen de två mest frekvent yttrade orden inom politiken verkar det som. Jag kan erkänna att jag är lite kluven till beskedet även om jag inte alls på något vis kritiserar det, men det är bara ytterligare en sak som antingen ställs in eller skjuts på framtiden.

Det besked jag tidigare har fått är det starka önskemålet om klara och tydliga besked till verksamheterna att läget mycket bekymmersamt och att besparingar är att vänta. Förändringar måste göras oavsett om vi önskar dem eller inte och förändringar blir lättare att acceptera om vi börjar med dem i god tid och inte genomför dem drastiskt. Nu tror jag inte att det finns någon verksamhet som inte förstått att det som gäller idag kommer inte att gälla nästa år. Jag har varit inne på det spåret tidigare när jag ställde frågan vad är du redo att avstå för en god och värdig äldreomsorg, men det verkar som om de flesta är helt svarslösa. Det finns alltid krav och önskningar om mer, men att se över det man har för att se om det längre är nödvändigt eller fyller sitt syfte är inte alls lika roligt.

Den demokratiska aspekten av att besluta om en budget i juni finns också om det skulle innebära att det blev med endast 35 ledamöter närvarande, inga åhörare och en begränsad tid på tre timmar. Budgetfullmäktige som beslutar om det viktigaste styrmedlet för en kommun förtjänar mer än så. Det som är positivt med ett senare budgetfullmäktige är att det inte direkt följs av en semester där det blir alltför lätt att glömma bort vilka beslut som tagits.

I gårdagens VK fanns denna insändare publicerad vilken är ett lysande inspel till både klimatdebatt och budgetberedning. I budgettider verkar vissa partier inte förstå var pengarna som ska fördelas till kommunala verksamheter kommer ifrån. Insändaren är en replik till Miljöpartiet, men min erfarenhet säger att även Vänsterpartiet har en del att lära. Skatteintäkter kommer från företagande som är beroende av konsumtion och bilden av vad konsumtion är förtjänar att förtydligas vilket skribenten också gör med bravur! De tjänster vi nyttjar kostnadsfritt bekostas av skatteintäkter och här är företag livsnödvändiga. Det är verkligen viktigt att inkludera Vänsterpartiet som mottagare av insändaren eftersom de var de enda som yrkade på avslag till förslaget att uteserveringsavgifter för restauranger sätts ner till 0 kr under pågående pandemi. Ett litet stöd, men som kan få betydande effekt för ett företags vidarelevnad.