Etikett: reflektioner

Fler upplevelser 2024 och löften som infriats!

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Tiden går fort sägs det och sanningen är att det behöver inte ens vara speciellt roligt för att tiden ska upplevas passera fortare. Det är aldrig barn och unga som säger att tiden går för fort utan det är med åldern som hastigheten ökar. En dansk forskare har kommit fram till att det handlar om hur många upplevelser man har under en tidsperiod som påverkar tidens ”hastighet”. För den som upplever en stor mängd saker under en viss tidsperiod upplever att tiden går långsammare under den perioden. Men för barn som upplever nya saker hela tiden kan tiden gå långsammare.

Det här kanske inte är någonting nytt, mer av en självklarhet än en nyhet, men det fick mig ändå att tänka mer på hur jag själv upplever tiden. I synnerhet så här i början av 2024. Ett nytt år redan! Lösningen till frustrationen över att tiden går så fort är alltså att uppleva mer. Visst är det lätt att glömma och därför älskar jag nyårskrönikor och verksamhetsberättelser som påminnelser eller när mobilen skapar egna fotoalbum som ”Dagar med snö i Holmsund” eller ”Upptäcktsfärd”. De blir musiksatta bildresor från alla de tusentals bilder i mobilen som jag ändå aldrig gör nåt med och jag fascineras över hur mycket jag har upplevt och förstås hur gammal jag blivit.

Om sanningen ska fram så har jag saknat att blogga så pass mycket att jag nu är redo att skriva igen. Det finns mycket jag önskar mig av 2024 och för att sakta ner tiden lite vill jag fylla året med upplevelser. Det kommer att bli politik med kristdemokratiskt perspektiv, men också personliga tankar och reflektioner. Önskar gamla och nya läsare ett gott och rikt 2024!

Förutom min nyårsönskan delar jag med mig av en bild från valrörelsen 2022, idag ser vi effekten! !

Insatser för att bryta ensamhet – reflektioner under påsklovet

Av , , Bli först att kommentera 11

Sportlov, påsklov och höstlov, självklara ledigheter i skolans värld, men självklart också för de som har barn i skolåldern. Inga konstigheter att föräldrar tar ledigt för att kunna resa bort med barnen när skolan är stängd, men jag förundras alltid över att ledigheten som var självklar när barnen var små fortsätter att vara det långt efter att barnen är utflugna. Det är ett ”undantagstillstånd” som råder när skolorna är stängda och det blir svårare att nå rätt person om jag har en fråga eller ett ärende att arbeta med. ”Personen du söker är inte anträffbar och väntas åter måndagen den 17 april”. Min telefon är tystare och mailflödet har bromsat in. När telefonen ringde var det från en partikamrat i södra Sverige och de hade ju påsklov i förra veckan. Färre möten inplanerade denna vecka och när de väl sker så är det ovanligt många ersättare som tjänstgör för att ordinarie ledamöter är antingen i fjällen eller på varmare breddgrader.

Missförstå mig inte, jag missunnar inte någon att vara ledig tillsammans med familjen eller kanske kombinera arbetet med sol eller skidåkning. Det är känslan av att stå och stampa lite för att arbetet inte går framåt och att inte få tag i rätt person samtidigt som jag undrar om jag också borde tagit semester. Med mer tid till funderingar tänker jag också på de som inte åker någonstans och de som aldrig får ett telefonsamtal. Ensamhet som kan upplevas än starkare när man ser andras gemenskap och semesterresor. Jag tänker också på de som inte har råd att åka någonstans när allt blivit dyrare och på de barn som hellre vill vara i skolan än hemma för att i skolan kan de äta sig mätta. Men mest av allt tänker jag på de som är ofrivilligt ensamma.

Jag har flera gånger bloggat om att bryta ofrivillig ensamhet vare sig det varit elevhälsa, kuratorer i äldreomsorgen eller en nollvision mot självmord. Det är känt att ofrivillig ensamhet ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, stroke, demens och psykisk ohälsa. Ensamhet är inte ett individuellt problem utan något som påverkar hela samhället och är ett hot mot folkhälsan. Många har talat om den, men inte gjort något åt den. Därför är det mycket glädjande att regeringen med socialminister Jakob Forssmed nu föreslår en treårig gemenskapssatsning för att förebygga och bryta ofrivillig ensamhet och isolering. Under detta år uppgår den till 300 miljoner kronor och därefter 300 miljoner kr/ år de följande två åren. Delar av dessa medel går till kommuner och regioner för specifika insatser för äldre genom äldresamtal/hälsosamtal. På måndag (när påsklovet är över på riktigt i hela landet) presenterar regeringen vårpropositionen och då förväntas fler detaljer.

 

 

Privatpersonen Veronica reflekterar

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag har snart klarat av första arbetsveckan utan ledigheter eller röda dagar och det går bättre än förväntat. Det har varit sammanträden i Brand och räddningsnämnd, kommunstyrelse, alliansmöte, gruppmöten samt tidigare idag möte med arbetsutskottet i äldrenämnden. Vi arbetar samtidigt med rekryteringen av ny politisk sekreterare (se tidigare inlägg) och det är en av de trevligare arbetsuppgifterna jag har. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Jag vill dela med mig av några reflektioner som jag har gjort de senaste dagarna och jag funderar på om dessa främst gäller i politiken eller om de delas av andra. Här kommer fyra funderingar.

En bild säger mer än 1000 ord sägs det, men idag säger det oftast mer om det som inte finns. Det blev tydligt i söndagens Agenda i SVT som uppmärksammade att det är ett år sedan januariavtalet tillkom. Trots att det har gått ett år finns det INGA gemensamma bilder på avtalets fyra partiledare. Experter från Moderaterna och Socialdemokraterna gav sina egna analyser, men verkade båda vara överens om att det är första gången som ett regerings och budgetsamarbete inte ställer upp på gemensamma bilder. Varför är det så? Om en gemensam bild visar på enighet och tydlighet, vad säger då frånvaron av bilder?

Agenda visade istället för fyra partiledare – fyra partisekreterare som alla verkade vilja vara någon annanstans. På frågan varför partiledarna inte syns tillsammans svarade Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson att det inte är en gemensam regering  (C och L styr inte) utan ett politiskt avtal och att det är inte väsentligt för väljarna om det finns en bild eller inte. Det blir lite som tidigare år när Jonas Sjöstedt fritt kunde kritisera Socialdemokraterna för det ena och det andra för att i nästa stund klappa sig för bröstet och säga att det är tack vare Vänsterpartiet det har blivit gratis mediciner, mammografi, glasögon m.m Stefan Löfven bet ihop då med V och gör det idag med C och L. Ja, Mp finns med också, men där verkar Mp vara mer beroende av S än tvärtom jämfört med de övriga. Den som är i beroendeställning kanske vet att inte vara besvärlig.

Tala med kluven tunga – Agenda igen eller närhelst en socialdemokrat försvarar 73 punkts programmet. Här menar jag inte att Agenda på SVT far med osanning eller har låg trovärdighet, men programmet visade hur svårt det är för Socialdemokraterna att vara trovärdig när de genomför den politik som går emot den politik de gick till val på. Att stå upp för den politik som är tvärtemot det S-kongressen beslutat om, det kräver mod eller dumdristighet. Socialdemokraternas partisekreterare säger att reglerna kring dagens arbetskraftinvandring är vansinniga, men försvarar i nästa andetag att de ska värnas eftersom de är en av punkterna i 73 stegs programmet. Hon säger att hon inte är en röst för regeringen, men samtidigt är hon den som handhar det yttersta ansvaret för organisationsfrågor och det dagliga arbetet i partiet. Enligt Novus är det ENDAST 11% som är nöjd med den politik som förs idag, jag skulle vilja veta % bland socialdemokrater.

Att tala eller inte tala – när det är fel att vara tyst. Jag börjar direkt med att säga att jag tycker att det är en fruktansvärd händelse när ett flygplan kraschar, oavsett i vilket land det sker eller vilken orsak som ligger bakom. Det är för mig oväsentligt vilken nationalitet passagerarna har när vi vet att det är en obeskrivlig sorg hos de som förlorar en vän eller nära anhörig. Det ukrainska plan som kraschade i Iran hade passagerare från flera länder, men istället för fokus på den skräck som måste ha funnits eller den sorg många känner fastnade tydligen flera i begreppet om det var svenskar eller inte. Som om sorgen gör skillnad på vilket land de omkomna kommer ifrån. Istället för att säga att det var 17 svenskar som miste livet blev det istället 17 personer hemmahörande i Sverige och det är tydligen många som också tyckt att det är fel beskrivning.

Läste ett inlägg på Facebook av en lokal kommunpolitiker som var chockad över att partiledare och rikspolitiker inte yttrat något om att 17 svenskar mist livet i en flygolycka. En olycka som skett bara timmar tidigare. Kommunpolitikern var irriterad över att Ebba Busch Thor kunde lägga ut ett inlägg om vårdköer på sin politikersida, men samtidigt inte nämna något om de döda. Har du inte uttalat ditt medtagande och sorg betyder det då att du inte känner den? Betyder det att du inte bryr dig, självklart inte. Klart är att politiker förväntas uttala sig om allt och du ska vara snabb för annars är du hjärtlös. Det osagda ordet får större betydelse än det sagda.

I måndags hade nätverket Välfärd i Umeå pressträff. Från VKs artikel: ”Den svenska välfärden står inför stora utmaningar. Enligt regeringen kommer välfärden att behöva 90 miljarder mer 2026 för att kunna behålla samma standard den gör i dag. De oroväckande siffrorna fick privatpersonerna Mehrana Bassami och Andreas Lundgren att reagera.”

Det är egentligen ingenting konstigt med artikeln, förutom att ordet privatperson nämns flera gånger. Det faktum att Andreas Lundgren är politiker och ordförande i den tyngsta välfärdsnämnden i Umeå kommun nämns inte alls. Bassami är ledamot i samma nämnd, båda är socialdemokrater och båda sitter i kommunfullmäktige. Men här finns INGEN politisk baktanke tydligen, för de gör det privat!! Är det möjligt? Pressträffen skedde på Stadshuset och det är inte många privatpersoner som kallar till presskonferens just där. Det här är ingen kritik mot Lundgren som tillhör kommunledningen, men ibland tror jag att, inte bara han, utan många socialdemokrater trivs med att vara i opposition mot sig själva. I synnerhet med tanke på att det är Lundgrens och Bassamis eget parti som styr både kommunen och regeringen.

 

 

 

Värderingar och förvaltningsorganisation

Av , , Bli först att kommentera 9

twitter

 

För drygt två veckor sedan i kommunstyrelsen beslutades det att lägga utvärderingen av den gemensamma förvaltningen till handlingarna samt ”att tillsätta en utredningsgrupp med sju förtroendevalda i KS, en från varje parti, som mot bakgrund av den nu framtagna PwC-rapporten och den kritik som i övrigt framförts, får i uppdrag att presentera ett förslag på en ny nämnds- och förvaltningsorganisation enligt de politiska riktlinjer som anges.” (KS 16 maj)

Det var ett i mitt tycke överraskande beslut och jag tror inte att någon vet vilka konsekvenser eller vad det kan betyda för kommunen. Själv hade jag inte möjlighet att närvara eftersom jag var i Karlstad på Vattenstämma, men Socialdemokraterna anser jag har varit tydliga med att fortsätta arbetet med en gemensam förvaltning. Därför var det nog inte bara jag som överraskades av orden från Hans Lindberg (s) att eftersom det inte fanns politisk majoritet i kommunstyrelsen för att gå vidare med en gemensam förvaltning det så ändrade de uppfattning. Bom! Helt plötsligt!

Visst måste det vara trevligt att alltid få igenom beslut i majoritet, men att vara villig att byta principer och ideologisk inriktning för att inte missa chansen att sitta i ledarställning det är riskabelt och kan ses som ett svaghetstecken. Det leder också till ovisshet för allmänhet om man inte kan vara säker från en dag till en annan vad det ledande partiet egentligen tycker.

Ovan ser ni min profilbild och omslagsbild på Twitter. Bilden är på Jon Stewart från the Daily Show och orden (fritt översatt) Om du inte håller fast vid dina värderingar när de prövas då är de inga värderingar utan då är de fritidsintressen är ett av mina favoritcitat. Jag delar gärna med mig av det till andra ledamöter i kommunstyrelsen oavsett partifärg.

För övrigt kommer jag att sitta i den arbetsgrupp som kommunstyrelsen beslutat om och jag ser mycket fram emot det arbetet.

 

 

 

Vad hjärtat är fullt av talar munnen

Av , , 4 kommentarer 7

Söndag, sista dagen på veckan och tid till att reflektera. Veckan har gått så fort att jag själv inte hunnit eller prioriterat blogg även om jag förstås hunnit med att ögna igenom en del av dem. Min vecka innehöll; landstingsfullmäktige; kommunstyrelsen; utvecklingssamtal på skolan; utbildning i byggregler och PBL; seminarium om lagar och regler i kommuner; Byggnadsnämnden på torsdag och slutligen seniorvimmel på fredagen. Allt som allt var det en bra vecka även om det ibland känns som tvära kast mellan landsting, kommun och föräldraskap när ett utvecklingssamtal kläms in mellan de båda uppdragen.

Ett sämre debattklimat har varit uppe på agendan och har inte släppt greppet om medias uppmärksamhet ännu. Hur kan någon människa överhuvudtaget (i detta fall en moderat tjänsteman) kalla en minister för hora i en webbsändning och tro att det ska vara OK? Det straffade sig med all rätt. Det är inte bara i nationell politik som det är lite si och så med vad vi kallar varandra. I kommunen har vi haft gruppledaröverläggningar där tonen i kommunfullmäktige har diskuterats. För vissa kan politiken bli passionerad och när majoriteten går en emot kan det slå över. Det finns ett uttryck och som jag använder ofta; ”Vad hjärtat är fullt av det talar munnen” och här är det viktigt att hjärtat inte fylls av hat eller respektlöshet mot andra. När ord tappar sitt värde för det används ofta i olika sammanhang kanske den som använder grova ord inte begriper att de kan både kränka och såra.

Det är vuxna människor som är förtroendevalda jag talar om, men det är viktigt att uppmärksamma och säga ifrån när ord kränker oavsett vem som använder dem. Förklara för barnen om de ”plockat upp” kränkande ord någonstans vad de orden innebär och hur ord kan såra och förminska. Här har vi alla ett ansvar.

Besvikelse i en tidspressad värld

Av , , 2 kommentarer 7

Nu har besvikelsen börjat att lägga sig, men känslorna jag kände igår eftermiddag när det stod klart för mig att någon semester blir det inte, de var starka. Från förvåning och förvirring när sms kom om att flyget till Stockholm var inställt förändrades de strax till ilska och frustration över att det inte kom mer information om vad som hade hänt. Informationen läste vi på VK.se. När det sedan stod klart för oss att vi inte blir bara försenade utan att det blir ingen resa överhuvudtaget sköljde besvikelsen över oss.

De säger att detta var en unik händelse, att en dator hade ”ballat ur”, men vi ser hur lätt Sverige lamslås av flygkaos. Vi hade bokat med ett flygbolag till slutdestination och hade vi bara tagit oss till Stockholm innan kl.18:30 när nästa flyg skulle gå hade våra problem löst sig. Hemresan på måndag var dock bokat med ett annat flygbolag eftersom restiderna var så mycket bättre, pengarna för den resan är nu borta som det ser ut. Det flygbolaget verkar inte bry sig om att det var bekymmer på torsdagen i Umeå. Kostnader för sena avbokningar av hotell och hyrbil tillkommer också så visst får ett avbrott i flygtrafiken på ett par timmar stora konsekvenser.

Det är ingen fara med oss för det är klart att tankarna har vandrat till de familjer som inte fick hem sina anhöriga som reste från Paris natten till Torsdag. Så otäckt och sorgligt. Det finns alldeles för mycket att stressa upp sig för när vi lever i en tidspressad, men också lätt tillgänglig värld. Att flyga till Stockholm över dagen för ett sammanträde är ingenting märkvärdigt och kostar inte heller speciellt mycket, men är det alltid nödvändigt?  Och är det värt stressen om flyget är försenat? Här är jag den som anammar modern teknik med ”hull och hår”, länge leve videokonferenser!

Modern teknik användes igår med, det blev FaceTime med släkten istället för en kram på plats och ny resa ska bokas. Det är inte säkert att det blir flyg denna gång.

Tänkvärt av Kommunal

Av , , 2 kommentarer 8

Allt som är lagligt är inte lämpligt. Enkla ord, men mycket tänkvärda och någonting som fastnade hos mig när jag funderade över förra veckans händelser. Allt som är lagligt är inte lämpligt blev en av de absolut första punkterna som Kommunals förbundsledning kom fram till efter krismöte. Det är sorgligt att det skulle till både skandaler och medlemsavhopp innan tydliggjordes att bara för att man får göra något betyder inte att man bör göra det! Det finns massor att skriva om det som hänt i Kommunal och som pågår där, men jag har försökt att låta bli. Men om vi håller det i generella ordalag så har jag blivit både irriterad över de som kommit med konspirationsteorier om vilka som ”vinner” på att Kommunal hamnat i dålig dager. Det är självklart att jag som förtroendevald vet att om jag missköter mitt uppdrag eller beter mig illa så kan andra med annan politisk uppfattning vinna på det. Inga konstigheter. Behandla andra som du själv vill bli behandlad och missbruka inte ett förtroende. Ett förtroende är aldrig någonting självklart och något man ska fortsätta arbeta på.

Och en sista reflektion. Om jag säger att jag ska bara sitta två mandatperioder kan jag väl inte kalla till presskonferens ett par månader innan andra mandatperioden är över och säga att jag avgår när perioden är slut?! Det var ju redan bestämt?! Man sitter så länge man har förtroendet och så länge som man är vald (men förtroendet ska finnas kvar från de man företräder.) Tänk efter före du lovar något.