Konst ska provocera och beröra, men det som en del kallar konst kallas ibland bara konstigt av andra. Den stora invigningen av kulturhuvudstadsåret är denna helg och konstutställningar, vernissager och performance blir självklara delar av kulturen. Jag tycker att en av de bästa sakerna med att Umeå har blivit kulturhuvudstad är att fler människor kommer att ta del av och uppleva saker man kanske inte alls hade tänkt sig från början. Man kanske inte tycker om allt heller och det är precis som det ska vara.

Dagens (och gårdagens) stora snackis har varit grafittikonstnären Carolina Falkholts arbete med att måla en vagina på ett snöblock i centrala Umeå. Kristdemokraternas ledamot i Kulturnämnden fick frågan om vad han tyckte om att det kvinnliga könsorganet skulle målas på ett stort snöblock i stan. Per-Martin var tydlig med att konstnären har sin konstnärliga frihet, men att han inte själv tyckte att det var passande motiv och att man kan använda friheten mer varsamt. Det var aldrig tal om att censurera det kommande verket eller förbjuda Carolina att måla det. Precis som konstnären har sin frihet så har varje människa rätt att uttrycka sin åsikt, men vi ska inte kränka varandra för att vi inte tycker lika.

Vi har i Umeå haft flera kontroversiella konstverk eller performances där politiker har kritiserat det som uttryckts i konstens namn eller som i ett fall har man till och med använt tejp för att konstverket ansågs uppmana till klotter. Censur menade andra. Idag flödar diskussionen på Facebook om konst i feminismens namn mot manliga könssymboler och många är mycket upprörda och arga för att en politiker uttryckt sin egna personliga åsikt om ett konstverk. Språkbruket har i vissa fall varit mycket grovt. Jag begriper det inte, men att försöka tysta andra för att de inte tycker likadant, det hör inte hemma i kulturhuvudstaden Umeå.