Jag såg igår kväll att mitt förra inlägg blivit pingat av en vänsterpartistisk bloggare som konstaterade att ingen av de ”manliga politiker bloggarna” valde att skriva om den internationella kvinnodagen utan endast om vad som händer mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag var tydligen den ende av gruppledarna som inte uttalat mig om det samarbete som verkar vara i accelererande sönderfall och där Lasse Jakobsson och Lennart Holmlund är huvudpersoner.

För mig är det ingen nyhet att samarbetet gnisslar och knakar och för de som är med på kommunfullmäktiges sammanträden är det allt mer uppenbart. Oräkneliga är de tillfällen som Lasse Jakobsson stått i talarstolen och kommit med rena lögner där beskyllningar lagts på Alliansen och där näste talare är Holmlund som tar Lasse i örat och säger att han har fel. Vänsterns ”sanning” har många gånger visat sig vara rena lögner och konspirationsteorier.

Häromdagen talade jag med en tjänsteman om hur det är att arbeta i politiskt styrd verksamhet. Jag fick höra en frustrerad suck och att det ibland är mycket svårt att arbeta när förutsättningarna plötsligt ändras och arbetet ifrågasätts. Tjänstemän med decennier av erfarenhet och kunskaper får skriva om förslag till beslut på godtyckliga grunder för att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna inte är överens. När sedan beslut tas kommer Vänsterpartiet med en egen röstförklaring där de säger att egentligen vill de något annat. Jag har sett detta tydligast i Socialnämnden där man är i styre med Socialdemokraterna, men känner sig obekväm och vill egentligen stå i opposition. Äta kakan och ha den kvar, är det konstigt att Socialdemokraterna inte längre vill ha Vänstern i knät?