Etikett: regeringen

Billiga politiska poäng

Av , , 1 kommentar 5

”Gör billiga politiska poäng på trams” är rubriken på en artikel från regionfullmäktige och jag tänker inte kommentera huruvida det är sant eller ej. När oppositionen väcker frågor som inte faller i god jord hos majoriteten blir det lätt att avfärda det hela som trams. Min fundering är bara vad är billigt, kan det vara när ett parti försöker ta åt sig äran för ett resultat trots att det är fler som arbetat för att nå just resultatet?

Det här är en fråga som ständigt återkommer i politiken. När det blir fel så pekas det bakåt på andra (förutsatt att ”de andra” har annan politisk beteckning än dig själv), men om resultatet kommer efter att en ny regering tillträtt så är det ALLTID de som har åstadkommit en förbättring trots att mycket arbete utförts av andra innan. Jag har sett detta på lokal nivå när politiska motioner får avslag av Socialdemokraterna, men som återkommer senare i en socialdemokratisk version. Det är mer regel än undantag, så är det bara.

Jag har undvikit att kommentera den nationella politiken, men det som blev klart i förra veckan kräver verkligen uppmärksamhet. Det är nu klart att andning och sondmatning ska anses som grundläggande behov i LSS. För mig har det varit obegripligt med något annat och det är något som Kristdemokraterna har stått fast vid länge. Egentligen kanske det är oväsentligt vem som infört vad så länge som det införs, men klart är att tack vare M/KD budgeten hade inga pengar varit avsatta detta år. Denna artikel tydliggör vilket arbete som ligger bakom innan Socialdemokraterna kan säga att de förändrar och förbättrar LSS. Beslutet som möjliggjorde den första förändringen av LSS kom redan 20 december förra året. Ur artikeln:

 

” I tillkännagivandet den 20 december beslutades att regeringen skyndsamt bör återkomma med ett lagförslag. Andning och sondmatning nämns uttryckligen. I budgeten fanns också ett anslag för de kostnader som följer av beslutet.” 

Regeringens promemoria sidan 19 noterar att lagförslaget om att återföra andning och sondmatning som grundläggande behov i LSS beror på riksdagens beslut strax före jul. Det är M/KD budget som genomförs, men regeringen har räknat med en lägre kostnad än vad budget anger. Om de har räknat fel så är det bra med en buffert.Lss

 

 

Feministiska hälsningar, rätt eller fel?

Av , , 1 kommentar 13

Jag är varken den förste eller den siste som har funderat på vad som menas egentligen med orden ”en feministisk regering”? Kanske en retorisk fråga, men regeringens egna svar och definition lyder:

Feministisk regering

Sverige har världens första feministiska regering. Det innebär att jämställdhet är avgörande för regeringens prioriteringar – i beslut och tilldelning av resurser. En feministisk regering ser till att jämställdhetsperspektivet finns med i politikens utformning på bred front, både i det nationella och internationella arbetet. Att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är en mänsklig rättighet och en demokrati- och rättvisefråga. Jämställdhet är också en del av lösningen på de utmaningar som samhället står inför, och en självklarhet i ett modernt välfärdssamhälle – för rättvisa och ekonomisk utveckling. Regeringens viktigaste verktyg för att genomföra en feministisk politik är jämställdhetsintegrering, där jämställdhetsbudgetering är en viktig del. (www.regeringen.se)

Nu blir det krångligare. Kan man (en, säger feminister som nyttjar ordet man så sällan som möjligt) vara för jämställdhet utan att kalla sig feminist – ja självklart säger jag. Den vänsterstämplade feminismen envisas ständigt med att fastna i millimeter rättvisa för att uppnå jämställdhet. Det ska vara exakt lika för både pappa och mamma till exempel när det gäller vem som stannar hemma med barnet. Det handlar inte om att de båda får samma möjligheter att välja själva hur de vill lösa sin situation. (Män och kvinnor ska tala lika mycket i fullmäktige oavsett vad de har att säga är en annan mer lokal fråga.) Kvotering är ett vanligt verktyg för vänstern och socialismen, socialförsäkringsministern Strandhäll har inte dragit sig för att t om föreslå kvotering av VAB dagar för att styra föräldrars val att vara hemma.

Det kanske är så att Sverige är det första land med en regering som kallar sig feminister, men jag har fortfarande svårt att se vad det är man (en eller de?) är stolta över. Definitionen som presenteras skapar frågor, hjärtats bekännelse vad de vill kanske, men det kvarstår att se allt i handling. Kanske lika bra att jag slipper för jag säger definitivt nej till tvångskvotering.

Detta med feministisk regering väcktes till liv igår kväll efter Aktuellts inslag och intervju med den man som kallades Miljöpartiets framtidsnamn och kandidat till partistyrelsen. Denna man vägrade att ta den kvinnliga journalisten i hand och valde istället att lägga handen över bröstet och buga istället. Detta orsakade en mindre storm på nätet. Kritiker säger att du kan inte vara feminist och samtidigt inte ta kvinnor i hand och skylla på att det går emot din tro. Feminism går före religionsfrihet tydligen. Jag blir inte kränkt av att någon inte tar mig i hand för att jag är kvinna, men det faktum att det är en alldeles för intim handling är det jag ifrågasätter. Vad? Att ta i hand leder till lust? Hos vem?

Även om jag tycker att det är ovanligt att vägra tänker jag aldrig tvinga någon att ta mig i hand när vi hälsar. För övrigt läste jag nyligen att de nya vanorna att kramas till hälsning istället för att ta i hand är betydligt bättre ur smittoriskhänsyn. Det om något borde kallas intimt. En sak till, Yasri Kahn som var Miljöpartiets framtidsnamn kandiderar inte längre till partistyrelsen..

Människovärdeslöst förslag från S

Av , , 3 kommentarer 9

Jag ser att Hans Lindberg bloggar om regeringens förslag till vårbudget och jag har förutom det inte tänkt att kommentera varken hans blogg eller budgetpropositionen mer än så idag. Jag har inte läst alla förslag och hann lessna lite på Magdalena Anderssons alla kommentarer i nyhetssändningar igår kväll där hon fick stå helt oemotsagd. Det var trots allt inte bara de egna förslagen hon talade om. Om tiden finns vid senare tillfällen får vi återkomma till det.

Ett förslag från regeringen som måste uppmärksammas betydligt mer, granskas och kritiseras är förslaget att sänka pensionsåldern från 30 år till 19 år. Det är Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister som föreslår att sänka åldersgränsen för när man kan få full ersättning (sjuk eller aktivitetsersättning), i praktiken förtidspension, från 30 till 19 år. Citat Annika Strandhäll:

– Det handlar om att frigöra resurser för att ännu mer kunna fokusera på dem där det finns en potential kvar för att de ska kunna ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.

I klartext om du har ett funktionshinder eller nedsättning så kan du pensioneras tidigt och finns då inte längre med i statistiken för ungdomsarbetslöshet. Du kan inte tillföra något och avskrivs därmed – som 19 åring! Var är människovärdet? Var är tron på att saker och ting kan förändras och möjligheten till individuella lösningar? Med detta förslag kan jag endast se att Annika Strandhäll är en politiker som vill göra det lätt för sig. Förslaget får inte gå obemärkt förbi. Min partikamrat Aron Modig skriver i Dagens Samhälle http://www.dagenssamhalle.se/debatt/ovaerdigt-av-regeringen-att-doema-ut-19-aringar-23972

 

 

Politiskt meriterande att vara ung?

Av , , Bli först att kommentera 10

På ledarsidan i lördagens Expressen fanns en krönika skriven av Sakine Madon (för övrigt politisk redaktör för Norran) med rubriken: Ungdom är inte en politisk merit. Jag har berört ämnet tidigare om åldern på några av ministrarna i den nya regeringen. Det är inte för att ifrågasätta varken engagemanget eller kompetensen, men var finns livserfarenheten?

Madon skriver att det är dags att lägga ner ungdomsfixeringen och tanken på att bara för att man är ung är det en merit. Så är det inte. Samtidigt som vi har de yngsta ministrarna i antagligen hela Europa (om inte världen) så är Sverige starkt åldersdiskriminerande. Vi vill veta åldern eftersom vi har en uppfattning om vad den åldern innebär i erfarenheter, personliga egenskaper och hur länge personen kan vara aktuell på arbetsmarknaden. T ex att vara 55 + och arbetslös är tungt eftersom man ”bara” har tio år kvar till pension, där kommer erfarenheter eller lämplighet i andra hand.

Min mamma som är relativt nybliven pensionär talade om hur få ministrar det var i Alliansens regering som var fyllda 65 eller i riksdagen över huvudtaget. Representationen för pensionärer ansågs vara för låg. Anledningen är den att i Sverige får vi inte arbeta så länge som vi vill, max 67 år, trots att många vill och kan längre än så. Erfarenheter är bara viktiga tills dess att vi fyller 65 och då kan vi hoppas att det är andra som har kunskaper att ta över. Under Alliansens tid gavs pensionärer ett dubbelt jobbskatteavdrag om de vill arbeta efter 65. I socialdemokraternas Sverige uppmuntras man inte längre att jobba alls efter det att man uppnått 65. Kanske är det för att de ska få göra något roligare än att arbeta även om det är det man helst vill?

Det finns flera frågor som jag funderar på t ex har en 29 årig sjukvårdsminister förståelse för de stora behov som den äldre, många gånger multisjuka befolkningen har i sjukvården? Finns förtroendet bland väljarna födda på 1940 talet för någon född mer än 40 år senare? Samma fråga måste man ställa sig om det omvända, kan pensionärer representera barnfamiljer och ungdomar trots att det var länge sedan de själva var i den åldern? Mitt svar är självklart, om man vill och tar tiden till att ta reda på behoven och allas önskemål för att därefter göra prioriteringar. En blandning behövs och självklart är att livserfarenheter ska bättre tas till vara än vad som görs idag.

När det gäller regeringens absolut yngsta minister, Aida Hadzialic, gymnasie och kunskapslyftminister är jag inte alls lika orolig. Det var ju trots allt inte länge sedan hon själv gick ut gymnasiet. Där ligger livserfarenheten nära i tid.

Nyhetsreflektioner. Del 1 Finlandsfärjan

Av , , Bli först att kommentera 8

Förstasidan på dagens VK slår på stort med rubrik understruket i rött: Regeringens besked inte en krona till färjan. I den andra morgontidningen Folkbladet läser man den mycket lilla rubriken att regeringen skjuter inte till pengar. Samma besked, men tydligt är att man har lagt olika tyngd i rubriken.

Vad är då sant? För de som är mer insatt i frågan är det allmänt känt att man har lagt ner ett stort arbete med att skapa förståelse på nationell nivå för att en förbindelse över kvarken är nödvändig. Jag vet också hur riksdagsmän från länet har arbetat hårt för att skapa tryck i frågan och ledamöter i trafikutskottet har besökt Umeå. Regeringen har nu visat sitt stöd till EU ansökan, men det är min övertygelse om att det inte är slut där. Första steget är avklarat, men att inte satsa hårt på även nästa steg vore ren idioti. Jag är därför förvånad över att Bertil Hammarstedt nu väljer att hoppa av, intrycket jag får är att det görs i stor besvikelse och vredesmod och att vi andra kanske inte förstår varför.
 
Jag har alltid gillat Bertil Hammarstedt (även om jag inte känt honom speciellt länge och inte känner honom speciellt väl heller) och kan inte mer än säga att jag tycker att det är tråkigt att han ger upp. Mitt motto och i det här fallet uppmaning till Hammarstedt är att allt blir bra till slut och blir det inte bra, ja då är det inte slut än.
 

 

Oroande nyheter

Av , , Bli först att kommentera 7

Vaknade i morse till nyheten att var tredje förälder i Sverige är våldsam mot barn och att det är främst kvinnor som är hårdhänta. Oroande siffror presenteras i en studie gjord av Stiftelsen allmänna barnhuset som visar att det är betydligt fler jämfört med 2000 då studier visade att 12 % av föräldrarna använde sig av knuffar och att ruska om barnen. Stress uppges vara den största orsaken till varför det har blivit vanligare.

Stress är ett otyg, det tar fram dåliga sidor hos många speciellt när det får oss att känna oss otillräckliga. Varför blir det så? Varför stressa till dagis på morgonen, skrika, knuffa trötta barn framför oss bara för pressen att hinna till arbetet i tid? Att vara förälder är ingen enkel uppgift och vi får aldrig luras till att tro att det är det heller. Det är viktigt att vi satsar på stöd för föräldrar vilket regeringen också har gjort. Det är ett arbete som fortsätter samtidigt som vi ska göra det lättare för föräldrar att gå ner i arbetstid för de som skulle vilja det. Barndomen är en alltför kort tid, men det som händer då ger avtryck i framtiden.

Ekonomisk tillväxt för Sverige i all ära, men barns uppväxtvillkor berör alla!