Etikett: interpellation

Varför vill S lägga ner fungerande verksamheter?

Av , , 4 kommentarer 9

Som jag tidigare nämnde har Kristdemokraterna två interpellationer på nästa fullmäktige. Vi hinner oftast inte med alla interpellationer vilket betyder att vissa frågor blir gamla och ”ointressanta”. Förhoppningsvis sker så inte denna gång.

Personcentrerad och flexibel äldreomsorg och familjedaghem i barnomsorgen handlar våra interpellationer om. Liberalerna och Centerpartiet har också lämnat in frågor som rör familjedaghem så frågan är verkligen het!

 

Vår interpellation lyder:

Till

För och grundskolenämndens ordförande Moa Brydsten (s)

Varför vill S lägga ner fungerande verksamheter?

Med orden ”att arbetsmiljön för dagbarnvårdare ska förbättras” beslutade För och grundskolenämnden 27/9 att ta ett ytterligare steg mot avveckling av en fungerande barnomsorg för de som bor i glesbygd. Det blev uppenbart när vi fick läsa i VK 4/10 om de dagbarnvårdare i Rödåsel som fått beskedet om att deras verksamhet kommer att läggas ner. Det extrema i det hela är att beskedet gavs samma eftermiddag som För och grundskolenämndens sammanträde

Enligt ett pressmeddelande på Umeå kommuns hemsida står det att förvaltningen ska arbeta med vad beslutet innebär i praktiken och långsiktigt se över område för område. Om en förändring blir aktuell kommer berörda vårdnadshavare att få information i god tid. Varken långsiktighet eller information till vårdnadshavare har givits och vi kan endast tolka det som om dessa ord saknar betydelse i jakten på att avveckla de kvarvarande alternativen inom barnomsorgen.

Socialdemokraterna hänvisar till ett kollektivavtal från 2008 och säger att dagbarnvårdarna ska arbeta i sina egna hem. Skolverket å andra sidan säger att pedagogisk omsorg kan vara olika flerfamiljslösningar eller bedrivas i en särskild lokal.

Utifrån detta vill vi ställa följande frågor till För och grundskolenämndens ordförande;

  • Är principer viktigare att hålla fast vid än att ha en för alla fungerande verksamhet i Rödåsel?
  • Om verksamheter tvingas stänga pga av beslutet, vilken ekonomisk effekt blir det då för kommunen?
  •  Om regelverket, enligt Skolverket, tillåter dagbarnvårdare i att bedriva verksamheten på det sätt de gör, varför ska då kommunen sabotera och krångla till det för alla inblandade?

Veronica Kerr
Kristdemokraterna

 

 

 

Rolig debatt på fullmäktige

Av , , Bli först att kommentera 7

Igår kommunfullmäktige och idag regionfullmäktige, om det är någon som är intresserad. Jag är det och sitter just nu som åhörare på läktaren. Det är förstås inte nödvändigt att vara med på plats, men när tiden tillåter är det faktiskt riktigt trevligt.

Vårt fullmäktige igår var som vanligt långt och när motionshantering i regionfullmäktige tar mindre än en kvart får du räkna med det fyrdubbla i tid på kommunen. Debatterna är ofta mycket långa vilket tyvärr gör att ärenden inte hinns med. Igår hann vi inte med en interpellation och flera frågor, men å andra sidan hann vi med de interpellationer som blev liggande från i januari. Visst är det bra med debatt och ingen kan göra streck i debatten, men visst önskar jag att det fanns en respekt för tiden och de ärenden som är med på dagordningen. Är det verkligen nödvändigt att gå upp tre gånger under en debatt eller att fem personer ur samma parti går upp och säger samma sak?

Jag hade en interpellation uppe om fysisk aktivitet i skolan som blivit liggande sedan i januari. Interpellationen var ställd till För och grundskolenämndens ordförande Moa Brydsten. För snart fem år sedan motionerade vi om mer idrott i skolan och jag ville veta vad som har hänt med frågan sedan dess. Vi tar beslut i fullmäktige, men ibland brister uppföljningen. Det roliga är att det är verkligen mycket positivt som har hänt. Det har också blivit klart att regeringen nu äntligen har sagt ja till att utöka idrottstimmarna i skolan. Detta efter att ha fördröjt frågan flera år. Redan 2016 fanns det en riksdagsmajoritet, men socialdemokraterna sa nej. Vill du se debatten i efterhand, klicka här. Del 2, ca 40 minuter efter lunch.

 

Interpellationen i sin helhet.

Har skolan blivit mer fysiskt aktiv?

Folkhälsomyndigheten släppte nyligen rapporten ”Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017/2018”. Rapporten svarar på frågor om hur barn och ungas livsvillkor, vanor och hälsa har utvecklats över tid och baseras på en enkätundersökning bland 11-, 13- och 15-åringar som har genomförts i Sverige vart fjärde år sedan 1985/86.

Resultatet visar att endast 14% av eleverna rör på sig minst en timme varje dag och att tjejer är mindre fysiskt aktiva än killar. Fler studier visar samma låga resultat vilket innebär att det är långt till att klara WHO (Världshälsoorganisationen) rekommendation om minst en timmes fysisk aktivitet om dagen.

 

De positiva effekterna av fysisk aktivitet i skolan är sedan länge känt där Bunkeflo projektet är kanske det mest kända exemplet där daglig fysisk aktivitet i skolan visade på goda skolresultat. Det är inte bara skolresultat som förbättras utan både psykisk och fysisk hälsa gynnas. Med tanke på att vi har en växande psykisk ohälsa som går nedåt i åldrarna menar forskare att det beror på en tydlig koppling till fysisk inaktivitet.

 

Våren 2014 biföll kommunfullmäktige Kristdemokraternas motion om att utreda möjligheten till mer idrott i skolan och två år senare bifölls även Moderaternas motion om mer fysisk aktivitet i skolan. Idrottsföreningar visade redan 2014 intresse för att vara med och arbeta för att nå målet om mer fysisk aktivitet i skolan för att skolan inte skulle behöva göra allt. Det var stor enighet politiskt, men idag är det oklart om något har hänt eller om det är en prioriterad fråga.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

  •  Anser du att elever i Umeå får tillräckligt med fysisk aktivitet i skolan? Om inte, vilken förändring avser du att införa?
  • Vilka insatser har genomförts för att öka andelen fysisk aktivitet i skolan?
  • Är frågan om bristande fysisk aktivitet för skolelever en angelägen fråga för För- och grundskolenämnden?

Veronica Kerr

KD

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Risk och konsekvensanalys på KF

Av , , 3 kommentarer 7

Imorgon är det valfullmäktige vilket betyder att kommunfullmäktige ska fastställa hur styrelser och nämnder kommer att se ut kommande mandatperiod. Jag är nominerad till att fortsätta som vice ordförande i Äldrenämnden och efter sju år (först som vice ordförande i socialnämnden och sedan vice ordförande i Äldrenämnden) vill jag mer än gärna fortsätta arbetet med att förbättra äldreomsorgen. I synnerhet som de båda andra ordförandena i Äldrenämnden byts ut. De två tillträdande ordförandena har också båda tagit tydlig ställning för att avskaffa Lagen om valfrihet så visst känns det som om det behövs någon som vågar stå för valfrihet för äldre och som är öppen för externa initiativ för att utveckla äldreomsorgen. För mig är det en självklarhet att äldreomsorgen behöver fler arbetsgivare – inte färre!

Frågan om LOV kommer att debatteras när min interpellation ”Risker och konsekvenser med att avskaffa valfrihet i hemtjänsten” tas upp till behandling. Jag har fått ett skriftligt svar, men jag är varken nöjd eller förvånad över svaret. Det bästa med en interpellation är att fler får vara med i debatten när en fråga tas från nämnd till fullmäktige. Jag publicerar interpellationen i sin helhet och påminner om att det är möjligt att följa debatten på Umeå kommuns hemsida eller på Facebook. Fullmäktige börjar 09:00 och visst går det bra att lyssna på plats.

 
Till Äldrenämndens ordförande Janet Ågren (s)

Risker och konsekvenser med att avskaffa valfrihet i hemtjänsten?

Individ och familjenämndens och Äldrenämndens arbetsutskott har beslutat att Lagen om Valfrihet i hemtjänsten ska avskaffas och istället ersättas av Lagen om offentlig upphandling. I skrivande stund har inte nämnderna sammanträtt, men beslutet förväntas bli det samma.

Umeå kommun har haft eget val i hemtjänsten sedan 2005, eget val ersattes sedan av LOV 2010. Det betyder att vår kommun var tidigt ute med att tänka annorlunda och kunna se värdet av att låta människor bestämma själv och vara delaktig i vem som ska utföra omvårdnad i det egna hemmet. Även om de flesta kunderna (brukarna) finns inom äldreomsorgen så finns det människor i alla åldersgrupper som har hemtjänst idag. Den kommunala hemtjänsten har också under denna tid utvecklats avsevärt både när det gäller kostnadseffektivitet och nöjdhet i brukarundersökningar. Kvinnligt företagande har ökat och 17 av 18 hemtjänstföretag har lokal anknytning.  

Enligt Umeå kommuns hemsida ska LOU vara införd 2020. Det är tolv månaders uppsägningstid när kommunen säger upp avtalen, men om företagen avslutar verksamheten i förtid har de tre månaders uppsägning. Fr om den 1/1 2019 ska alla nuvarande hemtjänstföretag ansöka om tillstånd hos IVO vilket kostar 30.000 kr. Eftersom det enda vi vet är att S bestämt sig för att avskaffa valfrihet råder stor osäkerhet både i hemtjänsten, bland brukare, anhöriga och allmänhet. Det är mycket oklart om företag vågar fortsätta att investera om kommunen ändå vill kraftigt begränsa antalet företag.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:
• Vilka risker ser du med att avskaffa lagen om valfrihet? Har en risk och konsekvensanalys genomförts innan fattat beslut?

• Varför har inte en översyn av förfrågningsunderlaget för LOV från 2014 genomförts med tanke på att ni är missnöjd med hur det ser ut idag

• Är det rimligt att företagare informeras av politiken via media att ”nu ska det bli andra bullar i Umeå kommun” dvs att LOV ska ersättas med LOU istället för att kontakta dem på annat vis?

Veronica Kerr (KD) 1:e vice ordförande i Äldrenämnden 

 

 

 

3 kommentarer
Etiketter: , , ,

Fullmäktige och Astridgården

Av , , Bli först att kommentera 8

Till dagens fullmäktige hade jag lämnat in en interpellation om Astridgården och de förändrade förutsättningar som skett för två boenden där hemtjänst utförts enligt Lagen om Valfrihet. En del menade att varför ska du ta upp frågan igen när jag redan interpellerade om det i december förra året? Svaret är enkelt, jag varken kunde eller ville släppa frågan.

Debatten var intensiv och min mening är klar att det tidigare beslutet som Socialdemokraterna vill hänvisa till och som togs av tidigare socialnämnd var ideologiskt styrt. Det hade varken konsekvenser eller det bästa för de äldre i fokus. Tvångsflytt är inte min beskrivning utan ett ord som kommer direkt från de äldre som bott i samma boende under många år och som tidigare blivit lovade att aldrig mer behöva flytta till ett vårdboende.

Interpellationen är ställd till Äldrenämndens ordförande Janet Ågren (s) och lyder:

Tvångsförflyttning av våra äldre

Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande står det i 5 kap. 4§ socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Det är den nationella värdegrunden för äldreomsorgen och för att nå dit ska äldreomsorgen värna och respektera den enskilda personens rätt till privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet och individanpassning.

Vi har i Äldrenämnden följt konsekvenserna av det beslut majoriteten vidhåller att alla inom äldreomsorgen ska göra likadant även om det innebär kraftiga försämringar både för anställda och för våra äldre. Oron lyftes i fullmäktige för ett halvår sedan vad effekterna skulle bli när nattinsatserna plockas bort från de boenden som utför hemtjänst enligt LOV. I Hörnefors kommundel finns Astridgården och har 31 boende med beviljade insatser. En del av dem har bott på Astridgården så länge som 25 år. Det de har gemensamt är att när de flyttade in var det sagt att de aldrig mer behövde flytta någon annanstans.

Umeå kommun menar att det inte finns behov av ett vårdboende utan räknar Astridgården som hemtjänstutförare sedan 2008, men Astridgården har trots det haft avtal om nattbemanning och personal. Förändringen skedde 1 februari i år, men efter den 1 september kan Astridgården stå helt obemannat vissa tider på natten när nattpersonalen försvinner. För de som känner otrygghet återstår endast alternativet att flytta – vare sig man vill eller inte. De äldre talar om tvångsförflyttning.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

• Anser du att det är en värdig vård av våra äldre att tvinga dem att flytta från sitt vårdboende mot sin vilja?

• Lagen om valfrihet ska vara konkurrensneutral, anser du att Umeå kommun följer LOV som den är menad?

• Har denna verksamhetsförändring för de äldreboenden med LOV inneburit en kostnadsminskning för Äldrenämnden? Om så är fallet, hur mycket har kommunen då sparat?

Ensamkommande barn är våra barn-människovärde före ekonomi

Av , , 8 kommentarer 7

I måndags behandlades till slut min interpellation om psykisk ohälsa hos ensamkommande barn och unga även om det var med en hårsmån den hanns med. VK har skrivit om den och Andreas Lundgren har även skrivit en del om det på sin blogg Jag vet att en interpellation inte kan förändra något, men för mig var det oerhört viktigt att medvetandegöra för fler vad det är som händer ute på boenden för den ensamkommande unga som har flytt från krig och elände. Där glädje och hopp över att ha kommit till ett tryggt land numera byts ut mot förtvivlan för den ovisshet de känner om de får stanna eller inte. Har de tillräckligt starka skäl för att stanna kvar eller ska de utvisas till ett land där de kanske aldrig tidigare bott?

Strax före jul var jag och Birgitta Nordvall, gruppledare för Kristdemokraterna i landstinget ute på verksamhetsbesök på ett HVB hem för EKB (ensamkommande barn) bland annat för att höra mer om erfarenheter när det gäller drogproblematik eftersom vi hade tagit del av rapporter som visat att droganvändning ökat. I många fall handlar det om självmedicinering, men eftersom det inte finns enligt uppgift någon fungerande avgiftning för barn under 18 år så blir det personalen på hemmen som får mer ansvar. Den ungdom som försöker ta sitt liv får inte hjälp på landstinget utan har blivit hemskickad och personalen får bli övervakare så att inget händer. Verksamhetsbesöket följdes upp med fler besök och kontakter med både landsting, polis och öppenvård innan både jag och Birgitta agerade med interpellationer på våra båda arenor.

Det är lätt att glömma, men 2015 var verkligen ett anmärkningsvärt år med stora flyktingströmmar. En del refererar det till apokalyptiska mått och det är starka ord. Sedan plötsligt kommer nästan inga alls till Sverige i och med att starkare krav ställts. Utan att gå in på lagstiftningen så måste vi komma ihåg de som har kommit och att det är människor bakom talen. När staten minskade anslagen till kommunerna så har kommunerna istället börjat att ”ta hem” ungdomar till den kommun de först blev anvisad till.  Dvs de låter inte ungdomarna att fortsätta bo där de har fått plats och börjat rota sig. Det blir billigare så. Billigare för en kommun kan vara kostsamt för ett barn och otryggheten kommer tillbaka. Om detta läser vi i dagens  VK . Nordmaling hämtade hem pojkar från Sorsele för att inte längre behöva betala Sorsele kommun och pojkarna fick inte ens säga hejdå till lärare och skolkamrater för fort skulle det gå. Konflikten mellan kommunens budget och vad som är bäst för den enskilde blir mycket stor och jag är övertygad om att exemplen är många. Även Umeå kommun har hämtat hem ensamkommande som har bott i andra kommuner under lång tid för att sänka kostnaderna. Behovet av platser minskar inte, men i väntan på uppehållstillstånd behandlar myndigheter dessa människor i vissa fall som brickor på en spelplan där ekonomin går före människovärde. Ett kortsiktigt feltänk och jag känner oro.

 

 

8 kommentarer
Etiketter: , ,

Om äldreomsorgen i Hörnefors

Av , , 1 kommentar 9

Det interpelleras friskt om både det ena och det andra, men dagens interpellationer var för ovanlighetens få till antalet samtidigt som de var högaktuella. Det var interpellation om It avdelningens resor, allmänna handlingar samt min egen om förändringar i äldreomsorgen.

Min interpellation i sin helhet:

*****************************************************************************************************

Interpellation till Äldrenämndens ordförande Janet Ågren (s)

Undantag för våra äldres bästa

Sedan ett par år har Umeå en gemensam förvaltning. En av de tydligaste förändringarna med det är att kommundelsnämnderna upphört. Avskaffandet av kommundelsnämnderna skulle också göra, den service som kommunen erbjuder medborgarna, likvärdig i hela kommunen vare sig det är skola, vård eller omsorg. Det verkar också finnas en uppfattning om att de kommundelar som haft högre servicenivå än centralorten så är det kommundelarna som ska anpassa sig till den centrala nivån.

Astridgården, ett äldreboende i Hörnefors, har bedrivits i privat regi sedan 1991. Detta tack vare ett avtal med tidigare kommundelsnämnd. Astridgården har idag 27 boendeplatser och specialutbildad personal för demensvård finns tillgänglig. Övrig ordinarie personal är utbildade undersköterskor med lång yrkeserfarenhet. Astridgården har sedan det öppnade haft personal anställda dygnet runt.

Detta kommer nu att ändras eftersom boendet inte längre klassas som särskilt boende. Enligt kommunen räknas Astridgården nu som hemtjänstutförare enligt Lagen om valfrihet sedan 2010.  Detta riskerar få stora konsekvenser för de boende eftersom det innebär att kommunens nattregel slår sönder den personalstruktur som finns på Astridgården. I värsta fall finns en risk att boendet kan komma att läggas ner när förutsättningarna kraftigt förändras. Möjligheterna för brukarna att få plats på annat boende i Hörnefors är ytterst begränsad eftersom kön till ett vårdboende är gemensam för hela kommunen.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor till äldrenämndens ordförande: 

  • Vilket svar har du till de i Hörnefors som är beroende av äldreomsorg och nu hotas av stora förändringar i deras vardag?
  • Om ett undantag från nattregeln i Hörnefors skulle medföra en bättre situation för brukarna och samtidigt minska risken för kostnadsökningar, skulle du då medverka till att så sker?
  • Om avtalet mellan kommunen och Astridgården sägs upp, hur avser du hantera den situationen?

Veronica Kerr
Kristdemokraterna

****************************************************************************************************************

Det var lite si och så med svaren eftersom Socialdemokraterna vill göra det lätt för sig samtidigt som Vänsterpartiet anklagade mig för att vilja bryta mot lagen. Saken är den att Astridgården är inget vanligt ordinärt boende med hyreslägenheter eftersom det är byggt som ett vårdboende där alla boende har dygnet runt behov och där behoven kan tillgodoses dygnet runt. Astridgården har ett separat nattavtal som löper ut 20170131, vilket innebär att undantag har varit möjliga. Inga svar gavs på vad som händer om Astridgården försvinner som hemtjänstutförare. Var ska de äldre ta vägen om Astridgården upphör som verksamhet? Redan idag är det kö till särskilt boende och hoppet om att erbjudas plats på boende i Hörnefors är mycket litet.

Likvärdighet och en god vård med valmöjligheter ska vara en självklarhet, men när kommunen genomför förändringar ska de vara klara på att det kan innebära konsekvenser. Jag tycker att det vore tråkigt om Astridgården försvinner, det tror jag INTE att någon vinner på allra minst våra äldre.

Priser till vilket pris?

Av , , Bli först att kommentera 6

Priser till vilket pris?

Det var rubriken till min interpellation som jag ställde till Hans Lindberg på gårdagens fullmäktige. Eftersom Lindberg inte var närvarande fick Margareta Rönngren ta svaret. Interpellationen lydder som följande:

I slutet av september månad beslutade Umeå kommuns folkhälsoråd att inrätta ett folkhälsopris med en prissumma på 10 000 kr att delas ut årligen 2017-2020. Miljö och hälsoskydd har även de nyligen inrättat ett pris och sedan tidigare finns det t ex både jämställdhetspris och årets eldsjäl som andra nämnder eller utskott ansvarar för.

Självklart ska särskilda insatser som görs av organisationer eller enskilda personer uppmärksammas och särskilda prisutdelningar kan vara ett sätt att synliggöra arbete som annars sker i det dolda. Det finns dock risker med att när priserna blir för många i antal förlorar de i ”värde”. Det kan inte heller vara meningen att varje utskott eller nämnd ska ha ett eget pris för utdelning efter eget tycke utan det måste finnas regelverk kring hur medel ska användas för annat än den egna verksamheten.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor: 

  • Hur många priser delar kommunen ut varje år till företag, organisationer eller enskilda personer?
  • Vad är den samlade summan för dessa priser?
  • Görs det en regelbunden översyn av antalet priser och om de är aktuella? Om inte, vad avser du vidta för åtgärder?

Veronica Kerr

Kristdemokraterna

Det var lite si och så med svaret tycker jag, det finns ingen förteckning över hur många priser och till vilket pris som kommunen ger ut. Listan var inte heller komplett eftersom t ex priset Årets Eldsjäl som delas ut på Frivilligdagen den 5 december saknades och jag är säker på att det finns ytterligare priser. Summorna för olika priser saknades också vilket betyder att det är betydligt mer än 150 000 kr/år som kommunen fördelar pengar på pristagare.

Jag kan inte vara nog tydlig med att jag är INTE emot att vi delar ut priser eller att kommunen visar uppmuntran, men jag menar på att det finns risker med att införa för många priser. På ett sammanträde med Folkhälsorådet, under en övrig fråga, beslutades det att införa ett Folkhälsopris à 10000 kr/år och ingen ifrågasatte varför eller om det var nödvändigt. I Folkhälsorådet finns även landstinget med och de delar ut redan idag 3 st Folkhälsopriser à 20 000 kr/år. Jag menar att det finns en risk när för många priser införs att de tappar i värde, att det blir en inflation. Och vet vi verkligen att det är de rätta som uppmärksammas?

Nu är det upp till varje utskott och nämnd att besluta om pengar, men det är också intressant att se vid en sammanställning hur olika insatser värderas. Årets eldsjäl får 5000 kr, folkhälsa 10000 kr och ett konststipendium från Kulturnämnden 50000 kr. Det blev ingen större debatt och det hade jag inte förväntat mig, jag ställde interpellationen för att jag var nyfiken och ville veta. Jag ville inte att varje socialdemokratisk ordförande i utskott eller nämnd skulle upp i talarstolen och ge ett försvarstal för att just de infört ett pris. Men i slutändan kan det inte vara så att varje nämnd eller råd värd namnet ska ha ett eget pris, här har varje nämnd ett ansvar att låta förstånd gå före prestige.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Kommunfullmäktige och Region Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 12

Kommunfullmäktige idag och för ovanlighetens skull har jag varken interpellation, enkel fråga eller motion, men det går nog bra ändå. Fullmäktige började med en interpellation från Arbetarpartiet om ”Hur kan dubbla led av politiker försvaras?” vilket handlade om Region Västerbotten och det icke existerande arbetet med att få till en stor region.

Interpellationen lockade inte direkt till en större debatt, men självklart var jag uppe i talarstolen när Hans Lindberg skyllde på att det var den gamla regeringens fel att arbetet med en fyra läns lösning inte kommit igång. Detta trots att Socialdemokraterna är störst i länet, styr största kommunen och landstinget sedan mer än 30 talet år. Min uppfattning är att S har varit feg i frågan.

Kristdemokraterna har varit engagerad i frågan om ett direktvalt fullmäktige under många år och har både interpellerat och motionerat om regionbildning och ett direktvalt förbundsfullmäktige därför var jag uppe i debatten. Jag refererade bland annat till denna debatt artikel som har ett par år på nacken. Publicerad i VK 2012-06-27 Arbetarpartiet ifrågasätter kostnader, men visst är det så att demokrati ska få kosta. Det som är hälsosamt för demokratin är att emellanåt se över kostnaderna för att verkligen se att pengar används på rätt sätt.

 

Västerbotten behöver äkta regionbildning

När Regionförbundet i Västerbotten bildades i januari 2008 var det en tillfällig lösning. Syftet var att inom en snar framtid nå en större äkta regionbildning i Norrland.

Kristdemokraterna anser fortfarande att en storregion där de fyra nordligaste länen ska ingå är den bästa lösningen för framtiden. Nu blir det inte så. I stället står vi nu med en organisation vid sidan av landstinget med indirekt valda politiker.

Detta är varken kostnadseffektivt eller demokratiskt. Vi tycker att varje västerbottning själv ska ha möjlighet att rösta fram eller bort de politiker som ska styra Region Västerbotten.

Kristdemokraterna i regionfullmäktige föreslår därför att Region Västerbotten tar initiativ till att driva frågan om att i samverkan med länets kommuner och landstinget bilda ett äkta Region Västerbotten med direktvalt fullmäktige. Och det är bråttom. Frågan måste snarast beslutas om en regionbildning ska kunna ske före valet 2018.

Landstinget och samtliga 15 kommuner som är medlemmar i Region Västerbotten måste alla vara överens om beslutet innan en ansökan kan lämnas till kammarkollegiet och regeringen. I Norrbottens läns landsting togs beslut i frågan redan den 12 april i år. Där ställde sig samtliga partier, förutom moderaterna, bakom en ansökan om att bilda egen region.

Bakgrunden till ansökan är att lokala och regionala angelägenheter bäst hanteras av lokala respektive regionala politiker. Medborgarna ska kunna ställa någon till svars i politiska frågor, det vill säga frågor där intressen vägs mot varandra, målsättningar finns, prioriteringar görs och resurser fördelas.

Att bilda en regionkommun med ansvar för den regionala utvecklingen är också ett naturligt steg för att stärka Västerbotten i den globala konkurrensen men också i konkurrensen gentemot andra regioner i Sverige.

Den regionala utvecklingen blir mer effektiv och legitimiteten stärks då det förenas med beskattningsmöjligheter. Genom att bilda en regionkommun i Västerbotten flyttas också rätten att besluta i viktiga utvecklingsfrågor från staten till regionen. Medborgarnas inflytande över vardagens frågor stärks och därmed kan demokratin fördjupas och utvecklas.

Dags att förverkliga en äkta regionbildning i Västerbotten.

Veronica Kerr
vice ordförande i förbundsfullmäktige (KD)
Maria Wiksten
förbundsfullmäktigeledamot (KD)
Birgitta Nordvall
förbundsfullmäktigeledamot (KD)
Anders Sellström
distriktsordförande för KD Västerbotten
Hans-Inge Smetana
ombudsman för KD Västerbotten

I väntan på ambulans..

Av , , Bli först att kommentera 12

I mitten av oktober lämnade jag in en interpellation till kommunstyrelsens ordförande om när kan Umeå kommun teckna avtal med landstinget om IVPA? Jag har skrivit om interpellationen tidigare och jag fick även svar av dåvarande ordförande i Tekniska nämnden, Lasse Jakobsson (v).

Jag och Lasse var i det stora hela överens om att det är en viktig fråga för våra medborgare och att det är helt klart samhällsekonomiskt en vinst. Det är dock landstinget som beslutar om vem eller vilka man vill ingå avtal med. ”I väntan på ambulans” innebär att räddningstjänsten larmas ut och kan därmed vara först på plats innan ambulans.

Min interpellation väckte inte stor uppmärksamhet och den fick inga reaktioner av varken övriga politiker eller av media när den behandlades. En viktig fråga i tysthet, därför var det glädjande att Västerbottens radion lyfte ämnet och vem ska betala? Och varför? Jag och landstingsrådet Karin Lundström (per telefon) samtalade om behovet av IVPA och inte vet jag om radio lyssnarna blev mycket klokare. Det fastnar i att landstinget inte har pengar och det i sig var kanske ingen nyhet, samhällsnyttan togs inte upp.

I tidigare inlägg lovade jag dela med mig av svaret till interpellationen, men det glömdes bort. Här kommer utdrag från kommunfullmäktiges protokoll.

***************************************************************************************”

Umeå kommun Protokollsutdrag

Kommunfullmäktige 2014-10-27

 

§ 139

Diarienr: KS-2014/01001

 

Interpellation – När kommer avtal om IVPA skrivas?

 

Beslut

Efter ytterligare inlägg av Veronica Kerr och Lasse Jacobson beslutar

kommunfullmäktige

Att avsluta överläggningen om interpellationen.

 

Ärendebeskrivning

Efter medgivande av kommunfullmäktige ställer Veronica Kerr (KD) följande

skriftliga interpellation till kommunstyrelsens ordförande:

Inom kommunen finns en heltidskår i Umeå tätort samt fem deltidskårer

med placering i Hörnefors, Holmsund, Sävar, Tavelsjö samt Botsmark. I

kommundelarna har brandmännen i beredskap vanligtvis ett ordinarie jobb

hos en annan arbetsgivare och vid larm ska de vara på brandstationen inom

4-8 minuter.

Kommunen har ett avtal med Västerbottens landsting om IVPA (i väntan

på ambulans) i Botsmark. Om SOS Alarm bedömer att räddningstjänsten

tar sig snabbare till en nödställd med livshotande symtom än

ambulanssjukvården larmas denna resurs parallellt. Ett liknande avtal finns

för centrala Umeå när det gäller hjärtstopp, andningsstillestånd och

medvetslöshet.

I väntan på ambulans kan för ändamålet utbildad personal i det lokala

brandförsvaret ge syrgas och ha en lugnande effekt. Om det värsta skulle

inträffa – medvetslöshet genom hjärtstillestånd – kan personalen inleda

hjärt- och lungräddning. Det här är insatser som räddar liv. Trots det har

kommunen och landstinget inte slutit avtal om IVPA som omfattar alla

kommundelar.

Situationen har gjort att SOS i en del fall har tvingats kontakta

ambulanssjukvården och sjöräddningen även om räddningstjänsten skulle

ha kunnat vara på plats först. I andra fall har SOS Alarm trots avsaknaden

av avtal om IVPA valt att larma räddningstjänsten.

 

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

  • Varför saknas det avtal om IVPA för en stor del av kommunen – trots att det kan kosta liv?
  • Vad gör kommunen för att ett avtal om IVPA som täcker hela kommunen ska undertecknas, och när kommer ett sådant avtal undertecknas?

 

Kommunstyrelsens ordförande har överlämnat besvarandet till tekniska nämndens ordförande Lasse Jacobson (V) som lämnar följande

skriftliga svar:

 

Varför har det inte tecknats fler avtal än de som finns i Umeå och Västerbotten

för närvarande?

Den frågan bör egentligen landstinget svara på eftersom det är landstinget

som beslutar om med vem de tecknar avtal om IVPA.

Att teckna avtal med landstinget om IVPA-verksamhet är något som

brandcheferna i Västerbottens kommuner har förklarat att det finns intresse

för. Det är dock landstinget som bestämmer i slutändan om vilka platser de

anser sig ha behov av.

Historiskt sett har landstinget varit kallsinnig till detta och har framfört att

de har den ambulanstäckning tillsammans med helikoptern i Lycksele som

tillräcklig.

Nya chefer inom landstinget har sett annorlunda på detta behov och därför

har avtal tecknats med några kommuner och det fanns också planer på att

göra det med flera kommuner än vad som faktiskt skett. Men tyvärr tog

detta slut, antagligen p.g.a. att de räknade på den ökande kostnaden för

landstinget.

 

Varför måste det då tecknas avtal?

Det är inte på affärsmässiga grunder utan det beror på att sjukvård är

landstingets uppgift vilket de skall planera för att den bedrivs effektivt och

bekosta.

I kommunallagen anges:

Undantag från kravet på kommunal anknytning

2 § Det krav på anknytning till kommunens eller landstingets område eller

dess medlemmar som avses i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) gäller

inte vid tillämpning av följande bestämmelser i denna lag:

– 3 kap. 2 § om sjuktransporter,

I lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter utvecklas det:

Kommuner får ingå avtal med landsting om att utföra sådana transporter

som avses i 6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Kommuner får även

ingå avtal med landsting om att utföra hälso- och sjukvård i väntan på sådana

transporter.

Hälso- och sjukvårdslagen

6 § Landstinget svarar för att det inom landstinget finns en ändamålsenlig

organisation för att till och från sjukhus eller läkare transportera personer

vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är

särskilt inrättade för ändamålet. Lag (1992:567).

Om avtal enligt ovan ingås så innebär det också att när brandkår utför sk

IVPA-uppdrag så bedrivs det sjukvård på landstingets uppdrag och att tex

patientförsäkringen gäller för de behandlade patienterna.

Om inte avtal finns så får inte SOS Alarm larma ut kommunala brandkårer

på sjukvårdslarm som erfordrar att det bedrivs sjukvård.

 

Men varför har inte landstinget tecknat fler avtal än de som finns i Västerbotten för närvarande?

Det beror nog på kostnadsfördelningen mellan landsting och kommun.

Som jag tidigare skrivit så startades det upp verksamhet i Västerbotten i

några kommuner där kommunerna skulle ingå avtal med landstinget och

där landstinget skulle ersätta kommunerna för de kostnader som

kommunerna fick för att bedriva IVPA-verksamhet.

Tyvärr så gick det i stå eftersom landstingets syn på kostnader inte

överensstämmer med de kostnader som kommunerna fick.

Landstinget erbjöd sig att svara för instruktörskostnaderna för att utbilda

personalen och att tillhandahålla teknisk utrustning (bl.a

hjärtdefibrillatorer).

Men de kostnader som kommunerna har är egna personalkostnader under

utbildningen vilket kan variera med 15-25 personer vid varje brandkår medan

landstinget bär kostnaden för en person som instruktör. Vidare så innebär

det att kommunerna bär alla löpande personalkostnader under utryckningar

och återkommande övningar och fortbildning, kläder och annan

personlig utrustning för personalen.

 

Vad kostar det kommunerna att bedriva IVPA-verksamhet?

Chefen för Brand och Säkerhet i Umeå, Lars Tapani, och räddningschefen

i Vännäs kommun har sett på detta och skattat kostnaden till ca 2500

kr/utryckning. Då har man ändå inte räknat med kostnaden som vi har för

att ha 2 personer i beredskap dygnet runt, året om vilket uppgår till 5-600

kkr/år.

I Umeå har vi för Botsmarks del ca 20 utryckningar/år för IVPA. Den

kostnaden är en extrakostnad som jag inte har anslag för i budget men när

vi skrev avtalen var avsikten att vi skulle få kostnadstäckning.

 

Kan kommunerna genomföra IVPA?

Numera har varje brandkår i länet själva anskaffat hjärtstartare och utbildat

personal för egen del. Personal har även delegation för att administrera

syrgas på olycksplats. Personalen genomför kunskapsprov varje år för att

behålla syrgasdelegation och kostnader för syrgaskompetensen hos

 

personalen svarar kommunerna för idag. Anledningen är att brandkårerna

 

historiskt sett har administrerat syrgas på olycksplats men när syrgas

 

började klassificeras som läkemedel erfordras det delegation från läkare.

 

 

Är det samhällsekonomiskt att bedriva IVPA ?

 

Tveklöst Ja, det menar alla brandchefer i länet enligt de uppgifter jag fått .

 

Vår uppfattning är att detta borde genomföras av brandkårerna men då

 

måste man få ekonomiska medel för detta, antingen att landstinget ersätter

 

oss eller att anslagen ökar för att leverera denna tjänst åt landstinget för

 

medborgarnas bästa.

 

Lars Tapani har vid ett antal tillfällen informerat politiken om dilemmat

med IVPA och vem som enligt hans mening bär kostnadsansvaret.

Detta med kostnadsansvaret har bl.a. tagits i tidigare LaKo-gruppen samt i

Region Västerbottens primärkommunala delegation samt kort informerats

om till TN i Umeå.

Brandchefen kan inte heller som verksamhetschef ta på sig nya uppdrag

som vi inte är ägare till och som inte är finansierade.

Varför är det av intresse att se på hela Västerbotten och inte enbart Umeå?

Det visar på landstingets inställning att de inte vill betala för denna

verksamhet som de har ansvar för och det verkar som de vill vältra över

kostnaden på kommunerna.

Ironiskt nog så pågår det nu en form av IVPA i länet där deltagande

kommuner får ersättning med 2000kr/utryckning. Detta sker i ett projekt

som startade i oktober och som pågår 3 mån till årsskiftet 2014/15

Det är ett projekt, där särskilda projektmedel erhållits från socialstyrelsen,

som benämns Akutsjukvård i extrem glesbygd. Umeå deltar dock inte i

detta projekt eftersom vi inte ingår som extrem glesbygd generellt men det

skulle kunna vara aktuellt för Botsmark men där har vi redan obetald

IVPA-verksamhet.

 

 

 

Nytt fullmäktige och interpellation

Av , , 3 kommentarer 13

Det händer en hel del i Umeå politiken, en del i det fördolda och en del helt öppet i media. Valresultatet i september ledde till att två nya partier fick plats i kommunfullmäktige, Fi och Sverigedemokraterna samtidigt som äldre etablerade partier tappade mandat. Socialdemokraternas starke man, Lennart Holmlund aviserade redan i augusti förra året att han inte var aktuell till omval och det stod klart att flera av ordförandeposterna i nämnderna skulle komma att bemannas av nya ledamöter. Helt klart en ny politisk scen.

Tamara Spiric har meddelat att hon lämnar politiken och vi var många som blev förvånade eftersom det aldrig funnits en antydan till att det var aktuellt. Många har kritiserat Spiric för beslutet med tanke på att hon ändå var första namn till kommunen och det var många som hade förväntat sig att hon skulle gå vidare till riksdagen med den plats hon hade på riksdagslistan. En del menar att hon har lurat väljarna, själv menar jag att det är ett beslut som hon själv måste få ta. Spiric vill prioritera föräldraskapet och det har jag den största förståelsen för. Familjen är viktigt och kommer före politiken. Alltid. Det är något vi kristdemokrater är och har alltid varit tydliga med.

Jag har gillat att ta debatten med Tamara och här uttalar jag mig i radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5987166 Obs bilden är tagen vid ett helt annat tillfälle.

Lennart Holmlund har uttalat sig om att aldrig förr har så många hoppat av politiken innan mandatperioden ens börjat. Det är idag också klart att förutom nya partier i fullmäktige blir det även en politisk vilde när en av Miljöpartiets ledamöter hoppar av, men stannar i fullmäktige. Vem sa att politik är ointressant? Det är bara några få dagar kvar till mandatperiodens första sammanträde (måndag 27 oktober) och till det sammanträdet har jag lämnat in denna interpellation. Ser fram emot svaret, trycker Umeå kommun på landstinget för att få till ett avtal?

 

Interpellation till Kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund (S)

 

När kommer avtal om IVPA skrivas?

Inom kommunen finns en heltidskår i Umeå tätort samt fem deltidskårer med placering i Hörnefors, Holmsund, Sävar, Tavelsjö samt Botsmark. I kommundelarna har brandmännen i beredskap vanligtvis ett ordinarie jobb hos en annan arbetsgivare och vid larm ska de vara på brandstationen inom 4-8 minuter.

Kommunen har ett avtal med Västerbottens landsting om IVPA (i väntan på ambulans) i Botsmark.Om SOS Alarm bedömer att räddningstjänsten tar sig snabbare till en nödställd med livshotande symtom än ambulanssjukvården larmas denna resurs parallellt. Ett liknande avtal finns för centrala Umeå när det gäller hjärtstopp, andningsstillestånd och medvetslöshet.

I väntan på ambulans kan för ändamålet utbildad personal i det lokala brandförsvaret ge syrgas och ha en lugnande effekt. Om det värsta skulle inträffa – medvetslöshet genom hjärtstillestånd – kan personalen inleda hjärt- och lungräddning. Det här är insatser som räddar liv. Trots det har kommunen och landstinget inte slutit avtal om IVPA som omfattar alla kommundelar.

Situationen har gjort att SOS i en del fall har tvingats kontakta ambulanssjukvården och sjöräddningen även om räddningstjänsten skulle ha kunnat vara på plats först. I andra fall har SOS Alarm trots avsaknaden av avtal om IVPA valt att larma räddningstjänsten.

 

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

  • Varför saknas det avtal om IVPA för en stor del av kommunen – trots att det kan kosta liv?
  • Vad gör kommunen för att ett avtal om IVPA som täcker hela kommunen ska undertecknas, och när kommer ett sådant avtal undertecknas?

 

 

 

Veronica Kerr                                        

Kristdemokraterna